Först var vi på 50-årskalas i Koppartältet i Hagaparken i går. Närmare 80 personer. God mat, fin stämning. Jag upptäckte till min förfäran att jag var äldst av alla, med undantag för födelsedagsbarnets föräldrar. Hur ska det här sluta?
I dag letade vi upp byggmästare Sven-Harry Karlssons kombinerade konsthall och bostadshus intill Vasaparken i Stockholm. Sven-Harry, som fyller 80 i december, har samlat konst i 35 år. Nu har han byggt ett konstens äreminne över sitt intresse. Stort, mycket glas och ljus. Spännande utställning av Karin Broos. Målningar av vardagen, nästan som fotografier, med en nostalgisk, rentav dyster underton. Där gick jag förresten in med pensionärsrabatt, utan att någon begärde legitimation. Suck.
En av Karin Broos målningar på Sven-Harrys Konstmuseum.
Lena Cronqvists badande flicka i Sven-Harrys foajé.
Vasaparken i Stockholm är en levande park. Barn, ungdomar, föräldrar, äldre. Konstgräs mitt på den öppna ytan. Små fotbollsmål med nät! Det drömde jag alltid om när jag var liten och kutade runt på grusplaner med fula plåtrörsmål utan nät. Varför inte göra Djäknebergets stora plan litet roligare? Kosta på med redskap. Och mål med nät! Det är ju hur kul som helst att dra in en boll i nätet… eller var, kanske jag ska säga.
Vasaparken i Stockholm. En förebild för Djäkneberget?
Så avdelningen gamla bilder. Jag och många med mig kan inte se oss mätta på det Västerås som flytt. Här är en bild från Aseas Mimerverkstäder på Karlsgatan. Titta på sandsäckarna som staplats längs fasaderna. Det måste innebära att bilden togs under det senaste kriget. Sandsäckarna antogs skydda mot bombskakningar och mot splitter.
Karlsgatan och Mimer, med Ottar i bakgrunden. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
Här är en spännande Asea-bild till. Känner ni igen platsen? Javisst, järnvägsövergången på Pilgatan (som är en viadukt i dag). Arvidverkstaden har börjat byggas (Bombardier). Året måste vara ungefär 1935 eller 1936. Mellankrigstid, alltså.
Arvid byggs vid Pilgatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
