Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Lars Gustafsson’

Länge sen sist, men nu har förkylningen slagit till. Orkar bara ta det lugnt. Kanske nyttigt. Ser löven falla. Läser Lars Gustafssons Mannen på den blå cykeln. Har hunnit halvvägs, men är redan klar med omdömet: ännu en läsupplevelse från denne flitige författare som borde finnas med, åtminstone i utkanten, när man pratar om kommande litteraturpristagare. Inledningskapitlet är magnifikt, med minnen från gamla hamnen i Västerås i början av femtiotalet.

Herr Gustafssons senaste. Oemotståndlig.

”… den stillsamma Gamla hamnen, med en och annan sillskuta från den avlägsna västkusten, mest populär den där från Klädesholmarna. Till den brukade det bli långa köer av sillköpare under det som kallades kristidsåren. Var och en med sin egen kanna av emaljerad plåt eller sin mjölkhämtare att ta hem de feta sillarna i. Den hamn där de vita gamla mälarbåtarna går till Mariefred och det avlägsna Stockholm och där alla småbåtarna vilar, kyska som konfirmander under sina vita och grå kapell av gammaldags smärtingväv över spännbågar som skulle hålla regnet ute.”

 

Sillbåten i gamla hamnen under kriget. Tullhuset med dagens Kajplats 9 i bakgrunden. Foto: David Eriksson.

Småbåtsuppläggning i gamla hamnen, fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

Vandrade runt i stan i går, mellan olika arkiv. Verkar ha blivit min rutt. Stannade till på den smala trottoaren på baksidan av Punkt. Insåg att detta måste vara den fulaste och mest avskräckande gatudelen av Västerås innerstad. Mörkt, dystert, livsfarliga in- och utfarter till p-huset, låsta bakdörrar in till det varuhus som numera ägs av ett riskkapitalbolag i Washington. Ja, det är det inte deras fel, förstås. Men upplyftande är det inte.

On the sunny side of the street.

VSK har överraskat i World Cup. Trots skador vann laget först över Kungälv i kvartsfinalen i dag på morgonen. Återstår att se hur många som kan stå på skridskorna i kväll mot Jenisej, som mot alla tips vann över ”världens bästa bandylag” Dynamo Moskva. Straffläggning även där. Hade gärna åkt till Sandviken för semin. Jenisej från sibiriska Krasnojarsk är ett av mina favoritlag. Jag har varit därborta två gånger. Först besökte jag Hans ELis Johansson 1997, sen hängde jag på VSK som spelade Europacupslutspel där 2001. Jenisej vann finalen med 3-2 efter ett omdiskuterad frislagsmål, som fick västeråsarna att rasa mot de norska domarna. Det var då jag tog den här bilden. Ted Andersson försöker skydda domarna mot anloppet av grönvita. Kolla in hur målvakten Andreas Bergwall sprutar sportdryck över domarna.

Ilska i Sibirien 2001.

Jag tänker ofta på den goda stämningen på de ryska bandyläktarna. Nästan bara gubbar i pälsmössor. Gubbar med gott humör och med väskor fyllda med mat och dryck. Vodka, fläsksvål och solrosfrön var standardmenyn.

Bandyläktare i Krasnojarsk.

Jenisejs bandyarena i Krasnojarsk.

Har fått en fråga om Hammarby gård, som låg i närheten av det som sen blev Hammarbyrampen. Jag har förgäves letat efter bilder. Hittar bara en gulnat tidningsklipp med en rastrerad bild. Är det någon som har en bild på Hammarby gård?

Hammarby gård.

Avrundar med ett par bilder som blivit liggande på skrivborde ett tag. Först en bild till alla bilentusisaster. Kyrkbacken före renoveringen, femtiotal eller tidigt sextiotal. Och en riktig bil. Till och med jag ser att det är en Mercedes. Eller har jag fel?

Kyrkbacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Varför inte ännu en Ridnerbild från gamla hamnen, fyrtiotal. Blir litet undrande över kajen i bakgrunden. Gick det ett järnvägsspår ut på kajen på den tiden?

Gamla hamnen med ångkraftverket i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Kom hem från ön i går kväll. Möttes av våren. Hängde ut nytvättade lakan i solen. Åt lunch med barnbarn. Demonstrerade min uppstoppade gräsand som heter Herbert och som jag en gång skrämde slag på min hustru med, när jag gömde honom bakom spisen. Läste Lars Gustafssons nya diktsamling Elden och döttrarna, inköpt i går i Roland Salemarks bokhandel i Visby. Roland lämnade Wennbergs i Västerås och är nu inne på sjunde året i Visby.

Lars Gustafsson är en av mina stora favoriter. Så här skriver han om glömda böcker som ”övervintrar i sommarstugornas gästrum / där ingen vädrat på länge / tillsammans med leksaker i lådan / som tillhör barn som firar / sin femtioårsdag.”

Herr Gustafsson blir 76 i år. Han har en osedvanligt rik produktion. Därför undrar jag över urvalet i denna bok. Den presenteras visserligen som ”valda och nya dikter”, men ingenstans står det att minst 40 av dikterna återfinns i diktsamlingen Om begagnandet av elden, som kom för två år sedan. Bokia tar 229 kronor för boken, dikterna är hur bra som helst, men någonstans borde det framgå att de flesta är återanvända, om än i ett något annorlunda sammanhang. Har skriftställaren glömt bort vad som tidigare lämnat hans computor? Eller är det Atlantis som anammat det här med återvinning? Jo, en sak till: omslaget är magnifikt, med Albrecht Dürers Hare från 1502. Min son påstår att man på originalakvarellen kan se konstnärens porträtt speglas i harens högra öga. Säger han så, är det väl så.

Omslaget till Lars Gustafssons senaste diktsamling med Albrecht Dürers hare.

Tog några naturbilder på Fårö innan vi lämnade Gotland. Först ett gäng med strandskator som bredde ut sina svartvita vingar och lät de röda näbbarna ploga mot den nordvästliga vinden över stranden vid Ekeviken, inte långt från ett av öns socialdemokratiska konglomerat av sommarstugor med bland andra Thomas Bodströms.

Strandskator, Ekeviken.

Och så dessa lamm. Gotlänningarna säger lamm, inte får. Lamm och lammungar. Fårö betyder inte fårens ö, utan ön dit man far eller de farandes ö. Vi mötte de här fåren vid Kyrkviken, inte långt från den vackra plats där Ingmar Bergman byggde ett stenhus för inspelningen av Sjunde inseglet. Jag inser att motivet är banalt, men de vandrande fåren var fina. Det var som om de försökte säga mig något.

Lamm med lammungar, Kyrkviken.

Instagram heter en app som finns till Iphone. Man tar bilder, behandlar dom i ett smart bildprogram och delar med sina vänner på Facebook eller i andra sammanhang. Appen har sålts till Facebook för den hisnande summan av 1 miljard dollar! Sju tusen miljoner kronor. De tjänar pengar, de grabbarna som en gång satt i garagen med bakochframvända kepsar och knappade på sina datorer. Jag prövade Instagram i dag, för första gången. Valde en bild på lammen på Fårö, knäppt med telefonens kamera. Körde bilden genom ett par enkla behandlingar och fick fram något som liknar ett konstverk. Vad ska de riktiga konstnärerna leva av framöver? Stipendier från Facebook, kanske.

Telefonlamm med Instagram.

I morgon kommer del två av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder i serien Frågor om förr i VLT. Kolla in dem i tidningen. Här är en bild som inte finns med i morgon. Är det månne hemvärnet som kommer marscherande över bron borta vid Karlslund. Vad är det den heter nu igen? Skerikesbron?

Miliärmarsch på Skerikesbron. Foto: Arvid Ridner, 1940-talet.

Erik Walentin Krassing har förekommit i den här spalten många gånger. Han fotograferade åt VLT på lediga stunder, mest på trettiotalet. Jag fick se en samling av Krassings bilder för ett par år sedan, med hjälp av en släkting. Har inte hunnit gå igenom allt material. Behöver hjälp. Här har Krassing hängt med på kunglig älgjakt i Bergslagen. Troligen mitten av av trettiotalet. Här poserar kungen med dåtidens bruks- och herrgårdssocietet. Någon som känner igen sällskapet?

Gustav V i Västmanland. Foto: EW Krassing.

Hans Wennerström skickade mig en bild för en tid sedan. Tänkte att den passar som en liten bildgåta. Känner ni igen stadsbilden? Mest intressant är det att höra om ni vet vad det är för ett vackert hus i det övre vänstra hörnet? Rätt svar belönas med ett hedersomnämnande här på bloggen.

Gathörn i Västerås. Vad är det för hus överst till vänster? Foto: Hans Wennerströms samling.

Läs hela inlägget »

Tiden krymper, solen bleknar, snart är bara minnet kvar av septembers rölleka. Skarvarna lär vi inte bli av med, med det går inte att komma ifrån att de flyger likt kinesiska skrivtecken.

Röllekan sägs vara bra mot reumatism.

Skarvar vid Bungenäs.

Jag var på slakteriområdet häromdan. Ska skriva en Frågor om förr. Det är ett märkligt kvarter, med minnen både av Aseas misslyckade försök att tillverka elektrolytkoppar under första världskriget och av slakteriet från trettiotalet och sextio år framåt. Inne i stora slakteribyggnaden finns ännu de kaklade rummen kvar, som Farmek lämnade dem för tjugo år sen. Kanske blir det en saluhall därute, men dit är steget ännu långt.

Slakteriet 1937. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Greger Johansson, JSG Fastigheter, visar runt i de tomma slakterilokalerna.

Visste ni att författaren Lars Gustafssons far, Einar Gustafsson, var en duktig fotograf i sin ungdom. Lars Gustafsson har lagt ut några sepiafärgade foton, med nostalgiskt skimmer, på sin blogg. Här är en av bilderna, tagen i hamnen i början av 1920-talet. Om jag inte tar fel så ser vi Elbafärjan i sin korta version, till vänster, innan den sågades mitt itu 1926 och förlängdes med ett mittparti på fyra meter. Ångmaskinen verkar vara kvar också och är inte bytt mot en diesel. Vad passagerarbåten heter kan jag inte se, men det är väl Caesar eller Aros som gick i trafik på Stockholm.

Foto: Einar Gustafsson.

Som avrundning, utan egentlig orsak, en bild från Engelbrektsgatan innan fackbiblioteket byggdes. Vad händer med det, förresten? Hyreskontraktet med den privata fastighetsägaren är visserligen uppsagt, men något nytt fackbiblioteket lär knappast byggas. I alla fall inte i gymnasieträdgården. Så det blir väl ett omförhandlat nytt avtal med fastighetsägaren, och det är lika bra det.

Engelbrektsgatan, troligen sextiotal. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Författaren Lars Gustafsson är en av mina vänner på Facebook. Häromdan ondgjorde sig Gustafsson över en skylt vid Västerås central. ”Intelligenta människor blir aldrig trafikingenjörer”, skrev han och bifogade ett foto.

Foto: Lars Gustafsson.

 

Jag dristade mig till att fråga hur en poet skulle ha uttryckt saken. Cyklar som blir stående måste ju bort. Lars Gustafsson funderade en stund, sen svarade han: ”Cyklar som av rost och vanvård tyngas ned, bör ej stå i detta led.” Snyggt formulerat, det medges.

I dag skrev jag om fotografen Axel Rydin i VLT, han som som tog några av de äldsta bilderna i Västerås på 1860-talet Här är en, utsikt från Domkyrkan bort mot hamnen, med skutor och hamnmagasin. Rådhuset är nybyggt.

Utsikt från Domkyrkan, troligen 1860-talets slut. Foto: Axel Rydin.

 

Jag berättade att det fanns två Axel Rydin, en ambulerande fotograf som blev känd i hela landet för sina porträtt, och en ”lokal” Axel Rydin som knäckte extra som fotograf i Västerås på 1860-talet och som sedan flyttade till Sala där han så småningom blev bankdirektör. De uppgifterna finns i dödsrunan i VLT 1921. Men dessa fakta ifrågasätts av vännen Curt J, som intresserat sig för landets äldre fotografer. Han tror att den som skrev dödsrunan kan ha missuppfattat saker och ting, och att det egentligen bara fanns en fotograferande Axel Rydin på 1860-talet: den ambulerande rikskände Rydin som enligt andra tillförlitliga uppgifter faktiskt verkade i Västerås på 1860-talet. Mystiskt är det under alla omständigheter. Men bilderna är fina.

Stora torget på 1860-talet, när torget ännu var smalt och kallades Gamla torget. Bondtorget i bakgrunden. Foto: Axel Rydin.

 

Vi hinner med en gammal bild till. Nu flyttar vi oss ungeför 70 år framåt i tiden, till Stadsparken några år in på 1930-talet Det är fest i Stadsparken och på Fiskartorget. Det kan vara en av av de på den tiden återkommande Barnens Dag-festligheterna.

Stadsparken mot Fiskartorget. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Jo, en sak till. Jag får många frågor som jag inte hinner besvara i tid, varken i tidningen eller här på bloggen. Ofta behöver jag er hjälp. Som nu till exempel. Jag fick ett mejl med en bild på ett hus från Marie Eriksson i Enköping. Hon skrev: ”Sitter med min morfars syster Inez Janssons (f.1899) fotoalbum och hittar några kort på huset de bodde i på 1910-talet i Västerås men ingen här känner igen vart huset låg. En del gissningar på Lustigkulla. De som bodde i huset var Elin Jansson (senare gift Forsberg) med sina tre barn Rut Jansson (senare gift med Sven Britton) , Inez
Jansson (senare gift med Elis Jansson) samt Dage Jansson (min morfar), även Elins mamma Lovisa Lind bodde med dem i huset.”

 

Var låg huset?

 

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers