När man står på parkeringen på Hälla klockan tre på eftermiddagen och bara ser det försvinnande solljuset högt uppe på MacDonald’s skylt, då fattar man hur mörkret tagit över. Och mörkare ska det bli, nästan en månad till.
Allt är eftermiddagsmörker, nästan.
Men innan mörkret sänker sig har vi några ljusa timmar i köket. Kylan ligger som en isridå utanför, men ljuset, morgontidingar och en dator lyser upp.
"Mamma, kolla börskursen!"
Häromdan visade jag ett par bilder från de mystiska bakgårdarna i Västerås, som man aldrig såg om man inte ärenden in genom portarna. Jag har fått flera kommentarer, som jag läser med stort intresse. Vilken sakkunskap som finns där ute, vid allehanda datorer! Jag har många bakgårdsbilder. Här kommer ett par till.
Öppning mot ljuset.
Kallt på vintern.
För övrigt kan jag inte förstå varför de som innerst inne vill bli socialdemokratiska partiledare håller tyst. Det anses höra till god ton, tydligen, att varken göra eller säga nåt innan valberedningen gjort sitt. Varför då? Ös på i stället, visa vad ni vill. Deklarera var ni står. Utmana. Skriv. Prata. Fram med visionerna, berättelserna om vad ni vill göra med Sverige! Varför gå där och huka i de korridorer som en gång tillhörde ett statsbärande parti?
1 maj-tåg i Västerås på trettiotalet, med krav på åtgärder mot arbetslösheten.
Jag blir inte klok på bilden ovan. Tågen gick ju från Köpmangatan ut på Stora gatan mot öster, hela vägen bort mot Pilgatan och Folkets Park. Var i all sin dar är den här bilden tagen? Torstensons måste hursomhelst ha haft andra lokaler då.
