Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Peking’

Resenärerna på sista resan till Peking var flitiga fotografer. Ni kan se ett urval av deras alster på en annan sida på bloggen. I dag har jag lagt ut några nya bilder. Vi får se var det slutar. Gruppen var till största delen från Västerås. Här poserar vi på Himmelska fridens torg, framför Mao och ingången till Den förbjudna staden, där kejsarna från Ming- och Qingdynastierna bodde. Det var på den balkongen Mao stod när han utropade Folkrepubliken den 1 oktober 1949 inför en miljon människor på torget.

Tror det var min elfte grupp till Peking, är inte rikigt säker.

 

Här hemma rullar det på som det brukar. Barnbarnen låter sig gärna hämtas på dagis då och då. Häromdan mjuknade ett farfarshjärta när Alex satt och väntade innanför tamburglaset. Alltid lika roligt när någon väntar på en.

Kommer ni snart?

 

Promenerar och cyklar, så gott det går. Häromdan gick jag på Badelundaåsen vid Hässlö och tyckte mig se gravar och fornlämningar där också, mindre uppmärksammat än borta vid Anundshög. Eller också var det nergrävda bunkrar sen flygflottiljens tid. På åsen speglade sig vårvintern i smältvattnet och träden sjöng i vinden.

Vårvinter.

 

Höll föredrag och visade bilder från gamla Västerås i går för Medinhistoriska sällskapet, som hade årsmöte en trappa ner i gamla lasarettet. Vi höll till i samma sal där landstingsstyrelsen sammanträder. Jag kan inte påstå att jag kände några historiska vingslag, men det var fullt hus, rentav överfullt hus.

Medicinhistorisk publik.

 

Här är några bilder jag inte visade i går. Jag passar på att visa några vykort ur Rolf Södermans fina samling.

Gamla lasarettet, när det var nytt.

 

Var låg den där dammen på Djäkneberget?

 

Bomansgatan.

 

 

Domkyrkoesplanaden.

Läs hela inlägget »

Nu gott folk, nu stänger jag ner bloggen en vecka. I morgon bär det av till Kina igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Vi åker ett 30-tal personer från Västerås till landet där man uppfann skottkärran och där det finns 600 mobiltelefoner och 200 miljoner twittrare. Vi ska vara i Peking en vecka, en stad som jag tror mig känna men som jag aldrig kommer att lära mig. Allt är i ständig förändring. Jag kan knappast vänta mig att soldaten står kvar, han som hade som sin uppgift att bevaka ett parti av vallgraven norr om den Förbjudna staden.

Vallgravsbevakare vid kejsarstaden.

Flera bloggläsare pratar om de överraskande färgbilderna som Carl Henning tog av fyrtiotalets Västerås. Jag har fortfarande svårt att förstå att han fotograferade i färg åren efter kriget, kanske till och med under krigsåren. Jag har aldrig sett färgbilder från den tidens Västerås förut. Det kommer flera här på bloggen när jag kommer hem. Här är ett par att titta på tills dess. Den första visar en kusk som med piskan klatschfärdig styr sin ardenner ut på Munkgatan från Vasagatan, med Bomanska gården i bakgrunden och Caltex-macken längts bort till höger. Det där med Caltex vet jag inte riktigt. Kan ha varit IC eller nåt sånt också. Eller Gulf. Rofyllt är det hursomhelst. Inte en bil, varken parkerad eller i färd. Småstadens lunk.

I sakta mak genom Aros. Foto: Carl Henning.

När jag tittar på nästa bild ser jag något som får mig att dra efter andan. Inte förrän nu förstår jag hur gamla de här färgbilderna är! Titta på Köpmangatan, en förmiddag efter ett morgonregn. Titta på alla småbutikerna som inte längre finns och på husen som revs för Sigma. Men det är inte det som är det märkliga. Utan något annat. Titta!

Köpmangatan med tornet i bakgrunden. Foto: Carl Henning.

Ja, just det. Titta på tornet på Telegrafhusets tak i bakgrunden. Det är inte kyrktornet, det ser ni sticka upp till höger. Nej, tornet sitter på Telegrafhuset på Västra Kyrkogatan. Det störtade ner och förstördes vid den stora branden i Telegrafhuset i september 1942. Tornet byggdes aldrig upp igen. Bilden är alltså tagen före september 1942! Jag blir alldeles förstummad. Hur kunde Carl Henning fotografera i färg då? I augusti 1942 blev förresten min pappa svensk mästare i höjdhopp på Stockholms stadion. Apropå ingenting, men nu är jag så omtumlad att jag kan skriva vad som helst. En fråga till Lars Henning, som skannat in sin farfars diapositiv: Finns det datum i anteckningarna?

Här är en till, innan jag måste packa klart. En vinterbild från gamla hamnen. Det tredje och sista (?) kallbadhuset till höger, en passagerarångare stävar genom den brutna isen in mot kaj, omgiven av rader av västeråsare som gått ut på isen för att hälsa båten. Oj, så fint.

Kallbadhuset och båten från Stockholm. Foto: Carl Henning.

Nu har jagt något att se fram emot när jag kommer hem. Ha det så bra, så länge. Leta gärna i lådorna och garderoberna efter fler gamla bilder från Västerås.

Läs hela inlägget »

Tog mig ner på stan för att se att allt var sig likt. Kom på mig själv att tänka på Peking fast jag haltade fram på Stora gatan. Minns första kvällen i Peking för drygt en vecka sen. Jetlaggad tog jag en promenad i gränderna bakom hotellet. Det var som om jag hade kommit hem. Ljuden, dofterna, människorna.

Nästan som hemma på Stora gatan.

 

När jag summerar en veckas mat i Peking, luncher och middagar på en massa olika ställen, brukar jag alltid dra samma slutsats. Bästa maten serveras hemma hos de familjer vi besöker i de gamla hutongerna. Vi får dumplings och annan husmanskost direkt från köksspisen. Utomordentligt gott. Dessutom är det spännande att se hur en kinesisk familj bor och vad de har på väggarna.

Lunch i hutongerna.

 

Var på bandy i onsdags. VSK hade stora besvär att vinna över nykomlingen Gais, som tränat i hockeylador på västkusten. Men man kan inte begära allt av ett grönvitt lag som börjat den här serien med fyra hemmasegrar men bara en pinne på bortais. Roligast var att hälsa på nummer 19, Micke Carlsson, med sonen 19B, Edvard.

Nummer 19 med arvtagaren.

 

Läser i tidningarna om nya huvudskador i hockey, sporten för riktiga män. Om inte spelare, tränare och domare kan komma tillrätta med det livsfarliga spelet händer snart någonting riktigt allvarligt. Jag förstår inte, jag har aldrig förstått sportjournalister som kan hylla våldet på en idrottsarena. Det sker numera dagligen när slagsmål i hockeyrinken skildras som ”rena” och ”ärliga”. Det ses som något gentlemannamässigt, rentav hedersamt, att kasta hanskarna och börja slåss, i akt och mening att slå motståndaren sönder och samman. ”Det är farligare att tacklas ojyst än att slåss”, heter det i naiva uttalanden. Det är samma sak som att försvara en misshandel med att det inte handlar om överlagt mord. Publiken gillar det, heter det. Ett slagsmål i rätt tid kan tända ett lag. Ett ärligt slagsmål behöver inte leda till avstängning. Så idiotiskt! Sätt stopp för eländet. Vad ska barn tro när slagsmål och regelbrott hyllas på det sättet?

Från det ena till det andra. På Slottsgatan såg jag något nytt: en märkligt blå kub modell större, uppställd som en slags futuristisk motvikt till det stilrena Sundinska huset i bakgrunden. Nja, ingen har väl tänkt i arkitektoniska banor. Här handlar det om en pissoar. Undrar hur många dar det tar innan den är nerklottrad?

Modernism och klassicism.

 

Nu ska den griniga gamla gubben övergå till det han kan: visa gamla bilder från Västerås. Här är en bild på Gröna kiosken ovanför Oxbacken som den oförtröttlige Jan-Åke Alkeblad grävt fram i Länsmuseets innersta gömslen. Jag skrev en artikel om Gröna kiosken för ett par år sedan, på begäran. Då hade jag ingen bra bild på den, utan fick nöja mig med en målning. Här kommer nu äntligen den efterlängtade bilden på Gröna kiosken.

Gröna kiosken. Foto: Länsmuseet.

 

Ett annat fynd i Länsmuseet är den här bilden på Elbafärjan innan den kapades mitt itu och förlängdes 1926. Här har Elba lagt till vid Elba, stilenligt. Bilden är alltså tagen mellan 1917, när färjan kom hit, och 1926.

Elbafärjan lägger till vid Elba. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Hemma igen. Novembergrått. Men gröna gräsmattor och milt i luften. Jag lyckades aldrig koppla upp mig på bloggen från Peking. Den kinesiska huvudstaden var sig dock lik, kan jag berätta. Eller rättare sagt: den är sig aldrig lik, det händer saker hela tiden. 17 miljoner människor och fem miljoner bilar i en av världens mest expansiva städer.

Innan jag återgår till det normala bloggandet, med gamla Västeråsbilder och annat kul, måste jag visa några knäpp från Peking. Först en bild från Himmelska fridens torg, en regnig morgon. Vi hade regn en förmiddag, sedan var det sol och klart hela veckan.

Himmelska fridens torg med Nationalmuseum i bakgrunden.

 

Ett besök i Peking innebär alltid ett besök i den Förbjudna staden där kejsarna i de två sista dynastierna styrde Mittens rike från 1400-talet fram till kejsardömets fall 1911. Här håller Pekings bästa svensktalande lokalguide låda inför gruppen.

När Leo talar tystnar kejsarnas andar.

 

Gruppens yngste, elvaårige Jonathan, poserar medan mamma fotograferar.

 

Kinesiska murens drakrygg ringlade som vanligt norr om Peking, lika fascinerande som alltid. Världens största byggnadsverk, en gång 600 mil långt, nu ”bara” 300 mil.

The Great Wall.

 

Muren i Badaling.

 

Och i de gamla hutongerna, som snart inte finns kvar längre, levde livet som det brukade.

Hutong i närheten av Trumtornet.

 

Nu ska jag ta mer ner på stan och se vad som hänt här. Har hålet på Kungsängsgatan äntligen lagats? Har dom börjat bygga Kokpunkten? Och i kväll hoppas jag orka med bandyn mellan VSK och Gais. Undrar om de grönvita bryr sig om att punkta Murren?

Läs hela inlägget »

Vi tittade på OS-arenan i Peking häromdan, Fågelboet med plats för 100 000 personer. Jag gick en bit in i anläggningen och hamnade i ett vaxmuseum med gamla ordförande i de olympiska kommittéerna. Och där satt det en västeråsare,  J Sigfrid Edström, vd och styrelseordförande i Asea under första halvan av 1900-talet. Han tittade uppfordrande på mig, men jag hade litet svårt att känna igen honom. Vaxgubbar är dom inte så duktiga på härborta.

Sigfrid Edström, ordförande i IOK 1946-52.

 

Snart bye, bye.

 

Om en halvtimme kör vi med bussen till en restaurang för att äta en avslutande Pekinganka. I morgon åker vi hem. Jag måste ju skriva nya Frågor om förr.

Auktionskammaren på Västgötegatan. Var det inte ett bryggeri i det där korsvirkeshuset en gång?

Läs hela inlägget »

Trafiken flyter ganska bra här i Peking, trots att det finns nästan 5 miljoner bilar i stan. Kanske beror det på att alla utsocknes fordon portförbjudits under folkkongressen, som pågår i det stalinistmastodontiska politrukpalatset vid Himmelska fridens torg. Vi tar oss fram enligt tidsplanen och vi kom till och med för tidigt till en akrobatshow som avslutades med ett obeskrivligt nummer med motorcyklister inne i en glob.

Andra Ringen i Peking.

 

I går var vi på muren, med hög himmel och klar sol. Mer behöver inte sägas.

Muren vid Badaling.

 I Lamatemplet pågick nån slags fest för att driva bort onda andar. Symbolik, ingen politik. Munkarna i Peking gör inte uppror, de vet sin plats i samhället.

Mot Nirvana med trumdunk.

Medan folkkongressen diskuterar framtidens webbstrategi kastar jag ut en bild i rymden från hotellet i Peking. Den föreställer ett gathörn på femtiotalet i gamla kära Aros. Men jag är inte hundra på var. Som vanligt.

Före Hylands Hörna. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Morfar chanslös

Fick ett mejl från Auvergne häromdan. Erik har hälsat på farfar därnere, under vinskörden. Och fått ratta en traktor. Där har morfar ingenting att sätta emot…

Erik kan ratta hur länge som helst.

Bilden på skolklassen i går gladde flera. Kia Ericson i Surahammar hittade sig själv på bilden. Trea från höger i första raden. Hon minns namnen på alla barnen, om någon är intresserad. Och hon minns dasset på gården. Egon Sidelöv gillar också bilder på människor som omväxling till alla gamla bilder på stadsmiljöer. Han har skickat den här fina bilden på BK Nords pojklag i bandy 1942-1943. Bilden är tagen på Notudden, där de tränade.

BK Nords pojklag på Notudden.

Pojkarna kom från Ängsgärdet och klubben startades av Folke ”Rajan” Brodin. Han är längst av alla och står i vänstra kanten i bakre ledet. De tränade på den plogade isen utanför Notudden. Matcherna fick de ibland spela på Arosvallens B-plan.

Apropå träning. De här två viga farbröderna träffade jag på i förra veckan när vi besökte parken utanför Himlens tempel i Peking. Vi skulle köra litet morgongymnastik, men jag blev stel bara av att titta på de där två.

Morgongymnastik.

Nu finns nya bilder från Kinaresan, tagna av Rune Isaksson, utlagda på sidan med Resor, klicka på fliken överst.

Läs hela inlägget »

Hemma igen, efter en mer än dygnslång resa från Mittens rike, via strejkernas Paris till den gula och regníga hösten i Västerås. Minns solen i Peking, trafiken, templen, tystnaden om den fängslade fredspristagaren, de vänliga leendena i gränderna – och den märkliga upplevelsen att plötsligt se min bror sitta bland de sminkande skådespelarna bakom kulisserna på Pekingoperan.

Mannen till höger är skådespelare.

Vi åt som vanligt lunch hemma hos en familj i hutongerna i närheten av Trumtornet och Klocktornet. Än en gång förvånades jag över hur minnet av Mao lever bland vanligt folk.

Mao på hedersplats i vardagsrummet.

Vi åkte inte till Badaling när vi skulle gå på muren, utan till Jinshanling som är vildare och ligger längre bort. Här kan man gå alldeles ensam på ett av världens mest omtalade byggnadsverk – som dock inte syns från månen.

Kinesiska muren vid Jinshanling.

Nu börjar vardagen igen, men en spännande vardag. Min bok Minnen av en stad finns i boklådorna i stan och på torsdag kommer första annonsen i VLT. Sen får vi se vad som händer. Jag vet att jag ska prata i radion på måndag och berätta och visa bilder i VLT:s Åsikten nästa fredag.

Det har kommit flera intressanta bilder med mejlen när jag varit borta. Ivar Nyström på Stadsarkivet har hittat en bild på Sigridsdal, det hus som Stig Slagbrand frågade om för ett tag sedan.

Sigridsdal vid Norra Ringvägen. Foto: Åke V Larsson, Västerås stadsarkiv.

Ivar tror sig också ha hittat svaret på vilket hus det är som brinner på Torbjörn Alms bild som jag visade den 30 september. ”Jag tror det är hörnet Utanbygatan – Engelbrektsgatan”, skriver han och bifogar ännu en bild.

Foto: Åke V Larsson 1965. Västerås stadsarkiv.

Så till sist ett beklagande över en felskrivning i gårdagens Frågor om förr i VLT, där jag skrev om servicehuset Karlslund. Jag skrev i hastigheten (får skylla på packningen inför resan till Kina) att det gamla hospitalet låg nere vid Fiskartorget där Officershuset senare skulle byggas. Det ska förstås vara Stora Westmannia.

Ibland vet jag inte var jag får allt ifrån.

Läs hela inlägget »

Mao och muren

Mao dog 1976. Allt är förändrat. Kina är världens näst starkaste ekonomi. Bara enpartistaten minner om Mao. Partitoppen nämner honom inte. Men på något märkligt sätt lever han hos vanligt folk, trots alla missgärningar. Köerna utanför mausoleet har varit kilometerlånga dessa oktoberdagar.

I väntan på Mao.

 

Någon sjöng om 8 millions bicycles in Beijing. Det kanske finns så många fortfarande. Men det är de 4 miljonerna bilar som syns. Ibland dyker en enstaka cyklist upp som ett minne av den tid när Södra Bergens Balalajkor sjöng om att Östern är röd.

Överraskande syn.

 

I dag fastnade vi i en halvtimme på rampen ner till tredje ringen i Peking. Men vi hann fram dit vi skulle ändå. På något underligt sätt gört man det.

Proppat trots att slutsiffran begränsar vilka dagar man får köra.

 

Utan någon som helst anledning frågar jag nu varför Bånkgården brann?

Många minns branden.

Läs hela inlägget »

Hälsning från Kina

Kom till Peking i tisdags morse. Sol. Klar luft. Bleka färger. Körde förbi Himmelska fridens torg. Checkade in på ett hotell ganska nära, gick ut i några kvarvarande hutonger för att uppleva känslan av det ”riktiga” Peking, långt bort från skyskrapornas glas och betong, långt bort men ändå nära.

Gränd söder om Himmelska fridens torg.

 

Stannade i ett gathörn och tittade mot månen ovanför kvarterets gemensamma toalett. Då kom den svarta katten, mjukt hoppande över takåsen. Den stannade till, kurade ihop sig och tittade på mig. Som om den undrade över främlingen.

Katt på kinesiskt toatak.

 

I dag var vi tillbaka på Himmelska fridens, innan vi gick in i den Förbjudna staden. Torget  är ett av världens största. Men Stora torget i Västerås är inte dumt det heller. Här är en bild från 1905. Några realskolegossar, några yngre barfotalassar och en torgförsäljare böjd över sin kärra. Köpmangatan går säöderut, med hästskit i solgass.

Stora torget, del av Ernst Blom-fotografi från 1905. Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers