I dag skrev jag om Anja Wennerholm i VLT-serien Frågor om förr. Anja fick komma in i Villa Asea. Det är inte alla förunnat. Men Anja hade sina skäl. Hon växte upp i Villa Asea på trettiotalet. Hon föddes 1931 i Västerås. Mamman Miriam var äldsta dotter till den legendariske Aseachefen Sigfrid Edström och hans amerikanska hustru Ruth Randall Edström. Anja fick bo hos mormor och morfar och nu återvände hon till barndomshemmet. Hennes minnen och hennes berättelser om hur det var i det Edströmska hemmet fick mig att längta efter ett större textutrymme än vad VLT för dagen kunde erbjuda. Jag vet att det är många som vill se bilderna. Här är några av mina knäpp.
Anja Wennerholm framför Villa Asea. Det var hennes mormor som kom på förkortningen Asea för att namnet skulle rymmas på grindstolpen.
Minnena ser mig. Anja tittar ut över bokarna i trädgården.
”Är fårullen kvar?” Anja känner efter i lådan för biljardbollarna. Nej, ullen var borta.
Anja med morfar Sigfrid, som var vd och styrelseordförande i Asea 1903-1949.
Sigfrid och Ruth i arbetsrummet på trettiotalet. Foto: ABB-arkivet.
Bilden från Iggeby gärde i senaste bloggen har fascinerat flera läsare, inte minst de som bor i kvarteren i dag. Jag har ännu inte hittat den bild som delbeskärningen är hämtad från. Men jag har funnit en annan bild av Ernst Blom, som även den är tagen från Domkyrkans torn mot norr. Den bilden är av senare datum. Arosvallen, invigd 1931, är med på bilden. Iggebys kvarter i överkanten har blivit något större. Passa på att njut av detaljrikedomen på Kyrkbacken.
Utsikt över Kyrkbacken, Blåsby, Tunby och Iggeby. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Jag fick ett vykort från vännen Sven-Erik Wallin i Stockholm, som även han har fastnat i den förrädiska nostalgiska fällan. Det är ett färglagt kort från seklets början.
Vykort med Köpmangatan norrut.
Det var förstås Smedjegatan och Vasagatan på bilderna från stan i förra inlägget. Här kommer en fin bild från Stora gatan mitt emot gamla biografen Skandia. Den där märkliga gaveln finns väl kvar än i dag, om jag inte missminner mig. Jag har fått bilden på mejl och jag vet faktiskt inte vem som tagit den. Hoppas fotografen förlåter att jag publicerar den, till alla nostalgikers glädje.
Stora gatan mot öster och mot korsningen med Källgatan. Okänd fotograf.
Längtar tillbaka till Gotland. Nästa gång jag kommer dit har väl där lilla fina blomman slutat sin korta och ilsket röda blomning. Nu klämmer jag till med ett namn som jag inte är säker på, men vi säger att det är en getväppling. Eller hur?
Getväppling på Närsholmen i maj.
Utsikten från Domkyrkans torn mot norr är mycket intressant!
Eftersom alla fotografer som tar denna vy har stått på exakt samma ställe, allihop, genom decennierna, så kan man jämföra stadens framväxt hus för hus, årtionde för årtionde.
.
Denna bild är med all sannolikhet tagen våren 1939.
Längst till höger på bilden ser vi nämligen det långa vita hyreshuset med balkonger som byggdes utmed Vasagatans västra sida 1938, med nummer Vasagatan 41.
En bra bit längre norrut, fortfarande på Vasagatans västra sida, ser vi en vit husgavel med sex fönster, ja sju med vindsfönstret. Detta är Vasagatan 57b som byggdes 1932, men intressant för oss är att huset förlängdes söderut (dvs mot oss) fram till Apalbyvägen år 1940 med det som idag heter Vasagatan 57a, och den förlängningen av huset är inte med på bilden. Man har inte ens börjat röja tomten för tillbyggnaden framför den sju-fönstrade gaveln.
Dessutom blev det förbjudet att fotografera från höga byggnader vid krigsutbrottet 1939, så därefter har vi inga kort från domkyrkotornet förrän efter kriget då man fick skicka varje foto till Försvarsstaben för godkännande.
Förbudet gjorde också att alla firmor som fotograferade flygfoton på 1930-talet fick lägga ner verksamheten helt 1939 när totalförbudet kom. En epok gick i graven. Efter kriget kom några andra firmor igång med flygfoton i viss omfattning, men de hade hårda begränsningar. Var horisonten med på bilden blev det tvärstopp. Och syntes en kraftledning övermålades den med ett brett svart band (vilket knappast gjorde den mindre tydlig).
Vi är också tacksamma för att dåtidens fotografer hade vett att fotografera tidigt på våren, dvs i bra ljus men innan löven kommit på träden. På så sätt ser vi ju alla hus tydligt.
Dagens fotografer älskar att fotografera på högsommaren, då allt som skulle kunna ses är totalt täckt av frodig grönska så att bilden bara är ett helgrönt blurr.
”Stora gatan mot öster …” … ”… mitt emot gamla biografen Skandia.”
”Den där märkliga gaveln finns väl kvar än i dag, om jag inte …” skriver ALif.
Nja, det beror på vilken gavel som avses. De främre kåkarna/husen är borta.
Däremot så har Odd Fellow-byggnaden fått framträda med halva sin gavel.
Även Stora Gatan är rejält breddad här (liksom Vasagatan).
Intressant om Villa ASEA. En kommentar från en tidigare generation: Min moster Aina Pers som växte upp på Pilbo lekte med Mirjam från Villa ASEA. En dag då Aina ringde på fick hon besked från Mirjams mamma: ” Mirjan får inte komma ut och leka i dag. Mirjan har sagt Fy sjutton.”