Morgonpromenad till brevlådan. Hög himmel, föraningar om värme, fåglar stämde sina instrument. Måste försöka ta mig ut i dag. Om det inte vore så långt skulle jag åka tillbaka till Bergslagens mystiska skogar, där industriminnena liknar fornnodiska offerplatser. De här stenfigurerna tycktes ruva över mångtusenåriga hemligheter i Ulfshyttan, när vi åkte där för halvannan vecka sen. Fast det var förstås bara lämningar efter en malmlada eller nåt sånt intill en förfallen masugn.
Landet som bär järn, Ulfshyttan.
Kommunstyrelsen sammanträder i dag, i det Stadshus vars torn håller på att falla isär. Fasaden av marmor har inte pallat för det femtioåriga trycket utan måste förstärkas. Plattor byts ut, och stora lyftkranar spanar nyfiket in i byråkratins allra heligaste. I dag ska kommunstyrelsen utse representanter till bolagsstämman i det egna bolaget Västerås Flygplats AB. Årsredovisningen är som vanligt dyster läsning. Om man räknar in det extra kommunala stödet under fjolåret blev underskottet omkring 23 miljoner kronor. Passagerarna blev färre. Bara 149 000 flög från Västerås förra året, det är den lägsta siffran sedan 2001. Det innebär att skattebetalarna i stan subventionerar varje passagerare med 154 kronor per resa. Subventionen går även till alla dom som kommer med buss från Stockholm för att resa billigt med det icke kollektivavtalsbundna Ryanair.
Hässlö flygplats en gång när flyget var ungt. Hässlö gårds ladugård syns i bakgrunden, intill start- och landningsbanan. Foto: David Eriksson.
Lillemor Pettersson skriver: ”Tack för allt Du skriver om Västerås det värmer mitt hjärta, som gammal västeråsare följer jag historiken intensivt.
Mina föräldrar kom till Västerås 1938 från Kopparberg, min mamma som nyutbildad barnsköterska och min pappa som nyutexaminerad urmakare från Iggesunds skola. Mamma fick jobb som expedit på parfymavdelningen på gamla Epa och min pappa som instrumentmakare på Asea. Min fars dröm var ju att öppna en egen urmakeriaffär (han var även utbildad optiker). På 1940-talet fick han överta Olle Danielssons uraffär på Hantverkargatan. Vi bodde då på Vasagatan 48 (där Högskolans bibliotek ligger nu). Har Du något fotografi av min fars affär på Hantverkargatan? Han hade tre skyltfönster, ett skyltur som var som ett fickur. Affären låg vägg i vägg med kaffestugans finbageri och den affär med de herrar som sydde om gamla kläder och sålde begagnat.”
Javisst, Lillemor. Det finns en bild på uraffären i Stadsarkivets samlingar. Affären på Hantverkargatan låg alltså där Sigma ligger i dag. En av grannarna var förresten Stadsbudskontoret. I huset längre upp gå gatan hade Fräslningsarmén sin lokal. Där låg en gång stans teater. Det var då gatan hette Teatergatan.
Hantverkargatan mot öster, femtiotal. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
Låt oss avsluta dagens skrivövning, innan våren får ta över, med ett fint gammalt vykort från 1929. Kortet är döpt till Loviseberg och Katrinelund. Jag är inte mannen att peka ut vad som finns där i dag. Men en fin bild är det.
Frälsningsarmélokalen kommer jag väl ihåg. Därifrån marscherade musikkår och sångare till Stora torget på sommarlördagarna för att hålla torgmöte. Då samlades vi, några gymnasister, för att lyssna till musiken och sången. Därefter gick vi ner till Folkets Park för att dansa till Bengt Thaléns orkester.
Jag tror att det är Svadalsgranit i fasaden på Stadshuset, inte marmor. Däremot är det Ekebergsmarmor, Närkes landskapssten, i t.ex. Dramaten, s.k. Dolomitisk marmor.
Vad jag kommer ihåg är det italiensk marmor i Stadshuset. Det var ganska mycket insändare i VLT när det stod klart hur bygget skulle se ut. Skrytbygge var det allmänna omdömet. Efter några år var det dags att bygga ut och då visade det sig att all marmor för utbyggnaden var beställd redan i första omgången, dvs för en utbyggnad som inte ens var påtänkt och inte fanns med i budgeten (nåja)!
(En liten parentes. Det står INTE bokstäverna SA i kolossalformat på tornets södra sida enligt arkitekten Sven Ahlbom.)
” Sven Ahlbom lade ner stor möda på val av material till stadshuset. Till den yttre fasaden valdes Svandalsgranit, vilket även har använts på en del innerväggar och dörrfoder. Mot borggården är fasaden klädd med vit Ekebergsmarmor, liksom trapporna i huset, många golvpartier och socklar.”
Om man nu kan lita på Wikipedia?
Herrar Anders, Lars, Wei & Hans !
Läs ref. i VLT: Det är inget fel på marmorn/graniten som i sig är mycket intressant. Det är betongen som vittrar och skall nu ersättas med en specialvariant som skall hålla längre … tror man.
När vi höll på med Offes bok så ville jag ha fatt i materialet till ”gamla klostret” som är inlagt i entrén m fl golv – det var stört omöjligt (får väl kolla ‘Wikin’ – tryckfels-nissan skrev svart gran; jag hade skrivit granit).
Beträffande SA så gjorde Offe en bra utredning se sid 50 alt VLT 1992-07-06: Där syns bl. a. hur A:et ändrades till en fyrkantig åtta; nu sades det utgöra kvinnan o mannen.
Min tolkning är ju att detta var en ”handskakning” mellan Sven (Ahlbom) och Arbetarpartiet ?! Nu när tornet ”läcker” kanske sanningen kommer fram.
Vykortet på Loviseberg och Katrinelund:
Kortet kan visserligen vara skickat 1929, men med tanke på landskapet, byggnaderna, färgen, textningen och stavningen av Wästerås så är fotot troligen taget under 1890-talet.
Fotografen har fotograferat det första man såg av Västerås när man kom gamla Bergslagsvägen in mot stan från nordost. För att få en bra bild har han klivit upp på kullen som vi idag kallar Krutkällarbacken och fotograferat åt sydväst.
Kullen Krutkällarbacken ligger norr om dagens Krutkällarvägen, just där cykelbron över E18 landar. Cykelbron går ju nästan exakt samma sträckning som gamla Bergslagsvägen gick in mot stan.
Jämför man med en karta från år 1900 ser man att det vänstra vita huset är Lovisebergs gård, som låg vid dagens Lovisebergsvägen, det vita huset i mitten ligger vid dagens Fogdegatan och det högra vita huset är Katrinelunds gård vid dagens Katrinelundsgatan.
Gamla Bergslagsvägen fortsatte utanför bildens vänsterkant förbi de tre gårdarna Loviseberg, Johannislund och Nygård som låg på rad innan man svängde lite åt höger och gick över Persbobäcken vid Nya kyrkogårdens nordöstra hörn.
Skulle man titta på samma vy idag, så skulle bilden totalt domineras av de mycket närstående stora 12-vånings höghusen från 1956. Mellan dem skulle bilden fyllas av övriga lägre hyreshus som byggts i området sedan dess.
Förresten, var det inte en galgbacke på Krutkällarbacken? Det var väl där bredvid landsvägen som det ansågs lämpligt att visa för tillresande att här i stan kunde man skipa rättvisa.
Jag kan, efter Michaels ordentliga utredning, konstatera att fotot måste i alla fall vara taget före 1917 i och med att jag bor på Lovisebergsvägen 4B och det huset är byggt 1917.
Tack Mikael Elinder för en mycket intressant beskrivning av vykortet. Den gladde mig särsillt då jag bor 100 meter bort i bilden högerkant efter Krutkällarvägen i ett hus byggt 1934. Huset ligger på en tomt som först användes ett antal år som odlingslott. Jag skulle ha kunnat betrakta alla tre byggnaderna, speciellt Katrinelunds gård, från ett av sovrummen på övervåningen.