OS i Stockholm 1912. Hundra år sen. Självklart skrivs det böcker. Jag läser just nu Christer Isakssons Stockholm 1912. Extra intressant för mig eftersom jag är citerad på ett par ställen, där Isaksson berättar om Sigfrid Edström. Jag har ju skrivit en del om denne industriman som inte bara lyfte Asea och Västerås till oanade höjder, utan också styrde både den nationella och internationella idrotten. I min bok 1917 skriver jag att Sigfrid Edström var en av männen bakom den svenska folkhemsmodellen. Han såg vikten av att staten och kapitalet samarbetade. Jag har också gjort poänger av att Edström satte affärerna framför politiken, vare sig det gällde tyskar eller ryssar. Han samarbetade både med Stalin och med Hitler för att sälja svenska produkter. När Christer Isaksson porträtterar Edström i boken tar han upp de goda kontakter som Aseadirektören hade med ledande tyska idrottsledare, även under nazitiden. Jag har svårt att döma personer i efterhand och vill gärna tro att Edström var mer aningslös än politiskt medveten. Isaksson frågar om det egentligen är någon skillnad. Har det någon betydelse om man var aningslös om samtidigt gynnade nazismen? Frågan får vara obesvarad tills någon skriver den stora biografin om Sigfrid Edström som styrde från Villa Asea i Stallhagen.
En av flera böcker om OS 1912. I den här diskuteras min bok om 1917 och Sigfrid Edström.
J Sigfrid Edström på Gamla plan 1916.
Inför min bok 1917, en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen fick jag besöka Villa Asea och titta i de lådor som Edström lämnat kvar på vinden. Där hittade jag en del idrottsminnen som både omnämns i min och i Christer Isakssons bok. Jag hittade också en fin bild från OS i Stockholm, där Edström förstås var en av de ledande organisatörerna.
Invigningen av de olympiska spelen på Stockholms stadion för hundra år sedan.
Tror jag fick med Edström på ett hörn när jag pratade om Minnen av en stad i Pingskyrkan i går, i mina barndomskvarter kring Repslagargatan. Mötet var öppet för alla men arrangerades av kyrkans pensionärsråd. Här är några ur publiken.
Publik i Pingstkyrkan.
Jag började med att visa några bilder av hur kvarteren såg ut innan Oxbackens centrum och Pingstkyrkan byggdes. Här är en bild på Repslagargatan mot väster, tagen från nedre delen av Jakobsbergsgatan (där Råbyleden börjar). I huset närmast till höger bodde den trogne bloggkommentatorn Bengt Bergquist på trettiotalet. Där bodde min morfar och mormor också. Huset ägdes då av boxaren och företagaren Axel Svensson som varit med Asea i Sovjet och lagt undan pengar under tiden i Jaroslavl.
Repslagargatan mot väster, troligen sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.
I senaste bloggen frågar Barbro Berggren om jag kan skaka fram en bild på Helge Thiléns livsmedelsbutik litet längre bort på Köpingsvägen. Det är samme handlare som Aron Olnafors kallar för Helge Bråttom. Jag har inga bilder på Helge eller på interiören (det kanske någon annan har?), men jag har ett par bilder på affären. Här är en.
Helge Thiléns butik. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Innan jag tar helgpaus måste jag får visa en bild jag hittade på Länsmuseet häromveckan. Så här såg det ut innan Cityringen drogs fram på Skarpskyttebron på sextiotalet. Norra Ringvägen slutade abrupt vid Skultunavägen. På bilden rivs den gamla träbron för gående och cyklister. Den nya tiden ska storma fram över den gamla ån.
Skarpskyttebron. Foto: Länsmuseet.
Nu måste jag klippa gräs och städa i trädgården. Sen ska bilen packas. I kväll mot ön! Förmodligen tar jag semester från bloggen en vecka eller så. Men man ska förstås aldrig säga aldrig.
Trevlig helg!
