I dag firade Omniaresor 90 år på Mikael Genbergs till synes sjunkande Oops-hotell. Det var 1922 som Herman Axelsson cyklade från föräldratorpet i Sörmland för att söka lyckan i Västmanland. Han kom till Surahammar, startade Surahammars trafik och blev bussdirektör. I dag är det dottersonen Michael Wild som driver bolaget, under namnet Omniaresor. Nu är det flyg och båt som gäller. Bussresorna ut i Europa är ett minne blott. Höjdpunkten var under sjuttiotalet, när bussarna startade sina resor till kontinenten från Stora torget.
Födelsedagskalas på Oops Hotel.
Tolv bussar trängdes på torget den 4 juil 1976. Västeråsarna skulle åka ut i Europa. Foto: Omniaresors arkiv.
Efteråt cyklade jag upp genom Vasaparken och förundrades över de blivande studenterna som roade sig, utklädda och glada. Jag hade velat vara en av dem, men tvingas acceptera att jag numera är en klankande surgubbe. Jag behövde inte klaga på kastade ölburkar och slikt, det höll farbror polisen nogsamt koll på.
Den ljusnande framtid är vår.
Jan-Åke Alkeblad har noterat mitt sökande efter ursprungsbilden till beskärningen av husen på Iggeby gärde häromdan. Han hittade den naturligtvis, bland Ernst Bloms samlade bilder. Michael Elinder har analyserat beskärningen och kommit fram till att Blom måste ha tagit bilden 1914 eller 195. Säger Michael det, så är det så. Här är hela bilden. Kolla in husen på Kyrkbacken och Blåsbo, titta på Keijsers fabrik, beundra husen på Gåsmyrevreten, flyg i ett imaginärt nostalgiskt flygplan över stadens norra delar.
Utsikt mot norr från Domkyrkan 1914-1915. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Vännen Alkeblad har hittat en annan pärla på museet. Korsningen Vasagatan och Smedjegatan, innan Konsum byggdes i mitten av trettiotalet. Mitt i bilden tronar brandkårens slangtorn.
Vasagatan med Smedjegatan mot väster till vänster i bilden. Foto: Länsmuseets arkiv.
Mycket intressant med hela fotot från Bloms kamera i domkyrkotornet.
Jag konstaterar att Norra Ringvägen 13, det stora huset mitt i bilden, är byggt, medan tomten strax hitom, där mitt föräldrahem på Rektorsgatan 13 skulle uppföras 1929 fortfarande är en tom plätt. Huset ritades och byggdes av min morfar, byggmästaren J. Alb. Fredriksson och där skulle jag så småningom födas, med hjälp av Pila-Britta.
Morfar köpte också övre tomten med adress Djäknegatan 24, den s.k. Mästermansgården, skarprättarbostaden sedan långa tider. Där bor min bror än i denna dag.
Vasagatshörnet: GötaPetter ! Ännu ett äntligen – slangtornet !!
Det har ju bara ”spökat” (= skuggan) på tidigare bilder från brandkårens ”inre livf”. Nu uppenbarat i all sin ”glans”.
OBS det vackra kryssräcket som åter har blivit modernt. Men vad är det för en ”kyrktupp” di höll sig med – bara en vimpel? eldslåga? drake?
PS Har ni ”klickat” på alla magiska ikoner längs träplanket ?
Att betrakta vägarna på utsikten från kyrktornet är intressant.
Tänk så enkelt det var förr:
Om man var på Stora torget och skulle norrut så gick man bara till torgets östra kant, tog gatan norrut förbi domkyrkans österkant och fortsatte på Gåsmyregatan som vi ser i bilden där den kröker runt Mästermans källa och kommer fram till Norra ringleden. Vasagatan finns ännu inte norr om Utanbygatan, men en smal stig kommer in i spetsig vinkel fån höger och visar var Vasagatan kommer att dyka upp något år senare (ca 1915), och ta över rollen från Gåsmyregatan som transportväg norrut ur centrum.
Vid Norra ringleden börjar Tunbyvägen som går i en krök innan den går rakt fram utmed Gåsmyrevretens västra kant.
Skulle man däremot till Apalby, så gick man bara 50 meter på Tunbyvägen innan man tog av åt vänster på den lilla väg som gick ner till bron över diket och vidare på Apalbyvägen, som finns än idag, men inte längre leder till Apalby. När Blåsboskolan byggdes 1952 så byggdes den nämligen mitt på Apalbyvägen och genomfarten var avstängd för alltid.
Vasagatan kom senare att byggas längs det svarta diket i bilden.
När Arosvallen byggts 1931 förlängdes Vasagatan dit, och på 1940-talet när hyreshusen på västra Iggeby byggdes förlängdes Vasagatan fram till att gå bredvid dem. År 1963 hade Vasagatan nått fram till Nansengatan och ca 1970 till Norrleden.
Vasagatan har aldrig varit en naturlig väg, utan den har hela tiden byggts av stadsplanerare, en etapp per decennium, i cirka tio etapper under hundra år. Länge gick den ju bara till Smedjegatan. Intressant fenomen. Kunde bli en bok.
Bilden på Vasagatan-Smedjegatan var intressant.
Vi ser av den smala ljusstrimman som lyser på polisen hur oerhört smal Vasagatan var söder om Smedjegatan. Vi ser också att polisen står ”mitt i gatan”, sett söderifrån, men en bit in från gathörnet på det norra kvarteret. Vasagatans södra smala del var alltså förskjuten västerut jämfört med Vasagatan norr om Smedjegatan, och gathörnet vid polisen stickar alltså ut och är i vägen för de som kommer söderifrån och vill norrut. Med tanke på den här tidens trafik var det nog inget problem, men skulle bli framöver.