Tog en promenad i Mälarparken. Högst uppe i Himlabacken satt en hackspett och hamrade efter larver i trästolpe som Park och idrott en gång satt upp för belysning. Jag fotograferade, hackspetten hackade. Sen gick jag vidare i skogen, på små stigar bakom husen i sluttningen. Plötsligt märker jag att en man med mörka glasögon går efter mig. Jag stannar, han stannar. Jag väljer en stig till vänster, han väljer samma stig. Jag stannar igen, han stannar. Jag går ner på en gångväg, han följer mig. Jag fortsätter, han fortsätter. Jag viker av ner mot gamla CVV, han bevakar mig. Då brister det för mig. Jag vänder helt om, går snabbt rakt mot honom. Han backar, försöker se ut som han bara är ute och går. ”Jag har en känsla av att du följer efter mig”, säger jag. ”Det är allmän plats”, svarar han. Jag kräver en förklaring och han säger att det varit inbrott i ett källarförråd. ”Så du leker privatdetektiv”, säger jag. ”Ja, det kan man säga, jag försöker hålla ordning.” Jag känner hjärtat bulta. Det här är inte hälsosamt. ”Jag går här och fotograferar och jag vill inte ha nån Kalle Blomkvist efter mig”, säger jag i ett tonfall som kanske inte var helt kolugnt. Promenaden var förstörd. Jag måste gå hem. Det var länge sen jag kände mig så kränkt. Men bilden på hackspetten blev ganska bra.
På vägen hem blev jag stående framför Kollektivverkstans fönster. Först såg jag bara min egen spegelbild. Sen insåg jag ett en gris stirrade på mig. Vad log den åt?
Väl hemma var jag tvungen att avreagera mig på datorns gamla bilder. Hittade två trevliga bilder på barn framför arbetarbostäder på tiotalet eller tjugotalet.
Axel Sundström har en förklaring till bilden från läroverket i går. Vad var det pojken bar på kudden? Jo, fundationsbrevet när Västerås gymnasium startade 1623. Bilden togs 1923 när läroverket firade 300 år.
Kommentera