Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Västra Kyrkogatan’

Datorn har fått stå orörd ett par dar. Annat har pockat på uppmärksamheten. I går var det till exempel fest i Bombardier Arena när Västerås Irsta tog det sensationella steget upp i elitserien. Martin Boquist har gjort underverk med laget. Hans spel är stort. Så snart han steg in på planen från bänken växte VI en dimension. När han satte upp farten visste man att något skulle hända. Antingen skott eller en genial passning. En stor spelare och uppenbarligen också en stor tränare. Handbollen är att gratulera. Vi gamla bandystötar har en del annat att fundera över. Stämningen i handbollshallen var magisk. Två tusen personer. Fullsatt. Handklappningar. Musik. Och, framför allt, en ung publik. Här fanns framtiden, här fanns inga surgubbar som tyckte det var bättre förr.

Handbollspublik. Något för bandyn att lära sig av.

 

I går såg vi märkliga vadarfåglar med långa näbbar och svarta bröst i Asköviken medan tofsviporna jagade bort höken och solen stod högt. Stenarna borta i Rytternes lilla kyrkoruin passade bra för en picknick. Undrar vad de två bröderna filosoferade om, däruppe på stenmuren från 1200-talet?

Två bröder fikar i kyrkoruin.

 

I dag handlade Frågor om förr i VLT om fiskhandlare Erikssons imperium, som var som störst på femtiotalet när han styrde över fem butiker med rinnande vatten i fönstren. Här är en bild som inte fick plats i artikeln. Fiskhandlaren himself, Carl Johan Eriksson, står till höger i bild inne på bakgården till Fiskhallen på Smedjegatan, nån gång på trettiotalet. Springsjasens cykel till vänster och porten ut till Smedjegatan (dagens gågata mellan Vasagatan och Sturegatan). Fiskhandeln låg på den norra sidan. Tror att det ligger en grekisk krog där i dag. När huset revs flyttade Fiskhallen om hörnet ner på Sturegatan.

Fiskhallens gård på Smedjegatan. Foto: Inger Liebls samling.

 

Vi har fått njuta av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder både här på bloggen och i VLT. Arvids dotter Kerstin Hult har hört av sig och tackat för den uppmärksamhet hennes pappa fått. Kerstin bor i Söderbärke och hon har skickat mig ett album med flera av pappa Arvids bilder från den stad han fotograferade så kärleksfullt. Titta på den här, en stämningsfull motljusbild från Domkyrkan och Biskopsgården.

Västra Kyrkogatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Eller den här. Folkliv på Smedjegatan under krigsåren. Ridner står väl i höjd med Folkets hus, ungefär och fotograferar mot väster.

Smedjegatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Det kommer mer, gott folk. Men nu måste jag ut i solen. Förresten, är det nån som minns radiobilarna? Dom som körde runt i stan på femtiotalet med högtalare på taket och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd. Göran Johansson bodde på Karlsgatan som liten och han minns bilarna med högtalarna, men hans barn vägrar tro honom. Tänk om man kunde hitta en bild…

 

Läs hela inlägget »

Vet inte var jag ska börja. Kokpunkten eller Önsta. Lika omskakande båda två. Jag börjar med Önsta kyrka. Krister Henriksson läste dikter av Tomas Tranströmer och berättade om sin relation med honom, inför en fullsatt kyrka i kväll. Mot slut frågade Krister om det fanns nån i publiken som ville läsa en av Tomas dikter. Jag sträckte upp handen… blev förvånad själv… gick fram, fick en mikrofon och läste Svarta vykort, ni vet den där korta dikten där döden, mitt i livet, kommer och tar mått på människan, det besöket glöms och livet fortsätter… men kostymen sys i det tysta. Så har jag gjort det också, läst Tranströmer i en kyrka…

Krister Henriksson i Önsta kyrka.

Annars var det alltså Kokpunkten som överraskade i dag. Jag som trodde att kommunen skulle slippa från tvånget att binda upp sig för det hopplösa projektet med ett äventyrsbad i ett nedlagt ångkraftverk, och så meddelas det från Stadshuset att man skrivit ett tilläggsavtal med Peab. Företaget säger sig än en gång komma igång med det bygge som hittills bara varit luft och visioner med enorma besökssiffror. Nu är avtalet dessutom indexuppräknat. Skattebetalarna förbinder sig att betala 16 miljoner om året i ett kvarts sekel till den privata badspekulationen, 400 miljoner kronor. Oavsett om kommunen behöver spara i den nya konjunkturnedgång som givetvis kommer en dag.

Läget är bra, säger man. Nära stationen. Avloppsreningsverket ligger ännu närmare.

Tänk vad man hade åstadkommit vid Lögarängen för mindre än hälften av 400 miljoner – dessutom i ett eget projekt som kan säljas eller läggas ned om det skulle behövas. Vad händer om det privata bolag som ska äga och driva Kokpunkten går i kaputten om några år? Vem står då med Svartepetter?

Det äldsta pannhuset, där Kokpunkten ska byggas, i slutet av 1920-talet. Foto: Vattenfall.

Apropå kiosker. Det fanns länge en kiosk på Västra Kyrkogatan, intill Kyrkbacksgården. Den skymtar på den här litografin av David Söderholm som jag såg hemma hos Lars Sjöstedt igår. ”Jag bodde på Skultunavägen och gick ofta dit”, minns Lasse.

Kiosken på Västra Kyrkogatan. Litografi av David Söderholm.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers