Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Genberg’

Björn Larsson Ask var och är en av vårt lands bästa fotografer. Han började på VLT och var en av de första fotograferna som snörde på sig skridskorna när han skulle stå bakom bandymålen. Då kunde han både plåta målen från positionen bakom kortlinjen och sen glida in på isen och fota målkramarna med Rolleiflexen. Björn har lagt ut en av sina bandybilder från Rocklunda på Facebook och berättar om sina äventyr på Rocklunda. Jag tar mig friheten att låna bilden eftersom det en gång hörde till mina favoriter. Kolla först in den här sidan i ett av mina klippalbum från VSK:s bandysäsong 1958-59:

 

VLT sent på hösten 1958.

 

Överst ser ni Sven-Erik Broberg runda Katrineholms målvakt Christian Nilsson, försvararen Olle Tegerstrand hinner inte avvärja. Målet kom i den 13:e minuten av andra halvlek och innebar grönvit ledning till 4-2. Det var matchavgörande. VSK vann till slut med 4-3 inför över 6 000 åskådare. Det var förstås den 18-årige Björn Larsson som tog målbilden. Han tog även den undre bilden där han åkt ut på planen och fångat hur Broberg gratuleras av Gucko Jansson, Nisse Andersson och Nisse Wickman. Det kallar jag sportfotografi! Så här ser bilden ut i original på Facebook:

 

Målglädje på Rocklunda 1958. Foto: Björn Larsson Ask.

 

Sven-Erik Broberg var förresten en av de mest hårdskjutande anfallare VSK någonsin haft. Jag skulle gärna se en forward med hans avslutarinstinkt i morgon, när VSK premiärspelar mot Kungälv i ABB Arena. I dag får inga fotografer skrinna bakom kortlinjen. Dom får hålla sin i bakgrunden för att inte skymma reklamskyltarna. Men, gott folk, kom till Rocklunda, förlåt, ABB Arena i morgon. Det bjuds säkert stor underhållning, även utan Sven-Erik Broberg.

Jag var på lasarettet i dag. En narkosläkare pratade om hur bedövningen skulle sättas in på tisdag nästa vecka när jag ska byta höftled. Först nu inser jag vad som är på väg att hända. En arbetsterapeut sa att jag inte skulle kunna knyta skorna efteråt, aldrig någonsin. Men det finns elastiska skosnören och det finns grejer som man kan dra på strumporna med. Plötsligt kände jag att jag inte villa vara med längre. Jag ville bli ung på nytt. Till tröst fick jag se lasarettets nya inglasade innegård. Riktigt snyggt, med de dalande löven av Jan Stenberg.

 

”Lövverk” av Stockholmskonstnären Jan Stenberg.

 

Från början var det meningen att Micke Genberg skulle få utsmycka innergården. Men inköpet överklagades, eftersom det inte hade upphandlats. Genberg fick ägna sig åt sitt nya undervattenshotell i Indiska oceanen i stället. Här är ännu en bild lånad från Facebook, där Genberg berättar om hur han och gamle bandyspelaren Hans Elis Johansson lägger någon slags grund till hotellet på korallrevet utanför Västeråsägda Manta Resort på ön Pemba.

Mikael Genberg och Hans Elis Johansson bygger hus på korallrev.

 

Så ett par minnen av en stad, som vanligt. Först en bild på de några av de arbetarbostäder som Asea och Metallverken byggde på det som i dag är Kopparlunden och på det som då hette Wijkmansgatan norr om Emausmotet. De här husen stod kvar ända in på sextiotalet. Kulorna till vänster användes som skyddsrum under kriget.

 

Troligen Wijkmansgatan, sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Så en föraning om vad som komma ska: en vinterbild från min barndoms kvarter på Repslagargatan. Bilden är tagen mot öster, Råbyleden/Jakobsbergsgatan går i bakgrunden i dag. Köpingsvägen rakt fram.

 

Repslagargatan mot öster. Foto: SBK. Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Återvände till ön i går. I dag var jag med om något jag aldrig upplevt tídigare. Invigning av en nationalpark som inte finns, men som kanske borde ha funnits. Naturvårdsverket hade allt klart för Bästeträsks nationalpark för några år sedan. Då tog kalkindustrin kommandot och regeringen anpassade sig för jobbens skull. Nu tältar fältbiologer och andra miljöaktivister i Ojnareskogen på norra Gotland för att stoppa det stora kalkbrott som Nordkalk fått miljööverdomstolens godkännande för. Jag hör till dem som gärna ser kalkbrytning och som tycker att även Gotland behöver arbetstillfällen. Men jag hör också till dem som är rädda för att brottet ska förstöra det kristallklara vattnet i Gotlands största sjö, Bästeträsk. Inga experter törs utesluta en framtida påverkan. Nu står hoppet till Högsta domstolen, som snart avgör om beslutet får överklagas eller inte. I väntan på detta firade demonstranterna i dag en tänkt seger. De låtsades att kampen vunnits och att Ojnareskogen, söder om Bästeträsk, har förklarats sm nationalpark.

 

En imaginär nationalpark invigs.

 

Nadja Calamnius klipper bandet för nationalparken.

 

Kan inte undanhålla er en bild från i går kväll, när månen steg över den lilla vägen mellan Ar och Hau. Jag stod där länge och bara andades djupt. Ända tills myggorna sa åt mig att gå in i bilen igen.

 

Måne över heden vid Hau.

 

Man kan hitta mycket på nätet. Nu läser jag att Nasa i USA slagit fast att fem av de sex amerikanska flaggorna fortfarande står upprätta på månen, som ett minne av den första månlandningen för mer än fyrtio år sedan. Det blåser som bekant inte på månen och den enda flagga som ramlat omkull föll när månlandaren startade igen. Detta är goda nyheter för Mikael Genbergs ännu inte helt insomnade planer på att sätta en röd liten stuga på månen – med Nasas hjälp. Häromdan fick den gode Genberg gott om tid i TV4 att berättsa om sin vision. Men den senaste rapporten från Nasa innehöll en nyhet, som Genberg kanske inte tänkt på: de amerikanska flaggorna är numera helt vita. Ränder, färger och stjärnor har bleknat bort i det intensiva och atmosfärlösa solljuset. Det röda huset på månen lär alltså bli det vita huset, om man inte lyckas uppfinna en magisk evig färg.

Rött hus blir vitt.

 

Bilden  på frisörsalongen på Stora gatan häromdan intresserade flera. Här är en frisörsalong till, på Ängsgärdet.

Ängsgärdet. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Vi var barnvakter i går, till en pigg fyraåring och en minst lika pigg sexåring. Heldag. Tror dom fick valuta för släktskapet. Pannkakor, studsmatta, glass, jordgubbar, Busborgen, Prins Hatt under jorden, Kalle Anka, trolldeg och annat som hör till den värld vi tror är barnens. Jag tog ansvaret för besöket på Busborgen. Irriterades litet över den frikostiga exponeringen av godis och sötsaker direkt innanför dörren. Som om det inte räckte med 210 kronor i entré för två killar. Efteråt försökte jag mig på att berätta om de gamla byggnaderna i kvarteret. Om teglet, om Aseas stora maskiner, om Elektras projektor, om bilderna på den lilla industrihistoriska utställningen i Culturen och så vidare. Responsen var noll. ”Vi vill åka hem nu , farfar!” På väg till parkeringen stannade dom båda två. Djupt fascinerade. Inte av industrihistorien utan av tuggummi som trampats ner i asfalten och fått ett mönster på sig. De satt där på huk båda två, länge. Jag behövde inte berätta något, de såg livet med egna ögon.

Ett tuggummi i tiden.

Glömde berätta att jag träffade Mikael Genberg och Matthew Saus på Hotel Oops i onsdags. De satt där i en soffa på däcket och pratade om Manta Resort på ön Pemba i Indiska oceanen. De första resorna dit från Västerås är på gång. Mikael är idésprutan, Matthew är utföraren, vd i det bolag som driver både hotellanläggning och det kommande undervattenshotellet. Matthew åker ner till Tanzania om någon vecka. Regnperioden är över och Västeråsägda Manta Resort ska öppna igen.

Mikael Genberg och Matthew Saus.

Vårens berättelser om stadens olika kiosker lever fortfarande. Monica Keenan har mejlat en fråga om en kiosk som hon minns från sin barndom. Kiosken låg utanför farmors hus. Problemet är att hon inte minns riktigt var farmors hus låg. Farmor hette Elin Lindqvist och Monicas minnen är omkring sjuttio år gamla, från skiftet av trettioal och fyrtiotal. Huset låg nära Krutkällarbacken. Gatan verkar inte finnas kvar, skriver hon. Kan det ha varit gamla Bergslagsvägen? Villan kan ha legat där Cykelringen håller till i dag, eller nära dagens höghus. Ett trähus med en veranda med små olikfärgade fönster där man kunde kika ut i en värld av blått, grönt eller rött. En grusad stig mot grinden och kiosken. Monica har en bild på huset.

Farmors hus nära Krutkällarbacken.

 

Kiosken syns inte på bilden. Monica Keenan undrar om någon kan hjälpa henne att minnas. Jag undrar för min del vad det är för fabriksbyggnad man ser i bakgrunden. Nån som vet? Nånstans i bakhuvudet finns nåt som säger att det låg ett bryggeri i dom här krokarna en gång. Vesta bryggeri. Jag har gjort en delförstoring av en flygbild över Kopparlunden och Emausområdet. I kanten av bilden, upp mot Krutkällarbacken och vid Bergslagsvägen, ser man en fabriksbyggnad och framför den ett hus. Kan det vara samma fabrik som på Monicas bild? Om det är Vesta bryggeri så vill jag förstås gärna veta mer om det också.

Fabriksbyggnaden till vänster, Metallverkens krutförråd mitt i bilden, där E18 går i dag.

 

Hans Wennerström fortsätter att bistå med bilder från sin exil vid Västkusten. Här kommer en gammal bild på Villa Asea, apropå måndagens artikel i VLT. Han bifogar också ett vykort över Vega som ett komplement till de många översiktsbilderna av de norra stadsdelarna på sistone.

Villa Asea. Tidigt vykort.

 

Vega. Vykort.

Läs hela inlägget »

Genberg under vatten

Huset på månen verkar ha fastnat i nån startraket. Men undervattenshotellet på ön Pemba i Indiska oceanen ser äntligen ut att bli verklighet. Mikael Genbergs Utter Inn vid ett korallrev utanför den Västeråsägda anläggningen Manta Resort har drabbats av förseningar. Tillståndet från myndigheterna på Zanzibar tog 2,5 år men nu är allt klart. Nu finns också sponsorer för projektet. Fyra delägare har gått in, bland dem bandylegendaren Hans Elis Johansson och en byggare i Dar Es Salaam, Christer Abrahamsson, som ska stå för det tekniska. Hotellet blir ett lyxboende på 16 kvadratmeter, det byggs i blästrat stål och får en överbyggnad med soldäck, dusch och toa. Genberg hoppas att byggnaden ska kunna målas röd med vita knutar, men det är inte klart än. Platsen är dock utstakad, svetsningarna kommer att ske i en hamn inte långt från Manta Resorts vita sandstrand, ritningarna är klara och arbetet börjar i mars och april. Om inga nya problem dyker upp kan undervattenshotellet hyras ut framåt hösten.

Mikael Genberg knackar på.

Västeråsägda Manta Resort på ön Pemba i Indiska Oceanen.

Från vanligtvis välunderrättad källa förspors också att Mikael Genberg diskuterar på fullaste allvar med landshövding Ingemar Skogö om att sätta torn på Västerås slott…

Till slut en bilod från Stora torget, mins en gammal bild per gång, eller hur:

Polis på Stora torget. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Var i Härkeberga kyrka i dag. Häpnade än en gång över hur Albert Pictor målade kyrkan i glada färger och med burleska bibliska motiv för 500 år sen, när man slog nya valv. Det måste ha varit som att komma in i en glad bildbubbla. På den tiden fanns varken orgelläktare, orgel, predikstol eller tunga kyrkbänkar. Folk rörde sig mellan helgonbilderna under den målade himlen.

Koret i Härkeberga kyrka.

 

I vapenhuset snurrade livets hjul, från den glada ungdomen till den trötta ålderdomen.

Livets hjul i Härkeberga.

 

Hjulen snurrar fortfarande fort för Micke Genberg, förresten. Träffade honom i går. Jag ska åka till Tanzania i höst och då måste vi besöka det hotell som han och några andra västeråsare driver på ön Pemba. Micke hade varit i Stadshuset och fått order om att flytta bort sitt Oops hotel från Västra holmen. Det behövs tillstånd för att ankra upp eller påla ner ett hotell utanför en ö som ingår i en naturvårdszon. Och det har inte Micke, men han löser nog det också. Huset på månen har däremot hamnat i viloläge, sedan Obama sparat på det amerikanska rymdprogrammet. Micke hade ju hoppats på att få hyra in sin röda stuga i en av Nasas månlandare. Men tids nog…

Micke Genberg, alltid nåt på gång.

 

Har ni sett vad grönt vattnet är i hamnen och runt Mälarens stränder. Allt som växer i vattnet tycks blomma. Tur att vi inte har något kallbadhus.

Östra hamnen. Grön ärtsoppa.

 

Så över till avdelningen gamla Västerås.  Jag har efterlyst bilder från Västerås krogvärld. Curt J i Hökåsen har skickat mig några av sina många fina vykort. Här är två.

Restaurang på Stadshotellet.

 

Serveringen i Stadsparken som ersattes av ett funkishus på trettiotalet.

 

Och titta här, ingen krog och inget vykort, men en fin bild från Pilgatan 1947. Caltexmacken, Volvo och Yngve Swensons. Eller hur?

Pilgatan 1947.

 

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers