Alex tittar gärna med kikaren bakvänd. Det blir roligare små förstorade bilder då. Jag minns att jag tyckte likadant när jag var liten. Varför ska man titta på nåt långt bort, när man kan titta nära. Ungefär så känner jag mig just nu. Jag vill fortsätta att titta på de nära bilderna, jag längtar inte till Kina. Men i morgon åker jag – och det ska förstås bli en upplevelse som vanligt. Vi blir tjugo personer och redan på tisdag står vi säkert på Himmelska fridens torg, i världens mitt, långt från de små hörnen i centrala Västerås.
Alex tittar bakvänt.
Morgongympa i park i Peking.
Boken Minnen av en stad börjar säljas i bokhandeln i slutet av veckan som kommer. Ni får gärna fortsätta att beställa direkt av mig, men det kan dröja nån dag innan jag skickar. Jag kommer hem nästa måndag. Jag vet inte om jag lyckas öppna min hemsida från Peking. I våras gick det inte. Vi får väl se. Här kommer ett par bilder att fundera över så länge. Västerås på femtiotalet, långt från Den förbjudna staden.
Kastanjen står kvar i dag.
Nånstans på Vasagatan.
