Länge sen sist, men nu har förkylningen slagit till. Orkar bara ta det lugnt. Kanske nyttigt. Ser löven falla. Läser Lars Gustafssons Mannen på den blå cykeln. Har hunnit halvvägs, men är redan klar med omdömet: ännu en läsupplevelse från denne flitige författare som borde finnas med, åtminstone i utkanten, när man pratar om kommande litteraturpristagare. Inledningskapitlet är magnifikt, med minnen från gamla hamnen i Västerås i början av femtiotalet.
Herr Gustafssons senaste. Oemotståndlig.
”… den stillsamma Gamla hamnen, med en och annan sillskuta från den avlägsna västkusten, mest populär den där från Klädesholmarna. Till den brukade det bli långa köer av sillköpare under det som kallades kristidsåren. Var och en med sin egen kanna av emaljerad plåt eller sin mjölkhämtare att ta hem de feta sillarna i. Den hamn där de vita gamla mälarbåtarna går till Mariefred och det avlägsna Stockholm och där alla småbåtarna vilar, kyska som konfirmander under sina vita och grå kapell av gammaldags smärtingväv över spännbågar som skulle hålla regnet ute.”
Sillbåten i gamla hamnen under kriget. Tullhuset med dagens Kajplats 9 i bakgrunden. Foto: David Eriksson.
Småbåtsuppläggning i gamla hamnen, fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.
Vandrade runt i stan i går, mellan olika arkiv. Verkar ha blivit min rutt. Stannade till på den smala trottoaren på baksidan av Punkt. Insåg att detta måste vara den fulaste och mest avskräckande gatudelen av Västerås innerstad. Mörkt, dystert, livsfarliga in- och utfarter till p-huset, låsta bakdörrar in till det varuhus som numera ägs av ett riskkapitalbolag i Washington. Ja, det är det inte deras fel, förstås. Men upplyftande är det inte.
On the sunny side of the street.
VSK har överraskat i World Cup. Trots skador vann laget först över Kungälv i kvartsfinalen i dag på morgonen. Återstår att se hur många som kan stå på skridskorna i kväll mot Jenisej, som mot alla tips vann över ”världens bästa bandylag” Dynamo Moskva. Straffläggning även där. Hade gärna åkt till Sandviken för semin. Jenisej från sibiriska Krasnojarsk är ett av mina favoritlag. Jag har varit därborta två gånger. Först besökte jag Hans ELis Johansson 1997, sen hängde jag på VSK som spelade Europacupslutspel där 2001. Jenisej vann finalen med 3-2 efter ett omdiskuterad frislagsmål, som fick västeråsarna att rasa mot de norska domarna. Det var då jag tog den här bilden. Ted Andersson försöker skydda domarna mot anloppet av grönvita. Kolla in hur målvakten Andreas Bergwall sprutar sportdryck över domarna.
Ilska i Sibirien 2001.
Jag tänker ofta på den goda stämningen på de ryska bandyläktarna. Nästan bara gubbar i pälsmössor. Gubbar med gott humör och med väskor fyllda med mat och dryck. Vodka, fläsksvål och solrosfrön var standardmenyn.
Bandyläktare i Krasnojarsk.
Jenisejs bandyarena i Krasnojarsk.
Har fått en fråga om Hammarby gård, som låg i närheten av det som sen blev Hammarbyrampen. Jag har förgäves letat efter bilder. Hittar bara en gulnat tidningsklipp med en rastrerad bild. Är det någon som har en bild på Hammarby gård?
Hammarby gård.
Avrundar med ett par bilder som blivit liggande på skrivborde ett tag. Först en bild till alla bilentusisaster. Kyrkbacken före renoveringen, femtiotal eller tidigt sextiotal. Och en riktig bil. Till och med jag ser att det är en Mercedes. Eller har jag fel?
Kyrkbacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Varför inte ännu en Ridnerbild från gamla hamnen, fyrtiotal. Blir litet undrande över kajen i bakgrunden. Gick det ett järnvägsspår ut på kajen på den tiden?
Gamla hamnen med ångkraftverket i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.
Roligt med en bild från mina barndomskvarter på Kyrkbacken, det är alltför sällsynt!
I det högre huset i bakgrunden bodde Erik Axel Karlfeldt (Eriksson på den tiden) inkvarterad under sin studietid på läroverket fram till studentexamen 1885. Som 16-årig gymnasist skrev han i sin dagbok: ”Jag hoppas i framtiden blifva diktare – ja, skald”. Och det blev han ju, med råge och 1931 fick han Nobelpriset posthumt.
Sedär! Inte bara bilhistoria utan stor kulturhistoria också. Spännande.
Jovisst. Offe skrev ju ”På jakt efter Karlfeldtiana” i april 1986.
På sidan 168 i boken finns samma motiv men målat ”vintertid”, och kanske med fotot som utgångspunkt? Målningen är av Sten Manfred Berglund, konstnär på äldre da’r och kanske inte så känd.
På tal om fula gator så har jag en kandidat till om inte första så till andra plats. Kungsgatan, delen mitt emot Klippan. Det som en gång var levande ser idag ut som ett dött fängelse. Jag kan inte förmå mig till att gå där.
”Ridnerbild från gamla hamnen”. – Intressant spaningsobjekt!
Fyrtiotal, skriver du. P12:an klar 1936 och lite ”synk” med Sigurdsbilden från 30-talet i föregående svep.
På bilden fr 10 okt syns den märkliga långsmala ”ön” bättre. Undras om det inte var en bevuxen vågbrytare?
”Järnvägsspår ut på kajen?” – Jovisst, jag tror nog ett par skenor ligger kvar vid gamla kranen.
Den Almö-Lindö-liknande passagerarbåten ligger på ångisbrytarens plats och grabbarna står på piren ut mot fyren/kallbadhuset.
Eftersom dom har toppluvor så kan ”uppgrundningen” vara aprils issörja.
Tack o’ go’ natt !
Jodå, det är Almö-Lindöbåten (nuvarande Napoleon) i sin ursprungliga skepnad. Den levererades sensommaren 1937 från Ekensbergs varv i Stockholm och ersatte den ganska nedslitna Alfa som gått i trafik till öarna i Västeråsfjärden sedan 1925. Bilden kan vara tagen tidigast våren 1938.
Underbart underhållande krönika.
Anders, minns att herr G, som gick några klasser över mig i läroverket, hade en egentillverkad cykellykta. Kaffeburk med stearinljus i och något slags plexiglas framtill. Helt underbart!
Hans, hett G måste ha gått ganska många klasser över dig; han är född 36. Kul historia.
Håller med dig om att baksidan på Punkt är inte vackert, men det finns ett kvarter som kan tävla om fulaste Västeråsvyn, Parkhuset.