När jag gick igenom Carl Hennings fina färgdiapositiv från fyrtiotalets Västerås stannade jag till vid en bild som verkar vara från Kyrkbacken. Där står en man med staffli. Han har hatt, glasögon och tunt skägg. Byxorna är rutiga. På duken har han målat av Domkyrkan, kanske står han på Blåsbogatan, i närheten av där Carl Henning bodde. Jag vet inte säkert, men jag är ganska övertygad om att konstnären som målar sin stad är David Söderholm. Han var i så fall några och sextio år gammal och en välsedd konstnär. I dag har Konstmuseet över 400 av hans verk.
Så här tecknades hans porträtt av Sigurd Jungstedt 1929.
Jag har tyvärr ingen akvarell av David Söderholm. Ni känner förstås hans stil. Saklig, lugn, ibland stiliserad. En dag ska jag be att få titta på samlingen i Konstmuseets magasin. Ibland dyker han upp på nätet. Det här landskapet såldes i oktober på Stadsauktionen i Stockholm för 1 600 kronor. Vad är det för rykande hög skorsten hitom kyrkan? Värmepannan på Karlslund?
Frågor om förr i VLT i dag handlade om Stora torget och om de två vykort som jag visat här på bloggen tidigare. Däremot blev det inget utrymme för en bild på Prästgatan, den gata som försvann när kvarteret norr om torget revs när Stadshotellet byggdes 1905-1907. Det var på Prästgatan mannen rullade sin kärra på bilden förra veckan. Rätt svar återfanns bland kommentarerna. Så här ser bilden ut, obeskuren. Stadshotellets entré ligger i dag till höger om mannen med kärran. Prästgatan gick bort mot Västra Kyrkogatan (Domprostgården skymtar därborta) och vidare ner mot ån och dagens gångbro över till Klippans parkering.
Ännu en gata försvann när Stadshotellet byggdes: Lilla Kyrkogatan som gick från Proban snett ner mot Östra Kyrkogatans mynning vid torget. Här är en bild som visar gatan i sin krafts dagar.