Det här med kollegor är ett känsligt kapitel, jag vill undvika att nämna namn.
Men om vi för en kort stund blir helt seriösa, så är det faktiskt så, att många seniorer här i staden bär på hemska minnen från tidiga besök hos skoltandvården. Jag har har under årens lopp mött alltför många patienter som berättat om dessa skräckupplevelser och det har inte varit helt enkelt att få dem att återfå tillit och förtroende för en modern och human tandvård.
På detta område: det var inte bättre förr!

Mirza Skomba har vi avhandlat tidigare i bloggen. Hon var många skolelevers skräck. Känd bl a för sitt ”Gaapa, gaapa storre, gaapa som en krokodil” och så kom den remborr Anders nämner. Hon hade också egenheten att ställa upp eleverna i bokstavsordning i undersökningsrummet. Jag kommer ihåg en stackars klasskamrat med efternamn som började på en sen bokstav som inte pallade för trycket utan gråtande sprang därifrån. Jag tror nog att hon egentligen inte var så farlig – det var remborren i kombination med hennes bistra brytning som satte skräck i Västerås skolungdomar långt fram på 60-talet.