I närheten av Fleringe kyrka, där Alex Schulman gifte sig, ligger en av Gotlands största lammgårdar. Skymnings, heter den. Ett vackert namn. Varje år har vi cyklat förbi där, tittat på lammen och skinnprodukterna. Men nu är ingenting sig längre likt. Skymnings såldes för ett par år sen till en ung holländsk barnfamilj. De gamla ägarna orkade inte driva gården längre. Holländarna togs emot med viss skepsis, det ska inte förnekas. Skulle dom verkligen kunna sköta så många lamm? Det visade sig att de inte klarade av det, om man får tro tillsynsmyndigheten. Skymnings blev en gård i snabbt förfall. Rapporter talade om undernärda och döda lamm. Grannarna såg vad som hände och till slut även myndigheterna. Länsstyrelsen förbjöd de nya ägarna att fortsätta med fårskötseln och de kvarvarande djuren hämtades med hjälp av polis tidigare i år. Nu är Skymnings en gård utan lamm. Holländarnas framtid på norra Gotland är osäker. Tragiskt, trist och tråkigt.
Skymnings, en lammgård utan djur.
Visby har sina problem också. I februari rasade en del av ytskiktet på ringmuren vid Österport. Raset har väckt stor uppståndelse. Muren är ju från 1200-talet, och därmed samtida med stora delar av den Kinesiska muren. Det lär ta minst ett år att pussla tillbaka stenarna och det kommer att kosta uppåt 200 miljoner. Muren har reparerats förr, och antagligen var det en dåligt utförd sentida reparation som frostsprängdes.
Sprickorna i muren.
På lördag lämnar vi ön igen. Syrenen knoppar och bärbuskarna är redan blygt gröna. Och blåsipporna! Dessa blåsippor som så här års lyser upp de brunaste marker med sin otroliga färg. Blåare blått finns inte.
Sinnebilden för blått.
Så bilderna från Aros. Efter utflykten på Normalm, så elegant kommenterad av läsarna, förflyttar vi oss ner till gamla hamnen, numera kallad Östra hamnen. Jag tror jag frågade om bilder på hamnserveringen förut. Här är en bild jag hittade i Stadsarkivets gömmor. ”Servering” står det på huset. Var det så den såg ut? Det verkar som om serveringen låg i det hus som tidigare var Pyramidens kafferosteri. Pyramiden stängde under andra halvan av sextiotalet och då kanske serveringen flyttade dit. Låg den någon annanstans innan dess? Vore kul med med bilder inifrån.
Hamnserveringen. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.
Efter det tar vi en sväng uppåt stan, kanske mot Ängsgärdet, jag vet inte säkert. Här är ännu en bild på ett av dessa stora märkliga hyreshus som säkert rymmer så mycket historia som aldrig blir nedtecknad. Det står där och ruvar på sina minnen i väntan på grävskoporna.
Ännu ett hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Nu törs jag inte skriva längre. Min gamla dator kraschar gång efter annan och varje uppdatering av bloggen blir en tidsödande orgie av svordomar. Tur att ni inte hör mig. Fin bil på bilden ovan, förresten. Min pappa hade en Volvo PV på femtiotalet.
