Läste på Facebook häromdan om att dottersonen Erik, två och ett halvt, gick till baren alldeles ensam i Dar es Salaam. Bartendern Suleyman berättade efteråt att Erik beställde juice och sa ”Mamma say yes”. Vad månde bliva? Pappa pratar franska, mamma svenska, bartendern engelska. Jag var på samma bar i oktober, och för er som undrar över hur Erik kunde gå dit ensam kan jag avslöja att baren ligger inom det inhägnade kvarter där det bor europeiska familjer som tillfälligt arbetar i Tanzania.
Erik i baren hos Suleyman i Dar.
Kan inte bärga mig. Måste minnas oktober med en bild till, från det Västeråsägda hotellet Manta Resort på ön Pemba i Indiska oceanen. Erik håller koll på mormor.
Erik och mormor på Pemba.
Dagens Frågor om förr i VLT handlade om bankhuset i hörnet Stora gatan och Köpmangatan, bankhuset som ändrade utseende 1922. Det var då Erik Hahr skalade av 1800-talets prålighet från Mälareprovinsernas bank och ersatte den med en renskalad fasad som bättre passade en sparsam bank. Här är ännu en bild på banken, i sin gamla skrud, från en vinterdag runt 1920. Jag är fascinerad av småstadsstämningen. Notera den lilla trädgården bakom bankhuset upp längs Stora gatan, den var föremål för diskussion i samband med en bild på en vandrande farbror häromveckan.
Mälareprovinsernas bank, senare Mälarbanken, ännu senare Handelsbanken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
I tidningen visade jag utsikten från bankfönstret, mot Svartån och Stadsparken, som den tedde sig för bankdirektören och akvarellmålaren Rudolf Gagge vid förra seklets början. Här kan jag nu visa hur utsikten var från banken mot samma park i början av 1940-talet. Fotografen Arvid Ridner har fångat tre damer som väntar på bussen. En buss med gengasaggregat har redan passerat. Den snickarglada servering som Gagge såg i Stadsparken har ersatts av den funkisbyggnad som stod där ända in på sjuttiotalet.
Tre kvinnor med gengasbuss vid Svartån med Stadsparken i bakgrunden (nu rättvänd). Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.
Till slut, en komplettering till förra veckans bloggande om gamla Konsum, varuhuset som började byggas 1935 och som revs 1967. Huset hann byggas om under de trettio åren. Jämför den här bilden från sextiotalet (tror jag) med förra veckans bild från fyrtiotalet. Hörnet mot Vasagatan och Smedjegatan har brutits upp och fått ett nytt utseende. Varuhuset har redan döpts om till Domus. Missionskyrkan i bakgrunden.
Konsumvaruhuset hann döpas om till Domus innan det revs 1967. Foto: SBK-samlingen, Stadsarkivet.
Anders, du gör mig förvirrad. Låg inte bankhuset i hörnet av Stora Gatan och Köpmagatan snett emot Wennbergs bokhandel? Och till höger på bilden ser man skyddsräckena på Storbron och gatan ner mot Fiskartorget mot Svartån?
Bengt, ibland hinner pekfingrarna före tanken, eller vad det nu är. Tack för påpekandet. Jag har ändrat till Köpmangatan. Förlåt om jag gjorde dig förvirrad.
Det verkar som att du spegelvänt bilden med buss och tre damer.
Det är inte min dag i dag, jag ska genast vända bilden rätt. Tack för din uppmärksamhet.
Egon har rätt, bilden är spegelvänd. Bussen står på höger sida.
Jag ska ändra, det går fort ibland, originalet är ett litet negativ som det är svårt att se rätsidan på, om det kan ursäkta något.
Levde mig in i bilden med gengasbussen och mindes att jag på 1960-talet frekventerade danssalongen i funkishuset på andra sidan ån.
På tal om felvänd kommer jag att tänka på uppochner och den gamla historien om pojken som hade en fusklapp i fickan. När läraren frågade vad Amerikas president hette så sneglade gossen ner på fusklappen och svarade; NOXIN.
”Hörnet mot Vasagatan och Smedjegatan har brutits upp och fått ett nytt utseende.”
I det hörnet fanns den omtalade glassbaren. Dessutom verkar det som man byggde på en våning under resans gång.
Hans, de höga barstolarna från glassbaren har jag sedan 1972, haft till min egen glasbar.