Sommaren hälsade på vid sydväggen. Hett. Längst bort i trädgården hittade jag äntligen den första blåsippan. Jag vet att den har setts överallt, men för mig var det första gången och det är ju något speciellt som ni vet. Blåsippan lyser över det bruna, den låter en ana ett större sammanhang, en vår.
Inget är som första gången.
Däckfirman bytte hjul på bilen. Den en gång oljiga och skitiga verkstan, befolkad av tuffa grabbar med sotiga ansikten, är numera ett sofistikerat ställe med inbjudningar till hjulskifte på sms och med en verserad telefonist nånstans långtborta. Dyrare är det också, men min rygg gör mig hur okänslig för priser som helst. Efteråt körde jag kvistar och grenar till Återbruket och lyckades backa nästan åt rätt håll. Hemma i kvarteret stod en hel hjord med hjortar och väntade på mig. En liten vit hund dök upp och hjortarna försvann med höga tysta språng. Bort mot busshållplatsen.
Berghamra djurpark.
I dag kom ännu en av mina böcker från tryckeriet. Den här gången är det en liten skrift, bara 32 sidor, men med ett spännande innehåll, om jag får säga det själv, och just nu är det ingen som hindrar mig. Skriften heter Omniaresor – om en västmanländsk resebyrå, och handlar förstås om Omniaresor i gamla VLT-huset på Stora gatan. Resebyrån fyller 90 år och vill fira med en minnesskrift. Det är en berättelse om hur torparsonen Herman Axelsson cyklade ut i världen 1922, för att söka lyckan med 800 kronor på fickan. Han kom till Surahammar, hyrde rum, satte in en annons, köpte en specialbyggd buss av Ford vid Oxbacken i Västerås och startade sin första busslinje. Surahammars Trafik växte sig allt större, barnen tog över, så småningom det blev turistresor, försäljning och återköp. I dag driver Hermans dotterson Michael Wild bolaget, som numera heter Omniaresor. Utan bussar men med båtkryssningar och flygresor i programmet.
Min tolfte bok är en liten skrift på 32 sidor.
Här är en av bilderna i boken, en fantastisk bild från något av åren efter kriget. Surahammars Trafik ordnar en av sina första bussresor utomlands. Turen går till Norge och resenärerna har med sig egna tält för övernattning.
Pionjärresa med egna tält. Foto: Omniaresor.
Har skrivit en artikel om Arvid Ridner. Återkommer till honom, nu hinner jag bara runda av med ett par vykort. Först ett gammalt kort från Karlsgatan. Det står så i alla fall, men jag kan inte känna igen mig. Vad är det för gata i förgrunden?
Vykort ur Rolf Södermans samling.
Så till slut, ett vykort från en klassisk plats. Jakobsbergsplatsen. Har inte varit där på år och dag, men jag inbillar mig att det ser likadant ut i dag. Med undantag av bilen förstås. Trevlig helg!
Vykort ur Rolf Södermans samling.
Kommer du ihåg, Anders, vår fröken i Jakobsbergsskola Ingeborg Holmer? Hon bodde på Jakobsbersplatsen nr 6 tror jag det var. Jag besökte henne på 70-talet. När hon öppnade dörren kände hon igen mig direkt. Platsen är sig ganska lik än idag, jag gick förbi där häromdagen.
Lars, visst minns jag fröken Holmer. Jag träffade henne också en gång senare i livet. Hon var sig lik. En av hennes värsta ögonblick var nog när hon måste läxa upp oss alla pojkar, när vi hade tryckt in oss och gömt oss på toaletten utanför gymnastiksalen. Aga var tillåtet och hon luggade och fliskade oss allihop. Men egentligen ville hon inte.
Grattis till den nya ”bookletten”!
Huset som delvis döljs av det högra trädet uppvisar vissa likheter med dagens Karlsgatan 30.
Vykortet på Karlsgatan:
Fotografen står på Kopparbergsvägen och fotograferar norrut utmed Karlsgatan.
Om vi går till din blogg för den 5 december 2010 och jämför med bilden ”Huset som försvann”, så känner vi igen oss.
Huset till höger på vykortet är alltså det som senare inhyste cykel-, moped- och sportaffären som låg framme vid Kopparbergsvägen, där det idag bara är en stor tom parkeringsplats för Herrgärdets vårdcentral.
Jämför man husets vänstra gavel, den som är mot Karlsgatan, mellan de två bilderna, så är alla fönsternas placering identisk. Och vi ser också att de två fönstren på framsidan på första våningen senare slogs ihop så att de blev ett stort skyltfönster för mopeder ett halvsekel senare. De övre våningarnas fönster på framsidan finns intakta på den nyare bilden.
Till vänster på vykortet ligger en byggnad som hör till Epidemisjukhuset (som ju av smittoskäl förstås byggdes långt utanför stadsgränsen!), och som numera har ersatts av Herrgärdets vårdcentral.
Vykortet på Karlsgatan är taget ca 1900 – 1906, för det finns ett sådant vykort stämplat 1906.
När jag börjar komma igång … är det bara bussresorna kvar att tycka till om.
”…torparsonen Herman Axelsson cyklade …” och det gjorde också arbetaren Algot Bergman här på Freja, men han cyklade till CVV tror jag. Engagerad. På äldre da’r ville även han ut i världen … startade Bergmans resor. Den första utlandsresan gick nog också till Norge.
Han hade en fotbollsspelande son Stig, duktig, läste vidare … och ”försvann”. Men kvar står SPELET DÖDEN. Fantastiskt. Jag har introducerat det ute på Anundshög, en japan vart ”helt galen”, men trots löfte från dir Fast händer inget. Ett ”urtidsspel” som jag bara lyckats återfinna på ett ställe till: Göteborgs skärgård – månne gick en Bergmansresa dit?
Håller i allt väsentligt med Mikael Elinder i hans beskrivning av vykortet från Karlsgatan.