Hemma igen. Novembergrått. Men gröna gräsmattor och milt i luften. Jag lyckades aldrig koppla upp mig på bloggen från Peking. Den kinesiska huvudstaden var sig dock lik, kan jag berätta. Eller rättare sagt: den är sig aldrig lik, det händer saker hela tiden. 17 miljoner människor och fem miljoner bilar i en av världens mest expansiva städer.
Innan jag återgår till det normala bloggandet, med gamla Västeråsbilder och annat kul, måste jag visa några knäpp från Peking. Först en bild från Himmelska fridens torg, en regnig morgon. Vi hade regn en förmiddag, sedan var det sol och klart hela veckan.
Himmelska fridens torg med Nationalmuseum i bakgrunden.
Ett besök i Peking innebär alltid ett besök i den Förbjudna staden där kejsarna i de två sista dynastierna styrde Mittens rike från 1400-talet fram till kejsardömets fall 1911. Här håller Pekings bästa svensktalande lokalguide låda inför gruppen.
När Leo talar tystnar kejsarnas andar.
Gruppens yngste, elvaårige Jonathan, poserar medan mamma fotograferar.
Kinesiska murens drakrygg ringlade som vanligt norr om Peking, lika fascinerande som alltid. Världens största byggnadsverk, en gång 600 mil långt, nu ”bara” 300 mil.
The Great Wall.
Muren i Badaling.
Och i de gamla hutongerna, som snart inte finns kvar längre, levde livet som det brukade.
Hutong i närheten av Trumtornet.
Nu ska jag ta mer ner på stan och se vad som hänt här. Har hålet på Kungsängsgatan äntligen lagats? Har dom börjat bygga Kokpunkten? Och i kväll hoppas jag orka med bandyn mellan VSK och Gais. Undrar om de grönvita bryr sig om att punkta Murren?
