Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Björnön’

Pustar ut efter en lång debatt med förre landshövdingen Jan Rydh på Facebook om journalister och politik. Den kanske inte är slut än. Med Facebook vet man aldrig. Nu har en annan exhövding blandat sig i: Mats Svegfors. Jag ska inte referera debatten här, konstaterar bara att Facebook är en fantastisk uppfinning.

Vintern fortsätter. Den känns evig. Tror vi fick första snön i november. Sen har det bara fortsatt. Gjorde det bästa av saken i veckan. Promenerade på Björnön. Jag var inte ensam. Busslast efter busslast av skolelever lastades av för att åka pulka, skidor, skridskor eller för att bara vara i vintern. Västerås stad var förutseende som en gång köpte in större delen av denna vackra ö.

Skidbacken på Björnön.

Skidbacken på Björnön.

I går gick jag en kvällspromenad längs Öster Mälarstrand. Månen var nästan full, kvällsljuset gav en föraning om den tid som snart kommer. En molnbank drog fram över Mälaren där gösarna står tysta under den tjocka isen.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Jag har slutat skriva Frågor om förr, men jag inte slutat att ställa mina egna frågor om gamla Västerås. För en tid sedan läste jag att Konsum faktiskt hade ett mindre varuhus på Köpmangatan innan varuhuset på torget byggdes vid mitten av trettiotalet. Hur såg det varuhuset ut? Jag visste inte att adressen var 1B, förrän vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram en ritning från 1927 på Kooperativa föreningen Sveas ombyggda hus på Köpmangatan 1B. Här är ritningen, följd av en bild på huset i dag.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Huset på Köpmangatan i dag.

Huset på Köpmangatan i dag.

I dag håller Folkebrants till där med sin butik för herrkläder. Enligt en ritning gick det en trappa direkt upp till andra våningen innanför entrén i det gamla varuhuset. Vore kul med bilder därifrån. Konsum flyttade som sagt till torget efter några år. Då flyttade Jordbrukarbanken in där, senare Sveriges Kreditbank. Efter det har bland annat Ticket huserat på Köpmangatan 1B.

Nu kommer det intressanta. Jag har två bilder till med adress Köpmangatan 1B. Först en bild på Hanna Lindholms dockaffär från 1915. Och sedan en bild på ett bankpalats, Svenska Handelsbanken från 1918 med samma adress! Kunde det verkligen vara samma hus. Titta här.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Jo, det är samma hus. Ritningar visar att Handelsbanken lät bygga om huset med dockaffären i slutet av tiotalet. Dockaffären flyttade över till Köpmangatan 12 där Sigma ligger numera, och blev föregångaren till Hobbylek, den leksaksbutik som vid mitten av 1900-talet drevs av farföräldrarna till dagens bandyspelare i Edsbyn, Daniel Liw och hans tränande bror Thomas.

När Handelsbanken efter några år flyttade ner till Mälarprovinsbankens hus vid Stora gatan byggdes Köpmangatan 1B om igen. Nu till Konsum. Inte för att jag vet om detta är viktigt, men kul att forska i är det.

Apropå bandy. Trist med VSK. Men väntat. Det är inte mycket som stämt. En seger på de senaste åtta matcherna, eller vad blev det? Och 24 baklängesmål på tre kvartsfinaler. Skämmigt. Jag vet att truppen var tunn, men nog hade jag hoppats på att flera spelare skulle utvecklas. Här är en bild från en av de senaste hemmamatcherna som får symbolisera säsongen. Hörnor är inte roliga för det försvarande laget, jag vet det. En bandyboll kan göra ont. Men hörnor är tillåtna och en del av spelet och då får man inte vända sig bort som de här spelarna gör. De har ingen aning om var skottet kommer eller om de blir lurade av en variant. Jag tänkte på Göran Boström som drömde om att då rusa på en hörna i en SM-final och täcka bollen med näsan…

Förskräckta grönvita.

Förskräckta grönvita.

Jag glömde berätta att en av Carl Hennings färgbilder, som jag frågade om för nån vecka sedan, var tagen på Trädgårdsgatan, nära hörnet vid Fiskartorget. Här är en annan luring, fast egentligen ganska lätt.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Har ni tänkt på att det pågår ett raffinerat tidningskrig i stan. VLT började före jul att dela ut sin tidning gratis till alla hushåll på torsdagar. På obestämd tid. Givetvis var det ett försök att slå mot gratistidningen Västerås Tidning som kom till alla med posten på torsdagar, och som sen också delas ut på helgen.

I går kom svaret. Västerås Tidning skiftade utgivningsdag från torsdag till onsdag. Vad gör VLT nu? Strategerna inom Stampen funderar väl som bäst. Min enkla åsikt är att det är att gräva sin egen grav, som prenumererad tidning, att låta den gå ut gratis en dag i veckan. Varför ska man betala 2 500 kronor om året för något som ägarna tycker lika gärna kan delas ut gratis? Den som i dag inte prenumererar på VLT kan ändå få en tidning tre dar i veckan: Västerås Tidning onsdagar och söndagar, VLT torsdagar. Så kan det förstås inte fortsätta. Vi avvaktar med viss spänning nästa drag i spelet om den lokala tidningsmarknaden.

I väntan på detta åkte jag till Björnön häromdan, parkerade vid bommen före husen på södra Björnön och promenerade i den stilla morgonen genom skogen ner till ångbåtsbryggan på den sydvästra delen av ön. Ett par ropande korpar var mitt enda sällskap. Jag tog ett par bilder av stillheten. En av dem kommer, med åtföljande berättelse, i serien Frågor om förr på måndag. Det blir mitt näst sista avsnitt i den serie som närmar sig 280 delar.

 

Den märkliga bryggan på södra Björnön.

Den märkliga bryggan på södra Björnön.

 

Stilla morgon, Björnön januari.

Stilla morgon, Björnön januari.

 

Efter det letade jag äldre bilder från södra Björnön i Länsmuseets arkiv. Där hittade jag en bild på en väg som går genom ett sommarlandskap. En vacker bild. Men förbryllande. På kortets baksida står det att bilden är tagen på Björnön, på femtiotalet. Jag kan inte se var. Kanske någon annan kan?

 

Man med cykel på Björnön (?). Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Man med cykel på Björnön (?). Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Bildgåtan häromdan var hämtad från kvarteret Hagalund som låg mellan järnvägen till Tillberga och industrispåret in till Emausverkstäderna och Metallverken, norr om Pilgatan. Där är det bara en parkering i dag. I bakgrunden syns Max Anderssons kanotfabrik. Här är en annan bild från samma kvarter.

 

Hagalund, sextiotal. Järnvägen till höger. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Hagalund, sextiotal. Järnvägen till höger. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

Bra bandymatch i går, förresten. Kul med många mål, även om jag självklart tycker att VSK inte borde ha släppt upp Edsbyn när man ledde med 4-0 och 5-2. Nå, nu blev det 7-6 till slut och alla vi lokalpatrioter var nöjda. Om Edsbyn vunnit, vilket laget mycket väl kunde ha gjort, så hade vi säkert sagt att det var en skitmatch.

Till slut, en delförstoring av en Blombild, hämtad från Länsmuseet. Tidigt 1900-tal. Ni känner förstås igen husfasaderna?

 

IMG_3979 fasad

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Promenad på Björnön i går. Värmen kom sakta smygande från söder, i släptåg efter Ryanairs plan som flög in från Sörmlandslandet och lågsniffade över den kalhuggna åsen på ön, där utsikterna numera är vida. Sedan barn är jag fascinerad av stora tunga flygplan som startar och landar. Jag fattar inte hur det går till. Så var det i går också. Jag tog en bild som borde kunna användas i flygbolagets reklam. Men dom vill säkert inte ha den eftersom jag hör till dom som är kritiska till de stora kommunala subventionerna till flygplatsen och indirekt till alla de stockholmare som flyger med Ryanair och inte bidrar med en krona till den kommunala ekonomin. Det är en demokratisk skandal att medborgarna inte får ta del av det avtal som Ryanair har med det kommunägda flygplatsbolaget. Någon folkvald styrelseledamot borde ha kurage nog att läcka avtalet.

Inflygning över kommunalt kalhygge.

 

Våren är alltid lika märklig. Är verkligen blåsipporna så blåa och vitsipporna så vita? Och vad är det för mystiska träd, vars knoppar ser ut som vore de hämtade från en botanisk trädgård i Kapstaden. Vad är det här till exempel? Varför lärde jag mig aldrig något i skolan?

Säkert en alldeles vanlig sort.

 

Nedanför Björnöbacken står ett vindskydd med eldplats, där brasan ibland sprakar på vintern när barnfamiljer värmer sig och sina pulkor. Nu har några engagerade människor brutit loss väggplankor för att få en riktig brasa. Kul idé. Det är säkert ett gäng nyblivna pensionärer som skakat loss med Jimi Hendrix eller The Who i hörlurarna.

Hydda med väggfast ved.

 

Skrev om Slottsträdgården i VLT:s Frågor om förr i går. Trädgården som klövs mitt itu av Cityringen på 1960-talet. Funderade på hur det såg ut när Källgatan inte slutade i en parkering utanför Polishuset. Saknar bilder på den delen. På den här bilden kan man ana att det finns en fortsättning bortom Västgötegatan.

Källgatan mot söder, strax före korsningen med Västgötegatan. Polishuset ligger till vänster i dag. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

På Källgatans norra sida låg åtminstone ett vackert äldre hus, som jag inte har något minne av, men som Karin Kjörning minns desto bättre. För ett par år sedan skickade hon mig en bild på det hus där hennes mormor och morfar bodde på Källgatan. I dag finns ingenting kvar av den borgerliga idyllen.

Hus på Källgatan, en svunnen idyll. Foto: Karin Kjörnings samling.

 

Förra veckan visade jag ett vykort från Köpmangatan. Hans Wennerström kommenterade och berättade om Levins pälsskrädderi som låg ovanpå Carolina Anderssons hattaffär. Hans mamma jobbade där. Hans har skickat ett kort och förmodar att det är Levin himself i vit rock. Visst är det härligt med bilder från arbetsplatser som var.

Levins pälsskrädderi på Köpmangatan. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Så är det dags för en liten bildgåta igen. Här är en bild på liten gata i stan, som fortfarande finns kvar men som förstås ser helt annorlunda ut. Den bastanta bilen, givetvis med märke som jag knappt hört talas om, kan möjligen finnas i någon veteranbilssamlares garage.

Femtiotalet. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Promenerade på Björnön i går, såg höjder som jag inte sett innan avverkningen för ett par år sedan. Borde det inte ha legat en fornborg på åsen söder om Björnöhalsen? Perfekt läge för att försvara inloppet, både till Aros och Anundshög. Försöker njuta av vintern, trots att jag längtar efter något annat. Stannar och kisar mot solen och undrar varför den inte värmer.

Mot solen.

Michael Elinder skickade ett vykort på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen från 1940-talet, som en jämförelse med den bild av samma korsning på 1930-talet som jag lade ut häromdan. Huset med Sagabiografen är nytt sedan förra bilden. Det huset är kvar i dag. Kafé City ligger på andra sidan Stora gatan.

Stora gatan 1945. Foto: David Eriksson.

Och så var det bilden i går på Aseatransporten. Jag tror jag vet var den är tagen. Vällingklockan och skorstenen gav tillräckliga ledtrådar. Mitt svar är Skultunavägen vid Karlslund. Titta på bilden här nedan. Huset med vällingklockan syns längst bort. Klockan var ett minne från tiden när Karlsund var en stor gård med arbetare. Skorstenen hör till den kolpanna som gav värme åt ålderdomshemmet.

Skultunavägen mot norr, förbi Karlslund, okänt årtal.

På ett tidigare negativ har David Eriksson fångat transporten av statorn från Asea nere i stan, på väg från Emausverkstan. Men varför kör dom där? Var det smartaste vägen till Skultunavägen? Förresten, varför bry sig om detta. Jag borde läsa på om Mingkejsarna och Mao i stället, inför resan till Peking på måndag. Eller skriva en vettig artikel om någonting som jag inte kommit på än.

Den långa transporten.

För övrigt är det bara att gratulera Sirius.

Läs hela inlägget »

Nummer 600

Först gick vi en lång, lång promenad över Björnöbron och runt i det sandade spåret och tillbaka. Med god gulasch på Björnögården som replipunkt. Sedan tittade vi på livet på isen, i en tid när ljuset sakta återvänder.

Vinter på isen.

 

Klockan fem var jag i ABB Arena. Övervägde att strunta i matchen, VSK har inte övertygat i år och jag är en medgångssupporter. Första halvlek mot Hammarby var trist, med hemmaögon sett. Hammarby dominerade och ledde med 2-0. VSK kom ingen vart, även om Micke Carlsson hade ett gyllene tillfälle att göra sitt 600:e mål. Men missade. Tänkte gå hem, men stannade. Såg ett nytänt VSK efter paus, ett VSK som ville nåt, ett VSK med energi. Reducering till 2-1. Så 3-1 till Hammarby på hörna och jag tänkte gå igen, men stannade. VSK gav inte upp, 3-1 blev 3-2 och 3-3 alldeles i slutet av matchen. Och vem ordnade kvitteringen om inte Micke Carlsson! Nybliven pappa och nu 600-målsskytt. Grattis!

Micke har kvitterat och finns nånstans i högen.

 

Fyra minuters tilläggstid återstod. Efter tre av dem gjorde Hammarby 4-3… på ett långskott. Nu fick jag nog och gick verkligen hem, besviken. När jag kom ut på parkeringen hörde jag jubel inifrån arenan. Med en sekund kvar hade Ted Andersson kvitterat till 4-4 på ett frislag frampetat av, the one and only, Micke Carlsson. Ledsen att jag svek er, det skulle jag inte gjort. Jag lovar att komma tillbaka på onsdag mot Broberg. Då ska det bli åka av från början, eller hur?

Dagens man, Micke Carlsson, vid en annan höjdpunkt i karriären: med VM-bucklan i Archangelsk 2003.

 

Nog med bandy. Nu dags för gamla bilder. Jag får aldrig nog. Har botaniserat mer bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder från femtio- och sextiotalen. Där finns godbitar, bland alla pliktskyldiga knäpp för minnet. Här kommer några bilder från Föreningsgatan.

Bakgård Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.

 

En annan bakgård, Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.

 

Föreningsgatan... jag har kanske visat den förut...? Bildkälla: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Åkte ut till Björnön för att förtränga det som hände i Stockholm. Vem vill tänka på självmordsbombare om man inte behöver? Gick i skuggan under granarna, där decembersolen bara visade sig i enstaka gläntor, som glimtar av verkligheten där utanför.

Björnön, dan före Lucia.

 

Kom att tänka på en vinterbild som alltid facinerade mig, när jag var yngre och vintrarna inte var så snörika som nu. Det är en bild som Åke V Larsson tog till bilderboken om Västerås 1956. En fantastisk vinterbild.

Ur boken om Västerås 1956. Foto: Åke V Larsson.

Björnön 1950-talet. Ur boken Västerås 1956. Foto: Åke V Larsson.

Jag hittade boken i hyllan. Jag har sparat den med viss känsla eftersom jag fick den som premium i fjärde klass i Jakobsbergsskolan 1957. Jag var omåttligt stolt. Den bild jag tyckte allra bäst om låg på motstående sida, också det en vinterbild av allra högsta klass. Bandy på Arosvallen, nån gång före 1955 eftersom jag inte kan se någon sarg längs långsidan. Sargen infördes 1955. Det är Gucko Jansson som skrinnat igenom på sin högerkant och rakar bollen i mål.

Gucko gör mål på Arosvallen vid mitten av förra seklet. Foto: Åke V Larsson.

 

Nog med vinterbilder. Här är en ovanlig bild, som jag inte har publicerats förut. Den finns i Stadsarkivets gömmor och visar ett äldre hus som stod kvar när Stadsbiblioteket byggdes 1955-1956.

Gammalt och nytt i utkanten av Botaniska trädgården. Foto: Stadsarkivet.

 

Förmodligen var det ett mindre hus som hörde till den gamla gård som låg mellan biblioteket och kyrkan. Den siste som bodde där innan rivningen var förre domkyrkoorganisten Herman Lindqvist, tror jag.

Det här huset revs också när biblioteket började byggas 1955. Foto: Stadsarkivet.

 

För övrigt tycker att innebandy är en märklig sport, med en målvakt som hasar runt på knäna och med spelare som försöker täcka en tunn plastboll vid sargerna och bakom målen. Och med slumpskott som ibland går in.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers