Kom hem från ön i går kväll. Möttes av våren. Hängde ut nytvättade lakan i solen. Åt lunch med barnbarn. Demonstrerade min uppstoppade gräsand som heter Herbert och som jag en gång skrämde slag på min hustru med, när jag gömde honom bakom spisen. Läste Lars Gustafssons nya diktsamling Elden och döttrarna, inköpt i går i Roland Salemarks bokhandel i Visby. Roland lämnade Wennbergs i Västerås och är nu inne på sjunde året i Visby.
Lars Gustafsson är en av mina stora favoriter. Så här skriver han om glömda böcker som ”övervintrar i sommarstugornas gästrum / där ingen vädrat på länge / tillsammans med leksaker i lådan / som tillhör barn som firar / sin femtioårsdag.”
Herr Gustafsson blir 76 i år. Han har en osedvanligt rik produktion. Därför undrar jag över urvalet i denna bok. Den presenteras visserligen som ”valda och nya dikter”, men ingenstans står det att minst 40 av dikterna återfinns i diktsamlingen Om begagnandet av elden, som kom för två år sedan. Bokia tar 229 kronor för boken, dikterna är hur bra som helst, men någonstans borde det framgå att de flesta är återanvända, om än i ett något annorlunda sammanhang. Har skriftställaren glömt bort vad som tidigare lämnat hans computor? Eller är det Atlantis som anammat det här med återvinning? Jo, en sak till: omslaget är magnifikt, med Albrecht Dürers Hare från 1502. Min son påstår att man på originalakvarellen kan se konstnärens porträtt speglas i harens högra öga. Säger han så, är det väl så.
Omslaget till Lars Gustafssons senaste diktsamling med Albrecht Dürers hare.
Tog några naturbilder på Fårö innan vi lämnade Gotland. Först ett gäng med strandskator som bredde ut sina svartvita vingar och lät de röda näbbarna ploga mot den nordvästliga vinden över stranden vid Ekeviken, inte långt från ett av öns socialdemokratiska konglomerat av sommarstugor med bland andra Thomas Bodströms.
Strandskator, Ekeviken.
Och så dessa lamm. Gotlänningarna säger lamm, inte får. Lamm och lammungar. Fårö betyder inte fårens ö, utan ön dit man far eller de farandes ö. Vi mötte de här fåren vid Kyrkviken, inte långt från den vackra plats där Ingmar Bergman byggde ett stenhus för inspelningen av Sjunde inseglet. Jag inser att motivet är banalt, men de vandrande fåren var fina. Det var som om de försökte säga mig något.
Lamm med lammungar, Kyrkviken.
Instagram heter en app som finns till Iphone. Man tar bilder, behandlar dom i ett smart bildprogram och delar med sina vänner på Facebook eller i andra sammanhang. Appen har sålts till Facebook för den hisnande summan av 1 miljard dollar! Sju tusen miljoner kronor. De tjänar pengar, de grabbarna som en gång satt i garagen med bakochframvända kepsar och knappade på sina datorer. Jag prövade Instagram i dag, för första gången. Valde en bild på lammen på Fårö, knäppt med telefonens kamera. Körde bilden genom ett par enkla behandlingar och fick fram något som liknar ett konstverk. Vad ska de riktiga konstnärerna leva av framöver? Stipendier från Facebook, kanske.
Telefonlamm med Instagram.
I morgon kommer del två av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder i serien Frågor om förr i VLT. Kolla in dem i tidningen. Här är en bild som inte finns med i morgon. Är det månne hemvärnet som kommer marscherande över bron borta vid Karlslund. Vad är det den heter nu igen? Skerikesbron?
Miliärmarsch på Skerikesbron. Foto: Arvid Ridner, 1940-talet.
Erik Walentin Krassing har förekommit i den här spalten många gånger. Han fotograferade åt VLT på lediga stunder, mest på trettiotalet. Jag fick se en samling av Krassings bilder för ett par år sedan, med hjälp av en släkting. Har inte hunnit gå igenom allt material. Behöver hjälp. Här har Krassing hängt med på kunglig älgjakt i Bergslagen. Troligen mitten av av trettiotalet. Här poserar kungen med dåtidens bruks- och herrgårdssocietet. Någon som känner igen sällskapet?
Gustav V i Västmanland. Foto: EW Krassing.
Hans Wennerström skickade mig en bild för en tid sedan. Tänkte att den passar som en liten bildgåta. Känner ni igen stadsbilden? Mest intressant är det att höra om ni vet vad det är för ett vackert hus i det övre vänstra hörnet? Rätt svar belönas med ett hedersomnämnande här på bloggen.
Gathörn i Västerås. Vad är det för hus överst till vänster? Foto: Hans Wennerströms samling.
Som jag kom ihåg är detta huset vid hörnet Källgatan – Västgötegatan.
Där bodde en familj Lidman.
Bilden på V-Gustaf med jaktgevär får mig att tänka på en historia om honom och Axel Munthe. På ålderns höst bevistade de två en begravning. V-Gustaf nickade till där de satt i kyrkan och väntade på att kistan skulle bäras in. Kistan kom beklädd med kransar av doftande granris. Kungen vaknade med ett ryck och vände sig mot Munthe frågande: ”Näär kommer äälgen?”
Visst har du rätt Rolf! ”Det vackra huset” är IOGT:s tempel för nykterhetens bevarande och huset till höger därom revs senare för polishusets byggnation medan IOGT stod kvar ytterligare en tid.
För övrigt håller jag med AL om poeten Lars G:s kvaliteter men tror också att Atlantis fallit till föga och underordnat sig den rätt dominante och självsäkre f.d. västeråsarens önskemål angående den nya diktsamlingen. Det torde vara tämligen unikt i svensk litteratur att en poesibok med så många dikter i repris ges ut bara två år efter den första samlingen!