Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Sara’

Förlåt att jag använder det slitna uttrycker i rubriken. Det är en klyscha med ursprung i operans värld. Tro inte det är slut förrän den tjocka sopranen sjunger sin sista aria… och tro inte att vintern bara är slut för att gräset är grönt, temperaturen vårlik och blåsippan blommar. Snart, snart, jag säger bara det, snart sitter vi där med snö över häcken igen.

Innan jag fortsätter på ämnet snö: en bild från dagens bandy inför 4 600 i ABB Arena. Härlig stämning, tuff derbymatch. Segrarna stod kvar på isen och samlade tankarna efteråt.

Positivt tänkande. VSK efter segern mot Tillberga med 7-4.

Killen i överdragskläder närmast är Ted Andersson som sträckte ljumsken och fick kliva av en bit in i andra. VSK vann alltså, i en match som blev jämnare än man trodde efter den inledande grönvita ledningen med 5-1. Tillberga kom tillbaka, spelade småfult och fick VSK-arna griniga. Ett tag i andra halvlek var det mer efterslängar och bryska tacklingar än läckert lir. Och om inte Tillberga slarvat hårresande i försvaret mot slutet så vet jag inte hur det kunde ha gått. VSK efter paus var ett lag på låg växel, med stora avstånd mellan lagdelarna och utan det fartfyllda kugghjulsspel som vi blivit bortskämda med på hemmaisen.  Mer intensitet behövs nere i Vetlanda på fredag.

Jag var på Arlanda i går. Lämnade av Sara, Adrien och lille Erik. De flög vidare till Auvergne i Frankrike. Efter det ska dom tillbaka till den eviga värmen i Dar es Salaam. Undrar när vi ses igen?

Hej då till mörkret och den märkliga svenska vintern.

Vintern, var det ja. Jag saknar inte snön, inte alls. Men varje år bygger jag upp motståndskrafterna genom att intala mig att snö kan vara vackert. Jag blev till exempel länge stående inför Archip Kuindzjis Månsken i skogen på den stora ryska utställningen på Nationalmuseum. Hans förenklade kompositioner fick mycket skäll av kollegorna, men jag gillar det.

Månsken i skogen av Archip Kuindzji, 1876-90.

… vilket osökt leder tankarna till vinterbilder från Västerås. Här är ett par tjugotalsbilder till, från den Sjöbergska samlingen. Floragatan känner jag igen, men de två pampiga husen på den undre bilden kan jag inte lokalisera. Förmodligen står de kvar än i dag, kanske nånstans uppåt Västermalm. Det är säkert någon som vet.

Floragatan mot Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vinterkvarter i Aros. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag är skyldig er ett par svar på tidigare bildfrågor. Har inte hunnit med bloggen på några dar, trädgården, grannfest och 60-årsparty (tack Ann!) har tagit sin tid. I morse fick vi en bild från dotter Sara i Dar es Salaam, som åt frukost med sin man och tvåårige Erik. Minuterna efter det att bilden togs hoppade en apa in på bordet för att stjäla melonen. Sånt händer inte i Västerås. Här är det bara talgoxar som tar sig friheter.

Apa till frukost.

 

Har ni sett stans nya cykel- och gångväg? Den tar en vid sväng från gamla ångkraftverket, över gasverkets övergivna tomt, bort till småbåtshamnen på Lillåudden. Här ska det tydligen bli parkering sen, för de badande till Kokpunkten. När, återstår att se.

Ny väg på Lillåudden. Man tackar.

 

Jag skrev om mitt föredrag på Jakobshöjden tidigare i veckan. Jag höll det i den samlingssal som tidigare var Jakobsbergsskolans gymnastiksal och där jag plågade mig igenom åttar år av jympalektioner på femtiotalet. Kerstin Wadsten, som gick i skolan några år innan mig, minns gymnastiksalen som mycket större än på min bild. För att övertyga mig skickar hon mig ännu en gång bilden på ett luciatåg på Jakobsbergsskolan 1968. Jag minns ribbstolarna som vore det igår…

Jakobsbergsskolans gymnastiksal 1948.

 

Så var det bildgåtorna från i torsdags. Den första, med Centralhotellet, var inte så svår. Det är alltså Stadsparken som syns till vänster. Hotellet låg på Slottsgatan i hörnet mot Stora gatan. Hans Wennerström har skickat ett vykort där man ser Centralhotellet och Slottsgatan ur ett annat perspektiv. Har fotografen stått på Sundinska husets tak, tro?

Vykort över Stadsparken och Slottsgatan,

 

Andra frågan var knepigare. Hans Wennerström är en av dem som svarat rätt där också, titta på kommentarerna till inlägget i torsdags. Husen i bakgrunden är elverket, som byggdes 1910. Trädgårdsgatan går i förgrunden. Den gatan finns inte längre, men den gick längs med Vasaparkens norra sida. Elverkets två hus finns dock kvar. Det nedersta, mot parken, användes till en början för ett par dieselverk som försåg stan med elektricitet. I dag är huset ombyggt, nya våningsplan har satts in och fasaden gjorts om. Där elverkets dieselverk stod är det förskola i dag. Det lilla huset, slutligen, som ser ut som en portvaktsstuga, är rivet. Det var en gång elverkets smedja. Anslagstavlan, som syns på torsdagsbilden, gör bland annat reklam för Hakonbolaget.

Elverket med smedjan från Vasaparken. Foto: Tekniska verkens arkiv, Stadsarkivet.

 

Elverket i dag.

Läs hela inlägget »

Rubriken är en fransk språkövning. ”Ett helt liv i sex resväskor”, skrev Adrien på Facebook i dag. Han lade ut en bild på Sara och Adrien när de började resan från Paris till Dar es Salaam. Jag tittar länge på dem. Litet spända ser de nog ut i alla fall. Två år är lång tid.

Foto: Adrien Gaynard.

 

Läste i VLT häromdan om killen som vill bygga en linbana mellan Skrapan och VLT-huset. Alla i Stadshuset ropar hurra. Här behövs inga bygglov! Kul! Bra för stan! Nu undrar jag stillsamt: Nåt jäkla tillstånd måste väl nån myndighet utfärda? Det kan väl inte vara fritt fram att dra vad som helst kors och tvärs i luftrummet? Vem tar ansvar för säkerheten? Är det OK att hänga upp en lina med reklam för Sverigedemokraterna mellan Aseatornet och Folkets hus? Bara för att det inte finns nån paragraf i bygglovstiftningen som passar in?

Tog en promenad för att svalka känslorna och blev som vanligt stående i stilla förundran inför den nedgående solen. Har vi tur dyker den upp i morgon igen.

En tårpil på hamnpiren.

 

Tog en bild på hörnet Slottsgatan och Kungsgatan och jämförde med hur det såg ut för sextio, sjuttio år sedan.

I dag...

... och i går.

Läs hela inlägget »

Mörkret sänker sig

När man står på parkeringen på Hälla klockan tre på eftermiddagen och bara ser det försvinnande solljuset högt uppe på MacDonald’s skylt, då fattar man hur mörkret tagit över.  Och mörkare ska det bli, nästan en månad till.

Allt är eftermiddagsmörker, nästan.

 

Men innan mörkret sänker sig har vi några ljusa timmar i köket. Kylan ligger som en isridå utanför, men ljuset, morgontidingar och en dator lyser upp.

"Mamma, kolla börskursen!"

 

Häromdan visade jag ett par bilder från de mystiska bakgårdarna i Västerås, som man aldrig såg om man inte ärenden in genom portarna. Jag har fått flera kommentarer, som jag läser med stort intresse. Vilken sakkunskap som finns där ute, vid allehanda datorer! Jag har många bakgårdsbilder. Här kommer ett par till.

Öppning mot ljuset.

 

Kallt på vintern.

 

För övrigt kan jag inte förstå varför de som innerst inne vill bli socialdemokratiska partiledare håller tyst. Det anses höra till god ton, tydligen, att varken göra eller säga nåt innan valberedningen gjort sitt. Varför då? Ös på i stället, visa vad ni vill. Deklarera var ni står. Utmana. Skriv. Prata. Fram med visionerna, berättelserna om vad ni vill göra med Sverige! Varför gå där och huka i de korridorer som en gång tillhörde ett statsbärande parti?

1 maj-tåg i Västerås på trettiotalet, med krav på åtgärder mot arbetslösheten.

 

Jag blir inte klok på bilden ovan. Tågen gick ju från Köpmangatan ut på Stora gatan mot öster, hela vägen bort mot Pilgatan och Folkets Park. Var i all sin dar är den här bilden tagen? Torstensons måste hursomhelst ha haft andra lokaler då.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers