Lämnade Västerås i går. Färja till Gotland. Huset stod kvar. Som om det väntade på oss. I dag har vi cyklat som vi brukar. På ängen bort Grostäde hade lammbonden på Skymnings släppt ut hundratals får. Vi stannade, förundrade. En kungsörn seglade över fåren, nej två örnar… nej tre… fyra. Alla med spanande vingslag och med enstaka närmande mot liggande får, som om de ville kolla om de var friska. Jag tog bilder, som ni kanske får se nån dag. Sen drack vi kaffe i lä av en fiskebod, såg ut över havet och frågade oss hur mycket börsen sjönk i den andra världen.
Stenkusten.
Mitt senaste blogginlägg vållade inga särskilda reaktioner. För min surhet, alltså. Däremot satte de gamla bilderna igång ett intensivt kommentarsflöde om stans numera glömda mjölkaffärer. Där finns en nostalgisk potential, bland mjölkkrukor och lådor med färska frallor, som hos tant Karin i butiken längst ner på Jakobsbergsgatan, mitt emot Repslagargatan.
Jag skriver detta när Skavlan pratar med Jonathan Franzen. Varför läser jag inte skönlitteratur längre? Är det för att jag hellre läser om medeltida helgeandshus i Västmanland eller bläddrar i en telefonkatalog från 1939 för att se var mjölkaffärerna låg? Hur är jag funtad? Jag har bara en handfull gamla bilder med mig till ön, så jag kör några stycken utan inre samband. Det gör nog inget. Kommentatorerna brukar hitta egna ingångarr.
Folkets park. Foto: Stadsarkivet.
Metrohuset i hörnet Vasagtan och Smedjegtan.
Nya och gamla bryggeriet 1904.
