Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Ridner’

Nu kan det sägas. Jag ska ägna det kommande året åt att försöka skriva en biografi om en av de största företagsledare och idrottsledare som Sverige haft: J Sigfrid Edström, Aseas vd och styrelseordförande från 1903 till 1949, nästan ett halvt sekel. Han var också ledande inom flera av näringslivets organisationer, han skrev under Saltsjöbadsavtalet och han var en internationell kändis på idrottens område, där han krönte karriären med att vara ordförande i den Internationella olympiska kommittén 1946-1952. Hur otroligt det än kan låta har det aldrig skrivits någon riktig biografi om Edström. Jag är inte säker på att jag klarar av det jag heller, men utmaningar är till för att antas, som den gamla klyschan lyder. Centrum för näringslivshistoria i Stockholm är beställare av boken, och ett etablerat förlag, troligen Atlantis, står för utgivningen.

Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.

Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.

De närmaste månaderna kommer jag att häcka i arkiven, bland dem Riksarkivet i Stockholm och Aseas historiska arkiv som ABB flyttat till Karlskoga. Jag lyssnar mer än gärna om det när någon som har något att berätta om Sigfrid Edström, som dog 1964, nittiofyra år gammal. Här är en unik bild på Edström från 1904, när han prövar på skridskosegling på Mälaren utanför gamla hamnen. Titta så många västeråsare som är ute på isen i bakgrunden. Det krokiga tornet är en torkugn för säd. Bakom Sigfrid står makan Ruth och äldsta dottern Miriam, fyra år. Familjen hade kommit till Västerås sommaren 1903 och det mesta var ännu nytt.

Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.

Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.

Har promenerat på Björnön två dagar i rad. Vi har gått 2,5 km-spåret i tämligen raskt tempo. Så raskt som vi förmår med våra nya höftleder. Alla går om oss, men vad gör det. Vi jämför oss med oss själva, det duger gott. Tror det blev nån minut snabbare i dag är än i går. Vi går med stavar, bra stöd och avlastning. Det fanns en tid när jag fnyste åt folk som travade runt med stavar. Det kommer jag aldrig mer att göra. Fnysa, alltså. Stavgång är något fint.

Mot solen på Björnön i januari.

Mot solen på Björnön i januari.

Stor vindsröjning i dag, inför flytten senare i vår. Skickade upp sonen att tömma utrymmet bakom skorstensstocken, där jag under 34 år stuvat undan allsköns bråte. Och en del kul grejer också. Där fanns till exempel en kasse med diabilder som jag inte sett på många år. Jag kopierade några av dem i kväll och fick fundera en stund innan jag listade ut vad det här var. En lieman i vattnet med två slöjbeklädda kvinnor (eller män?).

Liemannen i strandkanten.

Liemannen i strandkanten.

Jag tror att jag tog bilden i Visby, sent åttiotal. Scenen ingick på något sätt i Medeltidsveckan, om jag minns rätt. Ingmar Bergman kanske inspirerade. En annan bild visar en fascinerande klippö som växer ur havet utanför Norges kust, ganska långt norrut. Ön heter Lovund och befolkades då av en handfull människor, lunnefåglar och en berguv. Året var 1977.

Lovund.

Lovund.

I morgon publiceras artikeln om södra Björnön i VLT. Det blir den näst sista i serien Frågor om förr. I morgon ska jag sen skriva den sista artikeln. Troligen blir det en tillbakablick på vad som hänt i spalten under åren. Jag ska också leta fram några av mina favoritbilder från gamla Västerås. Jag vet inte vilka. Kanske den här?

Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Jag har fått en fråga som jag inte kan besvara från biodlaren Matts Carlsson. Han har hittat en broschyr från G.A. Karlssons Biredskapsfabrik på Sturegatan och undrar om någon vet något mer om denna inrättning. Fanns det fler ”biredskapsfabriker” i stan.

Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.

Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.

Läs hela inlägget »

Länge sen sist, men nu har förkylningen slagit till. Orkar bara ta det lugnt. Kanske nyttigt. Ser löven falla. Läser Lars Gustafssons Mannen på den blå cykeln. Har hunnit halvvägs, men är redan klar med omdömet: ännu en läsupplevelse från denne flitige författare som borde finnas med, åtminstone i utkanten, när man pratar om kommande litteraturpristagare. Inledningskapitlet är magnifikt, med minnen från gamla hamnen i Västerås i början av femtiotalet.

Herr Gustafssons senaste. Oemotståndlig.

”… den stillsamma Gamla hamnen, med en och annan sillskuta från den avlägsna västkusten, mest populär den där från Klädesholmarna. Till den brukade det bli långa köer av sillköpare under det som kallades kristidsåren. Var och en med sin egen kanna av emaljerad plåt eller sin mjölkhämtare att ta hem de feta sillarna i. Den hamn där de vita gamla mälarbåtarna går till Mariefred och det avlägsna Stockholm och där alla småbåtarna vilar, kyska som konfirmander under sina vita och grå kapell av gammaldags smärtingväv över spännbågar som skulle hålla regnet ute.”

 

Sillbåten i gamla hamnen under kriget. Tullhuset med dagens Kajplats 9 i bakgrunden. Foto: David Eriksson.

Småbåtsuppläggning i gamla hamnen, fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

Vandrade runt i stan i går, mellan olika arkiv. Verkar ha blivit min rutt. Stannade till på den smala trottoaren på baksidan av Punkt. Insåg att detta måste vara den fulaste och mest avskräckande gatudelen av Västerås innerstad. Mörkt, dystert, livsfarliga in- och utfarter till p-huset, låsta bakdörrar in till det varuhus som numera ägs av ett riskkapitalbolag i Washington. Ja, det är det inte deras fel, förstås. Men upplyftande är det inte.

On the sunny side of the street.

VSK har överraskat i World Cup. Trots skador vann laget först över Kungälv i kvartsfinalen i dag på morgonen. Återstår att se hur många som kan stå på skridskorna i kväll mot Jenisej, som mot alla tips vann över ”världens bästa bandylag” Dynamo Moskva. Straffläggning även där. Hade gärna åkt till Sandviken för semin. Jenisej från sibiriska Krasnojarsk är ett av mina favoritlag. Jag har varit därborta två gånger. Först besökte jag Hans ELis Johansson 1997, sen hängde jag på VSK som spelade Europacupslutspel där 2001. Jenisej vann finalen med 3-2 efter ett omdiskuterad frislagsmål, som fick västeråsarna att rasa mot de norska domarna. Det var då jag tog den här bilden. Ted Andersson försöker skydda domarna mot anloppet av grönvita. Kolla in hur målvakten Andreas Bergwall sprutar sportdryck över domarna.

Ilska i Sibirien 2001.

Jag tänker ofta på den goda stämningen på de ryska bandyläktarna. Nästan bara gubbar i pälsmössor. Gubbar med gott humör och med väskor fyllda med mat och dryck. Vodka, fläsksvål och solrosfrön var standardmenyn.

Bandyläktare i Krasnojarsk.

Jenisejs bandyarena i Krasnojarsk.

Har fått en fråga om Hammarby gård, som låg i närheten av det som sen blev Hammarbyrampen. Jag har förgäves letat efter bilder. Hittar bara en gulnat tidningsklipp med en rastrerad bild. Är det någon som har en bild på Hammarby gård?

Hammarby gård.

Avrundar med ett par bilder som blivit liggande på skrivborde ett tag. Först en bild till alla bilentusisaster. Kyrkbacken före renoveringen, femtiotal eller tidigt sextiotal. Och en riktig bil. Till och med jag ser att det är en Mercedes. Eller har jag fel?

Kyrkbacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Varför inte ännu en Ridnerbild från gamla hamnen, fyrtiotal. Blir litet undrande över kajen i bakgrunden. Gick det ett järnvägsspår ut på kajen på den tiden?

Gamla hamnen med ångkraftverket i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Hamnade i den där läskigt gröna stolen hos tandläkaren. Tittade upp i den där hemska lampan. Försökte undvika raden med bitska borrar och mystiska apparater. Hälsade tillkämpat glatt och förkunnade att jag var redo för att dra ut en kvaddad tand i överkäken. Nu har det gått ett par timmar. Jag har blodsmak i munnen och längtar efter kaffe, men törs inte dricka. Bedövningen släpper sakta. Tangenterna hoppar under mig. Kanske kan det bli en blogg ändå.

Storebror ser dig.

 

Bara att välja. Undrar vad det blåa bandet står för?

 

Tog en promenad i Stockholm i går. Höften följde med motvilligt. Kom till de gamla akademiska kvarteren vid Observatorielunden. Såg Erik Lallerstedts antikinspirerade hus från 1927, byggt för de juridiska och humanistiska fakulteterna vid universitet. Slogs av likheten med Erik Hahrs gymnastikbyggnad vid läroverket i Västerås. Samma kolonner, samma stilimitation. Det var förresten Lallerstedt som ritade post- och telegrafhuset på Västra Kyrkogatan här i stan.

Norrtullsgatan 2, huset används i dag av studentkåren.

 

Jag fick en fråga från deckarförfattaren Aron Olnafors häromdan. Han ville se bilder på de villor som låg på Hållgatans/Cityringens norra sida, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Jag har bara hittat (än så länge) en bild på avstånd, från Stora gatan och bortåt, och så har Michael Elinder skickat ett vykort med en flygbild från andra halvan av fyrtiotalet där man ser husen längst upp till höger.

Hörnhuset med affären till höger är rivet, husen längs Cityringen i bakgrunden. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Vykort, Oxbacken tidigast 1946. Ur Michael Elinders samling.

 

Orkar ni med en bild till? Stora torget, fyrtiotal. Det var grejer det.

Stora torget. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Datorn har fått stå orörd ett par dar. Annat har pockat på uppmärksamheten. I går var det till exempel fest i Bombardier Arena när Västerås Irsta tog det sensationella steget upp i elitserien. Martin Boquist har gjort underverk med laget. Hans spel är stort. Så snart han steg in på planen från bänken växte VI en dimension. När han satte upp farten visste man att något skulle hända. Antingen skott eller en genial passning. En stor spelare och uppenbarligen också en stor tränare. Handbollen är att gratulera. Vi gamla bandystötar har en del annat att fundera över. Stämningen i handbollshallen var magisk. Två tusen personer. Fullsatt. Handklappningar. Musik. Och, framför allt, en ung publik. Här fanns framtiden, här fanns inga surgubbar som tyckte det var bättre förr.

Handbollspublik. Något för bandyn att lära sig av.

 

I går såg vi märkliga vadarfåglar med långa näbbar och svarta bröst i Asköviken medan tofsviporna jagade bort höken och solen stod högt. Stenarna borta i Rytternes lilla kyrkoruin passade bra för en picknick. Undrar vad de två bröderna filosoferade om, däruppe på stenmuren från 1200-talet?

Två bröder fikar i kyrkoruin.

 

I dag handlade Frågor om förr i VLT om fiskhandlare Erikssons imperium, som var som störst på femtiotalet när han styrde över fem butiker med rinnande vatten i fönstren. Här är en bild som inte fick plats i artikeln. Fiskhandlaren himself, Carl Johan Eriksson, står till höger i bild inne på bakgården till Fiskhallen på Smedjegatan, nån gång på trettiotalet. Springsjasens cykel till vänster och porten ut till Smedjegatan (dagens gågata mellan Vasagatan och Sturegatan). Fiskhandeln låg på den norra sidan. Tror att det ligger en grekisk krog där i dag. När huset revs flyttade Fiskhallen om hörnet ner på Sturegatan.

Fiskhallens gård på Smedjegatan. Foto: Inger Liebls samling.

 

Vi har fått njuta av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder både här på bloggen och i VLT. Arvids dotter Kerstin Hult har hört av sig och tackat för den uppmärksamhet hennes pappa fått. Kerstin bor i Söderbärke och hon har skickat mig ett album med flera av pappa Arvids bilder från den stad han fotograferade så kärleksfullt. Titta på den här, en stämningsfull motljusbild från Domkyrkan och Biskopsgården.

Västra Kyrkogatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Eller den här. Folkliv på Smedjegatan under krigsåren. Ridner står väl i höjd med Folkets hus, ungefär och fotograferar mot väster.

Smedjegatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Det kommer mer, gott folk. Men nu måste jag ut i solen. Förresten, är det nån som minns radiobilarna? Dom som körde runt i stan på femtiotalet med högtalare på taket och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd. Göran Johansson bodde på Karlsgatan som liten och han minns bilarna med högtalarna, men hans barn vägrar tro honom. Tänk om man kunde hitta en bild…

 

Läs hela inlägget »

Snöar ute. Måste ner på stan. Hade inte tänkt blogga, men gick in på sidan för skojs skull. Höll på att ramla av stolen. Tur att jag inte gjorde det, för då hade höften gjort ännu mer ont. Kurvan för besökare hade stigit brant. I går hade jag  1 443 besök på hemsidan / bloggen. Fjortonhundrafyrtiotre. Kul, men jobbigt. Nu måste jag ju fortsätta och leverera. Jag tror att det är de gamla bilderna som lockar. I går publicerade VLT del två av Arvid Ridners bilder i min serie Frågor om förr. Ni som följt bloggen har sett många av Ridners bilder den senaste månaden. Men bilden från Källgatan, som fanns i VLT i går, har jag inte visat tidigare. Här kommer den, en gång till. Jag tycker det är en av hans allra bästa. Morgon på Källgatan, en man på väg till arbetet med sin cykel. Det är fyrtiotal, och småstadslivet har sin trygga lunk. Skuggor och komposition gör bilden till ett mästerverk.

Morgon på Källgatan. Foto: Arvid Ridner.

En annan av gårdagens bilder visade en kiosk med två barn och en godistiggande hund. Även den bilden är från fyrtiotalet. Ni har sett den här på bloggen förut. Nu frågade jag tidningens läsare om de vet var kiosken låg. Innan jag berättar om svaren ska jag visa kiosken på nytt, men ur ett litet annat perspektiv.

Den mystiska kiosken. Foto: Arvid Ridner.

Gunilla Rognestedt är säker på att kiosken låg i hörnet Hemdalsvägen och Strängnäsgatan, utanför Folkets park. ”Jag köpte ettöreskarameller där.”

Rolf Gustafsson tror att det är ”Gustavssons kiosk” på Skultunavägen, vid Wallinska kyrkogården.

Britt-Lis Finström håller på kiosken på Stohagsvägen, när Nedre Hyttvägen. ”Dom hade stora röda krokodiler och Fantomen.”

Matti Koskinen har en annan kiosk på förslag: ”Jag tror det är kiosken som låg precis i början av Föreningsgatan. Jag bodde mitt emot den och köpte allt möjligt onyttigt där när jag var barn.”

Maria Eklund har diskuterat kiosken med sin pappa som säger att kiosken mycket väl kan ha legat i Dingtuna.

Ivar Nyström skickade en bild på ”Hellmans kiosk” på Kopparbergsvägen som en jämförelse. Kioskerna är lika, men Ivar är ändå tveksam till att det är samma kiosk. Kanske byggdes flera kiosker i samma stil på den här tiden. ”Du får säkert flera svar från västeråsare som känner igen kiosken från just sina kvarter”, skriver Ivar. Och det har han alldeles rätt i.

Hellmans kiosk. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vi får återkomma i det viktiga kioskärendet. Vi avslutar med ännu en typisk Ridnerbild. Gatuarbeten på Köpingsvägen (tror jag) i stämningsfullt ljus, med hästar och gatsten. Titta och njut.

Arbete med trafikdelare. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Kom hem från ön i går kväll. Möttes av våren. Hängde ut nytvättade lakan i solen. Åt lunch med barnbarn. Demonstrerade min uppstoppade gräsand som heter Herbert och som jag en gång skrämde slag på min hustru med, när jag gömde honom bakom spisen. Läste Lars Gustafssons nya diktsamling Elden och döttrarna, inköpt i går i Roland Salemarks bokhandel i Visby. Roland lämnade Wennbergs i Västerås och är nu inne på sjunde året i Visby.

Lars Gustafsson är en av mina stora favoriter. Så här skriver han om glömda böcker som ”övervintrar i sommarstugornas gästrum / där ingen vädrat på länge / tillsammans med leksaker i lådan / som tillhör barn som firar / sin femtioårsdag.”

Herr Gustafsson blir 76 i år. Han har en osedvanligt rik produktion. Därför undrar jag över urvalet i denna bok. Den presenteras visserligen som ”valda och nya dikter”, men ingenstans står det att minst 40 av dikterna återfinns i diktsamlingen Om begagnandet av elden, som kom för två år sedan. Bokia tar 229 kronor för boken, dikterna är hur bra som helst, men någonstans borde det framgå att de flesta är återanvända, om än i ett något annorlunda sammanhang. Har skriftställaren glömt bort vad som tidigare lämnat hans computor? Eller är det Atlantis som anammat det här med återvinning? Jo, en sak till: omslaget är magnifikt, med Albrecht Dürers Hare från 1502. Min son påstår att man på originalakvarellen kan se konstnärens porträtt speglas i harens högra öga. Säger han så, är det väl så.

Omslaget till Lars Gustafssons senaste diktsamling med Albrecht Dürers hare.

Tog några naturbilder på Fårö innan vi lämnade Gotland. Först ett gäng med strandskator som bredde ut sina svartvita vingar och lät de röda näbbarna ploga mot den nordvästliga vinden över stranden vid Ekeviken, inte långt från ett av öns socialdemokratiska konglomerat av sommarstugor med bland andra Thomas Bodströms.

Strandskator, Ekeviken.

Och så dessa lamm. Gotlänningarna säger lamm, inte får. Lamm och lammungar. Fårö betyder inte fårens ö, utan ön dit man far eller de farandes ö. Vi mötte de här fåren vid Kyrkviken, inte långt från den vackra plats där Ingmar Bergman byggde ett stenhus för inspelningen av Sjunde inseglet. Jag inser att motivet är banalt, men de vandrande fåren var fina. Det var som om de försökte säga mig något.

Lamm med lammungar, Kyrkviken.

Instagram heter en app som finns till Iphone. Man tar bilder, behandlar dom i ett smart bildprogram och delar med sina vänner på Facebook eller i andra sammanhang. Appen har sålts till Facebook för den hisnande summan av 1 miljard dollar! Sju tusen miljoner kronor. De tjänar pengar, de grabbarna som en gång satt i garagen med bakochframvända kepsar och knappade på sina datorer. Jag prövade Instagram i dag, för första gången. Valde en bild på lammen på Fårö, knäppt med telefonens kamera. Körde bilden genom ett par enkla behandlingar och fick fram något som liknar ett konstverk. Vad ska de riktiga konstnärerna leva av framöver? Stipendier från Facebook, kanske.

Telefonlamm med Instagram.

I morgon kommer del två av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder i serien Frågor om förr i VLT. Kolla in dem i tidningen. Här är en bild som inte finns med i morgon. Är det månne hemvärnet som kommer marscherande över bron borta vid Karlslund. Vad är det den heter nu igen? Skerikesbron?

Miliärmarsch på Skerikesbron. Foto: Arvid Ridner, 1940-talet.

Erik Walentin Krassing har förekommit i den här spalten många gånger. Han fotograferade åt VLT på lediga stunder, mest på trettiotalet. Jag fick se en samling av Krassings bilder för ett par år sedan, med hjälp av en släkting. Har inte hunnit gå igenom allt material. Behöver hjälp. Här har Krassing hängt med på kunglig älgjakt i Bergslagen. Troligen mitten av av trettiotalet. Här poserar kungen med dåtidens bruks- och herrgårdssocietet. Någon som känner igen sällskapet?

Gustav V i Västmanland. Foto: EW Krassing.

Hans Wennerström skickade mig en bild för en tid sedan. Tänkte att den passar som en liten bildgåta. Känner ni igen stadsbilden? Mest intressant är det att höra om ni vet vad det är för ett vackert hus i det övre vänstra hörnet? Rätt svar belönas med ett hedersomnämnande här på bloggen.

Gathörn i Västerås. Vad är det för hus överst till vänster? Foto: Hans Wennerströms samling.

Läs hela inlägget »

Vi var på bio i går. Vi var med om att skriva filmhistoria. På onsdagskvällen visade Filmstaden sina sista filmer. I dag har salongerna stängt. I morgon öppnar Nya filmstaden i gamla Folkets hus på Smedjegatan. Vi var inte många i salongen när The best exotic Marigold Hotel drog igång. Några av oss kanske var med när de första filmerna visades 1986, där i källaren under Gallerian.

Filmstaden i går. I dag är det stängt för alltid.

Filmen, då? Marigold Hotel. Jo, riktigt sevärd med det förutsägbara och godmodiga slut som jag gillar. Jag erkänner: jag gillar enkla och småtrevliga filmer med goda skådespelare. Och i den här filmen dräller det av åldrande stjärnor, som spelar pensionärer som söker en annorlunda tillvaro på ett hotell i stökiga och färgrika Indien. Maggie Smith fick till och med sin höftled ersatt och blev som en ny kvinna efter det. Bäst av alla var, som så ofta: Tom Wilkinson.

Feel good för pensionärer.

Skärtorsdag. Gula blommor. Blå himmel. Ännu inga påskkäringar. Jag får önska en glad och trevlig påsk. Våren har hittills varit mycket innehållsrik här på bloggen, med spännande och lärorika kommentarer. Nu har till exempel Per K identifierat en kvinna i fönstret på en av Arvid Ridners auktionsbilder, som jag visade nyligen. Han skriver: ”Kvinnan i fönstret, vars huvud syns bakom han som håller upp tallriken, är min frus farmor Kerstin (född Molander och barnbarn till August). Kerstin är idag 89 år och boende i Roslagen. Kan intyga att denna bild, som ingen i släkten sett, väckte minnen till liv.”

Kvinnan i fönstret. Detalj av en bild av Arvid Ridner från 1947.

Jag får avsluta bloggandet inför påsken med att visa ännu ett par av de härliga fotografier från fyrtiotalet, signerade Arvid Ridner, som jag gick igenom på Stadsarkivet för ett par veckor sedan. Trevlig helg!

Ovan Oxbacken. Gröna kiosken skymtar till höger. Foto: Arvid Ridner.

 

Torghandel på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Musik i Folkets park, med teatern i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Tidig morgon. Kallt. Nordan fick brevlådan att huka i häcken. Men det var behagligt jämfört den där morgonen utanför den lilla renvaktarstugan på Pielasätten i Sarek för snart 30 år sen. Jag minns att allt var vitt och att jag gjorde vad jag kunde för att intala mig att ”det här var ju ett äventyr”. Jag var extra stolt över mina röda skopåsar.

Morgon på Pielaslätten, april 1973.

 

Kraftvärmeverket kör både biobränslen och kol för att hålla kylan stången. Röken stiger oskyldigt vit mot den blåmörka himlen. Om ett par år ska europeiska sopor värma Västerås. Kan nog bli en bra affär, till en början. Men rymmer inte projektet en märklig paradox? Om andra länder förbättrar sin återvinning minskar det avfall som kan eldas. Ska vi hoppas på att dom inte blir mer miljömedvetna?

Rök i nordanvind. Snart ska soporna ryka.

 

Första artikeln om Arvid Ridner publicerades i dag i VLT-serien Frågor om förr. Ridner var kamrer på Handelsbanken och skicklig amatörfotograf. Han kom till Västerås 1938 och gick sedan runt med sin kamera och dokumenterade staden. Bildsamlingen donerades till Västerås stad åtta år innan Ridner dog 1980. Jag har visat flera av hans bilder tidigare här på bloggen. Här kommer ett par till, som inte publicerades i VLT.

Husbygge på fyrtiotalet. Kan det vara Aseastaden? Foto: Arvid Ridner.

 

Några pojkar i Återvändsgränd bakom teatern. Foto: Arvid Ridner.

 

Det lär bli ett avsnitt till i VLT med Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalet. Jag är klar med texten och ska snart trycka på en knapp. Teknikens under.

Läs hela inlägget »

I går visade jag en bild från en auktion på 1940-talet. Jag visste inget om den, annat än att den var tagen av Arvid Ridner. Men läsarna av den här bloggen förnekar sig inte. Bengt Lövgren skrev: ”Trots att det gått nästan 70 år sedan auktionsbilden togs så tyckte jag att jag kände igen den. Det var pendylen på väggen som fick mig att tänka till.”

Bengt var på auktionen som fjortonåring. Det var i Tortuna sommaren 1947. Han minns det som i går, tack vare den ovanligt fina klockan som hängde på väggen. Bengt hade aldrig sett en så fin pendyl förut. Auktionen var efter folkskolläraren Agust Molander och hans hustru i Tortuna. Molander dog 1941 och hustrun 1947 i mars. Bengts pappa var från Tortuna och hade gått i skola för Molander. Här är en annan bild från samma tillfälle, den där sommaren 1947. Pendylen hänger där på väggen. Tack för ditt minne, Bengt!

Auktion i Tortuna 1947. Foto: Arvid Ridner.

 

Vi fortsätter med ännu en bild av Ridner från fyrtiotalet, jag är så förtjust i dem. Jag tänker på mamma och pappa som var unga då, det här var deras vardag. Den här bilden är från uppläggningsplatsen för småbåtar, ungefär på den plats som i dag kallas Lögarängen. Man skymtar lokstallarna till vänster. Det var gott om båtar på den tiden också.

Båtuppläggning mellan Hyttan och hamnen. Foto: Arvid Ridner.

 

Några år senare, sent femtiotal, togs den här bilden inne i stan. Ni känner förstås igen Hantverkargatan och Musikvaruhuset till höger. Så många småbutiker det fanns där då. Sigmas sydfasad finns till vänster i dag.

Hantverkargatan mot öster. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Läs hela inlägget »

Alla dessa dagar

Alla dessa dagar som kommer och går, medan vi gör något annat. Bloggar, till exempel. I går var dagen fulltecknad. På eftermiddagen pratade jag om gamla Västerås för en intresserad skara ABB-pensionärer i Hahrska Palazet.

Lyfte runt några dialådor i dag på förmiddagen. Hittade lådan med bilder från min första vandring i Sarek i augusti 1973. Här är en morgonbild, nånstans i den vilda nationalparken. Kamraten har varit och sköljt kastrullen till trangiaköket. Morgonsolen lyser över att massiv, vars namn jag glömt. Vi ska snart ge oss iväg, med kartan som enda vägvisare. Jag saknar det.

Sarek 1973.

 

Återkommer till Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås. Bilderna saknar noteringar om personer och var de är tagna. Här kommer först en auktionsbild. Verkar vara ett dödsbo, knappast en auktionsfirma. Är det någon som känner igen auktionsutroparen? Efter det en bild från den där lilla takterrassen i det sydvästra hörnet av Stora Westmannia, med utsikt över Fiskartorget. En liten orkester konserterar, tonerna ljuder ut över Västerås. Någon som känner igen dirigenten eller någon av musikerna?

 

Auktion. Foto: Arvid Ridner.

 

Konsert ovanför Fiskartorget. Foto: Arvid Ridner.

 

Ni missar väl inte Lars-Olov Karlssons fantastiska hemsida Kvicksound med bilder och musik från flydda tiders popband, jazz- och dansorkestrar. Nu har han ställt samman en särskild avdelning med det klassiska Västeråsbandet Bates. Kolla in!

Bates spelar på Stadshusets innergård 1965. Fotot är från Lars-Olov Karlssons hemsida Kvicksound.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers