Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Asea’

Jag skäms för gårdagen. När tyskarna gjorde 4-0 i VM-kvalet fick jag nog. Var förkyld och trött och less på det usla svenska spelet under första halvleken. Jag gick och la mig… och missade den största svenska upphämtningen någonsin i fotboll. Jag fattade att något var på gång när jag såg alla utropen på Facebook. Hann lagom slå på teven till Elms kvittering. Backade hårddisken och såg hela bragden. Nästan lika spännande som om jag hade sett den live, men ändå inte. Kommer att gräma mig så länge jag lever. Vilken andra halvlek! Kim Källström!

Bild lånad från Football News.

I dag vann aktivisterna i Ojnareskogen på norra Gotland ännu en delseger. Högsta domstolen förbjöd Nordkalk att fortsätta förbereda för det stora kalkbrottet i Ojnareskogen i avvaktan på att domstolen ska pröva delar av de tidigare tillstånden. Jag utgår från att HD tittar särskilt noga på hur vattenflödena påverkar Gotlands största insjö, den kristallklara Bästeträsk i utkanten av Ojnareskogen. Inte bara för att vi har ett hus där i närheten…

Bästeträsk måste skyddas!

I morgon ska jag först till ABB:s Ottarkontor på ett uppdrag som jag kanske kan skriva om nån dag. Sen ska jag äta lunch med en nybliven pensionär. Efter det väntar museichefen Gagge på mig för ett samtal om vad som ska hända på kulturarvsdagen på fredag nästa vecka. Jag ska moderera, som det så vackert heter. Hoppas hinna med att träffa Anders Lerner också, han som var teaterchef här i stan en gång, om ni minns. Han vill ha en del gamla skidgrejer som jag inte längre kan använda. Gagge ska jag förresten träffa på hans kontor i den byggnad som ännu flaggar med stans märkligaste förkortning. Jag kanske vänjer mig en dag. Alla är ju inte lika insnöade som jag.

Museum med förkortning.

Häromdagen besökte jag för första gången Djuphamnens matservering. Ett ställe dit många som går som jobbar i hamnen. Jag brukar gilla rejäl husmanskost. Men nu blev det väl mycket. Jag beställde en ”havande lunchkorv” och fick en tjock lunchkorv uppskuren på längden och förstärkt med två ditpressade prinskorvar. Sås dolde dock det mesta av havandeskapet.

Matserveringen i djuphamnen.

Kjell Björk i Irsta hembygdsförening ringde. Han letar bilder på den första macken i Irsta 1955, som läg där dagens mack ligger. Hembygdsföreningen håller på med en jubileumskrift och saknar en bild på det som blev en institution i Irsta. Jag har ingen bild på macken, men det kanske någon av bloggens läsare har? Jag vet att det döljer sig en oanad lokalhistorisk kunskap därute. Kjell Björk skickade med en bild på handelsboden i Irsta från 1904 för att ni ska få upp den nostalgiska stämningen.

Handelsboden i Irsta 1904. Foto: Irsta hembygdsförenings arkiv.

Så ännu en bild från Sigurdkvarteret. Tror jag har visat den förut, men den är värd att ses igen. Västerås mekaniska verkstad till vänster var stadens industriella vagga, Oscar Fredrik Wijkmans fabrik som köptes in av Asea. På den här bilden från 1916 eller 1917 syns fabriken omgiven av diverse tillbyggnader. Fabrikslängan närmast kameran till vänster finns kvar än i dag, om jag inte tar fel. Kolla byggnaden i mitten, en ovanlig kombination av kontor med vidhängande verkstad. I bakgrunden skymtar man Västerås gamla centralstation och det pågående bygget av Aseas Ottarkontor.

Västerås mekaniska verkstad kring 1917. Foto: ABB-arkivet i Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

En sån här dag pratar vi inte bandy. Slutet närmar sig. Låt oss prata om ABB och Länsmuseet i stället. Det var en historisk dag på museet på Karlsgatan i dag, när ABB formellt överlämnade hela sitt gigantiska fotoarkiv till Länsmuseet. Minst 200 000 bilder, från Aseas första år fram till den tiden med det fusionerade ABB.

Jag vet vilken enorm bildskatt det är, eftersom jag fått tillstånd att botanisera bland bilderna i sambnad med mina skriverier om Asea i olika sammanhang. Vet inte hur många dagar jag letat bland de 150 000 svartvita kopior som hittills arkiverats i Mimerkvarteret. Nu har allt flyttats till Länsmuseets arkiv, märkligt nog i samma Mimerkvarter där allting började en gång för Asea. Alla negativen och de 70 000 glasplåtarna, som väger flera ton, ska köras till museets klimatarkiv i Hallstahammar och successivt skannas in.

Historisk dag. Suzanne Lagerholm, informationsdirektör ABB, Ivan Klaesson, arkivarie på Länsmuseet, och länsmuseichefen Carl-Magnus gagge med ett fotoalbum från Aseatiden.

Både ABB:s informationsdirektör Suzanne Lagerholm och länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge hoppas att bilderna ska göras tillgängliga för en bredare allmänhet, och inte bara samla damm. Hoppas att de klarar det målet. Arkiven ska berätta och leva, inte finnas för sin egen skull. Här är ett par exempel på vad man kan hitta bland glasplåtarna.

Mimerverkstaden byggs 1912. Karlsgatan går rakt fram. Människorna till vänster står utanför Officershuset. Affischerna gör reklam för fotboll och Kamratsimningar i kallbadhuset. Foto: ABB-samlingen, Länsmuseets arkiv.

 

Sigurdområdet omkring 1918 (Ottarkontoret byggs i bakgrunden), med Västerås mekaniska verkstad till vänster, som övertogs av Asea, och Centralstationen. Foto: ABB-samling, Länsmuseet.

Till sist, jag är imponerad av Marcus Hellner och Emil Jönsson, vilka skidåkare, särskilt Hellner som flög uppför stora backen. Tjejen som intervjuar nere i mixade zonen är däremot pinsamt renons på vettiga frågor. Inte en fråga till Hellner om taktiken eller om backen och rädslan för att bli stängd på samma sätt som i semin, bara fåniga frågor om hur känslan och dagen varit…

Jo, en sak till. Är det någon som råkar ha en bild på Blommé & Co:s vinhandel på Smedjegatan? I så fall vet jag en som blir glad. Återkommer i frågan. Tills vidare kan jag bara konstatera, som jag nog gjort en gång tidigare, att vinhandeln låg på södra gaveln av det här huset vid Stora torget fram till 1918.

Bankhus, kondis och vinhandel. Huset revs 1935 för Konsum vid Stora torget. Foto: Claes Björkstedts samling.

Läs hela inlägget »

Vi satt där på bortre långsidan, där man en gång stod med Rocklundaskogen bakom sig, vi satt där och kunde inte se månen utanför, vi satt där och tittade på en is med tjugotvå spelare och en röd boll, vi satt där och insåg att det här kunde vara sista matchen för säsongen för VSK i ABB Arena, och kanske sista hemmamatchen för Micke Carlsson. Legendaren. Vi satt där och njöt av en andra halvlek där VSK gjorde det mesta rätt och borde ha avgjort efter att ha hämtat upp ett tvåmålsunderläge, vi satt där och förbannade målmissarna i första och Barklunds klockrena träträff när det stod 3-3, vi satt där och sa till varandra att varför kan inte VSK spela lika bra i två halvlekar, vi satt där och hoppades på ett fjärde mål och på ett välförtjänt avgörande.

I stället vann Saik på ett snöpligt vinkelskott tre minuter in i sudden. Då satt vi inte där längre. Då gick vi hem. För mig var det nog sista hemmamatchen under alla förhållanden. Om VSK vinner en av de två matcherna i Sandviken blir det en fjärde match hemma här på måndag. Men då är jag på väg till Kina och där spelar dom inte bandy.

Vi satt där och hoppades. Undrar när vi sitter där igen.

 

Kan inte låta bli att skicka med en gammal bandybild av David Eriksson som jag hittade häromdan. Arosvallen. En lirare är fri med målvakten, måldomaren bevakar händelsen koncentrerat. Borta på träläktarens västra kortsida luktar det kaffe från serveringen. Det är fullt med folk. Säkert dubbelt upp jämfört med dagens publik i ABB Arena. Men jag har ingen aning om vilka som spelar. Det är inte VSK i alla fall. Kanske är det en landskamp?

Måldomaren avvaktar. Foto: David Eriksson.

 

Bland Davids negativ hittade jag den här bilden också. En transport från Asea på väg ut ur Västerås, ser det ut som. Eller på väg in? Kan det vara Köpingsvägen? Undrar vad som döljer sig under skynket. Förflutenhetens gåtor.

Asea mot okända mål. Foto: David Eriksson.

Läs hela inlägget »

Skrev om Ernst Danielson i Frågor om förr i dag. Ingenjören som var ett tekniskt snille. Utan honom hade Asea kanske inte kunnat tjäna pengar på Jonas Wenströms trefasuppfinning. Det var Ernst Danielson som förbättrade den och gjorde den kommersiellt gångbar i mitten av 1890-talet. Ernst Danielson var bara 41 år när han dog i lungsjuka. Här är en familjebild som inte fick plats i reportaget.

Ernst Danielson med familj, kanske utanför Villa Bellevue på Stallhagen där Sigfrid Edström fick bo när han kom till Västerås 1903. Foto: ABB-arkivet.

Ernst Danielson efterlämnade makan Marie-Louise och en son, som dock avled vid tio års ålder i samma sjukdom som fadern. Men Ernst hade en bror som hette Frits, och hans barnbarnsbarn Harriet Sandvall mejlade mig. Hon bor i norra London, dit ryktet om artikeln nådde fram med blixtens hastighet.  Harriet vill skicka mig ett specialarbete om sin farfarsfar som hon gjorde på gymnasiet. Förmodligen får jag veta mer om mannen, vars verk var epokgörande. Harriet tror inte att bilden ovan togs i Västerås utan på Stöpsjö herrgård i Värmland, där det Danielsonska familjearkivet finns.

Efter detta visar jag, som vanligt helt utan anledning, en bild från en av mina senaste promenader i omgivningen.

Spikat fönster mitt emot avloppsverket.

 

Fick ett vykort från Tony Evringer, som bodde i Lekandria mitt emot Mimerporten som liten på fyrtiotalet. Vykortet visade Mimerporten ännu några år tidigare. Jag gjorde en delförstoring och fick fram den här fascinerande bilden.

Väntande arbetare utanför Mimerporten.

 

Vad väntar de på? Fick man inte återvända till jobbet efter lunchen förrän vid ett visst klockslag? Arbetarna står i klungor och ser ut att vänta på klartecken. En man i keps sitter utanför frisören i Lekandria.

Jag skriver om motorbanan på Gryta. Kanske dyker den här bilen upp på en bild. Än en gång behöver jag er hjälp, kära läsare. Jag vet att många av er kan mycket om bilar. Vad är det här för konstigt märke?

Märklig bil, slutet av 1940-talet. Foto: Sture Anderssons samling.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers