Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘blåsippa’

I närheten av Fleringe kyrka, där Alex Schulman gifte sig, ligger en av Gotlands största lammgårdar. Skymnings, heter den. Ett vackert namn. Varje år har vi cyklat förbi där, tittat på lammen och skinnprodukterna. Men nu är ingenting sig längre likt. Skymnings såldes för ett par år sen till en ung holländsk barnfamilj. De gamla ägarna orkade inte driva gården längre. Holländarna togs emot med viss skepsis, det ska inte förnekas. Skulle dom verkligen kunna sköta så många lamm? Det visade sig att de inte klarade av det, om man får tro tillsynsmyndigheten. Skymnings blev en gård i snabbt förfall. Rapporter talade om undernärda och döda lamm. Grannarna såg vad som hände och till slut även myndigheterna. Länsstyrelsen förbjöd de nya ägarna att fortsätta med fårskötseln och de kvarvarande djuren hämtades med hjälp av polis tidigare i år. Nu är Skymnings en gård utan lamm. Holländarnas framtid på norra Gotland är osäker. Tragiskt, trist och tråkigt.

Skymnings, en lammgård utan djur.

Visby har sina problem också. I februari rasade en del av ytskiktet på ringmuren vid Österport. Raset har väckt stor uppståndelse. Muren är ju från 1200-talet, och därmed samtida med stora delar av den Kinesiska muren. Det lär ta minst ett år att pussla tillbaka stenarna och det kommer att kosta uppåt 200 miljoner. Muren har reparerats förr, och antagligen var det en dåligt utförd sentida reparation som frostsprängdes.

Sprickorna i muren.

På lördag lämnar vi ön igen. Syrenen knoppar och bärbuskarna är redan blygt gröna. Och blåsipporna! Dessa blåsippor som så här års lyser upp de brunaste marker med sin otroliga färg. Blåare blått finns inte.

Sinnebilden för blått.

 

Så bilderna från Aros. Efter utflykten på Normalm, så elegant kommenterad av läsarna, förflyttar vi oss ner till gamla hamnen, numera kallad Östra hamnen. Jag tror jag frågade om bilder på hamnserveringen förut. Här är en bild jag hittade i Stadsarkivets gömmor. ”Servering” står det på huset. Var det så den såg ut? Det verkar som om serveringen låg i det hus som tidigare var Pyramidens kafferosteri. Pyramiden stängde under andra halvan av sextiotalet och då kanske serveringen flyttade dit. Låg den någon annanstans innan dess? Vore kul med med bilder inifrån.

Hamnserveringen. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Efter det tar vi en sväng uppåt stan, kanske mot Ängsgärdet, jag vet inte säkert. Här är ännu en bild på ett av dessa stora märkliga hyreshus som säkert rymmer så mycket historia som aldrig blir nedtecknad. Det står där och ruvar på sina minnen i väntan på grävskoporna.

Ännu ett hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Nu törs jag inte skriva längre. Min gamla dator kraschar gång efter annan och varje uppdatering av bloggen blir en tidsödande orgie av svordomar. Tur att ni inte hör mig. Fin bil på bilden ovan, förresten. Min pappa hade en Volvo PV på femtiotalet.

Läs hela inlägget »

Sommaren hälsade på vid sydväggen. Hett. Längst bort i trädgården hittade jag äntligen den första blåsippan. Jag vet att den har setts överallt, men för mig var det första gången och det är ju något speciellt som ni vet. Blåsippan lyser över det bruna, den låter en ana ett större sammanhang, en vår.

Inget är som första gången.

Däckfirman bytte hjul på bilen. Den en gång oljiga och skitiga verkstan, befolkad av tuffa grabbar med sotiga ansikten, är numera ett sofistikerat ställe med inbjudningar till hjulskifte på sms och med en verserad telefonist nånstans långtborta. Dyrare är det också, men min rygg gör mig hur okänslig för priser som helst. Efteråt körde jag kvistar och grenar till Återbruket och lyckades backa nästan åt rätt håll.  Hemma i kvarteret stod en hel hjord med hjortar och väntade på mig. En liten vit hund dök upp och hjortarna försvann med höga tysta språng. Bort mot busshållplatsen.

Berghamra djurpark.

I dag kom ännu en av mina böcker från tryckeriet. Den här gången är det en liten skrift, bara 32 sidor, men med ett spännande innehåll, om jag får säga det själv, och just nu är det ingen som hindrar mig. Skriften heter Omniaresor – om en västmanländsk resebyrå, och handlar förstås om Omniaresor i gamla VLT-huset på Stora gatan. Resebyrån fyller 90 år och vill fira med en minnesskrift. Det är en berättelse om hur torparsonen Herman Axelsson cyklade ut i världen 1922, för att söka lyckan med 800 kronor på fickan. Han kom till Surahammar, hyrde rum, satte in en annons, köpte en specialbyggd buss av Ford vid Oxbacken i Västerås och startade sin första busslinje. Surahammars Trafik växte sig allt större, barnen tog över, så småningom det blev turistresor, försäljning och återköp. I dag driver Hermans dotterson Michael Wild bolaget, som numera heter Omniaresor. Utan bussar men med båtkryssningar och flygresor i programmet.

Min tolfte bok är en liten skrift på 32 sidor.

Här är en av bilderna i boken, en fantastisk bild från något av åren efter kriget. Surahammars Trafik ordnar en av sina första bussresor utomlands. Turen går till Norge och resenärerna har med sig egna tält för övernattning.

Pionjärresa med egna tält. Foto: Omniaresor.

 

Har skrivit en artikel om Arvid Ridner. Återkommer till honom, nu hinner jag bara runda av med ett par vykort. Först ett gammalt kort från Karlsgatan. Det står så i alla fall, men jag kan inte känna igen mig. Vad är det för gata i förgrunden?

 

Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

Så till slut, ett vykort från en klassisk plats. Jakobsbergsplatsen. Har inte varit där på år och dag, men jag inbillar mig att det ser likadant ut i dag. Med undantag av bilen förstås. Trevlig helg!

Vykort ur Rolf Södermans samling.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers