Mao dog 1976. Allt är förändrat. Kina är världens näst starkaste ekonomi. Bara enpartistaten minner om Mao. Partitoppen nämner honom inte. Men på något märkligt sätt lever han hos vanligt folk, trots alla missgärningar. Köerna utanför mausoleet har varit kilometerlånga dessa oktoberdagar.
I väntan på Mao.
Någon sjöng om 8 millions bicycles in Beijing. Det kanske finns så många fortfarande. Men det är de 4 miljonerna bilar som syns. Ibland dyker en enstaka cyklist upp som ett minne av den tid när Södra Bergens Balalajkor sjöng om att Östern är röd.
Överraskande syn.
I dag fastnade vi i en halvtimme på rampen ner till tredje ringen i Peking. Men vi hann fram dit vi skulle ändå. På något underligt sätt gört man det.
Proppat trots att slutsiffran begränsar vilka dagar man får köra.
Utan någon som helst anledning frågar jag nu varför Bånkgården brann?
Många minns branden.
Hej, Kinaresenären!
Härligt att bloggen fungerar! Intressant att läsa dina Kinainlägg! Tack för boken ”Minnen av en stad”, som jag fick för ett par dagar sedan och inte minst för dedikationen! Den väcker verkligen minnen till liv. Redan den första bilden med VLT:s fönster. Där stod jaf många vintersöndagar och väntade på resultat från VSK:s bandymatcher.
Ha det fortsatt bra i Kina!
MVH
Bengt Bq
Nej, jag minns inte, Berätta mer!