I går körde Mellanskog bort sina maskiner från Ojnareskogen på Gotland. Avverkningarna hade gjorts på beställning av Nordkalk inför det nya stora och brutala kalkbrottet. Den massiva kritiken fick skogsägarnas förening att backa. Ingen mer skog huggs ned innan Högsta Domstolen behandlat alla överklaganden, bland annat från Naturvårdsverket. Det var ett klokt beslut. Landshövdingen på Gotland, Cecilia Schelin Seidegård, bidrog till beslutet genom sitt rakryggade uttalande om att avverkningarna borde stoppas. Kampen är inte över, men den har tagit paus.
Lugnet har återvänt till Ojnareskogen, om än tillfälligt.
I dag tändes ljus till minne av de träd som huggits ned. Bilden är gjord av den danske konstnären Piet Pedersen.
Vi bor nära Ojnareskogen när vi är på ön. Jag längtar tillbaka. Men det är mycket annat på den så kallade agendan just nu. Vi håller på att tömma och lämna en liten övernattningslägenhet i Stockholm. Det känns tomt utan det där tillhållet i huvudstaden, men man kan inte få allt. Ju tommare den blir, desto mindre längtar man tillbaka.
Vår afrikanska skulptur undrar över framtiden.
Vi kan förstås åka till Stockholm ändå. Tågen går ju trots allt ganska tätt. Och vi kan fortfarande promenera, om än just nu ganska stapplande, i den stad som är så levande. Ta Kungstornen, som exempel. Två magnifika torn på var sin sida om Kungsgatan. Var det inte i ett av de tornen som fotografen Harry Friberg hade sin ateljé? Han som var huvudfiguren i Stieg Trenters deckare. Eller minns jag fel?
Plats i deckare.
Malte Eriksson såg en bild på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen för länge sedan. Så här såg bilden ut. Den togs av David Eriksson nån gång på fyrtiotalet. Njut av atmosfären. Människorna, Hotel Fenix, Citykondistoriet. Och lastbilen. Malte har funderat över lastbilen, han har en svaghet för gamla Scaniabilar.
Vad är det för lastbil? Foto: David Eriksson.
Samma korsningen utan lastbil och buss men med en …. radiobil!
Just det. Samma korsning. Nu med en högtalarbil, eller radiobil, som kör framför Björkstedts färg. Kanske pratar någon i bilen ut reklam för trafikdagarna. Jag har letat efter en bild på en högtalarbil sedan jag fick ett mejl från Göran Johansson i våras. Han mindes hur bilar med högtalare på taket körde runt och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd eller annat biktigt. Hans barn vägrade tro honom och Göran undrade om jag hade någon bild. Jag hittade ingen. Förrän i dag.
Högtalarbilen förstorad. Foto: David Eriksson.
Nej Anders, du minns inte fel om Harry Friberg. Fö är ju Trenter en Stockholmsmiljöskildrare av rang. Läs om några av hans tidiga böcker och du får nya impulser för dina promenader i Stockholm.
Måndagen räddad! Vilket scoooooop !
Högtalarbilen!!! (Ej radiobil = polisens, väl?!)((U3166 – 99%-igt.))
I bruk inför 1:a-maj? (3-10 april, om lö till lö så t. ex 1938, sö-sö 1939, -44)
… ska vi gissa på 1944? – men fotot är taget en vardag !
Buss nr 6; U3763, byggd 1928 i Arvika med en 6-cyl 75 hkr’s motor, ombyggd 1936, såldes 1946-07-31. Finns ej på bild i VL’s 60-årsbok.
Citykonditoriet var jag aldrig in på … och Kungstornen ännu ej ”bestigna” men Sthlm-atmosfären tål ännu att slitas på. Och Trenter kan läsas om.
Ett ljus skall jag tända i kväll för Ojnareskogen, ty det behövs … När som helst kan det ”förkalkade” Nordkalk sätta in ett annat avverkningsföretag. Sådan är ”ka-pi-ta-lismen” …
Vi fortsätter på scoopet: Genialt av dig Ingvar att undersöka veckodagarna! På de andra bilderna syns tydligare att det står 9-10 april på banderollen, och naturligtvis är det fråga om att Trafikdagarna är på en helg.
Kan vi hitta året? Ja! Trafikdelarmärket på bilden kom år 1937, och år 1940 invigdes biografen Saga i ett nytt, modernt, hus (som står kvar än idag) på Stora gatan 18. Alltså är bilden tagen mellan 1937 – 1939. Och du har hittat att just år 1939 infaller den 10 april på en söndag!
Högtalarbilen och banderollen gör alltså förhandsreklam för Trafikdagarna som ska avhållas helgen 9-10 april 1939. Bilden är alltså med största säkerhet tagen en vardag i veckan innan, dvs 4-8 april 1939.
Närmare än så kan vi väl inte komma?
Elementary, my dear Watson…
Jag valde mellan korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen, och Kungstornen. Det blev Kungstornen.
I början på femtiotalet reste jag tillsammans med farmor och farfar med tåget till Stockholm. Vi bodde på Frälsningsarméns Hotell som jag tror låg i gamla Klara. Dubbelrum med liten extra säng kostade cirka 15 kronor. Farfar och sonsonen sov i de stora sängarna medan farmor fick hålla tillgodo med den lilla. På den tiden fanns en restaurang högst upp i ett av Kungstornen. Sonsonen tyckte att det kändes som i ett flygplan när han hoppade upp i fönsternischen innanför de stängda fönstren och tittade ut. Det blev bara ett besök på restaurangen i Kungstornet för farmors nerver klarade inte av sonsonens beteende.
”… på Frälsningsarméns Hotell som jag tror låg i gamla Klara.”
Jodå, ”än idag gamla spinnrocken …”: Drottninggatan 66 ! Klart slut.