Jag behöver inte skriva hur vackert det är just nu. Jag lovar att inte heller skriva något om skräcken för att det ljusa och vackra ska ta slut. Jag fortsätter att skriva om Sigfrid Edström i stället, men det får ni vänta på att läsa. Materialet sväller, det jag läst ena stunden försvinner in i nån bokhög i den andra. Tycker jag ägnar mesta tiden åt att leta reda på saker jag vet mig om att ha läst. Borde ha en arkivarie bredvid mig hela tiden.
Cyklade förbi Munkgatan igår. Stan gräver där. Nya ledningar, nytt utseende på gång. Stannade och försökte se för min inre syn hur det såg ut där för mer än hundra år sen, när Lillån flöt fram där, trögflytande, på väg mot kröken inne i Mimerkvarteret innan den avslutande färden ner mot hamnen där det ännu inte stod någon silo.
Munkgatan grävs upp.
Munkgatan på Lillåns tid. Broarna över Sturegatan och Kopparbergsvägen i förgrunden, Aseas Folkets hus längst bort, Klaapphuset till höger (ACC i dag).
Jag tittade ner i schaktgropen och försökte se spåren efter de massor som vräktes ner där när ån fylldes igen några år in på 1900-talet. De jordmassorna kom från grundgrävningen för Stadshotellet vid Stora torget och borde ha innehållit åtskilligt av outrett arkeologiskt värde.
Apropå Lillåns utlopp vid silon i hamnen. I förra inlägget visade jag en bild av Eric Trulson på två spannmålsskutor framför silon. Den togs 1935. Lars-Åke Berglund har skickat en bild som ser ut att vara en kopia. Den bilden är från hamnens samlingar och är uppsatt i trapphuset på Kungsängsgatan 21 B. Samma skutor, samma silo, samma vinkel. Men inte samma fotograf. Hamnens bild togs två år senare, 1937. Ett nytt magasin håller på att byggas framför silon. Här kommer de två bilderna.
Bilden i trapphuset på Kungsängsgatan från 1937.
Eric Trulsons bild från 1935.
Jag rundar av med ännu en av Eric Trulsons bilder som jag skannat. Som vanligt ett lugnt motiv med fin gråskala. En fruktkiosk till höger, en enkelriktningsskylt, låga trähus, Domkyrkan i bakgrunden. Vad är det för gata? Jag har inte lyckats lista ut det. Litar på er därute.
Västerås, trettio- eller fyrtiotal. Foto: Eric Trulson.
Välkommen tillbaka, Anders!
Gatan är Gåsmyregatan.
Det låga envåningshuset med tre fönster bredvid kiosken är Gåsmyre Tullhus med anor från 1750-talet. Här fick alla som kom norrifrån för att sälja varor i staden betala tull.
Förmodligen var det då en bom över vägen framför tullhuset.
Hur Tullhuset ser ut idag kan ses på färgbilder eftersom det är utlagt till salu här: http://www.hemnet.se/bostad/villa-2,5rum-kyrkbacken-vasteras-kommun-gasmyregatan-11-4820375 .
Jag växte ju upp ett stenkast från Gåsmyregatan, på Rektorsgatan 13 och minns den lilla butiken mycket väl. Där bakom disken stod fröken Eriksson och sålde grönsaker och frukt som hon odlade själv bakom affären upp mot Rektorsgatan. Och godis hade hon förstås, särskilt attraktiva var de sega geléråttorna i olika storlekar, som hon radade upp inför lystna barnaögon direkt på marmorskivan!
Härligt att du fick ”ett återfall” och bloggade lite igen.
Det är med stort intresse som jag läser din blogg om Västerås.
Även om jag är ”utböling” (eller kanske just därför?) så är det en väldigt intressant blogg du har, så spännande att se då och nu. Hade ingen aning om Lillån/Munkgatan.
Jag hoppas du har tid/ork/lust att fortsätta berätta om Västerås förr och nu!
Mvh, Mats
Jag tror exakt den vyn finns på en tavla målad av David Söderholm. En sådan tror jag finns på Gjutargatan 28.