Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Bästetrräsk’

Återvände till ön i går. I dag var jag med om något jag aldrig upplevt tídigare. Invigning av en nationalpark som inte finns, men som kanske borde ha funnits. Naturvårdsverket hade allt klart för Bästeträsks nationalpark för några år sedan. Då tog kalkindustrin kommandot och regeringen anpassade sig för jobbens skull. Nu tältar fältbiologer och andra miljöaktivister i Ojnareskogen på norra Gotland för att stoppa det stora kalkbrott som Nordkalk fått miljööverdomstolens godkännande för. Jag hör till dem som gärna ser kalkbrytning och som tycker att även Gotland behöver arbetstillfällen. Men jag hör också till dem som är rädda för att brottet ska förstöra det kristallklara vattnet i Gotlands största sjö, Bästeträsk. Inga experter törs utesluta en framtida påverkan. Nu står hoppet till Högsta domstolen, som snart avgör om beslutet får överklagas eller inte. I väntan på detta firade demonstranterna i dag en tänkt seger. De låtsades att kampen vunnits och att Ojnareskogen, söder om Bästeträsk, har förklarats sm nationalpark.

 

En imaginär nationalpark invigs.

 

Nadja Calamnius klipper bandet för nationalparken.

 

Kan inte undanhålla er en bild från i går kväll, när månen steg över den lilla vägen mellan Ar och Hau. Jag stod där länge och bara andades djupt. Ända tills myggorna sa åt mig att gå in i bilen igen.

 

Måne över heden vid Hau.

 

Man kan hitta mycket på nätet. Nu läser jag att Nasa i USA slagit fast att fem av de sex amerikanska flaggorna fortfarande står upprätta på månen, som ett minne av den första månlandningen för mer än fyrtio år sedan. Det blåser som bekant inte på månen och den enda flagga som ramlat omkull föll när månlandaren startade igen. Detta är goda nyheter för Mikael Genbergs ännu inte helt insomnade planer på att sätta en röd liten stuga på månen – med Nasas hjälp. Häromdan fick den gode Genberg gott om tid i TV4 att berättsa om sin vision. Men den senaste rapporten från Nasa innehöll en nyhet, som Genberg kanske inte tänkt på: de amerikanska flaggorna är numera helt vita. Ränder, färger och stjärnor har bleknat bort i det intensiva och atmosfärlösa solljuset. Det röda huset på månen lär alltså bli det vita huset, om man inte lyckas uppfinna en magisk evig färg.

Rött hus blir vitt.

 

Bilden  på frisörsalongen på Stora gatan häromdan intresserade flera. Här är en frisörsalong till, på Ängsgärdet.

Ängsgärdet. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Nån har bestämt att det ska blåsa hård sydlig vind. Vi häckar mest inomhus, läser, jobbar litet, städar. När man öppnar ett söderfönster stör man de hundratals röda skinnbaggar som kallas körkmackar här på ön. De väntar på våren hopklämda mellan fönster och karmar. Jag borstar bort dom och vet att dom försvinner när det blir varmt ute. Men litet märkligt är det.

Körkmackar.

Talltita?

Förändringens vind sveper in över vår pastorala idyll på norra delen av ön. Vi har en cykelväg ner till en äng och en liten strand vid den vackra sjön Bästeträsk. Grusvägen ringlar genom närmast orörd natur. Ringlade, ska jag säga. Något har hänt. Först en bild från i somras.

Cykelvägen i somras.

När jag cyklade samma väg i går blev det stopp efter några hundra meter. Giriga maskiner hade grävt upp den.

Något har hänt.

Det är inte så dramatiskt som det låter. Region Gotland har fått länsstyrelsens tillstånd att gräva en vattenledning genom Bästeträsks naturreservat. Träskets kristallklara vatten ska pumpas till Fårösund, där brunnarna sinar. Vägen ska återställas, men ingenting blir riktigt sig likt igen. Men vattnet behövs, och ingen idyll kan vara för evigt. Och litet längre bort väntar Nordkalk på att få utvidga sitt kalkbrott…

Ett par Västeråsbilder som avslutning. Den första tror jag är tagen uppe på Keijsers backe när Cityringen dras fram i Norra Ringvägen. Husen till höger ligger vid Skultunavägen och Föreningsgatan. Tiden borde vara andra halvan av sextiotalet.

Keijsers backe. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

De andra två bilderna är förmodligen tagna från samma kvarter på Norrmalm, strax innan rivningen. Jag vet inte var, eftersom de här kvarteren aldrig var min mammas gata. Men husen var vackra och innehöll säkert mycket av spännande historia som förblir oskriven.

Någonstans på Norrmalm. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers