Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Östra hamnen’

Cyklade hem från stan. Kallt. Klart. Vinter. Tunt snölager. Stannade nere i viken vid Ångkraftverket. Gräsänderna trängdes och gnabbades i det lilla öppna vatten som fanns. Samtidigt satt socialdemokraternas innersta ledning i ännu ett krismöte i Stockholm. Det handlar inte om mig utan om vår politik, sa Juholt före mötet. Det handlar visst om partiledaren, sa Sven-Erik Österberg, som inte bara sitter i VU utan också är ordförande i Västmanlads s-distrikt, ett av de distrikt som i dag öppet sa att det har tappat förtroendet för Juholt. Sen kom Carin Jämtin ut framåt kvällen och sa till de frysande journalisterna att VU har förtroende för Håkan Juholt. Huvudpersonen smet ut bakvägen och åkte hem.

Andrum med akvarellkänsla.

 

Jag tror det är över nu, det där med Juholt. Jag tror att upplägget går ut på att han ska få gå efter eget moget övervägande under helgen, och slippa sparkas. Han kan säga att VU har gett honom förtroende, men att han själv valt den här vägen. Sen tror jag att Österberg får ta över som tillfällig partiordförande medan de som är kvar av den innersta cirkeln försöker prata med Pär Nuder eller någon annan av de smarta politiska tänkare som en gång sparkades ut i kylan eller som fördriver sin tid i något riskkapitalbolags styrelse.

Samma sol gick ner över Mälaren som över s-högkvarteret på Sveavägen, där det en gång i tiden diskuterades politik.

 

Innan solnedgången hann jag äta lunch med Björn Åblad som kommit hem till Västerås för att hälsa på. Den gamle baskestjärnan bor i Salt Lake City sedan 30 år och är på sätt och vis mer amerikansk än svensk. Han har varit hederskonsul därborta. Nu har han sålt sitt bolag (som tillverkade fiffiga skyddande stötdämpare för tillverkningsindustrin) och bestämt sig för att leva som pensionär. I USA.

Från Västerås till Utah.

Är det nån som har bilder inifrån gamgamla Folkets hus vid Mimergatan (Allégatan), det som nu kallas Hahrska palazet? Kanske rentav från onsdagsdanserna på femtiotalet? Jag förbereder en Frågor om förr.

Hans Wennerström, som tycks ha en stor samling gamla bilder från Aros, har skickat en bild från Gamla Plan, apropå bilden med motorcyklarna häromdan. Löparna går in i det som Hans tror är södra kurvan, neråt Rudbecksgatan. Det skulle innebär att husen i bakgrunden ligger upp mot Gåsmyrevreten, där högskolan ligger numera. Jag tror det också.

Gamla plan. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Jag får önska en trevlig helg med två bilder från Smedjegatan vid gamla Konsumvaruhuset. Ett vykort i färg och en av dessa fina så kallade rivningsbilder från Stadsarkivet. Eller det kanske rentav är så att den undre bilden visar dagens varuhus?

Konsum innan Domus/Arosian/Igor.

 

Smedjegatan mot Vasagatan. Foto: SBK-arkiver, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Först en bild från påskdagens morgon på Ar. Solen stiger upp över ängen, frosten håller på att släppa men havet kyler och det känns som om det är en hel årstid mellan Gotland och Västerås.
 

Påskdagen gryr, Ar, norra Gotland.

Nästa bild tog jag i dag, annandag påsk, nere på Öster Mälarstrand, där folk hade samlats i den sena eftermiddagsvärmen. Det var som i ett annat land, i en annan tid. Tjugo grader sen eftermiddag. I april! Det uppvägde den trista fotbollsmatchen, där VSK visade sig vara sämre än jag trodde var möjligt. Ängelholm vann hur rättvist som helst. Konstiga byten i VSK också. Nja, det här ser inte bra ut.
 
Östra hamnen, annandag påsk.

 Här kommer en bild från en annan folkfest, Barnens dag på Fiskartorget, troligen 1920-talet. Det är ännu en bild från den fantastiska samlingen från Sjöbergs bokhandel som jag träffade på i Stadsarkivet i höstas. Och efter den kommer en bild som minner om vintern. På Stora gatan. Från samma bildkälla.

Barnens dag på Fiskartorget. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.

 

Stora gatan, slutet av 1920-talet. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.
 
 

Läs hela inlägget »

Språktidningen är en av mina favoriter. Där finns bubbelpooler fyllda av intressant och annorlunda läsning. I en intervju med Björn Ranelid får vi veta att de åtta första meningarna i hans senaste roman Kniven i hjärtat innehåller nio metaforer och en liknelse. Överbelastat, säger somliga. Fantastiskt, menar andra. Vad som än händer kan Ranelid för alltid ta åt sig äran av denna bild: ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten.” Björn Ranelid tycker inte att han har många att vara avundsjuk på, med ett undantag: ”Tomas Tranströmer är metaforernas världsmästare. Om jag skriver i 25 år till, kommer jag knappt att nå honom till anklarna.”

Bara en skugga av Tranströmer.

 

Jag håller förstås med. När jag kännner skrivkrampen flämta bakom mig tar jag fram en Tranströmer och läser om näckrosen som paddlar med sin dolda simfot i tjärnens mörka famn och om flyttblock  som rullar bort i rymdens hallar. Då vet jag att språket aldrig kan ta slut.

En silo som förord till den stora tystnaden. Östra hamnen, februari.

 

Försöker sätta samman ett föredrag om VLT och Västerås, i samband med tidningens 180-årsfest på torsdag. Men redan i morgon ska jag prata på Flodinsgården om Minnen av en stad. Här är en bild som jag vill göra mera av, när jag får tid nån gång. Känner ni igen platsen.

Här är det. Foto: Roger Bergkvists samling.

Bilden är från femtiotalet, inne på en bakgård i den södra vinkeln mellan Vasgatan och Munkgatan, där Stadshuset ligger i dag. Där fanns Gustafson & Bergkvist motorverkstad med adress Vasagatan 4.  På gaveln stod en hästkastanj och Roger Bergkvist minns hur hans farfar, Henning Bergkvist, stod där ibland i sin arbetsrock och luftade sig. Han var en bastant och talför karl med stort midjemått. 

Roger  jobbade på verkstan som springpojke några somrar på femtiotalet och minns att ett modernt Västerås började krypa närmare. På gården fanns dasset. På dörren stod det HÄR. ”Där höll man andan i en halv minut och tömde blåsan med högtryck – om man var tillräckligt ung – varpå man åter höll sig i det längsta. Stackars gubbar, tänker jag nu, som var i min ålder redan då.”

  

Henning Bergkvist, till höger, med reparatören "Krånken" som kan ha hetat Håkansson. Foto: Roger Bergkvists samling.

 

Verkstaden låg ungefär i linje med nuvarande trappgaveln vid Stadshusets östra entré.

Läs hela inlägget »

Förunderlig morgon över Mälaren. Isdimma, låg sol som bröt fram i söder en stund innan den packade sitt pick och pack igen, nånstans bortåt Fullerölandet. Jag stod i Östra hamnen och tittade ut mot fyren. Var det morgon? Eller var det kväll?’

Mellandagsmorgon i hamnen.

 

Vi har inte haft så här kallt så här länge sen nån gång på 1700-talet, säger dom som kan. När jag var yngre talade mamma och pappa om ”krigsvintrarna” som var så kalla och snörika. Vad kommer den här vintern att kallas? Kom inte dragandes med Vargavintern eller nåt sånt. Nä, nåt bättre behövs.

Jag har distribuerat böcker i dag igen, Minnen av en stad säljer fortfarande. Och det är roligt. Får väl fundera på nån slags uppföljare. Tills dess fortsätter jag med Frågor om förr i VLT. I dag skrev jag om spritbolagsdirektören Sundeman som byggde sig ett kråkslott högst upp på Käringberget, den backe vid Köpingsvägen som sen kom att kallas Sundemans backe. Jag bodde på Repslagargatan som barn och vi spelade fotboll på en äng uppe i backen, framför staketet till Sundemans slott. Jag gick upp dit häromdan. Allén upp var sig lik, men på vår lilla bollplan stod en villa. Två ekar pekade i alla fall ut var ett av målen stod, på den tid då det begav sig.

Sundemans stolta allé upp från Köpingsvägen.

 

Här är en bild på Sundemans hus från en annan vinkel än den som var med i VLT i dag. Huset byggdes i slutet av 1800-talet och revs i slutet av 1960-talet.

Spritbolagschefens kåk. Foto: Stadsarkivet.

 

Det var fascinerande att bläddra i etiketterna från Västerås eget spritbolags tid. Bolaget fanns för att reglera försäljningen i stan och för att ge kommunen extra inkomster. Tror knappast att spritbolaget brände egen sprit, men man tappade och blandade i lokalerna i Stadshotellet. Kolla den här etiketten, förmodligen tänkt att locka militären på regementet ute på Viksäng.

Viksängs blandning. Länsmuseets arkiv.

 

Nästa vecka ska det handla om Margaretaskolan. Den märkliga servering och skola som länge låg i hörnet av Vasagatan och Stora gatan. Ni ser den i korsningen uppe till vänster, där det på 1930-talet låg en butik som hette Standards hörna. Trähuset till höger hörde till Bomanska gården, där Punkt ligger i dag.

Vasagatan mot norr. Detalj. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Där låg en gång en båt

Himlen är blå, hög och klar. Den tittar på oss med vinterns blick. Färgerna är knivskarpa. I går cyklade jag förbi de nya kvarteren på Lillåudden, över bron och framför husen i Östra hamnen. En butik med pryttlar har öppnat i Tullhuset och det talas om en fiskrestaurang. Men det var inte därför jag stannade tvärt. Det var för fiskebåtens skull. Längst in i den lilla hamnbassängen framför Tullhuset låg en fiskebåt som jag tyckte mig känna igen.

Vad var detta?

 

När jag kom hem tog jag fram en av David Erikssons bilder från krigsåren på fyrtiotalet (bilden finns för övrigt med i boken Minnen av en stad som trycks just nu). På den bilden köar västeråsare för att köpa fisk från en sillbåt. Är de inte märkligt lika…?

Sillbåten Laxen under krigsåren. Foto: David Eriksson.

 

Här kommer ännu en bild ur VLT-arkivets innersta gömslen. Ett repigt negativ som hamnat i högen för okända motiv. Så här blev det när jag skannade av det.

En sommarkrog i Mälaren.

 

Eftersom jag sett vykort från gamla serveringen på Elba så förstår jag att bilden är tagen på ön. Men vilka personerna är har jag ingen aning om, inte heller när bilden är tagen. Kan det rentav vara från den tid när Hästholmarna tillhörde Badelunda kommun. Holmarna Elba, Östra och Västra holmen inkorporerades med Västerås stad 1902.

Läs hela inlägget »

De räknar och räknar i demokratins namn. Till slut blir det väl klart. Men den mesta energin tycks ha gått ur valspelet. Alliansen fortsätter med eller utan majoritet. Jag tror inte längre att något av de rödgröna vill bryta upp för en ny blå morgondag…

Promenerade längs Öster Mälarstrand i morse. Stilla, blå himmel. Märker att jag tar allt fler bilder med telefonens kamera. Den fungerar ju för det mesta alldeles utmärkt. Den här är väl inte så dum.

En gång varnade man för smattret från mastlinorna, det skulle inte gå att bygga bostäder här...

 

Här är en bild från Gamla hamnen, den som nu kallas Östra hamnen, nån gång på 1910-talet skulle jag tro. Man ser Hamngatan, torkrian, vedstaplar och litet annat, där det nu är bostäder och hamnkaféer.

Gamla hamnen.

Om gårdagens bild på Dalslund: Namnet finns väl inte längre, men huset ligger kvar, väster om Djuphamnsvägen, strax efter det att bron passerat järnvägen ner mot Sjöhagsvägen. Huset tillhörde en gång Karlsbergs gård, men köptes av Knut Sundqvists pappa av greve Lewenhaupt 1912. Knut byggde ett eget hus på gården 1926, som också står kvar i en märklig idyll mellan småindustrier mellan Gustavsviksgatan och Djuphamnsvägen. Adressen är Arnbomsgatan. det var Knut Sundqvist som startade och drev Karlbergs danssalonger, mera känt som Höken, 1928.

Mer om det i VLT på måndag.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers