Per T Ohlsson ringde.
Visst låter det litet fräckt och lagom nonchalant att säga ”Per T Ohlsson ringde”. Det är ju inte var dag man pratar med Sydsvenskans politiske krönikör, författaren Per T. Nu är han på gång med att skriva en bok om Sveriges politiska historia, på uppdrag av Historiska media. Den ska komma ut 2014. Ett avsnitt ska handla om orosåret 1917. Per T Ohlsson fick tips om min bok om det året, med undertiteln ”en berättelse om Sifrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen”. Nu har han läst den och ringde och frågade om jag förstod hur bra den var. ”Jag läste den från pärm till pärm”, sa han, och berömde sättet jag hade dramatiserat det dokumentära materialet utan att fara med osanning. Det var bara att tacka och ta emot. Synd att jag bara har enstaka ex kvar att sälja… kanske dags för ett nytryck. Sigfrid Edström börjat ju bli i ropet igen, nu när alla förståsigpåare vill prata om betydelsen av Saltsjöbadsavtalet. ”Och tänk så bra han samarbetade med Viktor Larsson för att ta undvika de revolutionära stämningarna”, sa Per T. Viktor Larsson var ju pragmatisk metallare och socialdemokrat, positivt inställd till samarbete med näringslivet. Precis som Stefan Löfvén…
Jag letade fram en bild på Sigfrid Edström på Fiskartorget i början av 1930-talet. Det är Barnens dag. Sigfrid konverserar några bekanta (någon som känner igen dem, förresten?). Ruth handlar pepparkakor. Livet i småstaden rullar på, medan Asea agerar på den stora internationella marknaden.
Tog en bild med telefonen för en tid sedan. Rakt ut ur bilfönstret över en åker i Fjärdhundra. När jag tittade litet extra på den såg jag en toskansk borg därborta i träddungen. Tänk vad telefonerna har utvecklats.
Fick en annan bild, från Willy Brodkorb. Regnbågen landar i Kokpunkten i gamla Ångkraftverket. Willy vet vad jag tycker om det projektet och därför döpte han bilden till Skattkistan. Gannska fyndigt. Enligt sägnen ska man ju finna en skattkista där regnbågen slutar. Eller är det där den börjar?
Bildgåtan i förra bloggen visade mycket riktigt Vasagatan, strax norr om korsningen med Smedjegatan. Brandkårens slangtorn skymtar till höger. Hinner inte med någon ny bildgåta. Väntar besök av vår dotters franska svärföräldrar. Ack, varför pratar jag så usel franska? I morgon Gotland. Ojnareskogen står fortfarande kvar. En bild från hamnen 1937, som avslutning, vet inte varför, men den är ganska fin.
Berömmet är mer än väl förtjänat!
Tro det eller ej men jag berättade om Sigfrid Edström på jobbet innan jag hade läst inlägget. Det var i samband med att en kollega hade varit på affärsresa till Brasilien. ”Hann du med någon sightseeing?” frågade jag. ”Nej bara arbete”, svarade han besviket. ”Som Sigfrid Edström då”, sade jag och berättade ur minnet om när han flög till New York på trettiotalet, hade ett snabbt affärsmöte på flygplatsen och återvände direkt.