Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Sarek’

Var i Konserthuset i går kväll för att hylla Tomas Tranströmer och för att lyssna till årets Tranströmerpristagare Durs Grünbein. Och för att lyssna till Sinfoniettan och den briljante klarinettisten Emil Jonason som fick Mozarts klarinettkonsert att dansa. Lyrikern Grünbein vet jag inget om, och om sanningen ska fram blev jag inte klokare efter Per Wästbergs välformulerade men ack så låååååånga introduktion av pristagarens diktning. Grünbein växte upp i DDR och presenterade sig själv med orden: ”Jag beträdde den moderna peosins väg i utkanten, där den övergick i osmyckade, dystra förorter, vid spårvägarnas ändhållplatser, motorvägarnas påfarter.”

Durs Grünbein tackar för priset på 200 000 kronor.

 

Jag ska försöka läsa Grünbein. Poesi är en märklig företeelse. Eller som Jean Cocteau en gång sa, i går citerad av Grünbein: ”Poesin är absolut nödvändig, men jag vet inte riktigt för vad.” Kanske passar det med en bild från Sarek, augusti 1973. För mig är det också poesi.

Nånstans i Sarek, augusti 1973. Fjällen lockar.

 

Häromveckan hade Claes Björkstedt och Aron Olnafors en konversation här på bloggen om en magnikfik träbåt, som skulle ha ägts av den man som drev en butik i hörnet Hållgatan och Stora gatan. Det var en ”unik långsmal mahognybåt med ett oändligt antal runda fönster”, skrev Claes och Aron beskrev den som en ”fantastisk skapelse” och undrade om jag hade en bild på den. Det har jag inte, men Hans Wennerström nere på Västkusten har letat i sina lådor och hittat en bild på en fin lång mahognybåt som hans morfar Erik Lindh byggde i Västerås 1930. Båten var 16,5 meter lång och byggdes på beställning i en verkstad på Hammarbygatan.

Båten som Erik Lindh byggde 1930, vid kaj i gamla hamnen. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Vem vet, det finns säkert fler långa vackra mahognybåtar på bild. Och finns det verkligen ingen som har en bild på den där teaterbåten i Svartån, nedanför Klippans parkering, som Anders Berggren talar om. Jag har inget som helst minne av den. Och så var det frågan om radiobilarna, de där bilarna som körde runt med högtalare på taket och spred den information som Radio Västmanland fixar i dag. Bild? Minnen?

I väntan på det måste jag bara få visa en märklig bild som jag hittade när jag tittade i brandkårens bildsamling i går. Man säger väl inte brandkåren i dag utan Mälardalens räddningstjänst eller nåt sånt. Men för mig är brandkåren brandkåren. Titta på den härliga bilden. Den är från krigsåren. Tagen på gården bakom gamla polis- och brandstationen vid Stora torget. Husen vid Vasagatan syns i bakgrunden. Vilka är det som övar med gasmask? Och varför knäböjer dom? I dag ligger varuhuset Igor här, med sina rulltrappor och gallerior.

Gasmaskövning i kvarteret Igor. Foto: Mälardalens räddningstjänsts arkiv.

 

Så ännu en bild från Stora gatan och de kvarter där så många av bloggens läsare har minnen begravda mellan husväggarna och portarna in på de mystiska bakgårdarna.

Stora gatan. Vykort.

Läs hela inlägget »

Tidig morgon. Kallt. Nordan fick brevlådan att huka i häcken. Men det var behagligt jämfört den där morgonen utanför den lilla renvaktarstugan på Pielasätten i Sarek för snart 30 år sen. Jag minns att allt var vitt och att jag gjorde vad jag kunde för att intala mig att ”det här var ju ett äventyr”. Jag var extra stolt över mina röda skopåsar.

Morgon på Pielaslätten, april 1973.

 

Kraftvärmeverket kör både biobränslen och kol för att hålla kylan stången. Röken stiger oskyldigt vit mot den blåmörka himlen. Om ett par år ska europeiska sopor värma Västerås. Kan nog bli en bra affär, till en början. Men rymmer inte projektet en märklig paradox? Om andra länder förbättrar sin återvinning minskar det avfall som kan eldas. Ska vi hoppas på att dom inte blir mer miljömedvetna?

Rök i nordanvind. Snart ska soporna ryka.

 

Första artikeln om Arvid Ridner publicerades i dag i VLT-serien Frågor om förr. Ridner var kamrer på Handelsbanken och skicklig amatörfotograf. Han kom till Västerås 1938 och gick sedan runt med sin kamera och dokumenterade staden. Bildsamlingen donerades till Västerås stad åtta år innan Ridner dog 1980. Jag har visat flera av hans bilder tidigare här på bloggen. Här kommer ett par till, som inte publicerades i VLT.

Husbygge på fyrtiotalet. Kan det vara Aseastaden? Foto: Arvid Ridner.

 

Några pojkar i Återvändsgränd bakom teatern. Foto: Arvid Ridner.

 

Det lär bli ett avsnitt till i VLT med Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalet. Jag är klar med texten och ska snart trycka på en knapp. Teknikens under.

Läs hela inlägget »

Alla dessa dagar

Alla dessa dagar som kommer och går, medan vi gör något annat. Bloggar, till exempel. I går var dagen fulltecknad. På eftermiddagen pratade jag om gamla Västerås för en intresserad skara ABB-pensionärer i Hahrska Palazet.

Lyfte runt några dialådor i dag på förmiddagen. Hittade lådan med bilder från min första vandring i Sarek i augusti 1973. Här är en morgonbild, nånstans i den vilda nationalparken. Kamraten har varit och sköljt kastrullen till trangiaköket. Morgonsolen lyser över att massiv, vars namn jag glömt. Vi ska snart ge oss iväg, med kartan som enda vägvisare. Jag saknar det.

Sarek 1973.

 

Återkommer till Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås. Bilderna saknar noteringar om personer och var de är tagna. Här kommer först en auktionsbild. Verkar vara ett dödsbo, knappast en auktionsfirma. Är det någon som känner igen auktionsutroparen? Efter det en bild från den där lilla takterrassen i det sydvästra hörnet av Stora Westmannia, med utsikt över Fiskartorget. En liten orkester konserterar, tonerna ljuder ut över Västerås. Någon som känner igen dirigenten eller någon av musikerna?

 

Auktion. Foto: Arvid Ridner.

 

Konsert ovanför Fiskartorget. Foto: Arvid Ridner.

 

Ni missar väl inte Lars-Olov Karlssons fantastiska hemsida Kvicksound med bilder och musik från flydda tiders popband, jazz- och dansorkestrar. Nu har han ställt samman en särskild avdelning med det klassiska Västeråsbandet Bates. Kolla in!

Bates spelar på Stadshusets innergård 1965. Fotot är från Lars-Olov Karlssons hemsida Kvicksound.

Läs hela inlägget »

I går hade jag nästan tusen besök här på bloggen. Snittet ligger på 600-700. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag skriver ju bara för mitt eget höga nöjes skull. Så jag fortsätter väl att skriva både pesonligt och lokalhistoriskt nostalgiskt. Vi var på Carlströms chark häromdan, till exempel. Skulle bara köpa prinskorv, Carlströms har en utsökt kryddad egenrökt prinskorv. Det blev förstås litet annat också. Jag såg en bit rökt sidfläsk. Köpte. Skar en bit när jag kom hem och minnena flög på mig som hemvändande boomeranger. Vi hade alltid med oss rökt sidfläsk när vi gick i fjällen. Det höll sig hur länge som helst, det var fett, fett behövdes och det var gott på hårt bröd. Jag plockade fram en bild från en vårvinterdag i Rapadalen för snart 40 år sen, i april sjuttiotre.

Vårvinter på Rapaälvens is, april 1973.

 

Fjällrävensäckar. Skidor, grundtjärade hemma och uppforslade på tåg. Pappas gamla anorak från flyget, skopåsar som mormor sydde för att hålla strumporna torra, renskinn. Spritkök. Torrskaffning. Och rökt sidfläsk. Men hur kunde jag sitta på huk så där? Och hur klarade jag av att ligga en hel natt nerstoppad i en dunsäck i ett tält utan att behöva trassla mig ut för att, ja ni vet.

Intresset för Stora gatan upp mot Hållgatan fick mig att gräva bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder. Titta vad jag hittade. Några känner säkert igen sig.

Hörnet Hållgatan - Stora gatan. Där ligger Västerport i dag. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Stora gatan, mot Oxbacken. Yngve Swensons gamla port längst till vänster, Bergius järnhandel och vpk:s lokalkontor. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

De fina vykorten från fyrtiotalet från Bomansgatan och Kristiansborg har väckt beundran. Här är ett annat som ser ut att höra till samma tradition. Linnégatan en stilla dag. Förmodligen under kriget. Husen står kvar i dag, men stämningen är helt annorlunda.

Linnégatan. Rolf Södermans vykortssamling.

 

En bloggläsare undrade i går om det verkligen var Handelsbankens gamla bankhus på bilden. Han tyckte bland annat att det så konstigt ”vridet” ut inne på gården. Det var vridet, svängt, för bankhallens skull. Kolla här:

Bankhallen mot gården. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Så en fråga som återkommer. Hur såg gångbron ut som var en fortsättning på Norra Ringvägen, innan Cityringen drogs fram på den nya bilbron över Svartån. Så här:

Skarpskyttebron, avstängd för bilar som kom på Norra Ringvägen. Rolf Södermans vykortssamling.

Läs hela inlägget »

Asköviken, lördag. Tyst, stilla, fruset, kall sol. Inga fåglar, inga fågelskådare, inga tubkikare och inga snokar. Kort sagt: alldeles för tidig vår. Men en trevlig promenad ändå, med kaffe och mackor med nyinköpt kryddad prinskorv från Carlströms. Bortom vassranden, där svarttärnor och kärrhökar seglar på sommaren, såg vi två personer på den blanka isen. Måste ha varit bästa skridskoisen på decennier.

Asköviken, lördag.

Drabbas ibland av fjällnostalgi. Jag minns hur det var i Sarek, sörjer att jag är för gammal för att göra de där turerna ut i det okända igen. Som den där aprilturen vi gjorde 1973, för snart fyrtio år sedan, från Saltoluokta, in mot Pielaslätten och hjärtat av Sarek. Skannade in några diabilder i dag och häpnade över hur vackra vidderna var. Det är vännen Håkan F som gör skidspåret mot framtiden.

Mot framtiden i Sarek 1973.

Bandyn går in i sitt roligaste och mest spännande skede. I morgon måste jag ta mig till Zinkensdamm och den fjärde kvartsfinalen mellan Hammarby och VSK, såvida inte matchen sänds i teve. VSK kan avgöra. Mest lutar det åt en femte och avgörande här hemma på onsdag. Segern i sudden i går var tursam. Vilken oerhörd dramatik! Bajen ledde gjorde 3-1 med tio minuter kvar, VSK kvitterade och avgjorde i förlängningen med ett märklig skott av 18-årige Jimmy Jansson. Han får gärna göra om det bravaden i morgon. VSK saknar den riktiga spetsen framåt, men gör ändå mål, på vilja och kraft.

Jimmy Jansson kramas om av Stefan Edberg efter avgörande 4-3.

Kommentatorerna till bloggen har haft trevliga utsvävningar om Bomansgatan och skridskobanan som låg där Skallbergsmotet på E18 ligger i dag. Jag minns inte den banan, bara Svarta plan. Men Hans Wennerström har övertygat mig om banans existens genom att skanna in en bild ur boken om Diös 15 första år i Västerås, utgiven 1951. Så bilden måste vara äldre än så. Titta här:

Skridskobanan innan E18 byggdes. Foto ur boken 15 år i Västerås, Byggnadsfirman Anders Diös.

Så här såg det ut när Skallbergsmotet anlades i skarven mellan femtiotal och sextiotal. Punkthuset och macken har byggts sedan den förra bilden.

Motet byggs. Foto: Gert Walette.

 

Jo, förresten. Jag hittade en bild till från Bomansgatan. Ännu ett vykort från någons ungdom

Bomansgatan 1940.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers