Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Metallverken’

Många pratar med mig om Kokpunkten. Säger att de håller med mig. Ändå känns det märkligt ensamt. Finns det ingen politiker som tycker nånting, annat än att allt är bra skött? Eller är det jag som är ute och cyklar?

Cyklade i går också. Höften klarar det hyfsat, även om jag ser ut som den stela gubbe jag är när jag kliver av. Varför har herrcyklar alltid ram? Den är bara till besvär.

Stannade till på Framnäs och tittade på Nicklas Lidströms pågående bygge. Några av hockeymiljonerna muras in i en kåk som Mälarstranden inte sett maken till här i stan. Kranbyggare Lindéns funktionalistiska jättehus intill, som är från sextiotalet och numera ägs av Fredrik Svensson, krymper allt mer i takt med att Lidströms hus växer.

Från Detroit till Framnäs. Taklagskransen upphängd.

Nicklas Lidströms hus till höger.

På väg till Arkiv Västmanland hamnade jag hos Mats Hansson, som vågat ta det stora steget att köpa Leanders antikvariat i det hus på Stora gatan som en gång byggdes av VLT, men som numera ägs av bostadsrättsförening. Börje Leander har slutat efter 40 år som antikvariatsbokhandlare. Jag förstår honom, han har ju trots allt fyllt 85 år. Mats Hansson är bokälskare och har varit en trägen gäst hos Leanders under alla år. ”Jag satsar på att hålla öppet lika lång tid som Börje”, säger han. Han har börjat med att bära bort några kubikmeter böcker till ett av de många lagren. Och så har han öppnat en ny hemsida med namnet Nya Leanders. Gamla Leanders var nog det enda anitkvariatet i landet som inte satsade medvetet på nätet. Det ska bli ändring nu. För att hinna med håller Hansson stängt måndagar. Annars öppnar han klockan 11. Gå dit. Han behöver allt stöd han kan få för sin kulturgärning.

Mats Hansson på Nya Leanders.

Hos Arkiv Västmanland letade jag sedan bilder för en kommande artikel om den olycksaliga Metallstrejken 1945, som tömde strejkkassorna. Jag hittade en del bilder i den samling som deponerats av Metalls avdelning 20. Jag återkommer till dem. Här är ett par andra bilder som jag ramlade på samtidigt.

Demonstration på väg mot Folkets park, framför Arvidverkstaden 1954. Foto: Metalls avd. 20, Arkiv Västmanland.

Arbetare lämnar Metallverken. Någon som vet när? Och varför bilden togs? Foto: Metalls avd. 20, Arkiv Västmanland.

Jag funderar på att byta vinjett till bloggen. Förr och nu, heter den. Kanske dags för litet ”nu”. Här är Västerås skyline från Tegeludden. Inte så dumt.

Västerås, augusti 2012.

Läs hela inlägget »

Mörker. Satte ljusslinga i en buske. Bara halva slingan lyser. Alltid något, sa han som såg Åmål. Har cyklat kors och tvärs över denna mellansvenska stad. Känner mig duktig. Planerar för morgondagen. Tredje barnbarnet Erik kommer från Tanzania med sina föräldrar i morgon. Senaste nytt från flygplatsen i Dar es Salaam är att Erik vägrade ta på sig långbyxor och tröja. Där nere är det ju 30 grader varje dag. Undrar hur det ska gå med mössan? Hans två kusiner får väl lära honom. De väntar.

Elliott och Alex bygger lego i väntan på Erik från Afrika.

 

Träffade Micke Campese i dag. Han är klubbchef i VSK Bandy. Det var länge sedan jag såg honom så bedrövad. Han slog ihop datorn och drog ur sladden. ”Inte en krona!” sa han. ”Inte en krona. Noll.” Han hade fått svar från nye chefen för Västerås & Co, stadens marknadsföringsbyrå, som lyder under kommunstyrelsen. Staden vill inte satsa en enda krona på reklam inne i bandyhallen. Ingenstans ska publiken och tevetittarna få veta att Västerås stad bryr sig om bandy. Inte ens på de nya lysande led-skyltar som ska rulla med sina läsvänliga budskap längs bortre långsidan. Det måste vara första gången staden inte är med på ett hörn på en arena där VSK spelar bandy. Mesta mästarna. ”De tycker att vi gör reklam för stan ändå, genom att vi kallar oss Västerås SK”, suckade Micke Campese uppgivet. Märkligt. Nån måste tänka om i Stadshuset. Så snart som möjligt.

För övrigt noterar jag att VSK förlorade hedersamt uppe i Bollnäs. Medan Tillberga vann över Gais. Nu kan det bli storpublik i derbyt på annandagen!

I går kväll var det taklagsfest och smygöppning av stans nya krog, Nya Hattfabriken, i hörnet Slottsgatan och Kungsgatan, i Norrlins gamla hattaffär, nedanför VLT:s glashus. Peter Sandberg som tog initiativet till Frank och Circus tar nu ett steg till. Konceptet är spännande: husmanskost kombinerat med Västeråsnostalgi. Gamla Västeråsbilder på väggarna. Inte minst toaletterna är värda ett besök bara för fotografierna. Luncher med klassisker som råbiff, wallenbergare och SOS. Alltid en dagens rätt. Särskild middagsmeny. Mer ungdomligt stuk på helgerna en trappa upp, på hatthyllan.

Nya Hattfabriken vid Apotekarbron.

 

Taklagsfest där blivande studenter en gång köpte sina mössor.

 

Den mystiske Frank var förstås där. Han heter egentligen Bengt och har jobbat på Asea.

 

Vi är flera som hjälpt Peter Sandberg leta bilder och historiskt underlag till krogen. Här är en bild som kanske kan komma till användning nån annan gång. Metallverkens arbetarmatsal orosåret 1917.

Dukat för mat på Metallverken 1917. Foto: Metallverkens samling.

 

Eller den här: Västerås första mjölkbar, American style. Jag har alltid trott att bilden var från mjölkbaren på Stora gatan, granne med biografen Saga. Men lusläser man fotografens Ernst Bloms förteckning så framgå det att den här mjölkbaren faktiskt låg på Smedjegatan 16. Bilden är från 1932.

Mjölkbar 1932. Smedjegatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Till slut en bildgåta från Ja-Åke Alkeblad. Var i Västerås?

Var?

Läs hela inlägget »

Tog en cykeltur i morse. Jag kan varken springa eller gå fort längre, men cykla går hyfsat. Kul är det också, så länge det inte är isigt eller motvind, eller uppförsbacke, eller mörkt, eller kallt. Nå, i morse gick det bra. Solen lyste till och med upp Kraftvärmeverkets fasad några minuter innan molnen drog för ridån. Jag cyklade till Kopparlunden för att massage av Birger Jonsson, naprapaten som en gång spelade bandy i den där klubben som kallas VSK. I hans väntrum på Kopparkliniken finns en tavla med ett tidningsurklipp och med en ditklistrad halv guldmedalj.

Birger Jonssons halva medalj.

 

Alla som kan sin bandyhistoria vet förstås vad som hände 1989. Birger Jonsson spelade i det grönvita lag som var på väg mot sitt första SM-guld på år och dag. I januari skadade Birger ena foten i en match Västanfors och kunde inte spela resten av säsongen. Han fick alltså inte vara med i finalen på Söderstadion när VSK vann mot Vetlanda. Och han fick ingen medalj heller, eftersom han spelat för få matcher innan skadan. Brorsan Verner Jonsson, som spelade finalen, tyckte det där var orättvist så han sågade sin guldmedalj mitt uti och delade broderligt med sig. Året efter var Birger med igen och fick till och med göra mål i finalen mot Sandviken hemma på Rocklunda. Tittar ni noga så hittar ni en tavla med det motivet inne i Birgers rum.

Jag cyklade till Karlsgatan också. Där bor Karl Fredrik Karlsson, 88 år. Vi har pratats vid på telefon ett par gånger. Karl Fredrik har mycket att berätta. Han föddes i Furby, Badelunda, pappan dog ung i blodförgiftning, mamman flyttade med barnen in till stan. De bodde på olika ställen. Vi tittade på bilder. Här är en bild från 1930 när Karl Fredrik åker skidor på ”Viksängs gärde”, där det är bussterminal i dag. Alla hus i bakgrunden är borta sedan länge.

Unge hr Karlsson på Viksängs gärde 1930.

 

Barnen på Smedjegatan 12.

 

Egentligen ville Karl Fredrik Karlsson prata om bävern på Bävern. Jag skrev om hjorten på Hjorten i Frågor om förr i måndags. Hjortskulpturen som förstördes när apoteket Hjorten flyttade. Det fanns en bäver ovanför ingången till apoteket Bävern på Bondtorget, påminde Karl Fredrik mig om. En liten relief med en smygande bäver, som tittade mot höger ovan ingången. När Bävern flyttade från Bondtorget och så småningom slogs ihop med Hjorten försvann reliefen. Men Karl Fredrik hittade den igen, på nittiotalet, i apoteket Bävern i Ljusdal! ”Jag kände igen den och när jag frågade sa dom att den hade kommit från Västerås, via Apoteksbolaget”.

Bävern hamnade i Ljusdal.

 

Jo, en sak till från cykelturen. Nere i Kopparlunden rivs det igen. Innandömet av Metallverkens gamla rörverk från 1913 rivs ut. Här var det också tråddrageri i senare tid. Men det verkar som om de stöttade fasaderna ska bli kvar och omgärda någon ny teknikinriktad verksamhet.

Metallverkens rörverk rivs ut.

 

Apropå Metallverken: Jouni Tervalampi har hittat en bild från Metallverken med Gustav V och andra högdjur som firar någonting på Metallverken. Frågan är bara vad och när? Kan det vara invigningen? När i så fall? 1897? Fin bild är det hursomhelst.

Kungen besöker Metallverken. Foto: Metallverkens samling i Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Trampade runt i bassängen på Apalby i dag. Rehabilitering av höft och rygg. Sprang i vattnet, låtsades att jag kutade i spåret ute på Björnön. Vi är flera som jobbar med trilskande leder i den där bassängen, alla gör så gott dom kan. Och hoppas bli litet bättre så småningom. Jag hoppas också, vi får väl se. Blev litet lätt nostalgisk i dag när jag hittade en 35-40 år gammal bild på en ung man i anorak, stickad tröja och hatt. Han bolmar på en pipa och ser mycket nöjd ut. Pipan minns jag inte, men känslan finns kvar. Den där känslan av att ha klarat av åtta dar, eller var det fler, i Sarek. Stoltheten över att ha klarat svåra vad, burit runt med 20 kilo på ryggen och bestigit nån topp däruppe i Rapadalen eller kring Mikka. Utan att några leder trilskades och utan att ryggen bråkade. På bilden är vi på väg tillbaka över sjön Laidaure, vi har lämnat hemmanet Aktse under Skierfes topp och Ville Länta skjutsar oss till sjöns ände, där en milslång stig väntade till bilen.

Med Ville Länta och med Skierfe i bakgrunden, början 1970-talet.

 

Var och hälsade på Jouni Tervalampi häromdan. Fotografen och bildbearbetaren. Han har ständigt projekt på gång. Nu jobbar han med att dokumentera Västerås äldsta fotografer, från 1860 och framåt. Samtidigt skannar han in Stadsarkivets samling av vykort och förser bilderna med noteringar. Ett viktigt lokalhistoriskt arbete.

Jouni Tervalampi.

 

I samlingen av vykort hittade Jouni den här bilden, som alltså sägs vara från Västerås. Men var? Det kan knappast vara en föregångare till Falkenbergska kvarnen. Några andra förslag har inte jag. Kanske har den helt enkelt sorterats fel. Vad säger ni?

Motiv bland vykort från Västerås. Men kan det stämma?

 

Jouni går igenom Metallverkens bildsamling också. Där finns sällan sedda godbitar, som han fräschar upp och efterbelyser. Det var ju Jouni som hade behandlat bilden från Lillån häromveckan i VLT, och förvandlat den från en flammig och åldrad bild till ett snyggt foto. Och titta på den här fina vyn mot Västerås omkring 1898. Metallverken har nyss börjat sin verksamhet och de första arbetarbostäderna byggs på det som i dag kallas Kopparlunden.

Metallverkens arbetarbostäder byggs. Foto: Stadsarkivet.

 

Så kan jag inte undanhålla er ännu en bild ur Björn Åblads samling från åren runt 1920. Signe Sigroth går på Stora gatan. Dottern Harriet ligger i vagnen. Året är 1917.

Stora gatan 1917. Foto: Björn Åblads samling.

Läs hela inlägget »

Bokhandeln säljer Minnen av en stad, VLT också. Bra tryck i början. Folk gillar lokalhistoria. Ett bevis på det var den bild jag fick av Anders Berggren i dag. Han gick i Hwasserska skolan inne på gården vid Glasgatan, intill det som i dag är Klippans parkering, i femtiotalets gryning. Ett kapitel om boken handlar om den gamla skolan. Anders har mejlat en intressant bild på klass 2 i Hwasserska i nådens år 1950.

En av dem blev berömd musiker. Gissa vilken.

 

Fröken heter Karin Sjögren, kulramen står framför griffeltavlan, bänkarna har det klassiska stuket och orgeln väntar på en ny trögflytande psalm. Anders Berggren står närmast fröken i övre raden, omkramad av sin kusin Peter Berggren. Bredvid Peter står en glad Lasse Färnlöf. Han var ännu frisk. men bara några månader senare skulle han drabbas av den polio som skadade honom för resten av hans liv.

Så måste jag än en gång skriva hur ledsen jag blir när jag passerar det avstannade projektet vid Metallverkens (Outokumpus) gamla huvudkontor. Ingenting händer och intrycket från Östra Ringvägen är bedrövligt. Bilden togs för ett par veckor sedan, men det har knappast hänt något sedan dess. Konstverket, som är så övergivet i ogrästristessen, är Ivar Johnssons folkhemska skulpturgrupp Familjen i brons, från 1957.

Familj i övergiven tristess.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers