Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Blom’

Har ni tänkt på att det pågår ett raffinerat tidningskrig i stan. VLT började före jul att dela ut sin tidning gratis till alla hushåll på torsdagar. På obestämd tid. Givetvis var det ett försök att slå mot gratistidningen Västerås Tidning som kom till alla med posten på torsdagar, och som sen också delas ut på helgen.

I går kom svaret. Västerås Tidning skiftade utgivningsdag från torsdag till onsdag. Vad gör VLT nu? Strategerna inom Stampen funderar väl som bäst. Min enkla åsikt är att det är att gräva sin egen grav, som prenumererad tidning, att låta den gå ut gratis en dag i veckan. Varför ska man betala 2 500 kronor om året för något som ägarna tycker lika gärna kan delas ut gratis? Den som i dag inte prenumererar på VLT kan ändå få en tidning tre dar i veckan: Västerås Tidning onsdagar och söndagar, VLT torsdagar. Så kan det förstås inte fortsätta. Vi avvaktar med viss spänning nästa drag i spelet om den lokala tidningsmarknaden.

I väntan på detta åkte jag till Björnön häromdan, parkerade vid bommen före husen på södra Björnön och promenerade i den stilla morgonen genom skogen ner till ångbåtsbryggan på den sydvästra delen av ön. Ett par ropande korpar var mitt enda sällskap. Jag tog ett par bilder av stillheten. En av dem kommer, med åtföljande berättelse, i serien Frågor om förr på måndag. Det blir mitt näst sista avsnitt i den serie som närmar sig 280 delar.

 

Den märkliga bryggan på södra Björnön.

Den märkliga bryggan på södra Björnön.

 

Stilla morgon, Björnön januari.

Stilla morgon, Björnön januari.

 

Efter det letade jag äldre bilder från södra Björnön i Länsmuseets arkiv. Där hittade jag en bild på en väg som går genom ett sommarlandskap. En vacker bild. Men förbryllande. På kortets baksida står det att bilden är tagen på Björnön, på femtiotalet. Jag kan inte se var. Kanske någon annan kan?

 

Man med cykel på Björnön (?). Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Man med cykel på Björnön (?). Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Bildgåtan häromdan var hämtad från kvarteret Hagalund som låg mellan järnvägen till Tillberga och industrispåret in till Emausverkstäderna och Metallverken, norr om Pilgatan. Där är det bara en parkering i dag. I bakgrunden syns Max Anderssons kanotfabrik. Här är en annan bild från samma kvarter.

 

Hagalund, sextiotal. Järnvägen till höger. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Hagalund, sextiotal. Järnvägen till höger. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

Bra bandymatch i går, förresten. Kul med många mål, även om jag självklart tycker att VSK inte borde ha släppt upp Edsbyn när man ledde med 4-0 och 5-2. Nå, nu blev det 7-6 till slut och alla vi lokalpatrioter var nöjda. Om Edsbyn vunnit, vilket laget mycket väl kunde ha gjort, så hade vi säkert sagt att det var en skitmatch.

Till slut, en delförstoring av en Blombild, hämtad från Länsmuseet. Tidigt 1900-tal. Ni känner förstås igen husfasaderna?

 

IMG_3979 fasad

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Svärsonen Adrien måste flyga tillbaka till Afrika i dag för att fullgöra det projekt han leder i Tanzania. Det blev ett litet sorgligt farväl, inte minst för honom eftersom han lämnar sin hustru med Erik, 3, och nyfödda Emma här i stan. Men det är snart jul, då tindrar alla barnaögon igen och då kommer tomten som vanligt stultande i trädgårdens snö, om hans höft hunnit återhämta sig…

 

Adrien och Emma.

 

Jag skrev om dansbanan i Panko i Frågor om förr i dag. Dansbanan som inte hade det bästa rykte och som stängdes efter en tragisk olycka i början av 1940-talet. När jag letade uppgifter om dansbanan (ingenting finns i arkiven) hamnade jag hemma hos Gunilla Holmberg, som drev Panko bilskrot tillsammans med sin man Stig i många år. Det var hennes morfar Algot Danielsson som såg till att dansbanan byggdes på 1920-talet. Algot var fjärdingsman och tyckte att ungdomen i Irsta behövde en dansbana. Jag fick låna en bild på Algot men den fick inte plats i artikeln. Men så här såg han ut, mannen som byggde dansbanan i Panko.

 

Algot Danielsson. Del av oljemålning hos Gunilla Holmberg.

 

Gunilla Holmberg bor kvar i skogsbrynet bakom det som en gång var bilskrot. Jag visste inte att det fanns ett så fint hus där. Makarna Holmberg ritade det mer eller mindre på egen hand när de byggde huset på sextiotalet. Jag häpnade när jag kom in i vardagsrummet. Bakom en öppning i väggen fanns ännu ett rum, och vilket rum sen!

 

Gunilla Holmbergs inomhuspool i Panko.

 

I artikeln nämndes att Nisse Sallys var ett populärt dansband som lockade busslaster från både Västerås och Enköping. Gunilla Sällström ringde och berättade hon var dotter till Nisse Sally, som egentligen hette Sahlkvist och som var son till skolvaktmästaren Sahlkvist på Djäknebergsskolan, han som hade en järnkrok i stället för ena handen. Nisse växte upp i den vita vaktmästarbostaden som ännu står kvar vid infarten till skolans gård. Nisse tog över faderns jobb som skolvaktmästare. Gunilla föddes i det vita huset för 70 år sedan. Nu har hon börjat samla tidningsklipp och minnen av den dragspelande fadern som var så populär. Det finns anledning att återkomma till honom. Tills dess måste jag bara visa ett kort som Ernst Blom tog av en pojke på vaktmästarbostadens trappa på tjugotalet… och när jag läser i registret så står det att pojken heter Nils och var son till skolvaktmästaren. Se där, världen är liten.

 

Nisse Sally utanför vaktmästarbostaden vid Djäknebergsskolan på 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Efter det en liten bildgåta. En pappa med pojke på styret. Några samtalande män. Byggjobbare. En fasad. Var och när?

 

Ett storbygge på gång. Del av en Ernst Blom-bild, Länsmuseet.

 

 

Läs hela inlägget »

Var på stan i går. Åt Kinamat med barnbarn. Häpnade över Smedjegatans nya utseende. Det är ingen gata längre, utan ett mellanting mellan gågata och cykelbana som man tydligen får köra bil på, om jag förstår det rätt. Ovanligt. Och rentav snyggt,

Smedjegatan med nya Filmstaden till vänster.

 

Den här bilden har jag visat förut, men den är ändå intressant eftersom den visar samma perspektiv, Smedjegatan mot väster från Kopparbergsvägen. Gården till vänster stod kvar ända tills Folkets hus började byggas 1956. Det här var den gamla infarten till centrala stan från vägen till och från Kopparberget.

Smedjegatan före Folkets hus. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Folkets hus har alltså byggts om till en filmstad. Jag vet inte hur mycket av konsten som Aroseken och SF lyckats bevara, men det är roligt att se att den fina mosaiken på utsidan finns kvar. Som den här, av Torsten Renqvist, som sitter över gamla entrén till A-salen från Kopparbergsvägen.

"Glob i en värld" av Torsten Renqvist.

 

På Konstmuseet var det vernissage i lördags, med vindruvor, godis och cider. Museet har plockat fram verk med blommor ur samlingarna. Bra att samlingarna lyfts fram regelbundet, dessutom med intelligenta tematiseringar. Här finns både gamla ”blomkonstnärer”, som Elsa Celsing,  och nya, som Anders Hultman, representerade. Gå dit, i väntan på den riktiga blomningen. Kvällspressen hotar inte längre med ”snökaos” utan med ”ryssvärme” lagom till nästa helg. Det är dags nu.

Utställningen Flower på Konstmuseet invigdes av museichefen Karin Levander, till höger, och floristen Lucie Ukvitne.

 

Jag har roat mig med att gräva litet djupare i fotografen Ernst Bloms samlingar med äldre bilder från Västerås. Några har så bra kvalitet att det går att göra beskärningar som ger bilderna nästan ett nytt innehåll. Här kommer ett par smakprov.

Hamngatan från Fiskartorget, före 1920. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Hamngatan ledde ju ner till hamnen, Gamla hamnen eller Östra hamnen som vi säger numera. Här kommer en bild där Blom fångat några hamnarbetare som antingen är på väg att rulla på fat eller ta emot fat från en båt. Jag har som vanligt ingen aning om vad som pågår på bilderna jag visar. Vad är det för tunnor? Fisk? Eller vad? På huset vid kajen i bakgrunden står det BP på taket.

Hamnarbetare. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Vi avslutar med en detalj ur en större bild som visar några västeråsare i samspråk vid Storbron i det som senare kallades Wennbergs hörna, när bokhandeln låg i huset på andra sidan Stora gatan. I början av förra seklet kallades den här platsen för Politiska hörnet, eftersom man pratade så mycket strunt där.

Politiska hörnet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Beskar äppelträd och päronträd. Klättrade på stege, trots dålig höft. Klarade av det. Tänkte på L som opererade sin höft i torsdags. Begav mig till lasarettet, vandrade genom tom korridor. Lasarettet en lördag kan vara spöklikt ödsligt.

Lördag på lasarettet.

Det var ödsligt i går också, förresten. En man hade fallit ihop i foajén. Ingen vitklädd i närheten, bara några besökare. En av dem lade mannen i framstupa sidoläge, de andra ringde 112. Fick inget svar. ”Finns det ingen sjukvårdspersonal här? Vi är på lasarettet!” En kvinna sprang korridoren bort mot akutens glasdörrar. Jag såg en vitklädd runda ett annat hörn. ”Hallå”, skrek jag. ”Kom hit! Olycksfall”. Den vitklädda tvekade, närmade sig försiktigt, såg den liggande mannen. Tvärvände. ”Jag är bara student”, sa hon och begav sig mot akuten hon också. Hon tordes inte ta ansvar. Inte jag heller. Vad skulle jag göra? Ringa 112 jag också? Minuterna kändes som timmar. Till slut öppnades dörren mot akuten och personal med en rullande bår nalkades. Jag gick mot hissarna.

På sjunde våningen väntade L. Hon kunde resa sig, kommer snart hem. På ortopedavdelningens korridorvägg hängde överraskande bilder av Ernst Blom. Dessutom ett foto jag inte sett. Tyvärr blänkte det i glaset. Men ni känner igen hörnet.

Stora gatan mot Köpmangatan. Foto: Ernst Blom.

Bilderna från gamla Konsum häromdan gav upphov till en rad intressanta kommentarer. Här berättas om köer till sill och strömming, om hur gångjärnen satt på dörrarna, om var cheferna höll till, om en skivaffär mot Vasagatan och annan spännande lokalhistoria. Gå dit och läs! Jag hoppas era kommentarer kan bevaras för eftervärlden, på ett eller annat sätt. Jag hittade förresten en bild inifrån gamla Konsum på Länsmuseet. Den verkar vara tagen på fyrtiotalet.

Konsum, interiör. Foto: Länsmuseet.

I kommentatorsfälten till förra inlägget talas också om May och Evert Ericssons Fiskaffär, en bit ner på Smedjegatan, om hörnet in på Sturegatan. Ivar Nyström har bilder på butiken, som stängde 1974.

May Ericsson i fiskaffären på Sturegatan 15. Foto: Ivar Nyströms samling.

Fiskaffären hade funnits i släkten i 45 år. Evert Ericssons far och farfar drev den första butiken, som låg i ett äldre hus på Smedjegatan, i samma kvarter. Här är en bild på den första fiskhallen på Smedjegatan. Jag vet inte om det är Carl-Alfred eller Carl-Johan som står där, troligen Carl-Alfred som startade affären 1904.

Fiskhallen på Smedjegatan, mellan Vasagatan och Sturegatan. Foto: Ivar Nyströms samling.

Marskvällarna kan vara magiska. Till och med Scandic kan framstå som en magisk borg, på resterna av den brända Myggbo såg.

Scandic i mars.

Läs hela inlägget »

Drömmen om Afrika

Ska iväg på bandy. Kallt ute. Pratade just på Skype med Sara och Adrien i Tanzania. Där är det trettio grader som vanligt. Kom på mig att längta dit. Tänk att aldrig behöva tänka på ytterkläder. Får se om jag hinner flyga ner igen framöver. Om inte så vore det kul att se gnuerna igen, dessa stillsamma djur som rör sig sakta och värdigt över de varma fälten.

Ngorongoro i oktober 2011.

 

Kopparbergsvägen är en av de stora gatorna i Västerås. Passerar förbi Skrapan och Asea, förlåt ABB, ner till stationen. Mycket har hänt längs gatan, men visst känner man igen den, eller hur?

Kopparbergsvägen. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Men nu kommer en kluring. En man kämpar med sin kärra på en kullerstensgata något år kring sekelskiftet 1900. Vet ni vad det är för gata? Jag skriver om den nästa vecka i Frågor om förr i VLT. En känd stor byggnad har i dag sin entré där gatlampan hänger, till höger om mannen med kärran,

Man med kärra. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers