Så var det där med teatern. Stormarna tycks aldrig lägga sig. Nu ska 12 av 39 sägas upp. Den rödgröna majoriteten ser detta som en satsning, enligt vallöftet. Nu ska det bli pengar över för teater. Jag förstår resonemanget. Teatern har haft för stora fasta kostnader. Vill man renodla problemet kan man säga, litet överdrivet, att teaterns pengar bara har räckt till löner och en enstaka uppsättning per spelår. Ändå går man back. Minska fasta kostnader (färre anställda) ger pengar över till inhyrningar och pjäsköp.
Jag tror inte det är så enkelt.
För det första. Teatern har inte haft en fungerande ledning på år och dag. Med styrning hade situationen aldrig uppstått. För det andra. Nu när pengarna inte räcker finns två vägar att gå. Antingen dra ner eller öka ut. Jag hade självklart röstat för ett högre anslag. Västeråsarna är värda bra teater, och till det krävs en bra och tillräckligt stor ensemble. Det har vi råd med. Jag skriver västeråsarna, eftersom jag tycker att Västerås bör ha en stadsteater, som sedan kan sälja till länet om intresse finns. En ensam huvudman är stark.
Detta förutsätter också att den nya ledningen blir kompetent och klarar av målen. Minst en stor egen uppsättning på stora scenen per termin.
Men den vägen har politikerna av allt att döma valt bort.
Osäker framtid.
Den här bloggen vore inte den här bloggen om jag inte samtidigt visar en gammal bild. Här är ett knäpp från teaterbygget 1915. Jag tror att det är dekoratören Filip Månsson som står i kaféfönstret tillsammans med sin lokala adept Helmer Barklund. Herrarna målade taket, både i salongen och inne i kafét.
- Teatern byggs 1915.
Jag har letat bilder på det hus där Saléns syfbrik låg på Pilgatan. Jag vet nu att det var nummer 21, mitt emot KF:s lager, men jag har ännu ingen bra bild på huset. När jag letade bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder hittade jag givetvis några andra guldkorn från Ängsgärdet. Håll till godo med dem så länge.
- Malmabergsgatan? Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
- Bakgård på Ängsgärdet. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
Jan-Åke Alkeblad vill gära fortsätta serien med spännande kiosker i Västerås. Han har skickat mig en bild, som jag tror kommer från Stadsarkivet, på en kiosk vid något som ser ut som en verkstadsbyggnad. Maraboustorken syns på kioskens gavel. Bilden ser ut att vara från tjugotalet eller trettiotalet. Var låg kiosken, frågar Jan-Åke.
- En kiosk nånstans i Västerås. Foto: Stadsarkivet.
Kiosken och verkstadsbyggnaden var svår. Den tycks ligga i öst-västlig riktning men var är frågan. Och vad kan finnas bakom planket i verkstadens bortre del?
Massvis med cyklar ”parkerade” längs med verkstaden och mot träden tyder på många anställda. Knepig bild.
Men Malmabergsgatan känner jag igen. I bildens högra kant syns hörnhuset till Ängsgatan och med dörren till Markus affär för frukt och grönsaker. Huset till vänster som rivs är nummer 5 och bortom nummer 7 var det söndagsskola. Åtminstone på 1930-talet. Missionskyrkan kanske? Vill minnas att det var en frikyrklig verksamhet. Huset längst bort på gatan är nummer 15 och hitom det huset låg Odenplan som spolades till isbana under vinterhalvåret.
Bakgården känner jag dock inte igen. Bara Folkvagnen och Renault CV4. Den första bil jag köpte 1954.
Hälsningar
Egon
Kan det inte vara någon form av idrottsplats längst bak i bilden och det är åskådarnas cyklar som står i travar.
Vid kiosken står flera hundra cyklar lutade mot en verkstadslokal. Flera hundra arbetare på en verkstad i Västerås kan bara vara ASEA eller Metallverken. Gatan går mycket riktigt i öst-västlig riktning. Då borde det vara Mimerkvarteret och gatan borde vara Stora gatan.
Vid jämförelse med andra bilder på området kring Mimerporten ser man att det stämmer. En envånings tegelbyggnad med sådana fönster, nischer och takkantsdekorationer stod utmed Stora gatan öster om Mimerporten ända in på 1940-talet.
Kiosken låg alltså alldeles öster om Mimerporten på Stora gatan. Mimerporten är alltså utanför bildens högra kant.
Senare togs träden bort, och Stora gatan breddades. Den jättebreda trottoaren på bilden blev mindre än hälften så bred. Troligen togs kiosken bort då, eftersom den då spärrade av den avsmalnade trottoaren.
Förresten, datering av kioskbilden borde kunna göras ganska exakt av någon som kan årtal på ASEAs byggnader.
Planket i bildens bortre del visar nämligen att ASEA just nu håller på att utvidga Mimerområdet österut genom att remontstallarna rivs och att man utmed Stora gatan istället nu börjar bygga den trevånings långa funkisbyggnad med låga, långsmala fönster som ligger kvar utmed Stora gatan än i dag, även om byggnaden idag har förlorat sin strama funkisstil genom att stora fönster tagits upp på flera av våningsplanen.
Kyrklokalen på Malmabergsgatan var i Svenska Kyrkans regi.
Föreståndaren var skolläraren Georg Eriksson GECKE
som var lärare i Korsängsskolan. Tiden 1939-1944.
Rolf Carlson