Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘domkyrkan’

Jag tycker fortfarande Mästarnas mästare är ett av de bästa tv-programmen på år och dag. Jörgen Jönsson är en värdig vinnare, även om han gick in för det litet väl mycket. Han var så koncentrerad att han inte hann vara avslappat charmig. Pernilla Wiberg imponerade. Det var länge sedan jag var i Ungern, skulle vara roligt att återvända. Jag minns en smällkall vinter i Budapest, när folk badade i de varma källorna i Stadsparken. Badade, pratade och umgicks. Utomhus, mitt i stan i flera minusgrader. Häftigt. Synd att vi inte har en varm källa i Vasaparken.

Vinterdag i Budapest.

 

Tog en promenad på Vallby friluftsmuseum. Fotograferade ett hus som ska vara med i Frågor om förr i VLT om en vecka. Fastnade för litet annat därute också, inte minst den surrealistiska fågelskrämman som ställts upp i grönsakslandet bakom kolonistugan vid västra entrén.

Kulturhistorisk fågelskrämma.

 

Gick bort mot herrgården och tittade ner över slänten mot Svartån och bort mot Biskopsängens koloniområde. Det var här som Pugh Rogefeldt samlade flera tusen åskådare vid den musikfest 1974 som på flera sätt blev slutpunkten för proggen och arvet från 1968 i Västerås. Men det var inte därför jag gick dit. Jag ville jämföra med hur det ser ut i dag med en bild som Ernst Blom tog 1929. Då hade scouterna slagit läger i slänten ner mot ån och på Bloms bild ser man hur Biskopsängen håller på att växa fram därborta under Rocklundaåsen. De potatislotter som uppläts under matbristens år 1917 och 1918 gjordes på 1920-talet om till kolonilotter som kunde rymma en liten stuga.

Utsikten från herrgården på Vallby ner mot Biskopsängen i dag.

 

Utsikten 1929, med ett scoutläger i förgrunden och de första husen på Biskopsängen på andra sidan ån. Foto: Ernst Blom, länsmuseet.

 

Måndagens Frågor om förr i VLT handlar om Johan Mattson som var storbyggmästare i Västerås runt förra sekelskiftet. Han byggde turbinhuset, hyttan och Djäknebergsskolan, för att nämna något. Och han ledde den stora renoveringen av Domkyrkan några år vid mitten av 1890-talet. Det var då arkitektet Agi Lindgren lät måla tak och väggar i nån slags morisk stil som blev så kritiserad att den täcktes över vid nästa renovering, sjuttio år senare.

Dopkapellet i Domkyrkan med de numera övermålade väggdekorationerna. Vykort.

 

Skrev om Bergslagsvägen häromdan. Frågade om en fabrik vid Krutkällarbacken. Rolf Carlson tror att det låg en mekanisk fabrik där, och ett nederlag för läskedrycker. Kanske vi har kommit ett steg närmare lösningen. I en bok från 1939 talas om en firma som hette Elektro-Metall på Kopparbergsvägen 25. En bild i boken tyder på att det kan vara samma fabrik som syns i utkanten av flygbilden. På bilden ser man också hur Bergslagsvägen ringlar iväg upp mot det som i dag är Gideonsberg. Här kommer två vykort från Bergslagsvägen och Emausgatan.

Bergslagsvägen. Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

Emausgatan. Vykort.

Läs hela inlägget »

Författaren Lars Gustafsson är en av mina vänner på Facebook. Häromdan ondgjorde sig Gustafsson över en skylt vid Västerås central. ”Intelligenta människor blir aldrig trafikingenjörer”, skrev han och bifogade ett foto.

Foto: Lars Gustafsson.

 

Jag dristade mig till att fråga hur en poet skulle ha uttryckt saken. Cyklar som blir stående måste ju bort. Lars Gustafsson funderade en stund, sen svarade han: ”Cyklar som av rost och vanvård tyngas ned, bör ej stå i detta led.” Snyggt formulerat, det medges.

I dag skrev jag om fotografen Axel Rydin i VLT, han som som tog några av de äldsta bilderna i Västerås på 1860-talet Här är en, utsikt från Domkyrkan bort mot hamnen, med skutor och hamnmagasin. Rådhuset är nybyggt.

Utsikt från Domkyrkan, troligen 1860-talets slut. Foto: Axel Rydin.

 

Jag berättade att det fanns två Axel Rydin, en ambulerande fotograf som blev känd i hela landet för sina porträtt, och en ”lokal” Axel Rydin som knäckte extra som fotograf i Västerås på 1860-talet och som sedan flyttade till Sala där han så småningom blev bankdirektör. De uppgifterna finns i dödsrunan i VLT 1921. Men dessa fakta ifrågasätts av vännen Curt J, som intresserat sig för landets äldre fotografer. Han tror att den som skrev dödsrunan kan ha missuppfattat saker och ting, och att det egentligen bara fanns en fotograferande Axel Rydin på 1860-talet: den ambulerande rikskände Rydin som enligt andra tillförlitliga uppgifter faktiskt verkade i Västerås på 1860-talet. Mystiskt är det under alla omständigheter. Men bilderna är fina.

Stora torget på 1860-talet, när torget ännu var smalt och kallades Gamla torget. Bondtorget i bakgrunden. Foto: Axel Rydin.

 

Vi hinner med en gammal bild till. Nu flyttar vi oss ungeför 70 år framåt i tiden, till Stadsparken några år in på 1930-talet Det är fest i Stadsparken och på Fiskartorget. Det kan vara en av av de på den tiden återkommande Barnens Dag-festligheterna.

Stadsparken mot Fiskartorget. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Jo, en sak till. Jag får många frågor som jag inte hinner besvara i tid, varken i tidningen eller här på bloggen. Ofta behöver jag er hjälp. Som nu till exempel. Jag fick ett mejl med en bild på ett hus från Marie Eriksson i Enköping. Hon skrev: ”Sitter med min morfars syster Inez Janssons (f.1899) fotoalbum och hittar några kort på huset de bodde i på 1910-talet i Västerås men ingen här känner igen vart huset låg. En del gissningar på Lustigkulla. De som bodde i huset var Elin Jansson (senare gift Forsberg) med sina tre barn Rut Jansson (senare gift med Sven Britton) , Inez
Jansson (senare gift med Elis Jansson) samt Dage Jansson (min morfar), även Elins mamma Lovisa Lind bodde med dem i huset.”

 

Var låg huset?

 

Läs hela inlägget »

Mot båten

Vemodig dag. Packar. En sista promenad ner till havet, två örnar seglar över skogen bortom Nackudden, gräsklippning, en sista cykeltur till badplatsen vid Bästeträsk, en stunds filosoferande på trappan till en stuga i fiskeläget. Vi har varit här sen början av juni. Stan känns avlägsen. En gul måne ler mot mig nu när jag skriver detta. Dags att packa datorn också. Tidig start i morgon, färjan går klockan sju. Västerås here we come.

De unga måsarna fortsätter att leka i vågorna även sedan vi åkt.

 

Jag har en bildgåta, jag vet att det finns dom som gillar det. Här är en gammal bild från Länsmuseet, tagen före 1900. Domkyrkan. Läroverket. Något som ser ut som en repslagarbana mitt i det som ännu inte var stad öster om kyrkan. Men vad är det för skugga? Vad är det för hus fotografen står på? Jag inser att det är den kanske svåraste frågan jag ställt. Men ni måste ju få fundera litet.

Den mystiska skuggan. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Det nya livet

När jag vaknade i morse var det något som hänt. Jag hade blivit pensionär. Folkpensionär. 65 år. Jag fattar det inte. OK, kroppen är stel och ryggen i dålig form. Men annars är det mesta som det brukar vara. Jag är fortfarande blyg för folk, jag drömmer om att jag går till skolan utan att ha läst läxan och jag vet ännu inte hur man ska klä sig för att se hyfsat snygg ut. Jag har bestämt mig för att fortsätta som förut, om än i lugnare takt. Pekfingrarna funkar, även om tvåan ramlat bort på tangentbordet. Men hur ofta använder man en tvåa?

Sommaren har hittills varit en övning i att inte göra nånting, mer än att umgås med nära och kära och njuta av naturen. Jag erkänner att man kan få dåligt samvete för att man har det bra, alla är ju inte i samma situation. Som Karlfeldt skrev revolutionsåret 1917: ”Vad bryr vi oss om tsaren? Se staren, se staren!” Dessutom bor jag just nu på en ö där en av tidningarna kan toppa sin förstasida med att Calle Schulman slagit ihjäl en hasselsnok på brorsan Alex tomt.

Fundersam pensionär.

Ännu en av dessa cykelturer.

Tärna i solnedgång.

Erik med bubblor.

Jag har litet svårt med de gamla Västeråsbilderna här på Gotland. Men ibland dimper det ned en i mejlkorgen, som den här från Birger Hagland. Den visar gamla gasverket på Kungsängen där Birgers far arbetade på trettiotalet.

Gasverket. Vykort 1930-talet.

 

Ni såg väl Michael Elinders eminenta dechiffrering av bilden från tivoliplatsen i kommentaren till föregående inlägg? Här kommer en ny detektivinsats, signerad Curt J i Hökåsen. Han var studerat den bild från Domkyrkans torn på 1880-talet, som jag visade för några veckor sedan. Curt har letat fram de viktiga husen på bilden, numrerat dem och bifogar en förteckning. Det är bara att tacka och ta emot!

Utsikt från Domkyrkan mot öster, 1880-talet.

 

1 Westholmska gården, byggd 1865 av magister G A Westholm. 1884 – 97  major Tamm, som planterade den stora boken som i dag står vid bibliotekets entré. 1903 – 15  dr K G Tingvall. 1915 – 48  domkyrkoorganist Herman Lindqvist. 1955 revs byggnaden.

 2 Hus i kv Hilde nr 4 vid Utanbygatan 12.

3 Hus i kv Jonas vid Nygatan 15.

4 Gårdssidan av hus vid Smedjegatan 2

5 Hus i kv Inge nr 1 inne på gården av vad som sen blev Odd Fellows tomt. 

6 Hus på kv Inge vid Smedjegatan 12 efter dåtidens numrering.  

7 Byggmästare Johan Mattsons gård vid Gåsmyregatan (senare Ö Kyrkogatan) nr 6.

8 Borgmästaregården vid Gåsmyregatan 3.

Läs hela inlägget »

Promenader, cykelturer, läsning, Haydns stråkkvartetter, rosévin i solnedgången. För ett par dagar sedan blev stämningen annorlunda. Femåringen anlände, med outsinlig energi, med fantasi, obegripliga berättelser som Star Wars och med ett nyfiket intresse som får varje fossil på stranden att verka mystisk. Vi har tittat på fjärilar, sett en örn jagas av två ilskna måsar och utforskat kvarvarande militära anläggningar från årtioendena efter Krimkriget.

 I går drog ett tyskt filmteam hit och ställde upp sjutton bussar vid ett hus ovanför det lilla och annars så stillsamma fiskeläget. Dom la ut räls för kameror, drog sladdar och bjöd alla tekniker på mat från en rullande servering. Han som spelade poliskommissarie sprang ur en bil och en inhyrd ambulans kom från Fårösund. Undrar vem som spelade liket? I dag har teamet dragit vidare och lugnet återvänt.

 Det är bara femåringen som skjuter med sin grönvita vattenpistol.

I hängmattan.

 

Rödbena med knölsvan.

 

Nattviol... tror jag.

 

Mina lokalhistoriskt intresserade vänner på hemmaplan förser mig en och annan spännande bild. Här är en bild från Länsmuseets ännu outforskade arkiv. Några grönvita VSK-are poserar för kameran, det ser ut att vara på Stadion och då måste det vara före en final nån gång. Men när? Fyrtiotalet? Kolla byxorna, bältena, är det inte en som rentav har en liten blixtlåsficka. Vilka är spelarna? Jag måste erkänna att jag inte känner igen en enda av dem.

Fem potentiella hjältar. Foto: Länsmuseet.

 

Och kolla in den här bilden, tagen av okänd fotograf från Domkyrkan på 1870-eller 1880-talet. Mot öster. Enstaka hus. Komministergården närmast, sedan krävs kartografisk utredning för att bestämma var de andra husen låg.

Från Domkyrkan. Foto: Stadsarkivet.

 

Fortsatt trevlig sommar. Nu åskar det på heden, tofsviporna hukar vid stenröset-

Läs hela inlägget »

Gick i kyrkan i dag. Lyssnade på bitr domkyrkoorganisten Johan Hammarström som pratade om den stora orgeln, och sen spelade på den. Mäktigt. Gick upp på orgelläktaren, passade på att smyga upp en halvtrappa till och titta in i ett arbetsrum jag aldrig sett förr. Stort, takvalv, magnifikt fönster mot norr. Den lilla vindlande trappan upp var förstås inte handikappanpassad, men rummet måste vara Västerås originellaste arbetsplats. Den tillhör klockaren.

Ett säreget arbetsrum.

 

Letade gamla bilder från kyrkan. Hittade några från 1923, när läroverket firade 300 år och minnet av grundaren Johannes Rudbeckius firades med kungabesök och avtäckning av Milles staty utanför kyrkan. Så här såg det ut innan täckelsen föll. Kungen Gustav V hälsar på biskop Einar Billing.

Rudbeckius väntar under täcket, 1923. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Borta vid torget och Köpmangatan väntade folk på den kungliga kortegen.

Köpmangatan 1923. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Det finns anledning att återkomma till det här kungliga besöket. Bilderna är många i den Sjöbergska samlingen.

Signaturen Cejon har funderat över bilden på Amalia Dufbergs affär häromdagen. Cejon skriver: ”Jag håller en slant på att det är Vasagatan 12, huset som revs för att Hantverkargatan skulle dragas fram österut. Tittar man på beläggningen på trottoarerna på båda sidor så stämmer det med gamla bilder. Gatlyktan skulle i så fall stå framför Strands barngarderob (senare). Huset t v har annan fasad på senare bilder, men den kan ha ändrats då man tog upp skyltfönster för Amaryllis. Stuprör och friser på andra våningen stämmer med senare bilder på nr 14. Stensockeln på nr 10, som man kan skymta, stämmer också.” Vi repeterar väl bilden, för säkerhets skull.

Amalias butik. Foto: Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers