Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Fiskartorget’

VSK tog sig samman och vann över Vetlanda med 7-2. Slutspelsplatsen säkrades. Laget slapp spela en oviss sista match mot Kungälv borta. Jag var beredd på det värsta. Fem raka förluster och ett oräkneligt antal baklängesmål. Svackan var djupare än kanske någonsin i den grönvita bandyhistorien. ”Jag har aldrig upplevt att VSK förlorat fem matcher i rad”, sa Karl-Erik Eckemark. Och han har ju sett en del. Per Tedbrant, som är grundvakt på elitläktaren, var lika bekymrad. ”Jag har aldrig varit med om nåt liknande”, sa han. Per har sett varenda match sedan Rocklunda imvigdes 1956, med ett par enstaka undantag när han helt enkelt inte kunnat. ”Jag räknade ut att jag stått på Rocklunda 1700 timmar, det är ett helt arbetsår”, sa Per.

 

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

 

Både han och Eckemark kunde andas ut efteråt. Äran är räddad. VSK går till kvartsfinal igen, och det blir det man minns efter den säsong som troligen snart är slut. Seriesegrarna Hammarby kommer säkert att välja VSK som motståndare och då spelas första matchen på Rocklunda, förlåt ABB Arena, på söndag. Vinner Hammarby då kan det vara slutspelat i Västerås eftersom nästa två matcher spelas på Zinkensdamm. Om nu inte Bajen väljer någon annan motståndare.

 

Tack till fansen.

Tack till fansen.

 

Ett par bilder från lördagens familjelunch nere på stan. Först stolt farmor med ett av nytillskotten i barnbarnaskaran: Vera. Sedan Elliott och Alex i full färd med att drapera pojkskulpturen på Smedjegatan i vinterkläder.

Vera och farmor.

Vera och farmor.

 

Vinterskulptur.

Vinterskulptur.

 

Apropå Smedjegatan: är det ingen som kan hjälpa Claes Björkstedt att tidsbestämma bilden, i föregående inlägg, på huset i hörnet av Smedjegatan och Stora torget? Här är en annan bild från Smedjegatan, vid korsningen med Vasagatan, från tjugotalet. Jag har nog visat den förut, men vad gör det. Jag börjar få svårt att hålla koll på vad jag visat och inte visat.

 

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu ett par stillsamt vackra färgbilder från fyrtiotalet, fotograferade av Carl Henning. Det var en tid sedan jag visade Hennings tidiga färgbilder. Nu är det dags igen. Först en stämningsbild från Fiskartorget, tagen från Stadsparken. Så en gatubild som ni får gissa på var den är tagen.

 

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

 

Var? Foto: Carl Henning.

Var? Foto: Carl Henning.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Först en bandynyhet. VSK:s första match i årets World Cup spelas i Västerås, inte i Sandviken där turneringen annars avgörs. VSK möter ryska Neftyanik från Chabarovsk i ABB Arena onsdagen den 10 oktober. Anledningen till ”utlokaliseringen” är förstås att två grönvita spelar i det ryska laget, de nyblivma proffsen Tobias Holmerg och Stefan Edberg.

Skrev om Skepparbacksskolan i serien frågor om förr i VLT i dag. Västerås första folkskola, byggd 1870. Bygget föregicks av en strid i fullmäktige. Det fanns ett färdigt förslag att bygga folkskolan i två hus på gamla hospitalstomten längs Lillån (senare Munkgatan). Fasadritningen är vacker. Men tobaksfabrikören Sundin tyckte att det var bortkastade pengar. Staden borde sälja den centrala tomten vid Lillån till hugade spekulanter och i stället bygga billigare och bättre i sluttningen upp mot Mariaberget. För säkerhets skull skänkte Sundin marken till staden.

 

Fasadritningen till folkskolan (ett hus för pojkar, ett för flickor) vid Lillån.

 

Skepparbacksskolan finns kvar i mer eller mindre oförändrat skick i dag. Men de röda markiserna för fönstren är förstås senare tiders påfund.

Skeppatbacksskolan invigdes 1870.

 

När diskussionerna om skolan fördes på 1860-talet höll folkskoleeleverna till i den mörka medeltida hospitalskyrkan, med gaveln mot Svartån. Det lär finnas en tavla nånstans som visar hur det såg ut inne i kyrkan. Vore roligt att se den. Här syns kyrkan på en av de få bilder som finns från 1870-talet. Kyrkans ljusa gavel syns bakom herrarna på Fiskartorget. Där bakom, vid kyrkan, gick Lillån in till höger. Framför kyrkan syns också ett par av de äldre trähus som låg på hospitalstomten och som tidigare hade inrymt både sjukhus och fattighus.

Fiskartorget med hospitalskyrkan i bakgrunden, troligen 1870-tal.

 

Nog om dettta. Nästa projekt i utforskandet av Västerås historia gäller broar. Jag har fått en bild från Christian Hedberg som i 30 års tid undrat över ett brofundament i Svartån som han sett när han slagit ut från hål 9 på Västerås golfklubb. Hovdestalund ligger på andra sidan. Någon som har en idé om vad det kan vara för bro?

Mystiskt brofundament i Svartån. Foto: Christian Hedberg.

 

Måste visa en tavla igen. En fin och stor Elsa Celsing som sitter inne i Öhrmans konditori vid Stora torget. En ung kvinna läser ett brev med ett drömmande uttryck. Kuvertet ligger på golvet. Resten får vi fantisera om.

Elsa Celsing, Öhrmans konditori.

 

Så en fråga till. I bildgömmorna finns den här träkåken med vidhängande magasin med vällingklocka. Jag har ett svagt minne av ett liknande hus, men kan inte placera det. Det verkar ha använts av föreningar mot slutet av sin levnad. Eller finns det rentav kvar?

Var och vad? Foto: SBK, stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Skriver när det är ljust. I dag satt en hare och tittade länge på mig. Till slut kastade jag ut en morot. När det blir mörkt stapplar jag ut för en promenad. Gatlamporna är som hämtade ur en fransk trettiotalsfilm. Jag tänker på sommaren, på ljuset och längre promenader längs stränder. På teve spelas handboll. Snyggt svenskt anfallsspel första tjugo mot Tjeckien, sen sämre.

Que sera, sera.

Erik har fått vattkoppor nere i Tanzania. Tur det inte var malaria. Allt är relativt.

Fick bra respons på premiärkrönikan på Hela livet i VLT. För 25 år sen skrev jag om våra barn, nu skriver jag om barnbarnen. ”Du har en skrynklig hand”, sa femåringen. Sen sa han: ”Gamla människor blir skrynkliga.” Av barn ska man höra sanningen.

Läste om lönerna i kommun och landsting i VLT i dag. Stadsdirektören skulle inte ens hamna bland de topp 15 i landstingets löneliga. Nånstans är det snett med sån stor skillnad mellan kommunala chefer och chefer inom landstinget. Jag vet att läkarlönerna finns i botten och att de följer med när läkarna blir chefer. Jag vet också att läkare ska ha bra betalt för sin långa utbildning och för sitt ansvar för människors liv. Men ska verkligen en läkare få en automatisk höjning när han eller hon släpper det medicinska ansvaret och ”avancerar” till byråkrat?

Fotosamlingen från Sjöbergs bokhandel rymmer många godbitar. Den här kom fram för ett par dar sen. Titta på bilden först, så ska jag berätta sen.

Blivande operachef på Fiskartorget 1931. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarklvet.

Det är höstfest och Barnens dag i Västerås i september 1931. På Fiskartorget finns ett podium med en träbock för sångaren att kliva upp på. Sångaren heter Set Svanholm. Han är 27 år och är ännu inte lika känd som han skulle bli senare. Set har debuterat året innan på Operan, som Silvio i Pajazzo. Han är fortfarande barytonsångare, det dröjer fem år innan han går över till tenor och blir världsberömd. Han har vita damasker och har lagt sin hatt på portföljen. En blåsorkester ackompanjerar honom. Undrar vem som dirigerar? Och vad han sjunger? Nyfikna småkillar i kepsar liknar Anderssonskans Kalle. Husfasaderna bakom vetter mot Fiskartorget. Där ligger Stadshuset i dag. Set Svanholm blev chef för Operan 1956. Han dog 1964.

Två vykort, till slut, från stans kanske mest berömda korsning: Stora gatan och Köpmangatan:

Stora gatan mot öster.

Stora gatan mot väster.

Läs hela inlägget »

Kring Fiskartorget

Skrev om Fiskartorget i VLT:s Frågor om förr, om hur det såg ut i kvarteret innan Stadshuset byggdes för 50 år sedan. Här kommer några bilder som inte fick plats i artikeln. Vi börjar med ett vykort som togs efter 1910 när varmbadhuset (huset med skorstenen) stod klart.

 

Fiskartorget på vykort.

 

David Söderholm, akvarell, Fiskartorget.

 

I hörnet mot Munkgatan låg en kappaffär, som man ser på akvarellen ovan. Men hur såg det ut längs Munkgatan ner mot Vasagatan på ”stadshussidan”. Där finns det inte så många bilder, eftersom fasaderna var oansenliga. Mest magasin och dörrar mot innegårdar. Här är i alla fall en bild från trettiotalet.

Munkgatans södra sida, mellan Vasagatan och Fiskartorget. Okänd fotograf.

 

Fiskartorget, 1930-talet.

 

God Jul!

Läs hela inlägget »

Fipplade med nya kameran på Fiskartorget häromdan. Skulle slå av den, råkade skjuta av en bild. Blev förvånad efteråt. P-skylten utanför gamla Rådhuset blev nästan symbolisk. För vad, vet jag inte. Men i alla fall.

Slumpskott på Fiskartorget.

 

Skrev om två gamla biografer i serien Frågor om förr i VLT i dag. Västeråsbio och Teaterbio. Bilden på Västeråsbio var från Stora gatan 44. Men biografen höll faktiskt till längre österut på Stora gatan, nummer 36, redan från 1906 och några år framåt. Det var i samma hus som Sigfrid Holm skulle starta sin speceriaffär många år senare. En bild därifrån fick inte plats i tidningen. Men här är den:

Västeråsbio på Stora gatan 36, där apoteket ligger i dag, ungefär.

 

 

Jag kunde ha skrivit om Odeon också. Den fina biografen ännu längre ner på Stora gatan, där Skrapan ligger. Invigd i november 1917. Här är två fina tidiga bilder från Odeons salong. Jag tillåter mig att citera min egen text ur boken 1917:

”Västerås hade fått en ny biograf, mitt emot Aseas potatisutdelning på Stora gatan. Biografen Odeon blev störst i stan med sina sjuhundra platser. Salongen hade byggts med pengar från åkeriägaren Holmberg och hyrts av Biografaktiebolaget Eldorado i Stockholm. Väggarna var rödlila, stolarna luktade nyhyvlad björk och föreståndaren Jean Hansson kunde skryta med en egen stråkorkester på sex man.”

Odeon invigdes 1917. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

 

Odeon blev störst i stan med sina 700 platser. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

Läs hela inlägget »

Stans kombinerade konst- och länsmuseum på Karlsgatan firade ett år i dag. Nya utställningar, gratis tårta, musik och aktiviteter för barn. Riktigt kul. Fin konstutställning med höjdpunkter ur den egna samlingarna och med en hyllning till Erland Cullberg. Micke Genbergs stora duk med Harpsundsekan finns med också, den där med Tage Erlander och gamle kungen utklädda till Fantomen.

Ulla Persson invigningstalar på Konstmuseet med Charlotte Gyllenhammars sovande dagisbarn i förgrunden och Micke Genbergs Fantomer i Harpsundsekan i bakgrunden.

 

Jag träffade Vilhelm Alnefelt, nyss fyllda 90 år. Det var han som ritade Folkets hus på femtiotalet, tillsammans med Nils-Olof Tollbom. De var två unga arkitekter som startat firma. De hängde ihop i 30 år. Nils-Olof dog i somras, Vilhelm hänger med. Han minns arbetet med det som skulle bli arbetarrörelsens högborg på Smedjegatan. Han minns alla konstnärer som var iblandade, Torsten Renqvist, Stefan Thorén, Palle Pernevi, Sven Markelius och andra. Och han minns biografen Cinema, som nu på sätt och vis återuppstår med den nya SF-filmstaden i Kvarteret Kol. Den ska ju heta 1956, det år som Folkets hus började byggas.

Vilhelm Alnefelt ritade Folkets hus på Smedjegatan, det började byggas 1956 och som nu byggs om till en ny filmstad.

 

Folkets hus på Smedjegatan stod klart 1958.

Nya filmstadens hemsida finns en länk, Hur var det förr, där jag berättar om bygget av Folkets hus.

Längst inne i Konstmuseet, i rummet med Cullberg finns också en David Söderholm-tavla, en klassiker, som visar hur det såg ut på Fiskartorget, innan trähusen revs för Stadshuset på femtiotalet. Det är Staffan Cullberg som valt verk ur museets samlingar som passar till brodern Erlands verk.

Akvarell av David Söderholm (1883-1961), Fiskartorget, 1954.

 

Läs hela inlägget »

Först en bild från påskdagens morgon på Ar. Solen stiger upp över ängen, frosten håller på att släppa men havet kyler och det känns som om det är en hel årstid mellan Gotland och Västerås.
 

Påskdagen gryr, Ar, norra Gotland.

Nästa bild tog jag i dag, annandag påsk, nere på Öster Mälarstrand, där folk hade samlats i den sena eftermiddagsvärmen. Det var som i ett annat land, i en annan tid. Tjugo grader sen eftermiddag. I april! Det uppvägde den trista fotbollsmatchen, där VSK visade sig vara sämre än jag trodde var möjligt. Ängelholm vann hur rättvist som helst. Konstiga byten i VSK också. Nja, det här ser inte bra ut.
 
Östra hamnen, annandag påsk.

 Här kommer en bild från en annan folkfest, Barnens dag på Fiskartorget, troligen 1920-talet. Det är ännu en bild från den fantastiska samlingen från Sjöbergs bokhandel som jag träffade på i Stadsarkivet i höstas. Och efter den kommer en bild som minner om vintern. På Stora gatan. Från samma bildkälla.

Barnens dag på Fiskartorget. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.

 

Stora gatan, slutet av 1920-talet. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.
 
 

Läs hela inlägget »

 
Torkade nypon eller en botanisk sensation?
Hällmark eller kalkbrott?

Två gäss flyger framför bilen på heden vid Hau, där Telia välvilligt låter sina 3G-signaler strömma ner till datorn. Solen bryter fram genom den varmfuktiga morgondimman. Påskveckans otroliga väder fortsätter. I går cyklade och gick jag genom den vildmark med hedar och myrar som hotas av Nordkalks planerade gigantiska brott mellan Bunge och Bästeträsk. Arbetstillfällen behövs, men jag har ändrat åsikt och tycker att brottet måste stoppas. Skogen är ovärderlig och experter befarar att grundvattnet kan förorenas och därmed hota den kristallklara Bästeträsk som inte bara är vår badsjö utan också öns största reservvattentäkt.

Jag är skyldig er ett svar på Claes Björkstedts bildgåta. Glasskiosken låg vid Fiskartorget, vilket framgår av den obeskurna bild som med teknikens hjälp ska framträda här nedan.

Till slut ett par bilder från Gamla hamnen innan den blev Östra hamnen. Bilderna är från SBKs arkiv i Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Var hemma hos Lars Sjöstedt i dag. Han ville visa några bilder, som jag ska skriva om i Frågor om förr. Lasse fyller 93 år på torsdag. Grattis i förskott, till en föreningsmänniska och insändarskribent av rang. Över 400 insändare. Inte illa. Den senaste handlar om hur dumt det är att ta bort räcket mot Svartån på en sträcka i Stadsparken. Jag håller med. Idealbilden är att västeråsare sitter och guppar med fötterna i åns vatten, skräckbilden är små barn på väg mot trappan ner till det okända, från den närbelägna lekplatsen. Eller en överförförfriskad stackare som halkar i en mörk natt.

Lars Sjöstedt, snart 93, har varit IFK-are sedan trettiotalet. Kamratränderna går aldrig ur.

 

På byrån trängs pokaler och standar. I mitten ståtar en stånka av trä. ”Vet du vad den är gjord av”, frågade Lasse. ”… Kanske av alrot”, försökte jag. ”Nej, den är gjord av sönderslagna hockeyklubbor”, sa han. En gåva som tack för hans insatser i länets ishockeyförbund.

Lars Sjöstedts priser.

 

På väggen hade han förresten en oljemålning av Arthur Enok Andersson, föreställande just Fiskartorget. Målad innan Stadshuset byggdes.

Oljemålning av Arthur Enok Andersson.

 

Esbjörn Larsson var på Djäkneberget i dag för att kolla grodornas promenad över gatan och leken i dammarna. Det verkar ha gått hett till. Esbjörn bifogade några bilder, här är en.

Grodor på Djäkneberget. Foto: Esbjörn Larsson.

 

Till sist en kiosk. Har jag visat den förut? Den låg på Kopparbergsvägen.

Kiosk på Kopparbergsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Har packat för resa till Skavsta, flyg till Beauvais och sen hyrbil ner genom Frankrike till Auvergne där dottern gifter sig i en liten by på landet på lördag. Blir ett äventyr. Tror inte att jag hittar någon uppkoppling därnere och därför önskar jag alla en god Trettonhelg. Vi hörs och syns igen nästa vecka.

Här är några bilder att titta på tills dess.

Snösvängen på Fiskartorget på tjugotalet. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Grävarbete på en gård vid Karlsgatan på tjugotalet. Mimerverkstaden och Officershuset skymtar till höger. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Två cyklister på Stora gatan vid Skandia, strax innan korsningen med Källgatan.

 Och som avslutning en fin bild från Råby 2008, som Håkan Palm skickat till mig. Han fångade något så ovanligt som pärlemormoln från sitt fönster. Sådana moln förekommer normalt bara i arktiska trakter och anses som ännu mer sällsynta än partiella solförmörkelser.

Pärlemorsol. Foto: Håkan Palm.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers