Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘arbetarbostäder-’

Björn Larsson Ask var och är en av vårt lands bästa fotografer. Han började på VLT och var en av de första fotograferna som snörde på sig skridskorna när han skulle stå bakom bandymålen. Då kunde han både plåta målen från positionen bakom kortlinjen och sen glida in på isen och fota målkramarna med Rolleiflexen. Björn har lagt ut en av sina bandybilder från Rocklunda på Facebook och berättar om sina äventyr på Rocklunda. Jag tar mig friheten att låna bilden eftersom det en gång hörde till mina favoriter. Kolla först in den här sidan i ett av mina klippalbum från VSK:s bandysäsong 1958-59:

 

VLT sent på hösten 1958.

 

Överst ser ni Sven-Erik Broberg runda Katrineholms målvakt Christian Nilsson, försvararen Olle Tegerstrand hinner inte avvärja. Målet kom i den 13:e minuten av andra halvlek och innebar grönvit ledning till 4-2. Det var matchavgörande. VSK vann till slut med 4-3 inför över 6 000 åskådare. Det var förstås den 18-årige Björn Larsson som tog målbilden. Han tog även den undre bilden där han åkt ut på planen och fångat hur Broberg gratuleras av Gucko Jansson, Nisse Andersson och Nisse Wickman. Det kallar jag sportfotografi! Så här ser bilden ut i original på Facebook:

 

Målglädje på Rocklunda 1958. Foto: Björn Larsson Ask.

 

Sven-Erik Broberg var förresten en av de mest hårdskjutande anfallare VSK någonsin haft. Jag skulle gärna se en forward med hans avslutarinstinkt i morgon, när VSK premiärspelar mot Kungälv i ABB Arena. I dag får inga fotografer skrinna bakom kortlinjen. Dom får hålla sin i bakgrunden för att inte skymma reklamskyltarna. Men, gott folk, kom till Rocklunda, förlåt, ABB Arena i morgon. Det bjuds säkert stor underhållning, även utan Sven-Erik Broberg.

Jag var på lasarettet i dag. En narkosläkare pratade om hur bedövningen skulle sättas in på tisdag nästa vecka när jag ska byta höftled. Först nu inser jag vad som är på väg att hända. En arbetsterapeut sa att jag inte skulle kunna knyta skorna efteråt, aldrig någonsin. Men det finns elastiska skosnören och det finns grejer som man kan dra på strumporna med. Plötsligt kände jag att jag inte villa vara med längre. Jag ville bli ung på nytt. Till tröst fick jag se lasarettets nya inglasade innegård. Riktigt snyggt, med de dalande löven av Jan Stenberg.

 

”Lövverk” av Stockholmskonstnären Jan Stenberg.

 

Från början var det meningen att Micke Genberg skulle få utsmycka innergården. Men inköpet överklagades, eftersom det inte hade upphandlats. Genberg fick ägna sig åt sitt nya undervattenshotell i Indiska oceanen i stället. Här är ännu en bild lånad från Facebook, där Genberg berättar om hur han och gamle bandyspelaren Hans Elis Johansson lägger någon slags grund till hotellet på korallrevet utanför Västeråsägda Manta Resort på ön Pemba.

Mikael Genberg och Hans Elis Johansson bygger hus på korallrev.

 

Så ett par minnen av en stad, som vanligt. Först en bild på de några av de arbetarbostäder som Asea och Metallverken byggde på det som i dag är Kopparlunden och på det som då hette Wijkmansgatan norr om Emausmotet. De här husen stod kvar ända in på sextiotalet. Kulorna till vänster användes som skyddsrum under kriget.

 

Troligen Wijkmansgatan, sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Så en föraning om vad som komma ska: en vinterbild från min barndoms kvarter på Repslagargatan. Bilden är tagen mot öster, Råbyleden/Jakobsbergsgatan går i bakgrunden i dag. Köpingsvägen rakt fram.

 

Repslagargatan mot öster. Foto: SBK. Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Tog en promenad i Mälarparken. Högst uppe i Himlabacken satt en hackspett och hamrade efter larver i trästolpe som Park och idrott en gång satt upp för belysning. Jag fotograferade, hackspetten hackade. Sen gick jag vidare i skogen, på små stigar bakom husen i sluttningen. Plötsligt märker jag att en man med mörka glasögon går efter mig. Jag stannar, han stannar. Jag väljer en stig till vänster, han väljer samma stig. Jag stannar igen, han stannar. Jag går ner på en gångväg, han följer mig. Jag fortsätter, han fortsätter. Jag viker av ner mot gamla CVV, han bevakar mig. Då brister det för mig. Jag vänder helt om, går snabbt rakt mot honom. Han backar, försöker se ut som han bara är ute och går. ”Jag har en känsla av att du följer efter mig”, säger jag. ”Det är allmän plats”, svarar han. Jag kräver en förklaring och han säger att det varit inbrott i ett källarförråd. ”Så du leker privatdetektiv”, säger jag. ”Ja, det kan man säga, jag försöker hålla ordning.” Jag känner hjärtat bulta. Det här är inte hälsosamt. ”Jag går här och fotograferar och jag vill inte ha nån Kalle Blomkvist efter mig”, säger jag i ett tonfall som kanske inte var helt kolugnt. Promenaden var förstörd. Jag måste gå hem. Det var länge sen jag kände mig så kränkt. Men bilden på hackspetten blev ganska bra.

Större hackspett i Mälarparken innan jag upptäckte Kalle Blomkvist.

 

På vägen hem blev jag stående framför Kollektivverkstans fönster. Först såg jag bara min egen spegelbild. Sen insåg jag ett en gris stirrade på mig. Vad log den åt?

Kollektivvverkstadsgris.

 

Väl hemma var jag tvungen att avreagera mig på datorns gamla bilder. Hittade två trevliga bilder på barn framför arbetarbostäder på tiotalet eller tjugotalet.

Grönsaksland och familj vid arbetarbostad inne i Kopparlunden. Foto: Maj Fröjds samling.

 

Barn på Nygatan (Alléstigen) med Karlsgatan och arbetarbostäderna och Östra kyrkogården i bakgrunden. Foto: Maj Fröjds samling.

 

Axel Sundström har en förklaring till bilden från läroverket i går. Vad var det pojken bar på kudden? Jo, fundationsbrevet när Västerås gymnasium startade 1623. Bilden togs 1923 när läroverket firade 300 år.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers