Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Karlsgatan’

Strålande vinterväder. Promenerade med min distingerade käpp. Gick till faktarummet på Länsmuseet inne i Aseas Mimerverkstad från 1912, på Karlsgatan 2. Hoppas nån kan ta över driften av kaféet på nedre botten. Ett kombinerat Länsmuseum och Konstmusem ska förstås ha en fungerande servering. Särskilt dessa dagar när Konstmuseet har så många besökare till modedesignern Lars Wallins eleganta utställning Fashion Stories. Jag tittade in där i dag. Mycket folk en vanlig fredageftermiddag. Mest kvinnor.

Fashion Stories håller på till den 3 mars.

Fashion Stories håller på till den 3 mars.

 

Gick igenom Länsmuseets material kring Aseachefen Sigfrid Edström för biografin. Fanns en del grejer jag inte sett förut. Roligast av allt var nog att jag ramlade över en förklaring till dödskallen som står i en hylla i Edströms rekonstruerade arbetsrum i Villa Asea. Jag har undrat över den där skallen varje gång jag haft tillfälle att besöka denna märkliga villa, med minnen av en svunnen industriepok. Ingen har kunnat förklara den.

Skallen i Edströmrummet.

Skallen i Edströmrummet.

 

Så i dag hittade jag ett brev som Sigfrid Edström skrev till Sven Maijgren på Aseas reklamavdelning i september 1961. Edström var då 91 år. Han frågade om några saker i hans arbetsrum fortfarande fanns kvar i Västerås. Han frågade bland annat om en dödskalle! Edström berättade i brevet att Asea hade varit med om att dra fram spårvägen i Uppsala 1906 (visste ni att Uppsala hade spårvagnar från 1906 och ända in på 1950-talet?). När man lade skenorna förbi domkyrkan kom man på en gammal kyrkogård. Edström skriver: ”Skeletten blev bortförda, men en av mina ingenjörer tillvaratog en skalle, som jag sedermera i många år hade på mitt skrivbord i Asea. Finns skallen kvar?”

Ja, det gör den alltså. Undrar hur många besökare han skrämde med den? Här är förresten en bild från just 1906, på spårvagnar som Asea tillverkade i Sigurdverkstaden. För Uppsala? Bilden har som så ofta förr grävts fram ur arkiven av den idoge Jan-Åke Alkeblad, som snart ska prata på Länsmuseet om sina stadsbilder. Sven Maijgren var, inom parentes, en av de ingenjörer som deltog i Aseas äventyr i Ryska Jaroslavl.

 

Spårvagnar byggs i Aseas Sigurdverkstad 1906. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Spårvagnar byggs i Aseas Sigurdverkstad 1906. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Fick ett mejl från Affe Gustafsson som gått igenom sin mormors fotoalbum och bland annat hitta ett par bilder från den klassiskt ökända och populära biografen Röda Kvarn. Där finns också ett foto på Erland som var tillsammans med Affes morfars syster och knäckte extra som maskinist på Röda Kvarn. Jag tackar för bilderna och visar dom mer än gärna.

 

Röda Kvarn i hörnet Stora gatan och Sturegatan. Foto: "Erlands album", Alf Gustafssons samling.

Röda Kvarn i hörnet Stora gatan och Sturegatan. Foto: ”Erlands album”, Alf Gustafssons samling.

 

Extraknäckande maskinist på Moulin Rouge. Foto: "Erlands album", Alf Gustafssons samling.

Extraknäckande maskinist på Moulin Rouge. Foto: ”Erlands album”, Alf Gustafssons samling.

 

Vem var Kai Stammerjohann? Han målade Västeråsmotiv. Lars Larsson undrar. Han har skickat mig ett par exempel. Tavlorna är målade på 1970-talet. Här är en av dem. (Jag har ett svagt minne av att Kai var med i Västerås fotoklubb på sjuttiotalet.)

 

Kyrkbacken. Kai Stammerjohann. Foto: Lars Larsson.

Kyrkbacken. Kai Stammerjohann. Foto: Lars Larsson.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Var på Erikslund i lördags. På eftermiddagen, dessutom. Fattar inte vad jag hade där att göra, just då. Bilköerna är enorma. Varje rondell, varje korsning är proppad. Hela trafiklösningen är feltänkt från början. Samtidigt visar det var handeln är som livligast. Jag var nere i city också, ett par timmar tidigare. Varuhusen och galleriorna är lugna och tysta, nästan sorgliga att se med sina tomma butikslokaler och ödsliga korridorer, som den här gången i Gallerian, från Stora gatan och in mot Systrarna Ericsson. Ingen enda butik på vänstersidan, en restaurang till höger.

Gallerian, långt från Erisklund.

 

Inne på museet på Karlsgatan 2 var det ganska bra med folk i lördags. Många lockades dit av en loppis i hörsalen. Jag köpte ett par vykort av konstnären Marcus Ivarsson. Bästerås, kallar han kortet. Ett suveränt svep över hemstaden. Undrar bara över en sak: storsjöodjuret?

 

Vykort av Marcus Ivarsson.

 

Inne i konstmuseet var det samma lugn och ro som i varuhusen. Bror Hjorths mahognyskulptur från 1950 stod ensam och undrade över var de konstintresserade var. Jag har ett speciellt förhållande till den där skulpturen, Två spelmän och en flicka. Den tillhör Västerås konstmuseum och stod i Stadshuset, i trappan upp till fullmäktigesalen, under alla år jag var kommunalreporter. De grovt tillyxade figurerna hälsade mig välkommen varje gång jag skulle in i salen för att referera vad herrar Hillman och Luttropp höll på med. Jag stannade aldrig till i stum beundran, Bror Hjorth har nog aldrig varit en av mina favoriter.

 

Bror Hjorth i Konstmuseet.

 

I morgon skriver jag om tullhusen som bevakade infarterna till staden. En tullstuga finns fortfarande kvar, på Gåsmyregatan. Text och bild finns i serien Frågor om förr i VLT. Jag skriver nya avsnitt för att ha på lager framöver. Nu stundar nämligen en ny tid för mig. I morgon blir det röntgen och samtal med en ortopedläkare, i övermorgon mera förberedelser. På tisdag i nästa vecka ska jag äntligen få en ny höftled. Jag är rädd. Operationer är aldrig roliga. Men det är så många som säger att det blivit så mycket bättre efteråt. Så det är bara att hoppas.

Än en gång kommer jag att dra ner på bloggandet. Synd på de gamla bilderna. Men de finns ju kvar. Här är en fin Blom-bild från tiotalet. Det är faktiskt Köpmangatan von oben, med telegrafhusets tak och torn i foden. Kolla in alla telefontrådarna på det hus som en gång var telegraf- och telefonstation till vänster i Köpmangatans mynning mot Stora torget. Det huset står kvar.

 

Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Helt utan anledning tar vi sedan ett skutt femtio, kanske sextio år i tiden till Gulfmacken som en gång låg vid Röda torget. Kommer ni ihåg den?

 

Bensinmack vid Röda torget. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Och, till sist, ännu en av dessa bakgårdar som sakta försvann under sextiotalet. Jag har en intuitiv känsla av att den här gården låg bortåt Köpingsvägen nånstans, men jag kan ha fel.

 

Bakgård. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Sommaren hälsade på vid sydväggen. Hett. Längst bort i trädgården hittade jag äntligen den första blåsippan. Jag vet att den har setts överallt, men för mig var det första gången och det är ju något speciellt som ni vet. Blåsippan lyser över det bruna, den låter en ana ett större sammanhang, en vår.

Inget är som första gången.

Däckfirman bytte hjul på bilen. Den en gång oljiga och skitiga verkstan, befolkad av tuffa grabbar med sotiga ansikten, är numera ett sofistikerat ställe med inbjudningar till hjulskifte på sms och med en verserad telefonist nånstans långtborta. Dyrare är det också, men min rygg gör mig hur okänslig för priser som helst. Efteråt körde jag kvistar och grenar till Återbruket och lyckades backa nästan åt rätt håll.  Hemma i kvarteret stod en hel hjord med hjortar och väntade på mig. En liten vit hund dök upp och hjortarna försvann med höga tysta språng. Bort mot busshållplatsen.

Berghamra djurpark.

I dag kom ännu en av mina böcker från tryckeriet. Den här gången är det en liten skrift, bara 32 sidor, men med ett spännande innehåll, om jag får säga det själv, och just nu är det ingen som hindrar mig. Skriften heter Omniaresor – om en västmanländsk resebyrå, och handlar förstås om Omniaresor i gamla VLT-huset på Stora gatan. Resebyrån fyller 90 år och vill fira med en minnesskrift. Det är en berättelse om hur torparsonen Herman Axelsson cyklade ut i världen 1922, för att söka lyckan med 800 kronor på fickan. Han kom till Surahammar, hyrde rum, satte in en annons, köpte en specialbyggd buss av Ford vid Oxbacken i Västerås och startade sin första busslinje. Surahammars Trafik växte sig allt större, barnen tog över, så småningom det blev turistresor, försäljning och återköp. I dag driver Hermans dotterson Michael Wild bolaget, som numera heter Omniaresor. Utan bussar men med båtkryssningar och flygresor i programmet.

Min tolfte bok är en liten skrift på 32 sidor.

Här är en av bilderna i boken, en fantastisk bild från något av åren efter kriget. Surahammars Trafik ordnar en av sina första bussresor utomlands. Turen går till Norge och resenärerna har med sig egna tält för övernattning.

Pionjärresa med egna tält. Foto: Omniaresor.

 

Har skrivit en artikel om Arvid Ridner. Återkommer till honom, nu hinner jag bara runda av med ett par vykort. Först ett gammalt kort från Karlsgatan. Det står så i alla fall, men jag kan inte känna igen mig. Vad är det för gata i förgrunden?

 

Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

Så till slut, ett vykort från en klassisk plats. Jakobsbergsplatsen. Har inte varit där på år och dag, men jag inbillar mig att det ser likadant ut i dag. Med undantag av bilen förstås. Trevlig helg!

Vykort ur Rolf Södermans samling.

Läs hela inlägget »

Svärsonen Adrien är fransman och elingenjör. Han leder just nu ett projekt med elektrifiering i Tanzania för Alstoms räkning. I går fick han komma på studiebesök i Kraftvärmeverket. Han blev nog en smula imponerad. ”Om man kör hela den här anläggningen för fullt motsvarar elproduktionen hela Tanzanias”, sa han. Jag fick hänga med och tittade extra nyfiket på den äldsta turbinen med vidhängande generator i det första blocket. Aggregatet fasades in på elnätet den 29 juli 1963 – den historiska första dagen med el och värme från Kraftvärmeverket. Turbingeneratorn byggdes av Asea och döptes efter inkopplingsdagens namn: Olle.

 

Kraftvärmeverkets allra första turbingenerator, Olle, fyller 48 år i år.

 

Olle och efterföljaren Jenny kanske hinner fylla 50 innan de kopplas bort och blir lokalhistoria. De lär knappast leva vidare när den nya samförbränningsanläggningen blir klar framåt 2014. I går satt Mälarenergis ledning i intensiva slutförhandlingar med elektrotekniska företag som offererat delar av anläggningen. Alstom är ett av dem. Det är stora pengar det handlar om. Nära 3 miljarder kronor.  Anläggningen, som till största delen ska eldas med sopor från Sverige och utlandet, blir den största i sitt slag i Europa!

Tekniken är som vanligt en gåta för mig. Jag kan bli stående i stum förvåning inför skyltar med det mest märkliga budskap. I Kraftvärmeverkets innersta fanns skyltar med ord jag aldrig tidigare sett.

Bakspänning.

 

Jaha, så var det vintern som försvann. Tomten får klafsa fram över en lerblöt gräsmatta i morgon. Annat var det förra året, och annat var det på tjugotalet när de här bilderna togs. De ingår i den fantastiska bildsamlingen från Sjöbergs bokhandel som förvaras i Stadsarkivet.

Svartån. Mälarprovinsernas bank på andra stranden, Köpmangatans förlängning som i dag heter Erik Hahrs gata. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Karlsgatan vid korsningen med Stora gatan. Officershuset till höger. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Trädgårdsgatan mot väster, varmbadhuset i fonden. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Bloggen som ni just nu läser startade i september förra året, som en fortsättning på min tidigare egensnickrade hemsida. Bloggen har haft fler än 160 000 besök på de första femton månaderna. Snittet ligger för närvarande på cirka 600 om dan.

I morgon tar vi  ledigt.

God Jul allihop!

Läs hela inlägget »

Parkerade uppe på Igors tak häromdan. Ville få en känsla av Västerås från ovan. Såg isbanan nere på torget och Stadshotellet vissnande fasad men blev mest fascinerad av pilarna som så bestämt avrådde mig från att köra rakt fram och därmed hamna i knät på min tandläkare på andra sidan Smedjegatan.

Vadan och varthän?

 

I dag publicerades en Frågor om förr om Lillån i VLT. Lillån har figurerat i flera texter tidigare. Den här gången fick jag tillfälle att visa en bild på ån nedanför Stora Westmannias sydfasad. Jag hade aldrig sett bilden innan vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram den i Länsmuseets arkiv. Bilden, som togs runt förra sekelskiftet, var så bra att redaktören Lars Höglund på tidningen valde att dra upp den över hela spaltutrymmet. De andra bilderna fick stå åt sidan. Ett bra val, som också ger mig tillfälle att visa dom här. Först ”dragarbilden”, som vi säger på tidningsspråk, en gång till. Lillån med ett embryo till Munkgatan på sidorna. Den prydliga åmuren måste ha byggts upp när det gamla hospitalet revs för Stora Westmannia 1888.

Lillån från Fiskartorget. Foto: Länsmuseet.

 

Sen två bilder som inte fick plats. Först en bild som visar hur Lillån lagts igen med schaktmassor från bygget av Stadshotellet runt 1905-1907. Munkgatan växer fram. Fotografen står på Kopparbergsvägen. Längre bort syns Karlsgatan. Huset längst till höger är Aseas Folkets hus inne på Mimerområdet. Stora Mimerverkstaden längs Karlsgatan är ännu inte byggd.

Munkgatan. Här ligger Aseatorget i dag, med vattenspeglar och skejtare. Foto: Länsmuseet.

 

Lillån i Mimerkvarteret. Aseas Folkets hus i bakgrunden. Till vänster och höger om ån gick Södra Ågatan och Norra Ågatan. Foto: Länsmuseet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Först var vi på 50-årskalas i Koppartältet i Hagaparken i går. Närmare 80 personer. God mat, fin stämning. Jag upptäckte till min förfäran att jag var äldst av alla, med undantag för födelsedagsbarnets föräldrar. Hur ska det här sluta?

I dag letade vi upp byggmästare Sven-Harry Karlssons kombinerade konsthall och bostadshus intill Vasaparken i Stockholm. Sven-Harry, som fyller 80 i december, har samlat konst i 35 år. Nu har han byggt ett konstens äreminne över sitt intresse. Stort, mycket glas och ljus. Spännande utställning av Karin Broos. Målningar av vardagen, nästan som fotografier, med en nostalgisk, rentav dyster underton. Där gick jag förresten in med pensionärsrabatt, utan att någon begärde legitimation. Suck.

En av Karin Broos målningar på Sven-Harrys Konstmuseum.

Lena Cronqvists badande flicka i Sven-Harrys foajé.

Vasaparken i Stockholm är en levande park. Barn, ungdomar, föräldrar, äldre. Konstgräs mitt på den öppna ytan. Små fotbollsmål med nät! Det drömde jag alltid om när jag var liten och kutade runt på grusplaner med fula plåtrörsmål utan nät. Varför inte göra Djäknebergets stora plan litet roligare? Kosta på med redskap. Och mål med nät! Det är ju hur kul som helst att dra in en boll i nätet… eller var, kanske jag ska säga.

Vasaparken i Stockholm. En förebild för Djäkneberget?

Så avdelningen gamla bilder. Jag och många med mig kan inte se oss mätta på det Västerås som flytt. Här är en bild från Aseas Mimerverkstäder på Karlsgatan. Titta på sandsäckarna som staplats längs fasaderna. Det måste innebära att bilden togs under det senaste kriget. Sandsäckarna antogs skydda mot bombskakningar och mot splitter.

Karlsgatan och Mimer, med Ottar i bakgrunden. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Här är en spännande Asea-bild till. Känner ni igen platsen? Javisst, järnvägsövergången på Pilgatan (som är en viadukt i dag). Arvidverkstaden har börjat byggas (Bombardier). Året måste vara ungefär 1935 eller 1936. Mellankrigstid, alltså.

Arvid byggs vid Pilgatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Puh. Jag orkar inte gå ut för att se om man kan få syn på superfullmånen. Utgår från att det är moln. Orkar inte ens kolla Sportnytt på teve, än mindre engagera mig den ständiga strömmen av utrikes nyheter. Jag är trött efter två föredrag med koncentration. Först på Vallonens mötesplats i Skultuna, sen på Västerås teater i kväll. Fullsatt i teaterns kafé, fler än 60 personer. Jag pratade halvannan timme och visade bilder, litet annorlunda bilder eftersom jag var på teatern.

Fullsatt i teaterns kafé. Minnen av en stad på duken.

 

Hörnet Slottsgatan - Västgötegatan innan teatern byggdes 1914-1915. Foto: Ernst Blom.

 

Jag är fascinerad av gatulivet förr i tiden. Här är en gatubild fråm Smedjegatan på tjugotalet. Kolla bilen.

Smedjegatan, mellan torget och Vasagatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Hittade en pärla i dag. Två barn utanför Officershuset med Karlsgatan i bakgrunden. Aseatornet i motljus. Tjugotal.

Karlsgatan 1912. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Har packat för resa till Skavsta, flyg till Beauvais och sen hyrbil ner genom Frankrike till Auvergne där dottern gifter sig i en liten by på landet på lördag. Blir ett äventyr. Tror inte att jag hittar någon uppkoppling därnere och därför önskar jag alla en god Trettonhelg. Vi hörs och syns igen nästa vecka.

Här är några bilder att titta på tills dess.

Snösvängen på Fiskartorget på tjugotalet. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Grävarbete på en gård vid Karlsgatan på tjugotalet. Mimerverkstaden och Officershuset skymtar till höger. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Två cyklister på Stora gatan vid Skandia, strax innan korsningen med Källgatan.

 Och som avslutning en fin bild från Råby 2008, som Håkan Palm skickat till mig. Han fångade något så ovanligt som pärlemormoln från sitt fönster. Sådana moln förekommer normalt bara i arktiska trakter och anses som ännu mer sällsynta än partiella solförmörkelser.

Pärlemorsol. Foto: Håkan Palm.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers