Hamnade i den där läskigt gröna stolen hos tandläkaren. Tittade upp i den där hemska lampan. Försökte undvika raden med bitska borrar och mystiska apparater. Hälsade tillkämpat glatt och förkunnade att jag var redo för att dra ut en kvaddad tand i överkäken. Nu har det gått ett par timmar. Jag har blodsmak i munnen och längtar efter kaffe, men törs inte dricka. Bedövningen släpper sakta. Tangenterna hoppar under mig. Kanske kan det bli en blogg ändå.
Storebror ser dig.
Bara att välja. Undrar vad det blåa bandet står för?
Tog en promenad i Stockholm i går. Höften följde med motvilligt. Kom till de gamla akademiska kvarteren vid Observatorielunden. Såg Erik Lallerstedts antikinspirerade hus från 1927, byggt för de juridiska och humanistiska fakulteterna vid universitet. Slogs av likheten med Erik Hahrs gymnastikbyggnad vid läroverket i Västerås. Samma kolonner, samma stilimitation. Det var förresten Lallerstedt som ritade post- och telegrafhuset på Västra Kyrkogatan här i stan.
Norrtullsgatan 2, huset används i dag av studentkåren.
Jag fick en fråga från deckarförfattaren Aron Olnafors häromdan. Han ville se bilder på de villor som låg på Hållgatans/Cityringens norra sida, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Jag har bara hittat (än så länge) en bild på avstånd, från Stora gatan och bortåt, och så har Michael Elinder skickat ett vykort med en flygbild från andra halvan av fyrtiotalet där man ser husen längst upp till höger.
Hörnhuset med affären till höger är rivet, husen längs Cityringen i bakgrunden. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
Vykort, Oxbacken tidigast 1946. Ur Michael Elinders samling.
Orkar ni med en bild till? Stora torget, fyrtiotal. Det var grejer det.
Stora torget. Foto: Arvid Ridner.
På flygfotot ser man den mycket speciella kiosken i Oxsbackens
början.Där köpte man glass som var av egen tillverkning.
Som gammal dentist kan jag förklara och möjligen göra en liten insats för att stödja skråets omöjliga uppgift att göra ont på minsta möjliga vis. Vi tar din bild från borrbryggan och börjar från höger:
Där hänger ultraljudsinstrumentet, som tar bort tandsten och beläggningar. Kan ila, men är ganska harmlöst.
Nummer två är profylaxvinkelstycket, som putsar och polerar, den är snäll och upplevs som en god vän.
Men sedan kommer nummer tre: Formel 1-stjärnan, högvarvaren, här snackar vi fart! 200.000 varv/min., håll i hatten, eller snarare borren, massor med vattenkylning, annars blir pulpan en liten kolhög! Hu!
Sedan den blå, som du undrade över Anders. Det är dagens motsvarighet till den gamla remdrivna elmotorn, som ännu säkert ger många 30- och 40-talister mardrömmar. Den gör 40.000 varv, låter imponerande, men ger garanterat vibrationer som känns ända ner i tårna! Används för grovpreparering och exkavering av karies, dubbelhu!
Men vi slutar i dur: den vänliga blästern, med luft och vatten, som används för att gör rent i tanden. Men ibland, om man riktar den mot ett djupt kariesangrepp, trippelhu!
Ja, ni förstår, det är inte lätt att göra gott utan att göra ont. Mitt råd: ta bedövning!
Anders L
Tack för att du gick till tandläkaren så att vi fick ta del av Anders B;s synneligen sakliga och pedagogiska beskrivning av den för mig hittils okända borrbryggan.
Allt stärker mig inför mitt kommande dentistbesök på onsdag.
Så där såg inte Skombas instrumentuppsättning ut. Då var det en remdriven borr. Fast egentligen är det inte en borr, utan en fräsmaskin.
Ha,ha! Anders Berggren ger en underbar beskrivning av dentistens borrbrygga. Jag anar Mjölner, åskguden Tors hammare, i lådan under – det lär vara den man delar tänder med vid utdragning. Kul läsning Anders!
Mirza Skomba har vi avhandlat tidigare i bloggen. Hon var många skolelevers skräck. Känd bl a för sitt ”Gaapa, gaapa storre, gaapa som en krokodil” och så kom den remborr Anders nämner. Hon hade också egenheten att ställa upp eleverna i bokstavsordning i undersökningsrummet. Jag kommer ihåg en stackars klasskamrat med efternamn som började på en sen bokstav som inte pallade för trycket utan gråtande sprang därifrån. Jag tror nog att hon egentligen inte var så farlig – det var remborren i kombination med hennes bistra brytning som satte skräck i Västerås skolungdomar långt fram på 60-talet.
Jag är glad att kunna bidra med varje faktaupplysning som underlättar det som är så traumatiskt för så många.
Mjölner, Claes, togs bort ur arsenalen för ganska så många år sedan.
För att dela en tand och extrahera densamma, så är det framför allt ett instrument som krävs, och det har funnits sedan antiken: häveln. En skålformad rak mejsel som sätts in mellan rötterna och sedan med hävstångsprincipens hjälp med minimal kraft och liten åverkan lätt delar rötterna. Under bedövning, förstås!
Det här med kollegor är ett känsligt kapitel, jag vill undvika att nämna namn.
Men om vi för en kort stund blir helt seriösa, så är det faktiskt så, att många seniorer här i staden bär på hemska minnen från tidiga besök hos skoltandvården. Jag har har under årens lopp mött alltför många patienter som berättat om dessa skräckupplevelser och det har inte varit helt enkelt att få dem att återfå tillit och förtroende för en modern och human tandvård.
På detta område: det var inte bättre förr!
Vinterbilden i korsningen Cityringen – Stora gatan är tidigast tagen vintern 1966-67 (Volvo 140-serien lanserades detta år). Kanske rentav tidigast 1967-68, eftersom Infart förbjuden-skylten sitter på gatans högra sida (högertrafik)? Men den kan inte vara nyare än 1973, eftersom bilarna har gamla skyltar med länsbokstav, t ex Amazonkombin från Gävleborgs län. Var det det nu rivna stenhuset i bild som det satt en Luxus-skylt på?