Var i Stockolm under helgen. Häpnade än en gång över hur många som kan trängas på en enda perrong. Åkte buss baklänges. Satt på bar och undrade varför alla andra var yngre. Åt korsikansk mat. Undvek demonstrationerna i Gamla stan. Fick tårar i ögonen när jag såg på teve hur Tomas Tranströmer fick priset. ”Tomaten” som Lars Gustafsson kallar honom. Gick till Nationalmuseum och såg en fantastisk utställning av ryskt måleri från slutet av 1800-talet, Peredvizjniki – ett svåröversatt namn på en grupp konstnärer som ville skildra sin samtid på ett realistiskt sätt. Vardagsliv, socialt förtryck, hårt arbete, fulla präster, giriga köpmän, landskap. Allt fångat med penslar som även Anders Zorn och Carl Larsson borde ha avundats. Portalmålningen är förstås Ilja Repins Pråmdragarna, där den ensamma unge mannen mitt i replaget får personifiera hoppet om en annorlunda framtid.
Ilja Repin: Pråmdragare vid Volga, 1870-1873.
Har ni haft nån med rysk anknytning i släkten? Nån som lämnade Ryssland efter revolutionen och som kanske tog med sig några tavlor? Än i dag hittar man målningar i källare och på vindar som kan säljas för miljoner på auktioner. Kolla efter den här signaturen, det är en given pensionsförsäkring.
Ilja Repins signatur med kyrilliska bokstäver.
Isaak Levitans Vägen till Vladimir är en av mina favoriter. En dyster grusväg som går som streck genom det ryska landskapet, mot öster, mot Sibirien. Det var den här vägen om fångkolonnerna vandrade mot lägren långt därborta i det okända.
Isaak Levitan: Vägen till Vladimir, 1892.
Och när ni lämnar Nationalmuseum kan ni stanna till på trappan och ta ett djupt andetag och ta in bilden av Stockholm och Strömmen en eftermiddag i december, när ljuset håller till någon annanstans.
Dagen före Nobelfesten. Klockan fem på eftermiddagen.
Efter dessa utvikningar kan jag äntligen återvända till de gamla bilderna från Västerås. Mysteriet med ladan vid bron är fortfarande olöst, även om flera förslag kommit: Forsby, Skerikesbron. Vi avvaktar. En annan bild som jag frågade om för ett tag sedan har inte heller fått något svar. Därför visar jag den en gång till och bifogar min egen gissning. Fotografen står på Pilgatan (ungefär där Bombardier ligger i dag) och knäpper en bild på Emausgatan mot norr. Troligen på 1920-talet. Emausgatan började då ända nere vid Pilgatan och gick upp genom kvarteren med arbetarbostäder. När bilden tas har dock Asea byggt ut sin Emausverkstad (längst bort) och skurit av Emausgatan, som dock fortsätter på andra sidan.
Från Pilgatan, Emausgatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, stadsarkivet.
Nu ska vi fortsätta att botanisera bland Björn Åblads bilder från åren kring 1920. De flesta verkar vara tagna av hans morfar Eric Sigroth. Först en bild från Biskopsgatan, som likt en boulevard sträckte sig upp mot Djäkneberget. Bryggerierna ligger utanför bild, till höger.
Mot Djäkneberget. Foto: Björn Åblads samling.
Och så en bild från Kopparbergsvägen med det Kaedingska huset. På nedre botten hade Asea egna butiker, där man sålde livsmedel till de anställda. Butikerna öppnades under första världskriget, när varubristen var stor. Bilden kan mycket väl vara tagen orosåret 1917. Här ligger Aseatorget i dag.
Kopparbergsvägen med Aseas butiker. Foto: Björn Åblads samling.
