Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Alex’

VSK tog sig samman och vann över Vetlanda med 7-2. Slutspelsplatsen säkrades. Laget slapp spela en oviss sista match mot Kungälv borta. Jag var beredd på det värsta. Fem raka förluster och ett oräkneligt antal baklängesmål. Svackan var djupare än kanske någonsin i den grönvita bandyhistorien. ”Jag har aldrig upplevt att VSK förlorat fem matcher i rad”, sa Karl-Erik Eckemark. Och han har ju sett en del. Per Tedbrant, som är grundvakt på elitläktaren, var lika bekymrad. ”Jag har aldrig varit med om nåt liknande”, sa han. Per har sett varenda match sedan Rocklunda imvigdes 1956, med ett par enstaka undantag när han helt enkelt inte kunnat. ”Jag räknade ut att jag stått på Rocklunda 1700 timmar, det är ett helt arbetsår”, sa Per.

 

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

 

Både han och Eckemark kunde andas ut efteråt. Äran är räddad. VSK går till kvartsfinal igen, och det blir det man minns efter den säsong som troligen snart är slut. Seriesegrarna Hammarby kommer säkert att välja VSK som motståndare och då spelas första matchen på Rocklunda, förlåt ABB Arena, på söndag. Vinner Hammarby då kan det vara slutspelat i Västerås eftersom nästa två matcher spelas på Zinkensdamm. Om nu inte Bajen väljer någon annan motståndare.

 

Tack till fansen.

Tack till fansen.

 

Ett par bilder från lördagens familjelunch nere på stan. Först stolt farmor med ett av nytillskotten i barnbarnaskaran: Vera. Sedan Elliott och Alex i full färd med att drapera pojkskulpturen på Smedjegatan i vinterkläder.

Vera och farmor.

Vera och farmor.

 

Vinterskulptur.

Vinterskulptur.

 

Apropå Smedjegatan: är det ingen som kan hjälpa Claes Björkstedt att tidsbestämma bilden, i föregående inlägg, på huset i hörnet av Smedjegatan och Stora torget? Här är en annan bild från Smedjegatan, vid korsningen med Vasagatan, från tjugotalet. Jag har nog visat den förut, men vad gör det. Jag börjar få svårt att hålla koll på vad jag visat och inte visat.

 

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu ett par stillsamt vackra färgbilder från fyrtiotalet, fotograferade av Carl Henning. Det var en tid sedan jag visade Hennings tidiga färgbilder. Nu är det dags igen. Först en stämningsbild från Fiskartorget, tagen från Stadsparken. Så en gatubild som ni får gissa på var den är tagen.

 

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

 

Var? Foto: Carl Henning.

Var? Foto: Carl Henning.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Vi var barnvakter i går, till en pigg fyraåring och en minst lika pigg sexåring. Heldag. Tror dom fick valuta för släktskapet. Pannkakor, studsmatta, glass, jordgubbar, Busborgen, Prins Hatt under jorden, Kalle Anka, trolldeg och annat som hör till den värld vi tror är barnens. Jag tog ansvaret för besöket på Busborgen. Irriterades litet över den frikostiga exponeringen av godis och sötsaker direkt innanför dörren. Som om det inte räckte med 210 kronor i entré för två killar. Efteråt försökte jag mig på att berätta om de gamla byggnaderna i kvarteret. Om teglet, om Aseas stora maskiner, om Elektras projektor, om bilderna på den lilla industrihistoriska utställningen i Culturen och så vidare. Responsen var noll. ”Vi vill åka hem nu , farfar!” På väg till parkeringen stannade dom båda två. Djupt fascinerade. Inte av industrihistorien utan av tuggummi som trampats ner i asfalten och fått ett mönster på sig. De satt där på huk båda två, länge. Jag behövde inte berätta något, de såg livet med egna ögon.

Ett tuggummi i tiden.

Glömde berätta att jag träffade Mikael Genberg och Matthew Saus på Hotel Oops i onsdags. De satt där i en soffa på däcket och pratade om Manta Resort på ön Pemba i Indiska oceanen. De första resorna dit från Västerås är på gång. Mikael är idésprutan, Matthew är utföraren, vd i det bolag som driver både hotellanläggning och det kommande undervattenshotellet. Matthew åker ner till Tanzania om någon vecka. Regnperioden är över och Västeråsägda Manta Resort ska öppna igen.

Mikael Genberg och Matthew Saus.

Vårens berättelser om stadens olika kiosker lever fortfarande. Monica Keenan har mejlat en fråga om en kiosk som hon minns från sin barndom. Kiosken låg utanför farmors hus. Problemet är att hon inte minns riktigt var farmors hus låg. Farmor hette Elin Lindqvist och Monicas minnen är omkring sjuttio år gamla, från skiftet av trettioal och fyrtiotal. Huset låg nära Krutkällarbacken. Gatan verkar inte finnas kvar, skriver hon. Kan det ha varit gamla Bergslagsvägen? Villan kan ha legat där Cykelringen håller till i dag, eller nära dagens höghus. Ett trähus med en veranda med små olikfärgade fönster där man kunde kika ut i en värld av blått, grönt eller rött. En grusad stig mot grinden och kiosken. Monica har en bild på huset.

Farmors hus nära Krutkällarbacken.

 

Kiosken syns inte på bilden. Monica Keenan undrar om någon kan hjälpa henne att minnas. Jag undrar för min del vad det är för fabriksbyggnad man ser i bakgrunden. Nån som vet? Nånstans i bakhuvudet finns nåt som säger att det låg ett bryggeri i dom här krokarna en gång. Vesta bryggeri. Jag har gjort en delförstoring av en flygbild över Kopparlunden och Emausområdet. I kanten av bilden, upp mot Krutkällarbacken och vid Bergslagsvägen, ser man en fabriksbyggnad och framför den ett hus. Kan det vara samma fabrik som på Monicas bild? Om det är Vesta bryggeri så vill jag förstås gärna veta mer om det också.

Fabriksbyggnaden till vänster, Metallverkens krutförråd mitt i bilden, där E18 går i dag.

 

Hans Wennerström fortsätter att bistå med bilder från sin exil vid Västkusten. Här kommer en gammal bild på Villa Asea, apropå måndagens artikel i VLT. Han bifogar också ett vykort över Vega som ett komplement till de många översiktsbilderna av de norra stadsdelarna på sistone.

Villa Asea. Tidigt vykort.

 

Vega. Vykort.

Läs hela inlägget »

Resenärerna på sista resan till Peking var flitiga fotografer. Ni kan se ett urval av deras alster på en annan sida på bloggen. I dag har jag lagt ut några nya bilder. Vi får se var det slutar. Gruppen var till största delen från Västerås. Här poserar vi på Himmelska fridens torg, framför Mao och ingången till Den förbjudna staden, där kejsarna från Ming- och Qingdynastierna bodde. Det var på den balkongen Mao stod när han utropade Folkrepubliken den 1 oktober 1949 inför en miljon människor på torget.

Tror det var min elfte grupp till Peking, är inte rikigt säker.

 

Här hemma rullar det på som det brukar. Barnbarnen låter sig gärna hämtas på dagis då och då. Häromdan mjuknade ett farfarshjärta när Alex satt och väntade innanför tamburglaset. Alltid lika roligt när någon väntar på en.

Kommer ni snart?

 

Promenerar och cyklar, så gott det går. Häromdan gick jag på Badelundaåsen vid Hässlö och tyckte mig se gravar och fornlämningar där också, mindre uppmärksammat än borta vid Anundshög. Eller också var det nergrävda bunkrar sen flygflottiljens tid. På åsen speglade sig vårvintern i smältvattnet och träden sjöng i vinden.

Vårvinter.

 

Höll föredrag och visade bilder från gamla Västerås i går för Medinhistoriska sällskapet, som hade årsmöte en trappa ner i gamla lasarettet. Vi höll till i samma sal där landstingsstyrelsen sammanträder. Jag kan inte påstå att jag kände några historiska vingslag, men det var fullt hus, rentav överfullt hus.

Medicinhistorisk publik.

 

Här är några bilder jag inte visade i går. Jag passar på att visa några vykort ur Rolf Södermans fina samling.

Gamla lasarettet, när det var nytt.

 

Var låg den där dammen på Djäkneberget?

 

Bomansgatan.

 

 

Domkyrkoesplanaden.

Läs hela inlägget »

Erik fick träffa sina två kusiner Elliott och Alex i dag. Och han fick känna på snö. Måste ha varit en märklig upplevelse att komma från ett barfotaliv i Tanzania med ständigt 30 grader i luften till en mörk, snöslaskig kall kväll i Västerås. Inga shorts. Overall och kängor. En snölykta lyste i det svarta. Kanske var det till och med exotiskt.

Snölykta, Alex och Erik.

Svaret på bildgåtan häromdan var nog inte för svårt: hörnet Stora gatan och Slottsgatan. Så här ser bilden ut i obeskuret skick.

Slottsgatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Här kommer en ny fråga. Björn Åblad har skickat ännu en bild från åren kring 1920. Liksom de andra i samlingen borde den här också vara från Västerås, men jag känner inte igen gatan. Någon annan som vet bättre?

Okänd gata. Foto: Björn Åblads samling.

Här kommer en bild där placeringen är given. Det är hörnet vid Stora torget och Sigmatorget inna Sigma byggdes 1962. Biografen hette Royal.

Ett välkänt hörn. Foto: Stig Agland. 1950-talet.

Läs hela inlägget »

Mörker. Satte ljusslinga i en buske. Bara halva slingan lyser. Alltid något, sa han som såg Åmål. Har cyklat kors och tvärs över denna mellansvenska stad. Känner mig duktig. Planerar för morgondagen. Tredje barnbarnet Erik kommer från Tanzania med sina föräldrar i morgon. Senaste nytt från flygplatsen i Dar es Salaam är att Erik vägrade ta på sig långbyxor och tröja. Där nere är det ju 30 grader varje dag. Undrar hur det ska gå med mössan? Hans två kusiner får väl lära honom. De väntar.

Elliott och Alex bygger lego i väntan på Erik från Afrika.

 

Träffade Micke Campese i dag. Han är klubbchef i VSK Bandy. Det var länge sedan jag såg honom så bedrövad. Han slog ihop datorn och drog ur sladden. ”Inte en krona!” sa han. ”Inte en krona. Noll.” Han hade fått svar från nye chefen för Västerås & Co, stadens marknadsföringsbyrå, som lyder under kommunstyrelsen. Staden vill inte satsa en enda krona på reklam inne i bandyhallen. Ingenstans ska publiken och tevetittarna få veta att Västerås stad bryr sig om bandy. Inte ens på de nya lysande led-skyltar som ska rulla med sina läsvänliga budskap längs bortre långsidan. Det måste vara första gången staden inte är med på ett hörn på en arena där VSK spelar bandy. Mesta mästarna. ”De tycker att vi gör reklam för stan ändå, genom att vi kallar oss Västerås SK”, suckade Micke Campese uppgivet. Märkligt. Nån måste tänka om i Stadshuset. Så snart som möjligt.

För övrigt noterar jag att VSK förlorade hedersamt uppe i Bollnäs. Medan Tillberga vann över Gais. Nu kan det bli storpublik i derbyt på annandagen!

I går kväll var det taklagsfest och smygöppning av stans nya krog, Nya Hattfabriken, i hörnet Slottsgatan och Kungsgatan, i Norrlins gamla hattaffär, nedanför VLT:s glashus. Peter Sandberg som tog initiativet till Frank och Circus tar nu ett steg till. Konceptet är spännande: husmanskost kombinerat med Västeråsnostalgi. Gamla Västeråsbilder på väggarna. Inte minst toaletterna är värda ett besök bara för fotografierna. Luncher med klassisker som råbiff, wallenbergare och SOS. Alltid en dagens rätt. Särskild middagsmeny. Mer ungdomligt stuk på helgerna en trappa upp, på hatthyllan.

Nya Hattfabriken vid Apotekarbron.

 

Taklagsfest där blivande studenter en gång köpte sina mössor.

 

Den mystiske Frank var förstås där. Han heter egentligen Bengt och har jobbat på Asea.

 

Vi är flera som hjälpt Peter Sandberg leta bilder och historiskt underlag till krogen. Här är en bild som kanske kan komma till användning nån annan gång. Metallverkens arbetarmatsal orosåret 1917.

Dukat för mat på Metallverken 1917. Foto: Metallverkens samling.

 

Eller den här: Västerås första mjölkbar, American style. Jag har alltid trott att bilden var från mjölkbaren på Stora gatan, granne med biografen Saga. Men lusläser man fotografens Ernst Bloms förteckning så framgå det att den här mjölkbaren faktiskt låg på Smedjegatan 16. Bilden är från 1932.

Mjölkbar 1932. Smedjegatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Till slut en bildgåta från Ja-Åke Alkeblad. Var i Västerås?

Var?

Läs hela inlägget »

December är en märklig månad. Mörkret sänker sig innan vi hunnit fatta att det är dag. Solen står sällan högre än ett snäpp ovan skogen på andra sidan Mälaren, framåt tre har den sjunkit till ro bakom Kraftvärmeverket. Vi åkte till Erikslund i går kväll för att titta på ett kök på Ikea. Det var tomt och stilla i stadens nya kommersiella palats, som om det där med jul inte fanns.

Mörker över Erikslund.

 

Hustrun bakade lussekatter i dag. Hon fick hjälp av Alex som mest liknade Groucho Marx. Eller Håkan Juholt. Trevligt. Ingen brydde sig om att det var kolsvart utanför.

Lussekattbak.

 

Jag cyklade ner på stan för att skriva protkoll när den illustra församlingen Carlsbrödraförbundet hade ett möte för att välja in fyra nya bröder. Det blev ett litet decembertumult när ordföranden ville sätta streck efter sex förslag till fyra valbara platser. Det slutade med att vi röstade på nio kandidater, medan pytten fick vänta i köket. Kanske var det ett demokratiskt genombrott i det mer än 150-åriga förbundet.

Ulf Sjölander, Magnus Schartau och Jan-Erik Westlund roar sig åt röstningen med balloteringsmaskinen.

 

Häromdagen frågade jag om en av Björn Åblads bilder. Jag gissade att den var tagen på Stallhagen. Visst var det så. Flera har hört av sig. Michael Elinder har skickat ett vykort från samma plats, från Floragatan. Vykortet är skrivet 1921. Eftersom träden ser större ut tror Michael att Björn Åblads bild är från 1910-talet.

Vykort från Floragatan 1921.

 

Gröna kiosken ovanför Oxbacken fortsätter att intressera. Lars Larsson har skickat två bilder som hans kompis Torbjörn Alm tog i början av 1960-talet. På den ena poserar Per Hult (soom jag var klasskamrat med) framför den korvkiosk som fanns bredvid Gröna kiosken. Många minns korvgubben. På den andra ser man båda kioskerna i bakgrunden från en bild i hörnet vid Floragatan. ”Tjejen till vänster kallades Sissi men den andra har jag glömt namnet på”, skriver Lars Larsson.

Per Hult framför korvkiosken vid Flickskolan. Foto: Torbjörn Alm.

 

Gröna kiosken, korvkiosken och en telefonkiosk. Men vad heter tjejerna?

Läs hela inlägget »

Läser att det blir allt svårare för kommunen att få ihop budgeten för nästa år. Vinden har vänt, skatteunderlaget minskar, en ny kris väntar. Nu måste det sparas. En sak kan man inte spara på framöver: de årliga 12-15 miljonerna till det privatägda äventyrsbadet, i 25 år. Miljonerna måste betalas, vare sig kommunen har råd eller inte. Avtal är avtal. Är det bra? Ni vet vad jag tycker.

 

Men Alex gillar säkert vattenrutsch.

 

Fullt hus hos SPF Rudbeckius i Ansgarskyrkan i går. Säsongens föreläsningar om Minnen av en stad har börjat.

160 pensionärer på plats i källaren under Ansgarskyrkan.

 

Det finns en bild som alltid väcker samma sus av vemod och minnen. Det är en bild som doftar av rökt skinka, ost och fisk. Den här:

Saluhallen för sextio år sedan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Bilden från Saluhallen dyker nog upp bland bilderna i Stadsbibliotekets hörsal i morgon, lördag, kl 20, när jag ska prata om ”Västerås i mitt hjärta” och visa ”nya gamla bilder”. Man kommer inte ifrån den bilden, hur många gånger den än visas. Annars är det ett till stora delar specialsammansatt program till Kulturnatten. Jag ska berätta om var man kan hitta bilder här i stan. Som den här, hämtad ur den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet.

Studenter på Stora gatan framför Hygrells järnhandel, 1930-tal. Foto: Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Mysteriet med vaktkuren

Jag skrev om vaktkuren på Östra Ringvägen i VLT-serien Frågor om förr i dag, ni vet det där lilla huset som ligger för sig själv vid Bombardiers gavel. Det var ju en gång portvaktens kur vid grindarna in till Aseas verkstäder i Emaus och Arvid. Men vad hände med kuren när den övergavs och staketet revs vid mitten av sjuttiotalet? Än i dag finns det ju en del tekniska prylar kvar. Carl Johan Hall tror sig ha svaret: ”Jag tror att det gula huset har härbärgerat en operatör för trafiksignalerna i korsningen Östra Ringvägen – Pilgatan. När jag cyklade förbi en gång i början av 90-talet såg jag en panel med röda, gula och gröna lysdioder som omväxlande tändes och släcktes. Efter att ha betraktat dem och korsningen en stund förstod jag att de motsvarade trafikljus i korsningen. Anläggningen var förstås automatiserad, men kan den ha varit manuell eller i alla fall ha innehållit en gubbe som övervakade funktionen för länge sedan?”

Vaktkuren, till vänster, och Arvidverkstaden (Bombardier) på fyrtiotalet.

 

Längre bort på Pilgatan fanns bommarna och järnvägen, som ofta ställde till det för trafiken till och från Stockholm. Vi hade en järnvägsövergång till i stan, som många minns. Den låg nere på Hamngatan. Bommarna spärrade vägen ner till hamnen. Här är en fin bild som jag fick av Lars-Åke Berglund i dag. Lars-Åke går igenom de gamla Aseabilder som fortfarande finns kvar i ABB:s källare. Det mesta av bildskatten har ju som bekant lämnats över till Länsmuseet. Titta på den här bilden av bommarna på Hamngatan. Den togs den 28 augusti 1913 klockan två på eftermiddagen. På baksidan av kortet står det ”Mekaniskt hinder”.

"Mekaniskt hinder 1913". Foto: ABB-arkivet.

 

Det är inte vilka gubbar som helst som står och väntar vid bommarna. De är betydelsefulla Aseaingenjörer, en av dem var svåger till Sigfrid Edström och blev verkställande direktör för hela Asea några år in på trettiotalet. Namnen: Joseph Dolk, Arthur Lindén (det var han som blev vd), Werner Heinrici och Hjalmar Janson.

För övrigt är det roligt att fotografera i svartvitt även i dag. Så här blev det när Alex var i hatten i somras.

Sommarbild i svartvitt.

 

Läs hela inlägget »

Ljuset, det ljuset

Varje år i maj gör det ont. Jag vill stanna tiden. Ljuset måste få vara kvar länge, länge. Det är alltid lika svårt att fånga dagen. Nu är det mörkt utanför, jag hör inte fåglarna. Men de finns där, och i morgon är det ännu ljusare. Och ännu varmare.

Alex begrundar kastet. Utanför är det ljust, ljust.

 

Jag skrev om de vita ångbåtarna häromveckan. De där båtarna som tuffade mellan Stockholm och Västerås fram till mitten av 1900-talet. Här är en bild som inte rymdes i artikeln i VLT. Ångbåten Aros stävar in mot hamnen, troligen på trettiotalet.

Aros närmar sig Aros.

 

Kvällen är sen, men jag hinner köra en fin bild på Stora gatan från Stadsarkivet. Jag har inte riktig kläm när bilden är tagen, men det finns det säkert någon som vet. Jag skulle gissa på runt 1960.

Stora gatan innan Punkt byggdes. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Först uppvaktade vi Alex som fyllde tre. Han brydde sig varken om att VSK slutat sin bandysäsong eller att Hellner hade dåliga klassiska skidor i dubbeljakten (men oj, vilken upphämtning han gjorde), nej Alex var fokuserad på sina figurer och den värld de lever i.

Alex på väg att bli stor.

 

Klev ur bilen på hemvägen och promenerade från hamnen. I det öppna vattnet vid vattenutsläppet från reningsverket simmade hundratals gräsänder och en ensam salskrakehona, enligt en vänlig man med kikare. Borta vid gamla ångkraftverket gapar det fortfarande tomt. Ni vet vad jag tycker att kommunen ska göra, nu när mångmiljonkontraktet kan brytas.

Byggstart i vår, i höst, till jul, i vår, i höst, till påsk, till jul, snart, snart, till jul, till midsommar...

I måndags berättade jag om Maj Fröjd om om hennes barndomskvarter på Ängsgärdet. Jag har fått ett mejl från Gun Melin Pettersson som skriver att hon kände igen bilden på barnen på gården till Malmabergsgatan 8. ”Min mor har den i sin fotosamling och det är min morfar Arvid Gustafsson som har tagit den.” Jag skrev att bilden togs vid mitten av 1920-talet, men Gun daterar den till 1930, eftersom hennes mor Marianne Melin, född Gustafsson 1924, är med på bilden. Gun bidrar också med alla namnen på barnen!

Nedre raden fr v: Sven Gudmar Olsson, Olle Bursell, Marianne Melin (Gustafsson), Bertil Jansson, Karin Wijgård (Olsson), Birgit Strömberg (Bursell), Mary Olsson. Övre raden fr v: Björn Snygg, Åke Jansson, Inga Öhrn, Maj Fröjd (Asplund), Erik Jansson.

Gun Melin Pettersson bekräftar också att den bild från ett kvarter på Ängsgärdet 1954 som vi publicerade inte visar gården på Malmabergsgatan 8. Den gården låg till höger, utanför bild, i vinkeln Malmabergsgatan och Torsgatan.

Kvarter på Ängsgärdet mot väster 1954, Ängsgatan till vänster. Majs kvarter låg utanför bild till höger. Foto: Frågor om förr, VLT.

Jag har haft en del funderingar kring Kafé Kringlan på Smedjegatan, som hade en uteservering mot Domkyrkoesplanaden. Kringlan låg i ett pampigt trähus som en gång ägts av en kammakare som hette Spångberg. Huset sägs ha byggts som en träkopia av Sundinska gården. Titta på den här fina bilden från trettiotalet (troligen). Trähuset med Kringlan till höger, Sturegatan passerar Smedjegatan vid varuautomaten. Konsums nya varuhus är byggt, i bakgrunden, så bilden är tagen efter 1936. Frågan är: när revs huset med Kringlan? Fortsatte serveringen någon annanstans? Finns det bilder från uteserveringen?

Smedjegatan med Kringlan, Sturegatan passerar litet längre västerut. Okänd fotograf.

Kafé Kringlan på Smedjegatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

I morgon reser jag till Kina. Säger som jag brukar: Hoppas jag kan koppla upp mig i Peking, men säkert är det inte. I annat fall ses vi om vecka.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers