Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘kiosk’

Lars Luttropp var kommunalråd en gång. Han styrde Västerås några år i början av nittiotalet, när socialdemokraterna förlorade makten i stan för första gången på 72 år. Han fortsatte att leda moderaterna in på 2000-talet. Nu är han några och 70 men fortsätter med det han verkar tycka allra mest om: politik. Han fick inte fortsätta att vara ordförande i Mimer, men den kommunala revisionen gick bra. Där är det så fiffigt ordnat att oppositionen har majoritet och ordförandeposten. Alltså är det Lars Luttropp som leder gruppen av förtroendevalda revisorer i Västerås. I två dagar har han nu varit värd för den 64:e primärkommunala revisionskonferensen i ACC, med 180 kommunala revisorer från hela landet. Tro inte att det varit trist tugg om sifferkontroller. Nej, här har det pratats om europeisk ekonomi, om korruption i Sverige, om OPS (offentlig privat samverkan), om konkurrens, om upphandling, om arenahysteri och om allt möjligt annat, som var bra mycker mer spännande än den urtrista VM-kvalmatchen mellan Sverige och Kazakstan.

 

Lars Luttropp blickar framåt.

 

Bo Lundgren var inte överdrivet pessimistisk inför den ekonomiska utvecklingen i Europa och han befarade ingen bostadsbubbla här hemma.

 

Jag skrev om funderingarna på en bro över till Östra holmen i Frågor om förr i måndags. Som ni kanske sett i kommentarerna här på bloggen så högg jag i sten när jag skrev att det aldrig hade påbörjats något brobygge. Telefonen ringde stup i halvtimmen på morgonen. Många berättade om den början till träbro som stod kvar ännu i början av sextiotalet i vattnet utanför Tegeludden. Jag berättar mera om denna misslyckade kommunala satsning i nästa Frågor om förr. Jag har bara ett litet problem. Jag behöver en bild. Är det någon som har en bild på den där sakta ruttnande träkonstruktionen mellan Hamre och Östra holmen?

 

Nånstans här, utanför Tegeluddens småbåtshamn, stod början till bron över Östra.

 

Det var ett tag sedan jag ramlade över någon ny samling gamla Västeråsbilder. Nu har det hänt igen. Av en slump hittade jag Leif Erikssons samling av äldre bilder från stan på nätet. Mycket fina bilder, bland annat från fyrtio- och femtiotalen. Många av dem är tagna av Leifs pappa Ingemar Eriksson. Jag får säkert anledning att återkomma. Låt oss börja att visa en bild på en kiosk, en populärt ämne. Bilden visas med Leifs goda minne. Ingemar Eriksson tog bilden på kiosken i hörnet Nansengatan och Tunbyvägen på femtiotalet. Jag gick eller cyklade den vägen, från Silfverstolpes gata ner till Rocklunda, hundra och åter hundra gånger under åren kring skiftet mellan femtio- och sextiotal. Jag handlade godis och tidningar i kiosken. Jag minns att mannen som drev rörelsen hade ett handikapp av något slag, det var en förutsättning för att man skulle få hyra kommunal kioskmark på den tiden. Men jag har aldrig sett en bild på kiosken. Förrän nu.

 

Kiosken på Vega. Foto: Ingemar Eriksson.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Gårdagens utvikning om besöket hos tandläkaren fick flera intressanta kommentarer. Jag fick lära mig nya ord. Hur var det nu? Profylaxvinkel…haken… eller var det stycket? Jag har andra bilder som jag inte visar med tanke på er nattsömn. Doktor Skomba dyker upp i handlingen igen, liksom folktandvården. Jag antar att det var på den tiden folktandvården låg på Munkgatan 7, där Aros Congress Center ligger i dag, och där klapphuset låg ännu tidigare i vår lokala historia. Jag hittade faktiskt en bild på folktandvårdens väntrum på fyrtiotalet. Här sitter dom på rad, väntande på inrop till de remdrivna borrarna. Kommer ni ihåg målningen på väggen. Kan det vara Birgit Hygrell?

 

Folktandvården på Munkgatan, med dricksvattenfontän och folkhemsstärkande väggmålning. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Kiosken längst nere i Oxbacken har också kommit tillbaka i kommentarerna. Den låg där Mormors krog låg för mer än hundra år sedan. Kiosken hade förmodligen olika utseenden. Här kommer en bild från mitten av trettiotalet när husen och trottoaren på Oxbackens södra sida rivs bort. Där står kiosken. Efter det följer ännu en bild på Oxbacken och kiosken. Den är från tjugotalet och tillhör mina favoriter. Det lugna folklivet, polisen som står med armarna på ryggen. Nånstans i folkvimlet är säkert mormor och morfar på väg uppför backen till den lilla lägenheten på Stora gatan 73.

 

Oxbacken breddas. Okänd fotograf.

 

Stora gatan och Oxbacken på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Så ännu ett försök att uppfylla herr deckarförfattare Olnafors begäran på bilder på husen mellan Bondebacken och Kristinabacken. Här en bild från cityringen på sextiotalet, möjligen sjuttiotalet. Där har vi väl prickat in ännu ett av de efterfrågade husen. Dags för en mordscen i nästa deckare, måhända?

Cityringen. Okänd fotograf.

 

Trevlig helg. Fler bilder kommer. Nu är det snart dags för ishockey. Trodde inte jag skulle bry mig om VM nu i sköna maj, men det svenska lagets offensiva spel har överraskat mig. Ser fram mot matchen mellan Malkin och de unga svenska backarna. Kan bli kul.

 

Läs hela inlägget »

Letar uppgifter om klapphuset vid Lillån. Och bilder. Klapphuset fanns ju kvar efter det att Lillån lagts igen och blivit Munkgatan. Åns vatten leddes in från kulverten i gatan till Klapphuset, där man kunde klappa tvätt och tvätta mattor. Jag har aldrig sett någon bild inifrån denna märkliga kommunala tvättstuga som stod där Aros Congress Center finns i dag. Men någonstans, i någons byrålåda…?

När jag letade på Länsmuseet i dag hittade jag några andra bilder i stället. Bilder som jag aldrig sett. Titta på den här. En gata, några bilar och ett hotell som hette Sture. Undrar hur det var att bo där. Ser ni var det låg? Tiden är slutet av trettiotalet.

Hotell Sture, ett etablissemang i Västerås som någon borde ha med i en deckare. Foto: Länsmuseet.

 

Har skrivit om brandstationen ett par dar. Kommer ni ihåg brandlarmen som satt runt om i stan. Röda knappar bakom glasrutor på väggar och stolpar. Larmen var kopplade till en förhistorisk hålkortsapparat nere på Östra Kyrkogatan som läste fram var knappen var intryckt. Här är en bild.

Brandlarm i sitt glasskåp. Foto: Räddningstjänstens arkiv.

 

Hellmans kiosk, som var lösningen på kioskgåtan, fortsätter att engagera. Kerstin Lundin jobbade i kiosken två år vid mitten av 1940-talet. Hon kände igen den direkt. ”Jag bodde då hos familjen Lundewall, vars vuxne son var blind. Därför fick de driva kioskrörelse, det var så på den tiden.” Kiosken hade öppet till klockan 22 alla kvällar. Men namnet Hellmans kiosk måste ha kommit senare. För Kerstin var det ”Lundewalls kiosk”. Kjell Johansson minns också kiosken som vore det igår. Han körde ut varor från Saluhallen till familjen Lundewalls bostad på Domkyrkoesplanaden undefär vid samma tid. ”Jag fick alltid en krona i dricks, och en bulle”, minns han. Men för honom var namnet ”Tekniska kiosken”, eftersom den låg mitt emot Tekniska skolan, dagens Växhuset. Nu blir det inga fler bilder på denna kiosk med många namn. Vi kör en bild på Hållgatan norrut i stället, med den där affären på hörnet vid Stora gatan som uppenbarligen har en så omväxlande historia. Jag tror till och med att det en gång var en av de allra första affärerna som hörde till Hakonbolagets sfär, det som sen skulle bli Ica.

Hållgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Om man svängde runt hörnet och blickade neråt Stora gatan såg det ut så här, men den bilden har ni förstås sett förut, eller…?

Stora gatan österut, mellan Hållgatan och Källgatan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Stefan Löfven klarade sig bra med sin lugna återhållsamhet i gårdagens partiledardebatt. Det var en bra debatt, högt tempo och skickligt modererat. Men visst blir jag irriterad på en del försök att knipa billiga poäng. Alla vet att Löfven som fackordförande var för kärnkraft. Alla vet att han som partiordförande måste följa ett kongressbeslut. Han är inte den förste som måste göra avkall på sina personliga åsikter. Han borde ha deklarerat det, så hade han sluppit frågor av typen ”Vad tycker du själv?”. Larvigt. Självklart är det ett bra förslag att försöka få en blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Förstår inte varför inte alla ropar ja och hurra. Sverige ska inte behöva byta energipolitik varje mandatperiod.

Frankrike fick en ny president i går. Dottersonen Erik hjälpte pappa att rösta nere på franska ambassaden i Dar es Salaam. A voté!

Erik hjälper pappa Adrien att rösta. Utgår från att det är mamma Sara som håller i kameran.

 

Promenad och picknick på Ängsö i går. Tänkte gå in i slottet, men backade när det skulle kosta 270 kronor för fyra vuxna och två barn. Snålt? Ja, kanske. Det är mycket dyrare att gå på hockey i Globen. Vi får väl komma tillbaka, stadda vid kassa. Nu tittade vi på en gräsand i branddammen i stället. Man glömmer lätt att gräsandsdraken kanske är den vackraste av fåglar.

Gräsandsdrake, Ängsö.

 

Ingvar Selin, en av de trogna bloggläsarna, är konfunderad över bilden med gasmaskövningen på gamla brandstationens innergård. Han får det inte att gå ihop. Här är en bild till, från samma innergård, fast på den norra sidan. Bakom brandbilen ser man öppningen mot Vasagatan, mellan Konsum och Missionskyrkan. På bilden efter, med de stolt poserande brandmännen, ser man baksidan av fasaden och porten mot Östra Kyrkogatan.

Bild ur räddningstjänstens arkiv. Foto: troligen Ernst Blom.

 

Bild ur räddningstjänstens arkiv. Foto: troligen Ernst Blom.

 

Hans Wennerström meddelar att årtalet på mahognybåten troligen var fel. Han skrev 1930, men det kan vara så att båten byggdes av hans morfar Erik Lindh redan 1919. Det blir det inte mindre vacker för. Här är ännu en bild på båten, från sjösättningen nere i hamnen.

 

Sjösättning vid Elbakajen, lokstallarna i bakgrunden. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Så var då mysteriet med kiosken löst. Jag har hållit inne med lösningen ett tag för att vänta ut dagens artikel i serien Frågor om förr i VLT. Där finns hela storyn, och en förteckning över de kiosker som läsarna gissat på. Här kommer den mystiska kiosken på bild för tredje gången, följd av den bild som visar kiosken i sin miljö. Båda bilderna är från fyrtiotalet. Allt stämmer. Fotpall, staket, fönster, tavlor, lampa.

Kiosken. Foto: Arvid Ridner.

 

Kiosken i hörnet Utanbygatan och Kopparbergsvägen. Foto: Inger Liebls samling.

 

Visste ni förresten att ordet kiosk finns i persiskan, grekiskan och turkiskan för att beskriva ett mindre lusthus. Om inte, så vet ni det nu.

Läs hela inlägget »

Pratade på Viksängs mötesplats i dag. Ett fyrtioal lyssnade, de flesta pensionärer. Jag började med en ”Viksäng-special”, men några bilder från regementet och från sextiotalet när de första bostäderna kom. Viksäng är värt mer. Dom jobbar på det i historieprojektetet Viksängs historia, som drivs av Kulturföreningen Vi i Viksäng.

Viksängs mötesplats, onsdag eftermiddag.

 

Viksängs mötesplats ligger i det som en gång var regementets underofficersmäss, en av de få byggnader som är kvar sedan I 18:s tid. Jag hittade en bild från Västeråsutställningen 1929, som hölls på det utrymda regementsområdet. I det här huset fanns en skolutställning. Kan det vara samma hus som rymmer dagens mötesplats?

Från Västeråsutställningen 1929. Foto: David Eriksson.

 

Jakten på kiosken går vidare. Förslagen blir fler och fler.

Urban Alnebjer är ganska säker på att kiosken låg inne på villatomten vid Förstadsvägen 1 . Där kiosken stod går numera cykelvägen till Ica Sjöhagen.

Hans G Eriksson gissar på kiosken till höger efter bommarna på Hamngatan, intill bron över Svartån mot lokstallarna. ”Den kiosken var nog till viss del inhägnad av staket mot järnvägen och mot ån”, skriver han och får medhåll av Elsie Söderberg som är säker på att det är Hamngatskiosken.

Åke Norling tror på kiosken i hörnet av Tegnérgatan och Malmabergsgatan. Jag tror jag har en bild på den, om vi tänker på samma kiosk. Den här låg nedanför husen bakom muren på Sandgärdet.

 

Edvins kiosk på Sandgärdet. Foto: Åke Dahlberg.

 

Gunilla Pettersson och Leif Hedström tror på kiosken som mellan Karlsgatan och Allégatan, vid Kopparbergsvägen, där det är en parkering till Herrgärdets servicehus numera. Jag tror dom menar den här kiosken:

Kiosk, Kopparbergsvägen. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Deckarförföfattaren föreslår en kiosk på Köpingsvägen, men backar och vill helst av allt ha en total inventering av stans kiosken vid förra seklets mitt. Vem åtar sig det? Någon på högskolan kanske?

Efter det får någon ge sig på telefonkioskerna. Dom stod ju både här och där, mest där. Här är en. Men var?

I väntan på tjugofemöringar. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Den 15 april frågade jag om ett hus till vänster, i överkant på en bild från en gatukorsning. Rolf Carlson såg att det var korsningen Källgatan och Västgöregatan och Anders Berggren kunde berätta att huset jag syftade på var gamla Godtemplarlokalen, IOGT-palatset, som låg där Polishuset har sin parkering i dag. Hedersomnämnaden utlovades, vilket här med utdelas med pompa och ståt.

Godtemplarnas lokal på Västgötegatan.

 

Läs hela inlägget »

Snöar ute. Måste ner på stan. Hade inte tänkt blogga, men gick in på sidan för skojs skull. Höll på att ramla av stolen. Tur att jag inte gjorde det, för då hade höften gjort ännu mer ont. Kurvan för besökare hade stigit brant. I går hade jag  1 443 besök på hemsidan / bloggen. Fjortonhundrafyrtiotre. Kul, men jobbigt. Nu måste jag ju fortsätta och leverera. Jag tror att det är de gamla bilderna som lockar. I går publicerade VLT del två av Arvid Ridners bilder i min serie Frågor om förr. Ni som följt bloggen har sett många av Ridners bilder den senaste månaden. Men bilden från Källgatan, som fanns i VLT i går, har jag inte visat tidigare. Här kommer den, en gång till. Jag tycker det är en av hans allra bästa. Morgon på Källgatan, en man på väg till arbetet med sin cykel. Det är fyrtiotal, och småstadslivet har sin trygga lunk. Skuggor och komposition gör bilden till ett mästerverk.

Morgon på Källgatan. Foto: Arvid Ridner.

En annan av gårdagens bilder visade en kiosk med två barn och en godistiggande hund. Även den bilden är från fyrtiotalet. Ni har sett den här på bloggen förut. Nu frågade jag tidningens läsare om de vet var kiosken låg. Innan jag berättar om svaren ska jag visa kiosken på nytt, men ur ett litet annat perspektiv.

Den mystiska kiosken. Foto: Arvid Ridner.

Gunilla Rognestedt är säker på att kiosken låg i hörnet Hemdalsvägen och Strängnäsgatan, utanför Folkets park. ”Jag köpte ettöreskarameller där.”

Rolf Gustafsson tror att det är ”Gustavssons kiosk” på Skultunavägen, vid Wallinska kyrkogården.

Britt-Lis Finström håller på kiosken på Stohagsvägen, när Nedre Hyttvägen. ”Dom hade stora röda krokodiler och Fantomen.”

Matti Koskinen har en annan kiosk på förslag: ”Jag tror det är kiosken som låg precis i början av Föreningsgatan. Jag bodde mitt emot den och köpte allt möjligt onyttigt där när jag var barn.”

Maria Eklund har diskuterat kiosken med sin pappa som säger att kiosken mycket väl kan ha legat i Dingtuna.

Ivar Nyström skickade en bild på ”Hellmans kiosk” på Kopparbergsvägen som en jämförelse. Kioskerna är lika, men Ivar är ändå tveksam till att det är samma kiosk. Kanske byggdes flera kiosker i samma stil på den här tiden. ”Du får säkert flera svar från västeråsare som känner igen kiosken från just sina kvarter”, skriver Ivar. Och det har han alldeles rätt i.

Hellmans kiosk. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vi får återkomma i det viktiga kioskärendet. Vi avslutar med ännu en typisk Ridnerbild. Gatuarbeten på Köpingsvägen (tror jag) i stämningsfullt ljus, med hästar och gatsten. Titta och njut.

Arbete med trafikdelare. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Fram och bak

Jag blir allt mer imponerad av kommentarerna. Gårdagens analys av vykortet var mästerlig. Det roliga är att samtalet mellan kommentatorerna flyter på, utan att jag behöver moderera. Jag vet att Stadsarkivet gör sitt bästa för att spara alla spännande minnen och iakttagelser som dyker upp här på sidan. Någon borde skriva en bok…

Jag behöver mer hjälp. Nu gäller det Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås, som jag hittade i Stadsarkivet förra veckan. Jag ska skriva om Ridner i VLT och har fotograferat av några negativ. Problemet är att jag har haft svårt att skilja på negativens sidor (blank eller emulsion). Ett exempel var bilden på gengasbussen förra veckan. Här kommer en annan bild. En cyklist trampar förbi en vattenpöl på Tegnérgatan, mot järnvägsviadukten. Här går E 18 i dag. Ni får två alternativ att välja på. Vem är rättvänd? Jag är osäker.

Tegnérgatan, 1940-tal. Foto: Arvid Ridner.

 

Tegnérgatan åt andra hållet, eller? Foto: Arvid Ridner.

 

 

 

Kiosk i Västerås på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Vi tar en till när vi ändå håller på. Cirkusen har kommit till stan.  Eller är det Pingstkyrkan? Tältet ska resas. De nyfikna samlas. Men var? Jag känner inte igen marknadsplatsen på Pilgatan? Ser inte ut som Blåsbo heller. Nån som vet?

Cirkus i stan. Foto: Arvid Ridner.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Teater och kiosk

Så var det där med teatern. Stormarna tycks aldrig lägga sig. Nu ska 12 av 39 sägas upp. Den rödgröna majoriteten ser detta som en satsning, enligt vallöftet. Nu ska det bli pengar över för teater. Jag förstår resonemanget. Teatern har haft för stora fasta kostnader. Vill man renodla problemet kan man säga, litet överdrivet, att teaterns pengar bara har räckt till löner och en enstaka uppsättning per spelår. Ändå går man back. Minska fasta kostnader (färre anställda) ger pengar över till inhyrningar och pjäsköp.
Jag tror inte det är så enkelt.
För det första. Teatern har inte haft en fungerande ledning på år och dag. Med styrning hade situationen aldrig uppstått. För det andra. Nu när pengarna inte räcker finns två vägar att gå. Antingen dra ner eller öka ut. Jag hade självklart röstat för ett högre anslag. Västeråsarna är värda bra teater, och till det krävs en bra och tillräckligt stor ensemble. Det har vi råd med. Jag skriver västeråsarna, eftersom jag tycker att Västerås bör ha en stadsteater, som sedan kan sälja till länet om intresse finns. En ensam huvudman är stark.
Detta förutsätter också att den nya ledningen blir kompetent och klarar av målen. Minst en stor egen uppsättning på stora scenen per termin.
Men den vägen har politikerna av allt att döma valt bort.
 

Osäker framtid.

 Den här bloggen vore inte den här bloggen om jag inte samtidigt visar en gammal bild. Här är ett knäpp från teaterbygget 1915. Jag tror att det är dekoratören Filip Månsson som står i kaféfönstret tillsammans med sin lokala adept Helmer Barklund. Herrarna målade taket, både i salongen och inne i kafét.

Teatern byggs 1915.

 Jag har letat bilder på det hus där Saléns syfbrik låg på Pilgatan. Jag vet nu att det var nummer 21, mitt emot KF:s lager, men jag har ännu ingen bra bild på huset. När jag letade bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder hittade jag givetvis några andra guldkorn från Ängsgärdet. Håll till godo med dem så länge.

Malmabergsgatan? Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
Bakgård på Ängsgärdet. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
 Jan-Åke Alkeblad vill gära fortsätta serien med spännande kiosker i Västerås. Han har skickat mig en bild, som jag tror kommer från Stadsarkivet, på en kiosk vid något som ser ut som en verkstadsbyggnad. Maraboustorken syns på kioskens gavel. Bilden ser ut att vara från tjugotalet eller trettiotalet. Var låg kiosken, frågar Jan-Åke.
En kiosk nånstans i Västerås. Foto: Stadsarkivet.
 
 

Läs hela inlägget »

Ännu en kiosk

Hej alla, nu reser jag till Peking, flygbussen väntar. Tillbaka om en vecka. Hoppas som vanligt kunna få iväg nån blogg därbortifrån, men man kan aldrig vara säker. Hoppas våren fortsätter. Avslutar med ännu en bild på en kiosk, för kioskdiggarna att fundera över. Bye, bye.

En kiosk i Aros. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag bodde på Repslagargatan på femtiotalet. Det hände att jag gick Almelundsgatan bort mot Sundemans backe, svängde vänster på Köpingsvägen och gick till kiosken där man kunde köpa ettöres och tvåöres och femöres och kapten Mikes äventyr. Jag har länge letat bilder på den där kiosken, som låg mitt emot dagens Vegagrill. I dag dök kiosken upp!

Min kiosk, bara min kiosk, på Köpingsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Farbrorn som skötte kiosken var handikappad på nåt sätt. Krumryggad, tror jag. Man skulle ha ett handikapp för att få driva en kiosk. Nånstans i närheten låg ettans busshållplats. Jag hittade fler bilder från barndomskvarteret bland de så kallade rivningsbilder som stadsbyggnadskontoret tog på femtio- och sextiotalen. Här är en fin bild på Repslagargatan mot väster. I dag ligger Oxbackens centrum här.

Repslagargatan mot väster. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Och titta här, här bodde jag, i femman till höger. Det huset finns kvar än i dag, och det händer att jag går förbi och undrar vilka som bor där nu och om man skulle kunna få titta in… I det vita huset bakom häcken, till höger, bodde Nylund som skrev barnböcker, och i huset till vänster bodde min kompis Sten Linder. På hans tomt låg den gamla repslagarbanan.

Repslagargatan mot öster. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Nog med barndomsnostalgi.

För den här gången.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers