Var på stan i går. Åt Kinamat med barnbarn. Häpnade över Smedjegatans nya utseende. Det är ingen gata längre, utan ett mellanting mellan gågata och cykelbana som man tydligen får köra bil på, om jag förstår det rätt. Ovanligt. Och rentav snyggt,
Den här bilden har jag visat förut, men den är ändå intressant eftersom den visar samma perspektiv, Smedjegatan mot väster från Kopparbergsvägen. Gården till vänster stod kvar ända tills Folkets hus började byggas 1956. Det här var den gamla infarten till centrala stan från vägen till och från Kopparberget.
Folkets hus har alltså byggts om till en filmstad. Jag vet inte hur mycket av konsten som Aroseken och SF lyckats bevara, men det är roligt att se att den fina mosaiken på utsidan finns kvar. Som den här, av Torsten Renqvist, som sitter över gamla entrén till A-salen från Kopparbergsvägen.
På Konstmuseet var det vernissage i lördags, med vindruvor, godis och cider. Museet har plockat fram verk med blommor ur samlingarna. Bra att samlingarna lyfts fram regelbundet, dessutom med intelligenta tematiseringar. Här finns både gamla ”blomkonstnärer”, som Elsa Celsing, och nya, som Anders Hultman, representerade. Gå dit, i väntan på den riktiga blomningen. Kvällspressen hotar inte längre med ”snökaos” utan med ”ryssvärme” lagom till nästa helg. Det är dags nu.
Jag har roat mig med att gräva litet djupare i fotografen Ernst Bloms samlingar med äldre bilder från Västerås. Några har så bra kvalitet att det går att göra beskärningar som ger bilderna nästan ett nytt innehåll. Här kommer ett par smakprov.
Hamngatan ledde ju ner till hamnen, Gamla hamnen eller Östra hamnen som vi säger numera. Här kommer en bild där Blom fångat några hamnarbetare som antingen är på väg att rulla på fat eller ta emot fat från en båt. Jag har som vanligt ingen aning om vad som pågår på bilderna jag visar. Vad är det för tunnor? Fisk? Eller vad? På huset vid kajen i bakgrunden står det BP på taket.
Vi avslutar med en detalj ur en större bild som visar några västeråsare i samspråk vid Storbron i det som senare kallades Wennbergs hörna, när bokhandeln låg i huset på andra sidan Stora gatan. I början av förra seklet kallades den här platsen för Politiska hörnet, eftersom man pratade så mycket strunt där.