Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Kopparbergsvägen’

Var hemma hos Lars Sjöstedt i dag. Han ville visa några bilder, som jag ska skriva om i Frågor om förr. Lasse fyller 93 år på torsdag. Grattis i förskott, till en föreningsmänniska och insändarskribent av rang. Över 400 insändare. Inte illa. Den senaste handlar om hur dumt det är att ta bort räcket mot Svartån på en sträcka i Stadsparken. Jag håller med. Idealbilden är att västeråsare sitter och guppar med fötterna i åns vatten, skräckbilden är små barn på väg mot trappan ner till det okända, från den närbelägna lekplatsen. Eller en överförförfriskad stackare som halkar i en mörk natt.

Lars Sjöstedt, snart 93, har varit IFK-are sedan trettiotalet. Kamratränderna går aldrig ur.

 

På byrån trängs pokaler och standar. I mitten ståtar en stånka av trä. ”Vet du vad den är gjord av”, frågade Lasse. ”… Kanske av alrot”, försökte jag. ”Nej, den är gjord av sönderslagna hockeyklubbor”, sa han. En gåva som tack för hans insatser i länets ishockeyförbund.

Lars Sjöstedts priser.

 

På väggen hade han förresten en oljemålning av Arthur Enok Andersson, föreställande just Fiskartorget. Målad innan Stadshuset byggdes.

Oljemålning av Arthur Enok Andersson.

 

Esbjörn Larsson var på Djäkneberget i dag för att kolla grodornas promenad över gatan och leken i dammarna. Det verkar ha gått hett till. Esbjörn bifogade några bilder, här är en.

Grodor på Djäkneberget. Foto: Esbjörn Larsson.

 

Till sist en kiosk. Har jag visat den förut? Den låg på Kopparbergsvägen.

Kiosk på Kopparbergsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Tog mig till Swedbank Park i kväll för att, tillsammans med över femtusen andra, se VSK premiärspela i Superettan mot Åtvidaberg. Ljum och ljus kväll. Härlig stämning. Men Åtvidaberg var ett par nummer för stort för de grönvita nykomlingarna (som dessutom har ett halvt lag på skadelistan). Jag såg bara en halvlek, insåg att det var klasskillnad. Åtvid var skickligare med bollen och vann med 2-0. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Lååång kö till bijetter utanför Swedbank Park.

 

Var i Stockholm i dag igen. Deltog i ett seminarium i Radiohuset med anledning av boken Specialreportern, där jag skrivit ett av kapitlen. Jag berättar i boken om mina många år som kommunalreporter och intervjuar dagens redaktionschef Mårten Enberg och en av dagens specialreportrar Johan Kretz. Min slutsats är, inte särskilt överraskande, att en tidning måste ge något utöver de lätt skildrade nyheterna om brott och olyckor. ”Det nyhetsföretag som vill ta betalt för sina nyheter måste erbjuda kvalitet, granskning, analys, grävande och avslöjanden.”

I dag skrev jag om Elbafärjorna 1 och 2 i serien Frågor om förr. Elba fick ju sällskap av en andrafärja från 1937 till 1952, när trycket var stort på badresorna ut till Östra och Elba. När tvåan såldes till Stockholm bytte den namn till Djurgården 7 och blev reservfärja på Strömmen, skrev jag. Jag visste inte vad färjan gör i dag. Nu vet jag. I lördags gick jag förbi henne, där hon låg förtöjd i Nybroviken. Gamla Elba 2 är turbåt numera, och ägs av Strömma Kanal. Detta fick jag också veta av två läsare, Anders Eriksson och Börje Hellström. Börje skickade också en länk till en upplysande sida på nätet.

Elba 2 lämnade Västerås 1952 och blev Djurgården 7.

Elba 1 och Elba 2 i Västerås hamn 1948. Foto: VLT.

 

Jag frågade om en staty i går, vem det var som människorna tittade på. Flera har varit inne på rätt spår. De tittar på Hjalmar Branting. Verket, av Carl Eldh, gjordes 1952 och står framför LO-borgen på Norra Bantorget och minner om den tid när socialdemokraterna ännu var ett parti med framtiden för sig.

Brantingmonumentet på Norra Bantorget.

 

Nån stadsbild eller nåt gathörn ska jag väl hinna med innan jag stänger butiken för kvällen. Jag blundar och greppar en bild i högen…

Vykort från Kopparbergsvägen. Jag känner inte riktigt igen mig. Tiden är oklar.

Läs hela inlägget »

Talgoxen filar i takt med solens sång. Snön drar sig tillbaka som bleknande minnen. Gröna groddar sparkar otåligt i jorden. Jag flyger till Peking i morgon, där blommar nog den vita magnolian i Sommarpalatset.

Vass vid Östra holmen.

 

Det diskuteras kiosker i kommentarerna till bloggen, som ni kanske märkt. Fler kiosker lär dyka upp. Claes Björkstedt har skickat mig en bild från sextiotalet på en butik som sålde frukt och sötsaker, inte en kiosk, men snudd på. Claes skriver: ”Berthas Frukt och Konfektyrer hade nästan samma sortiment som en kiosk bortsett från kolorerade och obskyra tidningar (kanske därför vi så ivrigt påminner oss om stadens kiosker). Berthas låg längs Kopparbergsvägens vänstra sida som butik nummer två räknat från Stora gatan mot Folkets hus. Syntemmannen på fotot gör sannolikt reklam åt fars färghandel som var butik nummer ett. Sannolikt gav Berthas godis omfattande arbete åt staden barntandläkare (den ene hette Skomba och den andre blev med tiden min svärmor). Kan någon ordna ett foto på Skombas remborr – en utmaning!”

Berthas Frukt & Konfektyrer. Foto: Claes Björkstedts samling.

Jag kan glädja Claes med att jag har en annan bild på Berthas butik. Jag hittade den hemma i ett album hemma hos Ragnhild Agland för ett par år sedan. Ragnhild jobbade i butiken på Kopparbergsvägen på femtiotalet.

Berthas butik på femtiotalet. Foto: Ragnhild Aglands samling.

 

Jag skrev om varmbadhusen i Frågor om förr i måndags. Bilden på simskoleeleverna med lärarna i gamla varmbadhuset blev liten på sidan. Här kommer en större variant, och en bild till från sextonmetersbassängen på trettiotalet.

Varmbadhuset 1932. Foto: Todde Söderquists samling.

 

Simelever i varmbadhuset 1935. Foto: Todde Söderquists samling.

Läs hela inlägget »

 Sara bloggar från Tanzania om Eriks första dag i förskolan. Jag har svårt att fatta det. Pojken är bara 1,5 år, nu går han på dagis i Afrika!

Erik på väg till dagis i Dar es Salaam.

Här hemma töar marssolen de vida snöfälten. Jag körde på åsen mellan Hallstahammar, Surahammar och Ramnäs, nånstans i närheten av Gnien måste jag bara bromsa in. Björkridån på den andra sidan av den snövita åkern andades vår. Jag tyckte mig se en tavla.

Björkar i mars.

 

Inne på Västmannaarvet i Hallsta hade jag fått hjälp att hitta en tavla som ska figurera i en Frågor om förr framöver. Jag hittade något annat också, när jag irrade bland hyllorna. Jag hittade en bild på Amelia Dufbergs Glas och Porslin i Västerås. Nånstans. Men var? Vid porten står det nummer 12. Kan det vara Smedjegatan?

Amelia Dufbergs affär. Foto: Länsmuseet.

 

I Seglingsberg bor Christer Arthursson. Han är utflyttad västeråsare. Det är han som lånat ut album med bilder av biltävlingar med mera till mig. Jag lämnade tillbaka albumen i dag, fick en kopp kaffe och tittade häpet på väggen i hans arbetsrum. Nostalgin flödade, utanför låg isen ännu stilla i slussen.

Vägg i Seglingsberg.

 

Det var Christer som hade bilden på Elba 2. Flera har kommenterat. Elbatvåan köptes av kommunen 1937. Hon gick fortfarande 1951, av bilden i går att döma. Men hur länge? Christer kunde också berätta att droskan som hans farfar poserade vid i går var en Nash -32. Alltså kan inte bilden på Bondtorget vara från tjugotalet, utan från trettiotalet. Här är en annan taxibild, från krigsåren på fyrtiotalet när droskorna står med sina gengasaggregat på Kopparbergsvägen nedanför Grand (där Skrapan ligger i dag).

Gengastaxi på Kopparbergsvägen. Foto: Christer Arthurssons samling.

Läs hela inlägget »

Promenerade på Björnön i går, såg höjder som jag inte sett innan avverkningen för ett par år sedan. Borde det inte ha legat en fornborg på åsen söder om Björnöhalsen? Perfekt läge för att försvara inloppet, både till Aros och Anundshög. Försöker njuta av vintern, trots att jag längtar efter något annat. Stannar och kisar mot solen och undrar varför den inte värmer.

Mot solen.

Michael Elinder skickade ett vykort på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen från 1940-talet, som en jämförelse med den bild av samma korsning på 1930-talet som jag lade ut häromdan. Huset med Sagabiografen är nytt sedan förra bilden. Det huset är kvar i dag. Kafé City ligger på andra sidan Stora gatan.

Stora gatan 1945. Foto: David Eriksson.

Och så var det bilden i går på Aseatransporten. Jag tror jag vet var den är tagen. Vällingklockan och skorstenen gav tillräckliga ledtrådar. Mitt svar är Skultunavägen vid Karlslund. Titta på bilden här nedan. Huset med vällingklockan syns längst bort. Klockan var ett minne från tiden när Karlsund var en stor gård med arbetare. Skorstenen hör till den kolpanna som gav värme åt ålderdomshemmet.

Skultunavägen mot norr, förbi Karlslund, okänt årtal.

På ett tidigare negativ har David Eriksson fångat transporten av statorn från Asea nere i stan, på väg från Emausverkstan. Men varför kör dom där? Var det smartaste vägen till Skultunavägen? Förresten, varför bry sig om detta. Jag borde läsa på om Mingkejsarna och Mao i stället, inför resan till Peking på måndag. Eller skriva en vettig artikel om någonting som jag inte kommit på än.

Den långa transporten.

För övrigt är det bara att gratulera Sirius.

Läs hela inlägget »

På lördag kommer våren. Det har jag bestämt. Och snart är det dags att ta fram cykeln igen, jag lovar. Mer än fyra månaders vinter kan vi inte ha. Läser på stadens hemsida att gång- och cykelvägen från Björnöbron via Hässlö gård ska förlängas från Trådarön fram till Gäddeholm, med två nya fågeltorn efter vägen. Jättebra idé! Och det behövdes varken konsulter eller projektgrupper för att komma fram till det.

Cykelvägen fram till Trådarön.

Ingegerd och Kurt Burman har skickat en bild från Arjeplog, där de bor, för att visa att vintern inte är slut däruppe. ”Visst är det vackert i Arjeplog”, skriver dom. Ja, OK, vintern kan vara fantastisk, i lagom doser. Men håll med om bilden är magnifik.

Norrsken i Arjeplog. Foto: The Burman Family.

Jag har visat Sturegatan från lika olika håll. Här kommer en variant till. Sturegatan mot norr. Med Baptistkyrkan till höger och Axéns klassiska livsmedelsbutik till vänster, en butik som drevs av Håkan Wåhlstedts pappa under många år. Lastbilen längst bort kör på Domkyrkoesplanaden.

Sturegatan 1956 eller 1957. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Deckarförfattaren Aron Olnafors, som befinner sig i en regelbundet återkommande skrivkris, har städat skrivbordet och hittat några busspoletter som tillhörde Västerås Omnibus AB. Han har ett svagt minne av att poletterna även gick att använda på Elbafärjan. Gäller poletterna fortfarande, frågar Aron. Han skämtar förstås. Men när slutade de att användas? Jag vet inte, men jag kan visa en bild på en gammal buss från Omnibus AB i korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen. Tid oklar, troligen andra halvan av trettiotalet.

Buss och lastbil. Foto: David Eriksson.

Läs hela inlägget »

Västerås kommuns hemsida var tung och orörlig i kväll, knappade över till Stadsbibliotekets egen. Där går allt blixtsnabbt, där är det mesta enkelt och aktuellt. Tror inte att den kostade lika många miljoner som ”den stora sidan” heller. Vet ni att det går att lyssna på all världens klassiska musik, streaming, från bibliotekets hemsida?

http://vasteras.naxosmusiclibrary.com/page.library_cardno.asp

Såg nya hus under promenaden i går. De byggs mellan Folkets park och Korsängsskolan (som inte längre är skola). Miljöerna förändras hela tiden.

Vi funderar på att flytta. Men är det här det rätta? Korsängsskolan syns till höger.

 

Skrev i går om de misskötta statyerna inne i det som en gång var Folkets park. Det enda som är kvar av parken annars verkar vara den gamla skylten, en vid infarten och en i backen under Rotundan. Nästan patetiskt.

Det var då det.

 

Sture Andersson har skickat några bilder från slutet av 1960-talet, tagna strax innan kvarteret mellan Stora gatan och Munkgatan skulle rivas för Punkt. Här är två av dem.

Kopparbergsvägen mellan Munkgatan och Stora gatan 1966. Foto: Sture Andersson.

Röda Kvarn har tagit ner skylten, 1966. Foto: Sture Andersson.

 

Tidigare i är fick jag en annan bild av Sture, som visar hur Vallbyleden såg ut innan den fanns, om ni förstår vad jag menar.

Infarten från Skerike. Foto: Sture Anderssons samling.

Läs hela inlägget »

Tidig morgon, pigga barnbarn. Uppdraget slutfört strax före lunch. Promenad på rimfrostens Björnön. Vi var många som kommit på samma idé. Förut sprang jag milen därute, nu är jag nöjd om jag kan gå runt två och en halvan. Motionen gav tillräckligt samvete för att sjunka ner i tevefåtöljen. Bandyförlust mot Finland i Tatarstan, sensationell seger mot Kroatien i handbolls-VM. Handboll är en stor tevesport. Mycket stor.

Maj Fröjd, 93 år, skriver sitt livs historia och fortsätter att leta bilder från Malmabergsgatan 8 på Ängsgärdet, de kvarter som kom att kallas Sumpen. Jag skrev om hennes letande i oktober, men det har ännu inte gett något resultat. Nu har Maj i alla fall hittat en bild på några av hennes lekkamrater i kvarteret från mitten av tjugotalet. I övre raden står två flickor i hatten. Det är Maj till höger, hon hette Asplund då. Flickan till vänster hette Ingrid Öhrn. Fler namn minns inte Maj.

"Vi som lekte på Malmabergsgatan 8". Foto: Maj Fröjds samling.

 

Maj har hittat ett gammalt fint vykort i byrålådorna också. Det är skrivet 1919 och visar en båt vid bryggan på Elba – och det är inte Elbafärjan. Kanske är bilden tagen före 1917, det år när Västerås stad köpte färjan.

Elba, vykort skrivet 1919.

 

Ivar Nyström tittade på bilden från Kopparbergsvägen jag hade på bloggen häromdan. I texten skrev jag att Folkets hus ligger i dag till vänster längst bort i bild. Huset längst bort är Kopparbergsvägen 31, skriver Ivar. Folkets hus måste ligga mycket närmare kameran. Ivar skickar med ett par bilder från femtiotalet på Kopparbergsvägen.

Kopparbergsvägen. Här byggdes Folkets hus. Foto: Stadsarkivet.

 

Kopparbergsvägen, hörnet Snickargata. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Kallt, kallt

Skulle gå på promenad, backade in igen. Kyla, snö. Och ändå är det bara november. Julhandeln har inte kommit igång på riktigt än, och jag har snart inget lager kvar av Minnen av en stad. Vad göra? Bokhandeln och VLT har ännu böcker kvar, men vad händer om de tar slut? En andra upplag kostar ganska mycket pengar. Men ska det satsas, så ska det. I morgon åker jag till tryckeriet och pratar om saken…

I morgon kommer en artikel om A-salen och nöjeslivet i Folkets hus i Frågor om förr. Jag skriver fortfarande Folkets hus, även om det gått ganska många år sedan namnet försvann. Det är ännu inte bestämt vad huset ska heta när det gjorts om till filmstad. Men några kanske minns hur kvarteret såg ut innan Folkets hus började byggas 1956.

Kopparbergsvägen (Snickargatan går upp till vänster) innan Folkets hus byggdes. Bilden är från 1950-talet. Foto: Stadsarkivet.

 

När vi ändå är ute och stadsvandrar vid mitten av femtiotalet, så kan vi ju följa Snickargatan upp till vänster, mot Sturegatan. Så här såg den korsningen ut då, sedd från Sturegatan mot norr.

Sturegatan mot norr, Baptistkyrkans torn syns till höger. På norra sidan av Snickargatan byggdes postkontoret 1956. Foto: Stadsarkivet.

 

Jag har tidigare skrivit om alla bakgårdar när de gamla husen revs i centrum på femtio- och sextiotalen. Så många miljöer som försvann, så många minnen som suddades ut. Här kommer några bilder från bakgårdar vid förra seklets mitt. Jag blir inte riktigt klok på var de låg.

Bakgård dömd till rivning. Foto: Stadsarkivet.

 

Port mot, ja vilken gata då? Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers