Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘David Söderholm’

När jag gick igenom Carl Hennings fina färgdiapositiv från fyrtiotalets Västerås stannade jag till vid en bild som verkar vara från Kyrkbacken. Där står en man med staffli. Han har hatt, glasögon och tunt skägg. Byxorna är rutiga. På duken har han målat av Domkyrkan, kanske står han på Blåsbogatan, i närheten av där Carl Henning bodde. Jag vet inte säkert, men jag är ganska övertygad om att konstnären som målar sin stad är David Söderholm. Han var i så fall några och sextio år gammal och en välsedd konstnär. I dag har Konstmuseet över 400 av hans verk.

David Söderholm. Någon som har ett annat förslag? Foto: Carl Henning.

Så här tecknades hans porträtt av Sigurd Jungstedt 1929.

David Söderholm, avporträtterad av Sigurd Jungstedt i boken Västeråsare.

Jag har tyvärr ingen akvarell av David Söderholm. Ni känner förstås hans stil. Saklig, lugn, ibland stiliserad. En dag ska jag be att få titta på samlingen i Konstmuseets magasin. Ibland dyker han upp på nätet. Det här landskapet såldes i oktober på Stadsauktionen i Stockholm för 1 600 kronor. Vad är det för rykande hög skorsten hitom kyrkan? Värmepannan på Karlslund?

Senhöst, David Söderholm.

Frågor om förr i VLT i dag handlade om Stora torget och om de två vykort som jag visat här på bloggen tidigare. Däremot blev det inget utrymme för en bild på Prästgatan, den gata som försvann när kvarteret norr om torget revs när Stadshotellet byggdes 1905-1907. Det var på Prästgatan mannen rullade sin kärra på bilden förra veckan. Rätt svar återfanns bland kommentarerna. Så här ser bilden ut, obeskuren. Stadshotellets entré ligger i dag till höger om mannen med kärran. Prästgatan gick bort mot Västra Kyrkogatan (Domprostgården skymtar därborta) och vidare ner mot ån och dagens gångbro över till Klippans parkering.

Prästgatan, gatan som försvann. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Ännu en gata försvann när Stadshotellet byggdes: Lilla Kyrkogatan som gick från Proban snett ner mot Östra Kyrkogatans mynning vid torget. Här är en bild som visar gatan i sin krafts dagar.

En annan gata som försvann, Lilla Kyrkogatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Vet inte var jag ska börja. Kokpunkten eller Önsta. Lika omskakande båda två. Jag börjar med Önsta kyrka. Krister Henriksson läste dikter av Tomas Tranströmer och berättade om sin relation med honom, inför en fullsatt kyrka i kväll. Mot slut frågade Krister om det fanns nån i publiken som ville läsa en av Tomas dikter. Jag sträckte upp handen… blev förvånad själv… gick fram, fick en mikrofon och läste Svarta vykort, ni vet den där korta dikten där döden, mitt i livet, kommer och tar mått på människan, det besöket glöms och livet fortsätter… men kostymen sys i det tysta. Så har jag gjort det också, läst Tranströmer i en kyrka…

Krister Henriksson i Önsta kyrka.

Annars var det alltså Kokpunkten som överraskade i dag. Jag som trodde att kommunen skulle slippa från tvånget att binda upp sig för det hopplösa projektet med ett äventyrsbad i ett nedlagt ångkraftverk, och så meddelas det från Stadshuset att man skrivit ett tilläggsavtal med Peab. Företaget säger sig än en gång komma igång med det bygge som hittills bara varit luft och visioner med enorma besökssiffror. Nu är avtalet dessutom indexuppräknat. Skattebetalarna förbinder sig att betala 16 miljoner om året i ett kvarts sekel till den privata badspekulationen, 400 miljoner kronor. Oavsett om kommunen behöver spara i den nya konjunkturnedgång som givetvis kommer en dag.

Läget är bra, säger man. Nära stationen. Avloppsreningsverket ligger ännu närmare.

Tänk vad man hade åstadkommit vid Lögarängen för mindre än hälften av 400 miljoner – dessutom i ett eget projekt som kan säljas eller läggas ned om det skulle behövas. Vad händer om det privata bolag som ska äga och driva Kokpunkten går i kaputten om några år? Vem står då med Svartepetter?

Det äldsta pannhuset, där Kokpunkten ska byggas, i slutet av 1920-talet. Foto: Vattenfall.

Apropå kiosker. Det fanns länge en kiosk på Västra Kyrkogatan, intill Kyrkbacksgården. Den skymtar på den här litografin av David Söderholm som jag såg hemma hos Lars Sjöstedt igår. ”Jag bodde på Skultunavägen och gick ofta dit”, minns Lasse.

Kiosken på Västra Kyrkogatan. Litografi av David Söderholm.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers