Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Djäkneberget’

I går sommar, i dag mer normal vårvärme. Vitsippsbackarna är magiska, grönskan så där skir som den bara är ett par veckor på hela året. Försöker njuta, men allergitårarna rinner. Cyklade ner i ljuset till stan för ännu ett möte om septembers tänkta nostalgibåt. Det är inte min idé, som någon trodde. Men jag är ombedd att vara med och visa bilder och prata om det Västerås som en gång var. Sen ska det förstås vara en massa annat. Intressanta personer, spännande musik, utställningar. Bara för västeråsare. Jag lär återkomma när och om planerna klarnar. Tills dess får ni titta på ett par bilder jag tog på en musikfest på Djäkneberget 1973. Ungdomarna, som såg den ljusnande framtiden, är i dag plus 55 eller plus 60. Tiden springer fortare än en dopad hundrameterslöpare. Nostalgibåten väntar.

Blivande pensionärer på Djäkneberget.

Lyssnar på Pugh 1973.

Såg en häger på Björnön häromdan. Den satt på en brygga och väntade på någon. Hovmästaren kanske?

Brygghäger.

När jag pratar och visar bilder brukar jag berätta om Barbro Stenberg, 92 år, som ringde mig efter en artikel om Hakonshus och berättade att hon var född bakom ett draperi på ett kafé på nedre botten i huset intill. Barbro hade aldrig sett kaféet på bild förut. Berättelsen rymmer mycket mer, som jag inte får rum med här. Jag talade bara med Barbro på telefon. I dag fick jag en bild på henne, från Hammarby mötesplats. Anette Wennerström hade hört mig berätta och träffade Barbro, som förlöstes av Pila-Britta på Café Dalom på Hamngatan 1920.

Barbro Stenberg från Café Dalom. Foto: Annette Wennerström.

Vi kör väl bilden på Hamngatan i repris, med de två hästekipagen som väntar på kuskarna som tagit en paus på Café Dalom. Kaféet ägdes av Barbros mormor, hennes mamma serverade där. En av dem hon serverade var hamnsjåaren Frans som blev Barbros pappa.

Hakonshus och Café Dalom. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Här är en annan bild på Hamngatan, tagen mot norr från hamnen. Hakonshus till vänster, SWB-huset vid bommarna. Två av husen till höger, hitom bommarna, finns kvar än i dag. Ångbåten heter Helgarö.  Huset med två torn uppe i stan, om ni kan se dem på era skärmar, är Missionskyrkan vid Engelbrektsplan.

Hamngatan mot norr. Foto: Ernst Blom (delförstoring), Länsmuseet.

Gårdagens bildgåta var förstås hämtad från Kungsgatan, där VLT i dag vänder sin norra glasfasad mot Klipper hotel och Blue Moon bar. Här kommer en annan bild på Kungsgatan, tagen från torget mot väster. Tjusig reklam för fiskaffären där Circus ligger i dag.

Kungsgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Så här såg Kungsgatan ut litet längre upp, jämfört med bildgåtan. De två äldre husen på gårdagens bild syns längre ner.

När Blue Moon Bar fortfarande hette Klippan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

För övrigt tycker jag det är bra att VLT äntligen publicerar namn när tidningen berättar om grov ekonomisk brottslighet där våra skattepengar hanteras omdömeslöst. Mer sådant. Namnpubliceringar ställer högre krav på exakthet i artiklarna. Men de måste förstås vara motiverade utifrån ett allmänintresse och undantagen är legio.

Som avslutning en klassisk bild på ett av Svartåns hängande dass, lika klassiska som Babylons hängande trädgårdar. Kräftorna frodades i vattnet under dassen.

Hängande dass. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Resenärerna på sista resan till Peking var flitiga fotografer. Ni kan se ett urval av deras alster på en annan sida på bloggen. I dag har jag lagt ut några nya bilder. Vi får se var det slutar. Gruppen var till största delen från Västerås. Här poserar vi på Himmelska fridens torg, framför Mao och ingången till Den förbjudna staden, där kejsarna från Ming- och Qingdynastierna bodde. Det var på den balkongen Mao stod när han utropade Folkrepubliken den 1 oktober 1949 inför en miljon människor på torget.

Tror det var min elfte grupp till Peking, är inte rikigt säker.

 

Här hemma rullar det på som det brukar. Barnbarnen låter sig gärna hämtas på dagis då och då. Häromdan mjuknade ett farfarshjärta när Alex satt och väntade innanför tamburglaset. Alltid lika roligt när någon väntar på en.

Kommer ni snart?

 

Promenerar och cyklar, så gott det går. Häromdan gick jag på Badelundaåsen vid Hässlö och tyckte mig se gravar och fornlämningar där också, mindre uppmärksammat än borta vid Anundshög. Eller också var det nergrävda bunkrar sen flygflottiljens tid. På åsen speglade sig vårvintern i smältvattnet och träden sjöng i vinden.

Vårvinter.

 

Höll föredrag och visade bilder från gamla Västerås i går för Medinhistoriska sällskapet, som hade årsmöte en trappa ner i gamla lasarettet. Vi höll till i samma sal där landstingsstyrelsen sammanträder. Jag kan inte påstå att jag kände några historiska vingslag, men det var fullt hus, rentav överfullt hus.

Medicinhistorisk publik.

 

Här är några bilder jag inte visade i går. Jag passar på att visa några vykort ur Rolf Södermans fina samling.

Gamla lasarettet, när det var nytt.

 

Var låg den där dammen på Djäkneberget?

 

Bomansgatan.

 

 

Domkyrkoesplanaden.

Läs hela inlägget »

Två resor till St Petersburg i maj känns i kroppen. Återhämtar mig sakta. Minns Katarinapalatset ute i Pusjkin, den by som en gång hette Tsarskoje Selo, tsarernas by. Katarina den Stora, hon med nummer II och med massor av älskare, tog emot sin kusin Gustav III därute. Kusinerna kom aldrig överens. Katarina tyckte Gustav var en fjant. Några år senare krigade dom. Gustav hoppas ta tillbaka förlorad mark, men hans flotta kom aldrig närmare St Petersburg än till Viborgska viken, där den höll på att bli inringad. Några tiotusen sjömän miste livet, men freden gav ingenting.

Stora delar av Katarinapalatset förstördes under slutskedet av andra världskriget. Nu är det mesta återuppbyggt.

Här hemma har några kommunalråd skrivit ännu en debattinlägg om Kokpunkten, där dom försöker ge sken av att vi som ställer kritiska frågor är motståndare både till ett äventyrsbad och till en upprustning av gamla ångkraftverket. Samtidigt som de i vanlig ordning undviker att svara på de kritiska frågorna. Jag hoppas få in ett svar i VLT i morgon, eller på tisdag.

Tills dess får vi hålla till godo med några gamla vykort från Djäkneberget, där vi ser hus som sedan länge är försvunna. Serveringen finns kvar, i ombyggt skick. Vykorten kommer från Rolf Södermans samling. Den avslutande etiketten kommer också från honom.

Kiosk.

 

Serveringen.

 

Var låg detta hus?

 

Arosiensisk cider.

Läs hela inlägget »

Var hemma hos Lars Sjöstedt i dag. Han ville visa några bilder, som jag ska skriva om i Frågor om förr. Lasse fyller 93 år på torsdag. Grattis i förskott, till en föreningsmänniska och insändarskribent av rang. Över 400 insändare. Inte illa. Den senaste handlar om hur dumt det är att ta bort räcket mot Svartån på en sträcka i Stadsparken. Jag håller med. Idealbilden är att västeråsare sitter och guppar med fötterna i åns vatten, skräckbilden är små barn på väg mot trappan ner till det okända, från den närbelägna lekplatsen. Eller en överförförfriskad stackare som halkar i en mörk natt.

Lars Sjöstedt, snart 93, har varit IFK-are sedan trettiotalet. Kamratränderna går aldrig ur.

 

På byrån trängs pokaler och standar. I mitten ståtar en stånka av trä. ”Vet du vad den är gjord av”, frågade Lasse. ”… Kanske av alrot”, försökte jag. ”Nej, den är gjord av sönderslagna hockeyklubbor”, sa han. En gåva som tack för hans insatser i länets ishockeyförbund.

Lars Sjöstedts priser.

 

På väggen hade han förresten en oljemålning av Arthur Enok Andersson, föreställande just Fiskartorget. Målad innan Stadshuset byggdes.

Oljemålning av Arthur Enok Andersson.

 

Esbjörn Larsson var på Djäkneberget i dag för att kolla grodornas promenad över gatan och leken i dammarna. Det verkar ha gått hett till. Esbjörn bifogade några bilder, här är en.

Grodor på Djäkneberget. Foto: Esbjörn Larsson.

 

Till sist en kiosk. Har jag visat den förut? Den låg på Kopparbergsvägen.

Kiosk på Kopparbergsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers