Först gick vi en lång, lång promenad över Björnöbron och runt i det sandade spåret och tillbaka. Med god gulasch på Björnögården som replipunkt. Sedan tittade vi på livet på isen, i en tid när ljuset sakta återvänder.
Vinter på isen.
Klockan fem var jag i ABB Arena. Övervägde att strunta i matchen, VSK har inte övertygat i år och jag är en medgångssupporter. Första halvlek mot Hammarby var trist, med hemmaögon sett. Hammarby dominerade och ledde med 2-0. VSK kom ingen vart, även om Micke Carlsson hade ett gyllene tillfälle att göra sitt 600:e mål. Men missade. Tänkte gå hem, men stannade. Såg ett nytänt VSK efter paus, ett VSK som ville nåt, ett VSK med energi. Reducering till 2-1. Så 3-1 till Hammarby på hörna och jag tänkte gå igen, men stannade. VSK gav inte upp, 3-1 blev 3-2 och 3-3 alldeles i slutet av matchen. Och vem ordnade kvitteringen om inte Micke Carlsson! Nybliven pappa och nu 600-målsskytt. Grattis!
Micke har kvitterat och finns nånstans i högen.
Fyra minuters tilläggstid återstod. Efter tre av dem gjorde Hammarby 4-3… på ett långskott. Nu fick jag nog och gick verkligen hem, besviken. När jag kom ut på parkeringen hörde jag jubel inifrån arenan. Med en sekund kvar hade Ted Andersson kvitterat till 4-4 på ett frislag frampetat av, the one and only, Micke Carlsson. Ledsen att jag svek er, det skulle jag inte gjort. Jag lovar att komma tillbaka på onsdag mot Broberg. Då ska det bli åka av från början, eller hur?
Dagens man, Micke Carlsson, vid en annan höjdpunkt i karriären: med VM-bucklan i Archangelsk 2003.
Nog med bandy. Nu dags för gamla bilder. Jag får aldrig nog. Har botaniserat mer bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder från femtio- och sextiotalen. Där finns godbitar, bland alla pliktskyldiga knäpp för minnet. Här kommer några bilder från Föreningsgatan.
Bakgård Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.
En annan bakgård, Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.
Föreningsgatan... jag har kanske visat den förut...? Bildkälla: Stadsarkivet.
