Hemma igen, efter en mer än dygnslång resa från Mittens rike, via strejkernas Paris till den gula och regníga hösten i Västerås. Minns solen i Peking, trafiken, templen, tystnaden om den fängslade fredspristagaren, de vänliga leendena i gränderna – och den märkliga upplevelsen att plötsligt se min bror sitta bland de sminkande skådespelarna bakom kulisserna på Pekingoperan.
Vi åt som vanligt lunch hemma hos en familj i hutongerna i närheten av Trumtornet och Klocktornet. Än en gång förvånades jag över hur minnet av Mao lever bland vanligt folk.
Vi åkte inte till Badaling när vi skulle gå på muren, utan till Jinshanling som är vildare och ligger längre bort. Här kan man gå alldeles ensam på ett av världens mest omtalade byggnadsverk – som dock inte syns från månen.
Nu börjar vardagen igen, men en spännande vardag. Min bok Minnen av en stad finns i boklådorna i stan och på torsdag kommer första annonsen i VLT. Sen får vi se vad som händer. Jag vet att jag ska prata i radion på måndag och berätta och visa bilder i VLT:s Åsikten nästa fredag.
Det har kommit flera intressanta bilder med mejlen när jag varit borta. Ivar Nyström på Stadsarkivet har hittat en bild på Sigridsdal, det hus som Stig Slagbrand frågade om för ett tag sedan.
Ivar tror sig också ha hittat svaret på vilket hus det är som brinner på Torbjörn Alms bild som jag visade den 30 september. ”Jag tror det är hörnet Utanbygatan – Engelbrektsgatan”, skriver han och bifogar ännu en bild.
Så till sist ett beklagande över en felskrivning i gårdagens Frågor om förr i VLT, där jag skrev om servicehuset Karlslund. Jag skrev i hastigheten (får skylla på packningen inför resan till Kina) att det gamla hospitalet låg nere vid Fiskartorget där Officershuset senare skulle byggas. Det ska förstås vara Stora Westmannia.
Ibland vet jag inte var jag får allt ifrån.