Asköviken, lördag. Tyst, stilla, fruset, kall sol. Inga fåglar, inga fågelskådare, inga tubkikare och inga snokar. Kort sagt: alldeles för tidig vår. Men en trevlig promenad ändå, med kaffe och mackor med nyinköpt kryddad prinskorv från Carlströms. Bortom vassranden, där svarttärnor och kärrhökar seglar på sommaren, såg vi två personer på den blanka isen. Måste ha varit bästa skridskoisen på decennier.
Asköviken, lördag.
Drabbas ibland av fjällnostalgi. Jag minns hur det var i Sarek, sörjer att jag är för gammal för att göra de där turerna ut i det okända igen. Som den där aprilturen vi gjorde 1973, för snart fyrtio år sedan, från Saltoluokta, in mot Pielaslätten och hjärtat av Sarek. Skannade in några diabilder i dag och häpnade över hur vackra vidderna var. Det är vännen Håkan F som gör skidspåret mot framtiden.
Mot framtiden i Sarek 1973.
Bandyn går in i sitt roligaste och mest spännande skede. I morgon måste jag ta mig till Zinkensdamm och den fjärde kvartsfinalen mellan Hammarby och VSK, såvida inte matchen sänds i teve. VSK kan avgöra. Mest lutar det åt en femte och avgörande här hemma på onsdag. Segern i sudden i går var tursam. Vilken oerhörd dramatik! Bajen ledde gjorde 3-1 med tio minuter kvar, VSK kvitterade och avgjorde i förlängningen med ett märklig skott av 18-årige Jimmy Jansson. Han får gärna göra om det bravaden i morgon. VSK saknar den riktiga spetsen framåt, men gör ändå mål, på vilja och kraft.
Jimmy Jansson kramas om av Stefan Edberg efter avgörande 4-3.
Kommentatorerna till bloggen har haft trevliga utsvävningar om Bomansgatan och skridskobanan som låg där Skallbergsmotet på E18 ligger i dag. Jag minns inte den banan, bara Svarta plan. Men Hans Wennerström har övertygat mig om banans existens genom att skanna in en bild ur boken om Diös 15 första år i Västerås, utgiven 1951. Så bilden måste vara äldre än så. Titta här:
Skridskobanan innan E18 byggdes. Foto ur boken 15 år i Västerås, Byggnadsfirman Anders Diös.
Så här såg det ut när Skallbergsmotet anlades i skarven mellan femtiotal och sextiotal. Punkthuset och macken har byggts sedan den förra bilden.
Motet byggs. Foto: Gert Walette.
Jo, förresten. Jag hittade en bild till från Bomansgatan. Ännu ett vykort från någons ungdom
Bomansgatan 1940.
Låt mig få förstöra den idylliska tidsbild som kortet från Bomansgatan utstrålar och citera några rader av Lars Gustafsson. Framförallt kommer uttrycket ”det var bättre förr” rejält på skam.
”Någon gång kom en ambulans in bland HSB-husen och hämtade någon. Inte sällan var det ett barn. Det gick många farliga epidemiska barnsjukdomar i denna tid före penicillinet, och man visste inte alltid när någon liten lekkamrat bars ut, om man skulle se honom för sista gången. Difteri, scharlakansfeber och den fruktade polion.”
Kul med bilderna från Bomansgatan och Skallberget. Vi ”Söderquistar” bodde i 22:an från 42-43? Fick bo i 24:an ett tag medan dom byggde två extra ingångar i 22:an (E och F). När den fjärde ungen kom -47 blev tvåan för trång och vi flyttade till en trea i Skallbergsgatan 1, som syns bakom skridskobanan.
Min partner Leif Christer åkte skridskor på Skallbergsplan.Dom hade flyttat till Aspvretsg.1948 tror han att det var,och på somrarna spelade Selling minigolf där.