Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Edström’

Stor dag i dag. Vi fick komma på stomvisning hos NCC. Utrustade med gula västar och blå hjälmar fick vi ta hissen upp i det hus vi ska flytta till i september. Första intrycker när vi klev in i vår lägenhet var: Vad liten! Ändå är den ganska stor. Känslan beror väl på att det saknas väggar och sånt. Plus att huset vi bor i sedan snart 35 år är större. Men utsikten över Mälaren var fin.

 

Här ska vi bo.

Här ska vi bo.

 

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

 

Var i Stockholm i går. Hälsade på Birgitta Hambraeus, som var riksdagsman för centerpartiet åren 1971-1998. Hon var och är en av de mest energiska motståndarna mot kärnkraft. Men det var inte därför jag träffade henne. Birgitta föddes i Villa Asea 1930. Modern hette Janesie och var dotter till Sigfrid och Ruth Edström. Birgitta var deras första barnbarn. Vi pratade länge om hennes morfar. Något av det kommer säkert med i biografin. Från 1939 till sin död 1964 bodde Sigfrid Edström på Strandvägen i Stockholm. ”Han satt alltid i den där stolen”, sa Birgitta och pekade på en bastant karmstol hon fått ärva. Sigfrid fick den en gång av Einar Flygt, som var direktör inom trämassebranschen.

 

Sigfrids karmstol.

Sigfrids karmstol.

 

Edström levde ensam efter det att hustrun Ruth dog 1944. Hans husa hette Syster Holmberg och tjänade familjen Edström en stor del av sitt liv. Hon följde med från Västerås till Stockholm och fanns vid Sigfrids sida när han dog 1964. Är det någon som vet något mer om Syster Holmberg? Hon hette Syster, det var ingen sjukskötersketitel.

I morgon är det frack och lackskor som gäller igen. En gång om året samlas Carlsbröderna på Stadshotellet för att äta, prata, hålla tal och sjunga (det är mest kören som sjunger) i många, många timmar. Sigfrid Edström var en av de trognaste Carlsbröderna. Han var valdes in orosåret 1917 och var Praeses (ordförande) under årshögtiden 1935. I förbundets samling av brödraporträtt finns en blyersteckning som O. Wahlström gjorde 1920. Idrottsledaren Edström med medaljer och med Asea i bakgrunden. Svastikan, hakkorset, försvann som logotyp för Asea 1933, när Hitler kommit till makten i Tyskland.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

 

Lennart Mårtensson, som dog förra året, grundade Jazzens vänner och lämnade efter sig en fantastisk skivsamling. Inte bara det. Hans fotosamling omfattar runt 6 000 bilder, de flesta från Västerås. Den ska nu tas omhand av Västerås stadsarkiv, om inget oförutsett inträffar, och kan bli en guldgruva för kommande lokalhistoriker. Här är ett utsökt smakprov från isen utanför Hyttan (Lögarängen) där hyttpojkar och andra spelade bandy. Kolla liraren i hatt. Titta också på arbetarbostäderna i bakgrunden.

 

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Till sist en liten bildgåta. Var kan den här bilden vara tagen?

 

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Strålande vinterväder. Promenerade med min distingerade käpp. Gick till faktarummet på Länsmuseet inne i Aseas Mimerverkstad från 1912, på Karlsgatan 2. Hoppas nån kan ta över driften av kaféet på nedre botten. Ett kombinerat Länsmuseum och Konstmusem ska förstås ha en fungerande servering. Särskilt dessa dagar när Konstmuseet har så många besökare till modedesignern Lars Wallins eleganta utställning Fashion Stories. Jag tittade in där i dag. Mycket folk en vanlig fredageftermiddag. Mest kvinnor.

Fashion Stories håller på till den 3 mars.

Fashion Stories håller på till den 3 mars.

 

Gick igenom Länsmuseets material kring Aseachefen Sigfrid Edström för biografin. Fanns en del grejer jag inte sett förut. Roligast av allt var nog att jag ramlade över en förklaring till dödskallen som står i en hylla i Edströms rekonstruerade arbetsrum i Villa Asea. Jag har undrat över den där skallen varje gång jag haft tillfälle att besöka denna märkliga villa, med minnen av en svunnen industriepok. Ingen har kunnat förklara den.

Skallen i Edströmrummet.

Skallen i Edströmrummet.

 

Så i dag hittade jag ett brev som Sigfrid Edström skrev till Sven Maijgren på Aseas reklamavdelning i september 1961. Edström var då 91 år. Han frågade om några saker i hans arbetsrum fortfarande fanns kvar i Västerås. Han frågade bland annat om en dödskalle! Edström berättade i brevet att Asea hade varit med om att dra fram spårvägen i Uppsala 1906 (visste ni att Uppsala hade spårvagnar från 1906 och ända in på 1950-talet?). När man lade skenorna förbi domkyrkan kom man på en gammal kyrkogård. Edström skriver: ”Skeletten blev bortförda, men en av mina ingenjörer tillvaratog en skalle, som jag sedermera i många år hade på mitt skrivbord i Asea. Finns skallen kvar?”

Ja, det gör den alltså. Undrar hur många besökare han skrämde med den? Här är förresten en bild från just 1906, på spårvagnar som Asea tillverkade i Sigurdverkstaden. För Uppsala? Bilden har som så ofta förr grävts fram ur arkiven av den idoge Jan-Åke Alkeblad, som snart ska prata på Länsmuseet om sina stadsbilder. Sven Maijgren var, inom parentes, en av de ingenjörer som deltog i Aseas äventyr i Ryska Jaroslavl.

 

Spårvagnar byggs i Aseas Sigurdverkstad 1906. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Spårvagnar byggs i Aseas Sigurdverkstad 1906. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Fick ett mejl från Affe Gustafsson som gått igenom sin mormors fotoalbum och bland annat hitta ett par bilder från den klassiskt ökända och populära biografen Röda Kvarn. Där finns också ett foto på Erland som var tillsammans med Affes morfars syster och knäckte extra som maskinist på Röda Kvarn. Jag tackar för bilderna och visar dom mer än gärna.

 

Röda Kvarn i hörnet Stora gatan och Sturegatan. Foto: "Erlands album", Alf Gustafssons samling.

Röda Kvarn i hörnet Stora gatan och Sturegatan. Foto: ”Erlands album”, Alf Gustafssons samling.

 

Extraknäckande maskinist på Moulin Rouge. Foto: "Erlands album", Alf Gustafssons samling.

Extraknäckande maskinist på Moulin Rouge. Foto: ”Erlands album”, Alf Gustafssons samling.

 

Vem var Kai Stammerjohann? Han målade Västeråsmotiv. Lars Larsson undrar. Han har skickat mig ett par exempel. Tavlorna är målade på 1970-talet. Här är en av dem. (Jag har ett svagt minne av att Kai var med i Västerås fotoklubb på sjuttiotalet.)

 

Kyrkbacken. Kai Stammerjohann. Foto: Lars Larsson.

Kyrkbacken. Kai Stammerjohann. Foto: Lars Larsson.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Per T Ohlsson ringde.

Visst låter det litet fräckt och lagom nonchalant att säga ”Per T Ohlsson ringde”. Det är ju inte var dag man pratar med Sydsvenskans politiske krönikör, författaren Per T. Nu är han på gång med att skriva en bok om Sveriges politiska historia, på uppdrag av Historiska media. Den ska komma ut 2014. Ett avsnitt ska handla om orosåret 1917. Per T Ohlsson fick tips om min bok om det året, med undertiteln ”en berättelse om Sifrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen”. Nu har han läst den och ringde och frågade om jag förstod hur bra den var. ”Jag läste den från pärm till pärm”, sa han, och berömde sättet jag hade dramatiserat det dokumentära materialet utan att fara med osanning. Det var bara att tacka och ta emot. Synd att jag bara har enstaka ex kvar att sälja… kanske dags för ett nytryck. Sigfrid Edström börjat ju bli i ropet igen, nu när alla förståsigpåare vill prata om betydelsen av Saltsjöbadsavtalet. ”Och tänk så bra han samarbetade med Viktor Larsson för att ta undvika de revolutionära stämningarna”, sa Per T. Viktor Larsson var ju pragmatisk metallare och socialdemokrat, positivt inställd till samarbete med näringslivet. Precis som Stefan Löfvén…

Jag letade fram en bild på Sigfrid Edström på Fiskartorget i början av 1930-talet. Det är Barnens dag. Sigfrid konverserar några bekanta (någon som känner igen dem, förresten?). Ruth handlar pepparkakor. Livet i småstaden rullar på, medan Asea agerar på den stora internationella marknaden.

Sigfrid Edström på Fiskartorget. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Tog en bild med telefonen för en tid sedan. Rakt ut ur bilfönstret över en åker i Fjärdhundra. När jag tittade litet extra på den såg jag en toskansk borg därborta i träddungen. Tänk vad telefonerna har utvecklats.

Fjärdhundra, september.

Fick en annan bild, från Willy Brodkorb. Regnbågen landar i Kokpunkten i gamla Ångkraftverket. Willy vet vad jag tycker om det projektet och därför döpte han bilden till Skattkistan. Gannska fyndigt. Enligt sägnen ska man ju finna en skattkista där regnbågen slutar. Eller är det där den börjar?

Skattkistan. Bildkälla: Willy Brodkorb.

Bildgåtan i förra bloggen visade mycket riktigt Vasagatan, strax norr om korsningen med Smedjegatan. Brandkårens slangtorn skymtar till höger. Hinner inte med någon ny bildgåta. Väntar besök av vår dotters franska svärföräldrar. Ack, varför pratar jag så usel franska? I morgon Gotland. Ojnareskogen står fortfarande kvar. En bild från hamnen 1937, som avslutning, vet inte varför, men den är ganska fin.

Magasin byggs vid silon i gamla hamnen 1937. Ångkraftverket till höger. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

OS i Stockholm 1912. Hundra år sen. Självklart skrivs det böcker. Jag läser just nu Christer Isakssons Stockholm 1912. Extra intressant för mig eftersom jag är citerad på ett par ställen, där Isaksson berättar om Sigfrid Edström. Jag har ju skrivit en del om denne industriman som inte bara lyfte Asea och Västerås till oanade höjder, utan också styrde både den nationella och internationella idrotten. I min bok 1917 skriver jag att Sigfrid Edström var en av männen bakom den svenska folkhemsmodellen. Han såg vikten av att staten och kapitalet samarbetade. Jag har också gjort poänger av att Edström satte affärerna framför politiken, vare sig det gällde tyskar eller ryssar. Han samarbetade både med Stalin och med Hitler för att sälja svenska produkter. När Christer Isaksson porträtterar Edström i boken tar han upp de goda kontakter som Aseadirektören hade med ledande tyska idrottsledare, även under nazitiden.  Jag har svårt att döma personer i efterhand och vill gärna tro att Edström var mer aningslös än politiskt medveten. Isaksson frågar om det egentligen är någon skillnad. Har det någon betydelse om man var aningslös om samtidigt gynnade nazismen? Frågan får vara obesvarad tills någon skriver den stora biografin om Sigfrid Edström som styrde från Villa Asea i Stallhagen.

 

En av flera böcker om OS 1912. I den här diskuteras min bok om 1917 och Sigfrid Edström.

 

J Sigfrid Edström på Gamla plan 1916.

 

Inför min bok 1917, en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen fick jag besöka Villa Asea och titta i de lådor som Edström lämnat kvar på vinden. Där hittade jag en del idrottsminnen som både omnämns i min och i Christer Isakssons bok. Jag hittade också en fin bild från OS i Stockholm, där Edström förstås var en av de ledande organisatörerna.

 

Invigningen av de olympiska spelen på Stockholms stadion för hundra år sedan.

 

Tror jag fick med Edström på ett hörn när jag pratade om Minnen av en stad i Pingskyrkan i går, i mina barndomskvarter kring Repslagargatan. Mötet var öppet för alla men arrangerades av kyrkans pensionärsråd. Här är några ur publiken.

 

Publik i Pingstkyrkan.

 

Jag började med att visa några bilder av hur kvarteren såg ut innan Oxbackens centrum och Pingstkyrkan byggdes. Här är en bild på Repslagargatan mot väster, tagen från nedre delen av Jakobsbergsgatan (där Råbyleden börjar). I huset närmast till höger bodde den trogne bloggkommentatorn Bengt Bergquist på trettiotalet. Där bodde min morfar och mormor också. Huset ägdes då av boxaren och företagaren Axel Svensson som varit med Asea i Sovjet och lagt undan pengar under tiden i Jaroslavl.

 

Repslagargatan mot väster, troligen sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

I senaste bloggen frågar Barbro Berggren om jag kan skaka fram en bild på Helge Thiléns livsmedelsbutik litet längre bort på Köpingsvägen. Det är samme handlare som Aron Olnafors kallar för Helge Bråttom. Jag har inga bilder på Helge eller på interiören (det kanske någon annan har?), men jag har ett par bilder på affären. Här är en.

 

Helge Thiléns butik. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Innan jag tar helgpaus måste jag får visa en bild jag hittade på Länsmuseet häromveckan. Så här såg det ut innan Cityringen drogs fram på Skarpskyttebron på sextiotalet. Norra Ringvägen slutade abrupt vid Skultunavägen. På bilden rivs den gamla träbron för gående och cyklister. Den nya tiden ska storma fram över den gamla ån.

 

Skarpskyttebron. Foto: Länsmuseet.

 

Nu måste jag klippa gräs och städa i trädgården. Sen ska bilen packas. I kväll mot ön! Förmodligen tar jag semester från bloggen en vecka eller så. Men man ska förstås aldrig säga aldrig.

Trevlig helg!

Läs hela inlägget »

Onsdag kväll: Femte och avgörande kvartsfinalen i bandy mellan VSK och Hammarby. Nu måste västeråsarna masa sig iväg till ABB Arena. Finns inte längre några ursäkter. Sådana här höjdpunkter i sportens värld bjuds det inte så många av på ett år. Minst femtusen behövs i hallen för att vi inte ska behöva skämmas. Västerås är ju ändå landets bandystad nummer ett med de Mesta Mästarna. Det är dags nu. Kom til Rocklunda, om ni hellre vill ha det namnet än ABB Arena. Det är säsongens sista bandymatch, för ett av lagen.

Onsdag kväll. Avslag klockan 19!

 

Skrev på Facebook i dag om påfundet att använda det påhittade pronominet hen som ett könsneutralt alternativ till han eller hon. Jag gillar det inte. Tycker det är onödigt. Argumenterade mot och menade att det är ett konstruerat problem. Hen behövs inte. Inte henom eller henes eller hens heller. Responsen blev omedelbar. Närmare 20 gillanden och över 50 kommentarer, det mesta någonsin. De flesta verkade hålla med mig.

Lyssnade på Barbro Hedvall i Stadsbibliotekets hörsal i kväll. Hon talade om kvinnors kamp för rösträtt och berättade bland annat, överraskande för mig, att Sigfrid Edström var en av de näringslivspampar som stödde den Internationella kvinnokonferensen i Stockholm 1911. Kanske repeterade han inför OS året därpå.

Nu ska ni få se en underbar bild av Kristiansborgsallén, som jag fått från Ingvar Selin. Jag har aldrig sett det vykortet förut. Njut av tidsandan på fyrtiotalet. Ett varubud har parkerat cykeln, en bil skymtar långt bort på alléns grusväg. Selins bodde i huset närmast till höger, som hade adress Bomansgatan 17.

Kristiansborgsallén mot söder. Foto: Ingvar Selins samling.

 

Så två bilder från Stora gatan vid Mimerkvarteret, en vinterdag, troligen på femtiotalet. Det är mycket folk på den norra trottoaren, dels framför ett fik, dels framför något som ser ut som en hållplats. Vad köar de för? Väntar de på att portvakten ska öppna Mimerporten? Eller är det något annat som händer på Stora gatan denna vinterdag.

Stora gatan mot öster, vid Officershuset. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Stora gatan i höjd med Mimerporten. Vad väntar människorna på? Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Vi tittade på OS-arenan i Peking häromdan, Fågelboet med plats för 100 000 personer. Jag gick en bit in i anläggningen och hamnade i ett vaxmuseum med gamla ordförande i de olympiska kommittéerna. Och där satt det en västeråsare,  J Sigfrid Edström, vd och styrelseordförande i Asea under första halvan av 1900-talet. Han tittade uppfordrande på mig, men jag hade litet svårt att känna igen honom. Vaxgubbar är dom inte så duktiga på härborta.

Sigfrid Edström, ordförande i IOK 1946-52.

 

Snart bye, bye.

 

Om en halvtimme kör vi med bussen till en restaurang för att äta en avslutande Pekinganka. I morgon åker vi hem. Jag måste ju skriva nya Frågor om förr.

Auktionskammaren på Västgötegatan. Var det inte ett bryggeri i det där korsvirkeshuset en gång?

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers